Klassföraktets högborg.

Denna grupp som handlar om hur fruktansvärt oclassy, töntigt och typ äckligt det är med underklassbrudar. Bjuder på några fräscha fördomar om underklassen:

asså jävla fittorna på städ företaget ville att ja skulle jobba 4 dar i veckan asså seriöst????? bad dom dra åt helvette så nu ska ja hem o ta mej en riktit stor öl för d har ja fan förkänat efter denna dan har fan jobbat i 3 timmar!!!!!

Ja, för så är det ju. Underklassen (som ju är typ samma sak som arbetarklassen om man ska använda det mer politiskt korrekta uttrycket) är ju kända för att vara lata och inte arbeta. Det är såklart därför de är fattiga! Att ingen tänkte på det.

åå herre jävvlar va ja e bakis idag!!!! ahahah ungarna fick smaka sin 1a öl igår kväll dom gilla de för de ska ju börjas i tid!!!

Gud vad roligt med skämt om att de gör sina barn till alkoholister! Haha! Helfestligt! Alla från underklassen är ju alkoholiserade, och dricker ociviliserade drycker som vanlig tölpig öl.

SVERGE MIT FOSTER LAND ♥

Alla som är underklass är ju rasister och dessutom stavar de fel eftersom de inte gått ut gymnasiet. Höhö, vad roligt.

har presis shoppat massa fina saker på ica maxis hem inredningsavdelning! Asså fatta va massa fina saker de har där! Nån som vill kma hit å grilla på vår nya fina in glasade balkong ikväll?

Gud vad smaklöst att shoppa på Icas inredningsavdelning! Typiskt underklassen att sakna smak.

Inte nog med det, i gruppen har de tagit andra människors bilder och lagt upp och ironiserat över. Det är så smaklöst att jag smäller av, detta oblyga klassförakt som bara väller över åt alla håll och kanter.

Det äcklar mig något otroligt att denna grupp har fått mer än 4000 likes. Att det finns ett sådant  stort uppdämt klasshat i Sverige gör mig ledsen och bekymrad. Jag kan förstå att man tycker att Mia Skäringer är underhållande när hon parodierar underklassen med sin Tabita, men denna drift saknar all finkänslighet, träffsäkerhet och humor. Det kan vara roligt att driva med stereotyper men jag tycker det säger något om ett samhälle när en enskild stereotyp får så sanslöst mycket uppmärksamhet och anses vara så otroligt tacksam att göra sig lustig över i alla jävla oändlighet. Det räcker ju fan med att säga ”white trash” och folk viker sig dubbelt av föraktfullt skratt.

Detta är ingen träffsäker parodi, detta är bara en kavalkad av förakt, av självtaget tolkningsföreträde och fördomar. Och det äcklar mig så sanslöst att människor skrattar åt de här människorna, gör om deras sociala problem till ett jävla skämt och pekar åt dem som ett djur i bur.

Amsterdam och ”reseguider”.

På fredag åker jag till Amsterdam med denna brud. Ni fattar inte hur peppad jag är!

Ett litet moln på min himmel dock: läste en resegudie om Amsterdam i den eminenta tidningen Elle författad av Elsa Billgren. Jag blir så fascinerad av vissa människors extremt konstiga perspektiv på andra människors privatekonomi. Jag menar, detta är ju en reseguide och då kan man tycka att det är på sin plats med till exempel prisupplysningar, men icke!

Blir så trött på dessa ursäkter till att vältra sig is in goda smak och lyckade liv som kallas reportage.

#vågatadebatten

Försöker få folk att använda hashtagen #vågatadebatten så att vi äntligen börjar prata om allt det där som liksom varit lite tabu innan men som man tycker att det är viktigt att vi vågar ta debatten kring. Annie Lööf gick ju ut starkt med att #vågatadebatten om lönenivåer hon inte ens har befogenhet att påverka! Tror att #vågatadebatten har lika stor potential som #prataomdet, det finns så mycket som människor inte vågar säga i det här landet på grund av pk-eliten som sitter och styr våra medier! Så om det finns något då alltid känt att du vill ta debatten om men som liksom varit lite skämmigt och tabu, detta är tillfället att skriva om det!

Tar debatten med Lööf.

Fick nu svar på mina funderingar kring Centerns lönesänkarutspel och det var såklart precis exakt som jag trodde, nämligen att Centern inte har ett skit att säga till om när det kommer till löner utan att det är något som partnerna på arbetsmarknaden avgör. Gott så. Syftet med utspelet var tydligen inte att konkret försöka påverka något som hon faktiskt kan påverka utan endast om att ”våga” ta den så kallade ”debatten” om hur dåligt det är med höga ingångslöner!

Åh, detta med att man ska våga ta den förbannade debatten, varje gång jag hör det osäkrar jag min revolver. Speciellt om en politiker säger det. Det är lustigt hur ”våga ta debatten” alltid har något att göra med att man ska våga lägga ansvaret för samhällets välmåga på de som redan har det sämst. Jag vågar ta denna debatt med dig Lööf, och min ståndpunkt klargör jag här: du kan ta din förbannade lönesänkarpolitik och köra upp någonstans! Den är för det första fruktansvärd i sitt syfte, för det andra är den inte ens genomförbar eftersom vi har ett system i Sverige som bygger på att arbetare och arbetsköpare tillsammans förhandlar om lönerna. Det har du som politiker inte ett skit med att göra.

Så, nu ser jag denna ”debatt” som avslutad.

Jag undrar helt seriöst om Lööf tänkte att hon skulle lyckas lura folk till att tro att hon hade något att säga till om angående lönerna? Kanske trodde hon rentav själv det? Hursomhelst är det jävligt skamligt för en partiledare att uttryck sig som om man kan fatta ett beslut som man inte har någon som helst befogenhet till.

Barn.

När ens jämngamla bekanta börjar skaffa barn så stinger det till lite i mig. Jag tänker på det där med att man måste ta ett beslut, att man måste välja förr eller senare om man ska skaffa barn eller ej. På ett sätt hade det varit skönt om det fanns faktiskt hinder i vägen så att man ens slapp fundera på saken.

Jag tycker om barn och vill gärna ha relationer med barn. Jag uppskattar till exempel den relation jag har till barnen jag tar han dom här mycket. Däremot är jag inte säker på att jag vill ha mina egna barn. Jag önskar ibland att det fanns ett enkelt och organiserat sätt att skapa relationer till andra barn än ens egna, det enda sådana jag kan komma på i vår kultur är gudmoder- och -faderskap, och jag är inte direkt kristen.

Jag hoppas att även om jag själv inte skaffar barn så kommer mina syskon att göra det, de känns lite mer familjeinriktade. Om de skaffar barn kan jag umgås med dem när jag känner för det istället för att skaffa mina egna. Verkar så jobbigt att ah egna kids som måste tas om hand dygnet runt och försörjas och skit, mycket roligare då att vara en spexig moster eller faster som kan ta med barnen på äventyr när det passar.

Men detta med att tycka om barn och erkänna värdet av att ha nära relationer med barn utan att vilja ha egna barn kan kanske tyckas konstigt av många. Jag skulle önska att det fanns lite mer diskussion kring detta, hur relationer till barn kan vara betydelsefulla utan att det är ens egna.

Ineffektiv övervakning.

Jag tycker att denna artikel om fransmannen som sköt en massa barn på en judisk skola är läsvärd. Det handlar om det här med övervakning som ett sätt att bekämpa terror och tar upp just det här med att även om man känner till vilka personer som kan vara riskelement, vilket man gjorde i Merahs fall, så är det jävligt svårt att ha en tillfredsställande kontroll som hindrar att saker som dessa sker.

Min personliga slutsats är väl att det är ganska mycket tomt prat när fall som dessa används som ett skäl till att öka övervakningen av så kallat vanligt folk. En säkerhetspolis som gör sitt jobb ska kunna och kan också avgöra vilka personer och grupper som faktiskt utgör en risk och kan bedriva spaningsarbete där. Jag ser inget fel i att man bedriver sådant även på internet genom att hänga på extremistiska forum och då vidare. Det måste ju vara oändligt mycket mer effektivt än att övervaka folk i allmänhet i högre grad, inte sant?

Att ha perfekt säkerhet är i princip en omöjlighet. Då måste man, som sägs i artikeln, sitta inne i personens hjärna. Den övervakning som finns idag kommer aldrig att kunna leda till en perfekt brottsbekämpning.

Jag är inte ens sån där typ som tycker att övervakning är fel oavsett vinsterna som det kan leda till. Jag tycker till exempel att det är fullt legitimt att övervaka personer som av olika skäl bedöms vara riskfyllda. Om det faktiskt hade varit möjligt att uppnå en högre säkerhet genom en mer omfattande övervakning så hade jag kunnat tänka mig att överväga saken men faktum är att den ökade övervakning som sker i terrorbekämpningens namn inte kommer att var effektiv. Polisen har rean befogenheter för att avlyssna och infiltrera personer och kretsar man anser riskfyllda och det tycker jag att de ska ha också, däremot anser jag inte ett hela befolkningen i stort bör anses vara en sådan.

Jag skulle tycka att det var väldigt intressant att se någon slags statistik på hur många av de terrorattentat som begåtts där gärningsmannen varit känd av polisen sedan innan, det skulle nog kunna ge ett visst perspektiv på övervakningshetsen.

Helt klart en rimlig prioritering.

Åh, jag känner så mycket sympati för den här mannen som sågade av sin fot för att slippa jobba. Kan ärligt talat verkligen fatta varför man tar ett sådant beslut, givetvis beroende på vilka eventuella jobb man skulle kunna tänkas tvingas utföra. Men jag menar, det rör sig ju ändå om 40 timmar i veckan för resten av ditt liv! Det är så sjukt när man tänker på det, den enorma mängd tid gemene man lägger på arbete.

Nu hoppas och tror jag själv att jag kommer kunna jobba med något jag finner roligt och förhoppningsvis även spendera mindre tid på det än 40 timmar i veckan men om jag skulle vara dömd till att knega på med något skittråkigt utslitararbete för resten av mitt liv så skulle jag nog kunna överväga något liknande. Inte för att jag skulle våga, men ändå.

Lägg band på er.

Igår så mådde jag verkligen skitkasst på grund av lite olika saker, slutade med att jag grät en massa och hatade livet. Efter att ha lugnt ner mig så mötte jag upp mina vänner och berättade vad som hade hänt och det var så jävla skönt för dem tog det verkligen så lugnt. Lyssnade, gav lite respons men gjorde ingen gigantisk jävla grej av det. Så otroligt skönt att bara kunna berätta hur det är utan att folk ska gå omkring och typ oroa sig och skit eller göra värsta numret av det.

När jag mår dåligt pallar jag inte att någon ska komma och överdramatisera det hela, jag behöver få snacka av mig lite och sedan tänka på något annat. Jag orkar inte någon som ställer en miljon jävla frågor om hur det känns och liksom agerar som om det var obegripligt sorgligt det som händer. Jag vill prata lite och sedan gå vidare.

Vissa människor har verkligen den här förmågan att få det att kännas som en skyldighet att tala om hur man känner sin snarare än något man gör för sin egen skull. De får det att känna som om man är otacksam som inte tar vara på deras omtanke om man inte orkar prata om det som tynger en just då. Sådant tycker jag verkligen är så otroligt jävla jobbigt.

Jag förstår att vissa blir nyfikna när andra har det jobbigt men det är verkligen ett så jävla dåligt beteende att göra om andra människors dåligmående till något som handlar om en själv. Lägg band på er för fan!