Ett land eller ett skämt?

Detta att Göran Hägglund kommenterat det faktum att det finns många i Sverige som inte har råd att gå till tandläkaren såhär:

Om man jämför med att gå till frisören så är det relativt billigt att gå till tandläkaren, säger socialminister Göran Hägglund som tycker att tandvården är tillräckligt subventionerad.

Ja. Om man jämför med flygbiljetter till Japan är det billigt med månadskort på Sl. Om man jämför med att köpa all mat från Renée Voltaire så är vanlig mat billigt. Om man jämför med noll kronor i månaden så är 15000 en hög lön och så vidare. Dock kan man fråga sig vad fan det har med någonting att göra?

Ibland undrar man verkligen om man lever i ett land eller i ett skämt.

Manlig vänskap.

Läste denna krönika av Jonas Cramby och kom att tänka på Den Manliga Vänskapen™. Den manliga vänskapen höjs ju ofta upp som något slags ideal när man diskuterar kvinnligt kontra manligt. Manlig vänskap är okomplicerad och stark, man ställer upp för varandra i vått och torrt och inga brudar kan komma emellan. Det finns också ett ganska vanligt upphöjande av manlig vänskap inom litteraturen som saknar motsvarighet när det kommer till kvinnor. Berättelser om kvinnlig vänskap är inte alls lika vanliga eller romantiserande. Det verkar också finnas en ide om att kvinnor sviker varandra i mycket högre grad än män framförallt genom att snacka skit.

Ändå är det så att det generellt är kvinnor som vårdar sina släkt- och vänskapsrelationer även när de ingår i kärleksrelationer vilket leder till att män ofta  är väldigt ensamma efter relationsuppbrott, till skillnad från kvinnor som i regel fortfarande har ett socialt liv. Om man generaliserar (vilket jag gör) så kan man absolut säga att kvinnor har fler och närmre vänner längre upp i åldern vilket är till stor nytta när man genomgår kriser i livet som till exempel en skilsmässa. Att kvinnor generellt mår bättre efter skilsmässa än innan och män generellt mår sämre kan nog delvis förklaras med just detta. Jag vet inte hur det ser ut inom relationerna i regel men jag inbillar mig att kvinnor har lättare att prata om känslor och liknande medan killar i högre grad möts kring intressen.

Så varför finns egentligen den här myten om manlig vänskap? Jag skulle säga att den fyller en viktig del i upprätthållandet av könsmaktsordningen. Eftersom kvinnors samröre med andra kvinnor nedvärderas så upprätthålls iden om att kvinnor mest är något värdefullt när de har relationer till män, oavsett om det är vänskap, arbetsrelationer eller kärleksrelationer. Att kvinnors relationer till varandra skulle vara värdefulla är något som det ofta bortses från. Hyllandet av manlig vänskap som den finaste och renaste relationsformen man kan ingå i exkluderar effektivt hälften av jordens befolkning från det och får den dessutom att känna sig sekundär när det kommer till relationsval. Man ska som kvinna vara tacksam om snubben väljer att spendera tid med en själv framför bästa polaren.

Att kvinnor snackar om att tjejkompisar går före pojkvänner är väldigt ovanligt och det sker nästan aldrig med den där trista ”bros before hoes”-attityden som killar antar ganska ofta. Det finns ingen kvinnlig kultur av att nedvärdera relationer man har med det andra könet i förhållande med dem man har med andra av sitt eget kön, snarare tvärtom.

Jag skulle vilja se böcker och filmer som hyllade kvinnlig vänskap på samma sätt som manlig vänskap hyllas och jag antar att det finns men jag har inget hittat. Har ni några tips på romantiserande skildringar av kvinnlig vänskap?

Marknadskrafterna.

En gång hängde jag med ett gäng borgerliga ungdomar här i Bryssel. Ni vet sådana där personer som tycker att marknaden löser alla problem om ger folk vad folk vill ha. Sådana som tycker att om marknaden producerar sockriga frukostflingor istället för nyttigt bröd så är det helt i sin ordning för det är ju vad folk efterfrågar. Vi var i någon slags möteslokal för att hålla diskussioner.

I möteslokalen fick vi alla pennor, vanliga enkla bläckpennor. Men inte bara det, samtliga pennor var förpackade i en plastbehållare som ni kan se på bilden och jag kände bara för att säga: om detta är vad den fria marknaden har lyckats producera så kan ni ta alla era osynliga händer och lägga på hyllan. Om detta är vad marknadskrafterna har lett fram till, vad folk faktiskt efterfrågar, då tycker jag ärligt talat att det vore på sin plats med lite politisk styrning.

Ärligt talat så tror jag inte att det har funnits någon efterfrågan alls på bläckpennor inpackade i plaströr. Jag tror inte att det gör någon människa det minsta lilla mer tillfredsställd med livet att den här produkten existerar. Ändå så går det åt en massa plast för att tillverka dessa emballage som troligen slängs omgående i 99 % av fallen. Den enda som sparat det är nog jag, som en påminnelse om kapitalismens förmåga att skapa meningslös skit.

Lojalitetsplikt.

”Men lojalitetsplikten då?” undrar folk angående mitt inlägg om StudentConsulting. Man kan såklart inte förvänta sig att ett företag vill ha kvar en anställd som smutskastat företaget genom att till exempel sprida ut falska rykten. Man kan också förvänta sig att en anställd som har klagomål först och främst vänder sig till företaget och inte ut till offentligheten. Ett företag som missköter sin arbetskraft och inte lyssnar på kritik från densamma kan däremot inte förvänta sig att någon ska vara ”lojal” mot dem av ganska uppenbara skäl. Lojalitet måste gå åt båda hållen och ett företag som behandlar sina anställda som skit kan räkna med att få skit. Hur detta skulle avgöras i en domstol vet jag inte, men jag personligen tycker att det är väldigt konstigt att tycka att företag som beter sig illa mot sina anställda ska kunna utkräva någon slags lojalitet från desamma.

Tydligen så kan negativ skriverier i sociala medier räknas som någon slags illojalitet. Det kan jag såklart begripa. Men jag tycker inte att slutna grupper på internet ska vara inräknade i detta. Man kan tänka sig att arbetare organiserar sig över till exempel facebook eller något fora som är stängt för allmänheten och då anser jag att det ska betraktas på samma sätt som att ha ett privat möte. Bara för att det sker på internet betyder inte det att vem som helst kan se det.

Inget av detta spelar emellertid någon roll i det fallet jag har tagit upp eftersom personen ifråga inte var anställd hos StudentConsulting när allt detta utspelades. Att en anställda eller före detta anställd är illojal kan inte motivera att man inte betalar ut lön för arbetad tid. Man kan inte heller åtala någon för förtal för att hen har brutit mot lojalitetsplikten när hen inte ens är anställd! Det är ju bara orimligt.

Avhållsamhet.

Jag tänkte återkomma till det här om celibat. Jag tänkte lite på det idag och kom på att jag ju levt mer eller mindre i celibat sedan jag kom till Bryssel. Jag har varken raggat på någon eller låtit mig raggas på, inte heller har jag legat med någon. Detta är delvis självvalt eftersom jag inte ansträngt mig för att få ligga och dessutom har ett sätt att föra mig på som inte är särskilt inbjudande, något som kommer naturligt för mig utan att jag väljer det men som jag samtidigt inte heller skulle kunna tänka mig att anstränga mig för att få bort.

Och jag tror faktiskt att det på sätt och vis har påverkat mig positivt. Dels så har jag blivit mindre intresserad av vad andra tycker om min kropp vilket såklart är befriande. Jag känner mig också mindre intresserad av killar i stort vilket är skönt. Jag är säker på att intresset av att ha sexuellt umgänge och relationer kommer att återvända men just nu klarar jag mig bra utan det. Eftersom jag och mina pojkvän gjorde slut innan jag åkte hit så är det skönt att inte ha ersatt honom med någon ny utan kommit över honom helt på egen hand. Jag känner mig starkare i mig själv på många sätt. Nu tror jag absolut inte att det enbart har att göra med avsaknaden av sex men jag tror att avsaknaden av

Samtidigt upplever jag också att jag skulle känna mig mer osäker i ett sexuellt sammanhang om jag hamnade i det idag vilket gör att det känns lite jobbigt när jag tänker på framtida relationer och sexliv. Min bild av hur det är att vara i en relation har väldigt lite med sex och göra och fokuserar mer på typ mys och att sova i samma säng. När jag tänker på en sexuell situation jag skulle kunna befinna mig i så har jag svårt att föreställa mig det.

Aja. Det jag tänkte komma fram till var väl i princip att jag har kunnat se positiva sidor med att ha ett obefintligt sexliv. Jag tror att det kommer hjälpa mig att hitta nya sexuella preferenser och att kräva mer när jag har sex. Just nu känns det skönt att inte behöva fokusera på sex och därmed inte heller på sexighet. Jag tror att det kommer göra mig mindre fokuserad på att uppfattas som attraktiv även i en sexuellt aktiv framtid. Förhoppningsvis alltså, det är väl något jag kommer få se.

Men jag skulle nog fortfarande knulla på ”första dejten” (dejtar ej men ni fattar) om det var någon jag fann intresse i. Ville bar säga att jag nog kan förstå värdet i att inte ha så mycket sex under perioder bättre nu.

Har Centern något att säga till om?

Jag fattar inte den här diskussionen kring sänkta ingångslöner som Centren hoppat på. Det är väl ändå facket och arbetsköparna som förhandlar fram lönenivåerna, det är väl inte upp till politikerna att bestämma? Eller?

Alltså detta rör sig ju om lönerna i den offentliga sektorn så därför är det väl delvis ett politiskt beslut, men det är väl ändå inte så att statliga företag kan köra över facket genom att man bara bestämmer det. Det Centren säger i sitt förslag är alltså att man ska ta upp förhandlingar med facket om att sänka ingångslönerna. Det är som att ett företag säger att de ska ta upp förhandlingen med sina anställda om att sänka lönerna.

Något sådant kan ju givetvis fungera om de anställda känner lojalitet gentemot företaget och deras syfte med att sänka ingångslönerna alternativt inte ser någon annan utväg på finansiella problem som finns men tillåt mig tvivla på att den genomsnittliga offentliganställda i Sverige känner så inför Centern.

Är det något jag missar i allt detta, något som gör att Centern har mer att säga till om än vilket företag som helst i fråga om sina anställdas löner?

Starta ett bokförlag!

Alltså en grej till som är himla rolig kring alla som är sura över att ”hen” kommit in i Nationalencyklopedin är att uppslagsverket inte ges ut av någon statlig myndighet. Det är alltså en massa typer som sitter och är sura på att ord tryck på oss ”från ovan” för att ett fristående företag valt att ha med det i sin ordlista.

Jag skulle så gärna vilja att den politiskt inkorrekta rörelsen satte igång ett bolag som kunde ge ut politiskt inkorrekta ordböcker och uppslagsverk som motvikt till de fruktansvärda pk-ordböckerna som dominerar! Ordböcker fria från statsfeminism och sådant blaj! Kanske kan de rentav göra egna översättningar av litteratur som är så politiskt inkorrekt som möjligt?

Riktiga svenskar slår inte invandrare.

Detta med vad ”riktiga män” gör och inte gör. Bli så trött. Kan man inte bara typ enas om att det suger att skada andra människor oavsett vilket kön offer och förövare har.

Annars tänkte jag köra igång en kampanj om att riktiga arier/svenskar inte slår mörkhyade/invandrare. Vad tror ni om det? Borde ju vara ett mycket träffsäkert argument mot det rasistiska våldet. Skulle få Breivik att vända sig i sin cell och så vidare.