Mycket snack och lite verkstad.

Tycker att detta Agnes Stuber skrev om Rebecka och Fiona var väl värt att läsa. Dessa två dj:s gör stor sak av att vara socialister på sina framträdanden. Det är en del av deras image. Samtidigt så spelar de gärna på Berns, en krog som gjort sig känd för att anställa papperslösa via bemanningsföretag och säga upp personer som vill engagera sig fackligt.

Rebecka och Fiona brukade vara arga för att folk inte tog deras socialistiska blogg på allvar, för att de var partytjejer. De ville att folk skulle ta deras politiska åsikter på allvar. Men då undrar jag – vilka politiska åsikter är det, och vad är de värda efter det här?

Denna vilja vissa har att å ena sidan bli tagen på allvar inom ämnen som politik och å andra sidan inte göra avkall på något i sitt eget liv har jag svårt för. Visst har jag innan kritiserat folk som hänger upp sig på dubbelmoral, men jag tycker att situationen här är annorlunda. Detta rör sig om två personer med potential att påverka en viss fråga. Om Rebecka och Fiona ställer in sin spelning så skulle det verkligen betyda något, det skulle kunna vara ett rejält slag mot Berns.

Men det handlar inte bara om det. Det handlar också om att Rebecka och Fiona gjort sin vänsteridentitet till en del av sitt varumärke. Under P3:s guldgala så vecklade de ut en Ingen människa är illegal-banderoll men när samma organisation bad dem ställa in sin spelning på Berns så struntade dem i det.

Inte kan väl Rebecka och Fiona – de som vill kämpa för alla människors lika rätt – spela där? Reaktionerna blev många. Organisationen Ingen människa är illegal, vars paroll de gjorde succé med, bad dem att ställa in. Det öppna brevet togs upp i både TV och tidningar. Och många tänkte att nog ändrar de sig, kanske har de missat att blockaden fortfarande är igång.

Tråkigt tycker jag, att man så gärna använder sig av dessa slagord och paroller när man marknadsför sig själv men inte är intresserad av att stå för dem i någon slags praktisk handling. Visst får man väl göra så, och mycket snack men ingen verkstad är väl bättre än varken snack eller verkstad alls, men inte kan man förvänta sig att bli tagen på allvar om ens ord bara sträcker sig så kort.

Blawgnews!

DennisM har blivit avstängd från myshowroom, något han verkar tycka är prestigeladdat.

Sista månaden på MSR! Helt ärligt… tog det sådan här lång tid? Haha.. Jag är bloggvärldens största bitch och mitt ego är för stort för Myshowroom som nu tröttnat på mig!

Var det inte han som drog värsta svadan om att han skulle vara en bra förebild för Kissie och Paow så att de skulle sluta med provokationsbloggandet? Jag undrar om DennisM kommer att göra någon slags avbön för sitt beteende snart, som han gjorde innan. Det kommer att vara stor underhållning i sådana fall. Annars undrar jag hur han kommer ta sig ur den här äckliga bilden av sig själv han har skapat, han är ju fan värre än vad Kissie någonsin varit.

Aja. Det som är på riktigt roligt med inlägget är att han skriver såhär:

Mina programmerare jobbar redan på min nya bloggdesign så jag kommer att flytta över bloggen med alla inlägg och sådant lagom till månadsskiftet.

Alltså. ”Mina programmerare”. Vill han att vi ska tro att han har en liten stab med ”hungriga” programmerare som bara sitter och väntar på att ta hand om Dennis bloggrelaterade problem. Jag tycker att det är så roligt.

Tillfällig konsumtionskritik.

Såhär alla hjärtans dag till ära så brukar folk passa på att ta fram konsumtionskritikern inom sig och anklaga det hela för att vara ett kommersiellt jippo. Det är förvisso sant, men herregud, vilken högtid är inte ett kommersiellt jippo? Jag kan, helt ärligt talat, inte komma på en enda. Alla högtider utnyttjas för att saker och ting ska bli sålda. Men inte nog med det: livet är fan ett kommersiellt jippo.

Jag hoppas att ingen tar illa upp för detta nu men jag tycker att det blir lite fånigt att hela året gå omkring i konsumtionsdimma för att sedan, en enda dag om året, ta fram konsumtionskritiken som vilat tryggt mellan h&m-besöken och modetidningsgenomläsningarna. Den som öppnar sina ögon året om kommer snabbt inse att hela våra liv fullkomligt genomsyras av konsumtion, inte bara för att vi behöver konsumera vissa produkter för att äta och ha ”anständig” klädsel. Varenda liten händelse i våra liv utnyttjas som ett argument för ökad konsumtion: den som har pojkvän ska regelbundet investera i sexiga underkläder, den som är singel likaså, den som tar studenten ska köpa saker för flera tusenlappar ty det ”händer bar en gång”, den som svär någon evig kärlek ska lägga tusentals kronor på en klänning de bara kommer använda en enda gång, den som ska komma i form bara måste köpa tuffa träningskläder för att bli motiverade och vi ska även köpa tidningar för att skapa habegär efter konsumtionsartiklar.

Och i jämförelse med allt detta så är alla hjärtans dag en liten fjärt i rymden. Den vanligaste formen av konsumtion denna dag är väl en trevlig middag, bio, blommor, choklad eller någon gullig liten nalle. Ärligt talat så är det ingenting i förhållande till den konsumtionshets som pågår varje dag.

Det är inget fel med att kritisera specifikt alla hjärtans dag för att handla om konsumtion heller, men jag skulle önska att folk kunde hålla kvar detta insikt även andra dagar på året. Men hur som haver: glad alla hjärtans dag!

Skillnaden.

Hanna Fridén har skrivit ett inlägg där hon går ut till försvar mot Amanda Schulmans inlägg om att hon tycker att en kvinna såg bättre ut innan en viktminskning. Hon tycker visst att det är motiverat att kommentera kroppen i sammanhanget eftersom den har figurerat i ett sammanhang som rör sig om viktminskning och påpekar att hon dessutom har gjort det själv, i det här inlägget.

Jag håller med henne till viss del. Det är mer berättigat att kommentera kroppar när de figurerar i sammanhang som dessa än det är att kommentera t.ex. Blondinbellas bikinibilder. Skillnaden på Fridéns och Schulmans inlägg var dock otroligt stor. Fridén skrev om det ur en helt annan vinkel, hon ifrågasatte idealet som artiklar som dessa sprider. Den här iden om att man blir så mycket lyckligare bara man går ner i vikt. Fridén har totalt fokus på att Aftonbladet borde sluta hypa kroppar som kan vara minst lika ohälsosamma som några ”extrakilon”. Detta motiverar hon med att det är ett hälsoproblem att många tjejer hetsar med vikten och är underviktiga.

Men Schulman skriver något helt annat. Hon attackerar den här tjejens kropp mer direkt. Hon skriver inget om att det är dåligt med reklam för viktminskning, inget om att det är ett hälsofara, ingen idealdebatt. Hon skriver bara att hon tycker att tjejen på bilden har en ful kropp. Sen var det inget mer. Hon skriver inte att hon tycker att det är fel med dieter, bara att det är fel när det är för att uppnå detta specifika ideal.

Det är detta jag stör mig på med idealkritik som den Schulman levererar. Hon lägger fortfarande totalt fokus på hur personen ifråga ser ut istället för att tala om det negativa i att vi ständigt möts av bilder som dessa. Hon är mer intresserad av att kritisera den specifika kroppen än tidningen som lyfter fram den som något eftersträvansvärt för gemene man.

Jag skulle inte bli arg på Schulman om hon skrivit att hon tycker att Aftonbladet sprider ett osunt ideal, däremot tycker jag inte om att hon skriver att den här kvinnan kropp är ful. Det finns inget idealkritiskt i att säga: ”dieter, visst, men inte för att uppnå det här resultatet”. Det är bara att återigen sätta kvinnan kropp i fokus för problembeskrivningen och inte den bransch som tjänar åtskilliga miljoner på att dessa ideal upprätthålls.

Frågestund för inspirationen. Frågor om politik och feminism mottages tacksamt!

Eftersom jag varit så sjukt oinspirerad på sista tiden så tänkte jag att det skulle vara på sin plats med frågestund, så jag har något att skriva om. Ställ gärna frågor om politik och feminism, sånt är alltid kul att svara på. Dessutom får jag en massa sådana frågor redan som det är men kommer mig aldrig för att svara på dem, så om du ställt en innan: ställ den igen.

Nu får ni ställa en massa spännande frågor så jag kan ge er spännande svar så att den här bloggen blir lite kvalitativ igen! Dumma frågor är också bra för då kan jag bli lite sur och få upp glöden igen.

Tar någon detta på allvar?

Moderaternas nya reklamkampanj är ju fan i mig helt otrolig. ”Vi älskar människor” heter den. Den bygger på att man ska pryda sig facebookbild med en knapp där budskapet står skrivet. Den förklaras såhär:

Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas men behöver frihet för att denna förmåga ska komma till sin rätt. Med friheten kommer också rätten att få vara sig själv, ansvaret för sina egna val och kravet att respektera andra människors sätt att vara.
Våra ambitioner för Sverige är full sysselsättning, sammanhållning och internationell solidaritet. Genom en stark arbetslinje och ordning och reda i ekonomin kan alla människor delta och komma till sin rätt. På så sätt skapar vi tillsammans ett tryggt samhälle med en god välfärd.
Med din hjälp vill vi fortsätta att göra vårt land ännu bättre. Som medlem i Moderaterna bidrar du till ett friare, tryggare och mänskligare Sverige.

Att jag tycker att detta är äckligt skitsnack gör väl knappast någon förvånad och det är väl egentligen helt i sin ordning att man som meningsmotståndare inte samtycker med den politiska propaganda som Moderaterna driver. Men det jag undrar, det är om någon enda människa utom de som ligger bakom kampanjen faktiskt använder denna badge seriöst. Har ni sett en enda?

Actainlägg.

Jag vill rekommendera Hanna Fridéns inlägg om Acta-lobbyns påhitt att det skulle vara en fråga om mänskliga rättigheter samt hennes krönika om att vi borde ha ett bättre grundlagsskydd i Sverige, just för att stoppa lagar som dessa. Hanna Fridén skriver överlag bra om frågor som dess och eftersom jag inte orkar skriva om det själv så vill jag i alla fall sprida det vidare. Det är så himla viktigt det här, det tycker jag verkligen, men det tar tid att sätta sig in i. Eftersom Hanna är en sån jävel på att läsa på och kolla upp saker så gör hon det bra åt en. Om ni har några egna tips på bra inlägg, debattartiklar och krönikor om Acta så posta dem gärna i kommentarsfältet!