Idag har jag varit på denna sanslöst vackra plats. Tog kanske 900 bilder och alla blev underbara.
Flodkanten.
2011.
2011 har varit både ett av de pissigaste åren i mitt liv och ett av de bästa. På den dåliga sidan ligger att jag slet som lärarvikare, att jag var så väldigt väldigt trött och att mitt förhållande med Emanuel började knaka i fogarna för att till sist ta slut. På den bra sidan ligger att jag gick ut gymnasiet, visserligen ett halvår försenat men ändå med bravur, då de sista stora inlämningarna jag gjorde alla blev otroligt bra.
2011 blev också året då jag gjorde en helomvändning i mitt politiska perspektiv, från liberal till vänsterfeminist. Jag sällade mig till miljöpartiet där jag känner mig hemma, om än på vänsterkanten.
Jag har nått många insikter i år. Dels om mig själv, mina fördelar och brister, men också om världen. De sociala kretsar som jag innan sett som omöjliga att komma in i har jag nu samlat självförtroende nog för att våga kontakta, alternativt börjat se som totalt ointressanta. Jag har börjat se ett värde i att ta det lugnt och att vara ödmjuk, att lyssna och förstå. Jag har slutat vara så okontrollerat arg hela tiden.
Men det största är kanske att jag vågat ta mig själv på allvar. Jag har vågat tycka att jag är bra på riktigt, jag har vågat tycka att mina perspektiv är viktiga, jag har vågat tycka att jag har något att tillföra, att jag är bra på något. Men jag har också vågat inse mina begränsningar; begränsningar i social förmåga och i kunskap.
Mitt löfte till 2012 är att fortsätta denna utveckling. Det kommer nog gå ganska mycket av sig själv, så det är väl ett utmärkt löfte.
Biljettkön.
Flod.
Hemlängtan.
Nu har jag börjat få lite hemlängtan. Dock inte till Sverige utan till Belgien. Jag vill tillbaks till rutinerna.
Det känns väldigt skönt att längta dit, att det är det jag kallar för hem nu.
Tjejsamla.
Språkrådet har alltså presenterat nya ord för i år. Ett av dessa ord är ”tjejsamla”. Birgitta Lindgren förklarar:
Det betyder att man inte samlar så maniskt som vissa killar gör, utan nöjer sig med några stycken. Det anses vara mer typiskt tjejer att samla så. Killar kan ju ofta bli nördiga i sitt samlande.
Tydligen har de innan haft med ordet ”tjejkött” som alltså ska åsyfta ljust kött. Jag har även hört ordet ”tjejlyssna” som innebär att man lyssnar på samma låt om och om igen.
Finns motsvarande ord för killar? Kan inte dra mig till minnes något ord som föregås av ”kill” på det här sättet.
Jag måste säga att jag tycker att det är ytterst märkligt att språkrådet vill slå fast betydelsen av ”tjejsamla”. Inte för att det skulle vara något negativt i ordet i sig, men i så fall borde väl även det mer maniska ”killsamlandet” få en plats?
Tempel.
Skillnaden på vård och förvaring.
Den här Caremagrejens fortsatta utveckling äcklar mig något otroligt. Senast ut är detta:
När vi kommer till hemmet frågar personalen ”om vi kan åka till sjukhuset för han har ramlat och vi tror eventuellt att han har brutit något”, säger Marita Bonisell.
Ingen i personalen hade tagit Lennart till en läkare eller ringt familjen angående olyckorna.
Marita tog direkt sin pappa till sjukhuset i Umeå. Där visade röntgenundersökning att Lennart hade brutit höften, handleden och axeln. Han fick opereras direkt för höftskadan.
Men det visade sig även att Lennart hade näringsbrist och hade gått ner 14 kilo.
Detta är inte vård, detta är förvaring. Det är fullkomligt perverst att samhället låter omhändertagandet av gamla vara så fruktansvärt dåligt så att en sån här sak ens kan inträffa.









