En sak till om svåra ord.

En sak till som är ganska smidig med att ha ett brett ordförråd som även inkluderar ”onödigt” svåra ord för saker som det finns mer ordinära ord för är att sådana ord ofta utgör en nyckel till en djupare förståelse för språket, och inte bara det svenska.

Det har skett åtskilliga gånger att jag har kunnat begripa och lättare lära mig både franska och engelska på grund av att jag har ett förhållandevis stort vokabulär på svenska. Ibland roar jag mig med att härleda olika ords ursprung och betydelse, inte för att det har någon praktisk nytta men det ger mig en djupare förståelse för det språk jag talar. Det kan faktiskt vara av nytta i många sammanhang, till exempel då man läser äldre litteratur eller facklitteratur. Ofta går det nämligen att förstå fackord ganska bra utifrån andra ord.

Men just detta med att ett rikt ordförråd kan vara en nyckel till andra språk tycker jag väger ganska tungt. Således tycker jag inte att man ska vara rädd för att använda ord som vid en första anblick kan tyckas onödiga. Många är väl rädda för att använda svåra ord eftersom man är rädd för att säga fel. Tråkigt tycker jag, för fel säger man ju ibland och ingen blir väl bättre av att aldrig våga försöka.

Jag tänker att vi kan komma överens om att sluta låtsas förstå ord man inte begriper. Fråga istället efter betydelsen eller slå upp. I gengäld kan de som sitter inne med kunskapen sluta snobba sig och på ett trevligt sätt rätta eller förklara sig omgående då man använder ett ord man tror att den man talar med inte förstår.

Jag drar mig aldrig för att använda svåra ord på grund av sällskapet men jag skulle å andra sidan aldrig lägga mig till med någon snobbig ”men vet du inte vad det enkla betyder”-attityd. Båda två är dumma beteenden tycker jag; behandla människor som om de har samma kapacitet som du att förstå (för så är det nog ganska ofta) och var jävligt tydlig med att ingen är sämre för att hen kan färre ord. Om fler vågade använda ”svåra ord” så skulle alla vinna på det.

Vuxna människor.

Denna historia med Katrin och hennes barnflicka är skrämmande på många vis. Det mest skrämmande är dock att en vuxen kvinna med gedigen bloggvana inte förstår det kontroversiella i att lägga upp en mycket tydlig bild på en person och skriva ”wanted – dead or alive” på den. Det bryter för det första mot personuppgiftslagen och det är dessutom ett hot, även om det inte var allvarligt menat.

Jag förstår att det suger för Katrin att hennes barnflicka dragit. Jag tycker absolut att man kan förvänta sig av sina anställda att de inte bara sticker, utan säger upp sig ordentligt som sig bör (förutsatt att det har funnits ett kontrakt). Men Katrin är en vuxen människa och då ska man kunna behärska sig en aning i situationer som denna.

Det är vanlig sandlådelogik. Bara för att något beter sig som ett as mot dig så betyder inte det att du måste vara lika dum i huvudet tillbaka. Behärska dig människa.

Kristet beslagstagande.

Idag läste jag någon som ansåg att detta med Lucia i skolan är ett otyg emedan Lucia är en kristen tradition. Det tyckte jag var tråkigt, för Lucia är faktiskt inte någon kristen tradition från början, det är en hednisk tradition som kristendomen har kommit och kletat sitt helgon på (mer om det finns att läsa här, ett inlägg jag verkligen kan rekommendera).

Det är tråkigt att kristendomen ska komma och lägga beslag på traditioner som vi har haft i vår kultur så mycket längre och som faktiskt kan sägas vara en del av den svenska kulturen allena och inte av den kristna religionen som ju har tryckts på oss med våld.

Samma sak med vår jävla lagbok som ju sägs vara baserad på bibeln. Nu kan det väl mycket väl vara så att den är det i direkt bemärkelse, jag vet inte tillräckligt om saken för att kunna göra ett säkert uttalande. Man får dock fråga sig om man inte hade kommit fram till mycket av det som står i den i vilket fall, måhända till och med snabbare och bättre.

Det talas alltid om allting bra kristendomen har gjort men inget om det dåliga, som till exempel att den satt käppar i hjulen för vetenskapen under otroligt lång tid och diskriminerat såväl kvinnor som homosexuella. Att man nu har ändrat sig på vissa av dessa frågor betyder inte att man kan ta åt sig äran för det. Kyrkan har knappast varit någon fanbärare i fråga om lika rättigheter oavsett kön och sexualitet utan snarare tvingats in i det för att kunna behålla något förtroende alls.

Lägg både äran och skulden där den hör hemma oavsett om det gäller traditioner, lagar eller moral. Kristendomen har säkert gjort någon god sak men det är inte den allena som har stått för formandet av Sverige så kan ni snälla sluta låtsas det.

Paow och drogerna.

Angående detta med Paows droghistorier så har det tydligen varit så att hon tidigare erkänt att hon brukat men att hon tagit sig ur det, i alla fall enligt en person som kommenterade här:

Vaddå ”sägs att” ”fast i missbruk” och ”vill bli räddad”? Hon har ju skrivit ett flertal gånger (själv, på sin egen blogg) att hon tog droger varje dag (upp till sex gånger per dag) under hela sommaren, men att hon sedan tog sig ur ”missbruket” från och med hösten då hon började jobba för 100% Party, och att hon nu äcklas av kokain och aldrig vill röra det igen.

Jag läser inte Paows blogg så jag har inte haft någon koll alls på detta innan, det hade varit intressant att läsa inläggen som åsyftas. Om det är sant gör det hela grejen ännu mer fånig. Om det nu är så at hon har skrivit om det så finns det väl ingen mening med att blåsa upp det till värsta nyheten? Men sådan är väl världen, antar jag, och det är inget mer med det.

Men det värsta är ju att det ska blåsa en sån jävla moralstorm kring henne flera månader efter att hon brukade på det här sättet. Att tidningar vill sälja lösnummer förstår jag, men vad är syftet med att skuldbelägga och trycka ner en person som redan har tagit sig ur sitt missbruk (vilket jag kallar det om man tagit kokain flera gånger dagligen under en lång tid). Jag har verkligen aldrig känt mig mer peppad på att sluta med ett skadligt beteende för att någon tryckt ner mig på grund av det. Lusten blir ju onekligen ännu mindre om det inte spelar någon roll om man slutar eller inte eftersom folk uppenbarligen vill sätta knarkarstämpel på än i vilket fall.

Jag säger inte att det är någons rättighet att pröva droger eller att det är något ”normalt”, däremot är det bara sjukt jävla fånigt att tycka att man ska straffas för något som inte ens är ett problem längre. ”Men det är olagligt”, tycker folk då. MEN VAD SKA VI MED DEN JÄVLA LAGEN TILL OM INTE ATT HINDRA MISSBRUK??? Jag fattar inte hur man kan tycka att någon ska straffas bara för sakens skull, för att ”rätt ska vara rätt”. Lagar har vi för att uppnå ett bättre samhälle inte för att folk som för ”fel” ska få straff bara för att.

Tänk om folk hade kunnat se lite såhär på saken: ”Paow var i en jobbig situation i livet och tog därför mycket droger. Nu har hon slutat med det vilket är skitbra av henne”. Men det går ju såklart inte för sig, ty har man en gång tagit droger är man för alltid en knarkare. Inte konstigt att folk inte är så sugna på att sluta.

Hur svårt kan det vara?

Detta gör mig såklart upprörd, men tyvärr inte det minsta lilla förvånad. Till en börjad sade man att FRA-lagen endast skulle ha som syfte att bevaka trafik som gick över sveriges gränser, nu har syftet tydligen ändrats till att polisen ska kunna kräva avlyssning. Det kan man tycka inte är en så big deal, men jag tycker att det illustrerar ganska bra att det kan vara jävligt vettigt att räkna med det värsta.

När människor som kritiserade FRA-lagen påpekade att det är ganska enkelt att i efterhand ta tillbaks det man lovade dyrt och heligt för att få igenom det hela. Då avvisades det som fjanterier och konspirationsteorier. Nu är det plötsligt verklighet och jag kan tänka mig att de flesta inte tycker att det är en så stor grej eftersom det bara är en liten förändring.

Det vi övervakningskritiker vänder oss emot är inte de syften som lagar likt denna har från första början utan det faktum att man bygger upp ett regelverk och en teknik som i orätta händer kan komma att bli väldigt, väldigt destruktiv om den hamnar i orätta händer. Och de orätta händerna kommer förr eller senare, ty det är en naiv dröm att staten kommer vara god för alltid. Lösningen är att aldrig ens bygga upp dessa institutioner, att aldrig skapa maktmedel över huvud taget. Hur jävla svårt kan det vara att fatta det?