Ämne nummer två: monogami (eller tvåsamhet, eller monoamori).

Nästa ämne i min kärlek- sex- och relationsutmaning är alltså monogami.

Med monogami menar jag tvåsamhet och inget annat. Jag menar inte livslång kärlek eller att lova sig till varandra för evigt. Jag menar bara just det där att organisera sina relationer på ett sådant sätt att man är kär i en människa och endast en. Eller i alla fall bara ger uttryck och utlopp för sin kärlek till endast en. Eller i alla fall har den intentionen.

Jag kommer skriva om hur jag själv ser på tvåsamhet och jag hoppas att ni vill göra detsamma på era bloggar. Intressanta frågeställningar skulle kanske kunna vara:

Varför är tvåsamhet en så stark norm i vårat samhälle? Är det ens en stark norm i samhället? Är det en positiv norm? Är det en rimlig norm?

Vad tycker jag personligen om monogami? Skulle jag kunna tänka mig att frångå det levnadssättet? Lever jag rentav redan på ett annat sätt, och i så fall hur?

Eller så kan man bara spåna helt fritt på ämnet. Jag hoppas att dessa frågor fungerar som inspiration och inte som något begränsande.

Rättelse: har fått påpekandet att monoamori är ett mer korrekt ord för det jag beskriver i texten. Jag kommer nog använda rubriken monoamori, men alla gör som dem vill.

Kärleksinlägg.

Det blev ändå ett visst gensvar på min relationsutmaning. Vad roligt! Samtliga är bra skrivna och tar upp intressanta tankar.

De som har skrivit är:

Fumikofem som skrivit om att inte riktigt våga vara kär.

FlickaUnderBordet har skrivit om när den där passionerade kärleken lugnar ner sig och blir en trygghet.

Malin har skrivit om olika sorters kärlek.

Nicolina har skrivit om att våga prova även om man inte är säker på att man hittat den rätta.

Sanna har skrivit om problemet med Romeo och Julia-kärleken och vilken sorts kärlek hon har istället.

Hojta gärna till om jag missat ditt inlägg eller om du publicerar senare, så kan jag uppdatera listan.

Jag tänkte att jag därför kanske skulle ändra formerna på det lite. Till resten av temana tänkte jag gör såhär: först publicerar jag ”ämnet” och presenterar olika frågeställningar kring det kort, som inspiration. Sedan får alla några dagar på sig att skriva och sedan samlar jag ihop alla inlägg.

Jag tänkte att det är smartare att göra så för att vissa rubriker kanske är lite kluriga. Man får såklart spåna fritt kring rubrikerna även om jag tar upp vissa frågeställningar, men det kan ju vara kul att inspireras. Och såklart kan man ju göra så att man bara skriver listan rakt av också.

Jag publicerar nästa ämne, monogami, imorgon och då kommer nog också mig egen text på ämnet upp.

Jag är övertygad om att en lycklig och självsäker förälder är en mycket bättre förälder än en som drivs av en press att passa in i ett ideal om den perfekta mamman.

Lady Dahmer kritiserade mig angående mitt inlägg om Ebba von Sydows uttalande. Hon menar att det inte handlar om att vara en god mor, utan om att vara en god förälder och att Ebba säkert inte menade att skuldbelägga utan att uppmana till reflektion.

Jag tror säkert inte att Ebba menade illa, men det är sällan så i vårat samhälle att strukturer upprätthålls av folk med mening. För det mesta upprätthålls de av människor som menar väl eller i alla fall inget illa men som helt enkelt inte tänker så långt som man kanske borde ibland.

I sak håller jag med, det är viktigt att vara en bra förälder och i det ingår att vara en god förebild. Det är något jag tycker att man ska sträva efter när man har barn. Jag tycker också att det är sorgligt med vuxna människor som dessutom har barn som ägnar stora delar av sitt liv åt att vara snygga genom att till exempel banta konstant eller operera sig. Det är tråkigt eftersom det inte bara drabbar dem själva utan även familjen om de är för fixerade.

Vad jag däremot tycker är trist är att man istället för att lägga fokus på kvinnan och hennes känslor och liv väljer att lägga fokus på hennes roll som mamma. Varför kan vi inte få söka oss bort från dessa ideal för vår egen skull? Varför måste vi täcka upp det idealet med ett annat ideal? Jag är övertygad om att en lycklig och självsäker förälder är en mycket bättre förälder än en som drivs av en press att passa in i ett ideal om den perfekta mamman.

Problemet är inte att man har en mamma som opererar sig, problemet är att vi överöses av budskapet att vi inte duger som vi är och att vi ständigt ska sträva efter att passa in i en mall. Oavsett om det är mallen med den perfekta kroppen eller mallen av den perfekta mamman.

Lära sig istället för att älta.

Fy. Igår var en såndär dag när allt gick fel. Ingenting fungerade och jag var sur, arg och tvär.

Men jag har börjat lära mig det där med att inte älta, att bara acceptera att man felade och sedan gå vidare och försöka göra bättre ifrån sig till nästa gång. För om man bara ältar kommer man fan aldrig vidare.

Nu låter jag väl som Mia Törnblom, men jag vill verkligen kunna greppa det där med att det förflutna ligger bakom en och att man inte kan förändra det. Man kan bara undvika att göra samma misstag igen.

För övrigt har jag dragit igång en ”liten” hälsosatsning som är att det radikala att stänga av datorn klockan halv tio på kvällen och varva ner lite. Det är faktiskt en stor grej för mig. Då får man underhålla sig med något annat, typ läsa en bok eller något annat analogt.