graviditet – Fanny Åström

Mer om graviditet och sex.

Har fått kommentarer på mitt inlägg om graviditet och sex om att kvinnor faktiskt också kan gilla sex. Nå, det har jag aldrig förnekat. Däremot så tror jag knappast att den hets jag ofta ser kring att få ett Fungerande Sexliv efter graviditet handlar bara om att det är så himla viktigt för kvinnan. Det finns andra saker som troligen utgör ett bra mycket större hot mot ens välbefinnande än det.

Det är väl knappast någon hemlighet att det anses högt prioriterat bland både kvinnor, män, det omgivande samhället och vården att kvinnors kropp ska vara funktionell och tillgänglig för män.

Att det är en rädsla som många kvinnor tampas med att de kanske kan komma att bli ”tråkiga” och ”osexiga” som mammor är inte heller någon hemlighet. Jag menar, hur många gånger har en inte sett folk göra en stora jävla affär av den och den har fött si och så många barn och är ÄNDÅ jättesexig.

Eller alla dessa tips om hur en ska ”få till det” när en har barn, som om det var livsviktigt för förhållandet. Vilket det säkert också är för många, då sex är ett väletablerat sätt att visa omsorg och begär till varandra.

Eller hur folk pratar om frånvaron eller närvaron av ett sexliv som avgörande för andras relationer, trots att de inte har någon jävla aning om hur mycket parterna i relationen värderar detta. Men att inte ha haft sex på flera månader ses liksom automatiskt som att en har det tråkigt och passionslöst med varandra.

Nä sorry men jag köper inte att detta bara har att göra med att ”kvinnor minsann vill ha sex”. Det faktum att kvinnor bedöms efter sig sexuella kapacitet och att sex anses vara den mest värdefulla formen av intimitet har nog också ett finger med i spelet.

Graviditet och sex.

En grej jag tycker dyker upp ganska ofta när en diskuterar graviditet är det här med att sexlivet kan lida skada av det. Det verkar vara en stor skräck hos många gravida, att sexlivet inte ska komma igång ordentligt efter förlossningen och så vidare.

Att förlora sexlusten är nog en av de saker jag skulle oroa mig minst för om jag blev gravid. Jag tycker att smärta, minskad rörlighet, juridisk bindning till en man, ekonomisk utsatthet, förlossningsskador och ökad risk för hustrumisshandel låter betydligt värre. Men det som är signifikant här är väl att allt detta är saker som drabbar kvinnan primärt, medan bristen på sex är något som drabbar eller i alla fall antas drabba mannen mer.

Jag förstår såklart att det känns föga lockande att bli söndertrasad i underlivet så att en blir mindre ”duglig” för ”sex” (jag tänker mig att normen för ”sex” här är omslutande sex), men jag tänker att det finns annat med det som är betydligt mycket jobbigare än att inte kunna ha sex. Typ att det gör ont, att det blir svårt att gå på toa och så vidare.

Modern är en av de mest upplyfta positionerna en kvinna kan ha i detta samhälle, samtidigt är det oerhört viktigt att hon fortfarande är sexuellt tillgänglig. Annars kan hon väl bli lämnad av sin man. Hon ska ta ansvar för barnet, men hon får inte försumma sin man för mycket och förfalla till att vara någon slags osexig tråkig morsa.

Jag tänker att det också en en ganska vanlig grej som lyfts fram när det gäller mäns otrohet; män är otrogna för att deras fru inte längre är så himla rolig och spännande när de bildad hem och familj tillsammans. Och det är ju inte så konstigt, med tanke på att det är ett väldigt slitsamt jobb att ha huvudansvaret för relation, hem och barn. Män har dock privilegiet att fly den här situationen, i alla fall för en stund, och komma bort från tristessen som det är kvinnans lott att leva i och upprätthålla. Han kan ha båda delarna; ett tryggt hem och något spännande.

Samtidigt anses en kvinna ha en skyldighet att ”ge” den man hon har en relation med ett hem och en familj, det är hennes uppgift i hennes roll som hustru.

Det är ganska mycket hora/madonna, eller snarare husa/musa, över det hela. En kvinna kan aldrig vara båda delarna, men mannen behöver båda två. Han behöver både någon som ger omsorg och tar hand om hand grundläggande behov OCH någon som han kan förlusta sig med. Alternativet för kvinnan om hon ska försäkra sig om hans trohet eller att han stannar kvar är att hon slår knut på sig själv för att tillfredsställa båda dessa begär hos honom.

Jag tycker bara det verkar så absurt att gå igenom en såpass riskfylld process som en graviditet och oroa sig över sitt sexliv.

Hur minskar vi antalet aborter?

Rörande aborter: rätten till fri abort är en grundläggande feministisk fråga eftersom de rör makten över reproduktionen och makten över den egna kroppen. Att samhället och framförallt män har kontrollerat den reproduktiva förmågan människor med livmoder har går som en röd tråd i patriarkatets långa och stolta historia.

Däremot är abort inte någon struntsak att göra. Olika personer känner olika inför en abort, men det är ett ingrepp som är förenat med såväl smärta som risker.

Dessa risker tas ibland upp som ett argument emot fri abort. Detta är såklart idiotiskt med tanke på:

Att genomföra en graviditet är garanterat mer smärtsamt och/eller riskfyllt än att genomföra en abort.
Människor gör i regel abort i vilket fall som helst, men med fri abort så är ingreppet mindre riskfyllt.
Att en abort är förenat med risker vet människor i regel om, de flesta skyddar sig om de inte vill ha barn. Olyckor sker emellertid ändå.

Den som bryr sig om hälsan hos personer med livmoder borde alltså inte fokusera på att minska antalet aborter till förmån för fullbordade graviditeter, utan snarare att minska antalet ofrivilliga graviditeter. Hur ska detta göras? Tillgång till bra preventivmedel är såklart centralt, men en annan viktig sak är syn på ansvar för en graviditet. Idag så anses i regel den med livmoder vara den som är ansvarig. Eftersom det förekommer skeva maktförhållanden i intima relationer som i regel är till fördel för den som saknar livmoder så finns det en stor risk att personen med livmoder blir pressad till att till exempel inte använda kondom.

Det vore bra om vi hade en syn på sex och graviditet där det ansågs vara bådas ansvar att förhindra oönskade graviditeter. Detta skulle sannolikt minska antalet ”olyckor”.

Idag kan det ibland finnas en syn hos vissa kukbärare som själva inte riskerar att bli gravida att en abort är en struntsak, vilket gör att de tycker att det är okej att vara oansvarig vid sex. Ofta så tycker kukbärare sig ha blivit lurade om en person de gjort gravid skulle vilja behålla barnet, eftersom de utgår från att den personen kommer göra abort om det sker en ”olycka”. Den här attityden till människors kroppar måste förändras. Abort är inte en struntsak, och att människor har rätt att göra abort ger inte dig rätten att prioritera din egen bekvämlighet (aka att inte skydda sig) framför den andra människans hälsa och säkerhet. Abort måste vara ett eget beslut hos den som gör det, inte något som bara förutsätts i sexuella sammanhang för att kukbäraren ska slippa känna ansvar.

Till exempel: lär kukbärare att det är viktigt att skydda sig under samlag och att det lika mycket är dens ansvar. Lär också ut att det finns andra sätt att skydda sig än kondom och piller, till exempel att undvika penetrationssex eller att inte ejakulera i underlivet på den en har sex med. Detta är en sak som skulle minska antalet ofrivilliga graviditeter och således också antalet aborter.

Rädsla inför graviditet och förlossning är jävligt rationellt.

Jag har skrivit en artikel i Feministiskt perspektiv om barnafödarpolitik och projektet ”reproduktiv livsplan” som äger rum i Uppsala. En grej jag inte har med i artikeln, men som sades under intervjun när vi diskuterade att informera om riskerna med graviditet, var att de som lider av förlossningsskräck kan få hjälp att hantera den.

Och ja, det är ju såklart jätteviktigt att de som vill föda barn men är rädda för förlossningen få hjälp med det, men när det handlar om att fatta ett informerat beslut kring graviditet så är det inte det som är kärnan. Snarare bör folk informeras om de risker som finns med graviditet redan innan de fattar ett beslut i frågan.

Att hysa skräck inför förlossningar och graviditet beskrivs ofta som något irrationellt, som en fobi, när det i själva verket är en mycket rationell oro. Riskerna med att vara gravid och föda barn är stora, hur ”naturligt” det än är. Att det anses viktigare att ge de som är rädda hjälp inför en förlossning än att informera om de faktiska risker som finns till alla är ett ganska ignorant förhållningssätt till riskerna med graviditet.

Informera om riskerna med kärnfamiljsliv och graviditet.

Jag tycker et är konstigt, det här att jag inte fått veta så mycket om de risker som finns med en graviditet.

De fysiska risker som finns är för smärta under själva förloppet och sedan de permanenta skador som riskerar att uppstå, skador som sällan är livshotande men som kan leda till smärta och minskad njutning.

Men jag tänker framförallt på de sociala riskerna. Så som barnafödande organiseras i vårt samhälle så följer det med en stor mängd kortsiktiga och långsiktiga sociala risker. Många fall av kvinnomisshandel inleds under en graviditet, troligen för att kvinnan är mer sårbar då och för att det blir mer angeläget för mannen att kontrollera henne när hon bär på deras barn. En viktig del i normaliseringsprocessen när det kommer till misshandel är isolerandet, och gravida kvinnor är lättare att isolera. De förutsätts vara hemma, vila och så vidare. Samma sak gäller kvinnor med små barn.

Sedan finns det en stor risk i att hamna i ett beroende av sin partner, något som ofta sker eller i alla fall förstärks i samband med barnafödande. Beroendet tar sig uttryck på flera sätt, dels att det är svårare att få ihop livet med ett barn och att en kanske behöver vara två, dels att det är dyrt att ha barn och dels att de vid en eventuell separation kan bli relevant med vårdnadstvist. Alla dessa tre faktorer gör att det blir mycket svårare att lämna en man som misshandlar en.

Visst kan en skaffa barn utanför en sådan kontext, men det är dessvärre både ovanligt och inte heller helt accepterat i samhället. Det finns bland annat juridik som gör att endast två personer kan vara ”föräldrar” till barnet, något som avsevärt försvårar en eventuell alternativ familjebildning.

Jag tycker att vi ska börja ta riskerna med kärnfamiljsliv och graviditet på större allvar, och gärna informera om dem på ett tidigt stadium, så att folk kanske kan fatta ett mer medvetet beslut om hur de ska leva sina liv.

Flash: personer med kuk kan också ta ansvar!!!

Jag twittrade lite om det här med hur folk behandlar frågan om risker vid abort:

När folk säger att aborter inte är riskfyllda räknar de uppenbarligen inte med risken för att må dåligt eller få oförutsedda kostnader. Upprörande när folk menar att den enda risken med abort är att fertiliteten försämras. Uppenbart att de ser kvinnor som avelsdjur. Att genomgå en abort gör att många mår mycket dåligt en lång tid efteråt. Detta anser jag vara en risk värd att ta med i beräkningen. Det stämmer förvisso att graviditet är med riskfyllt, men kondom/ickebarnalstrande sex måste nog ändå anses vara det minst problematiska. När folk menar på att riskerna vid graviditet och abort är de som ska mätas emot varandra har de räknat bort mannens ansvar. Jag förespråkar ickebarnalstrande sex, inte graviditet.

Abort är ett ingrepp som leder till en massa onödigt lidande och dessutom inte alltid lyckas. Det stämmer att det är viktigt att vi ha fri abort, men det är fortfarande önskvärt att det äger rum så få aborter som möjligt OCH så få oönskade födslar som möjligt. Hur löser vi detta? Jo, genom att minska antalet oönskade graviditeter ~*geni*~.

Antalet oönskade gravidteter minskar förslagsvis genom att vi har mindra barnalstrande sex och bli bättre på att skydda oss. Då även p-piller och liknande är ett mycket riskfyllt preventivmedel att använda föreslår jag att vi kollar lite på dessa två alternativ som kräver att personer med kuk tar lite (alltså verkligen mycket mycket lite) ansvar:

Kondom. Jättebra preventivmedel som funkar för de flesta och skyddar mot såväl graviditet som könssjukdomar. Fantastiskt va! Jag föreslår att människor med kuk börjar ställa sig lite mer positivt till att använda dessa eftersom det är en ganska dryg grej att prioritera ens egen rätt att ”inte äta kola med papper på” framför deras partners rätt att slippa oroa sig för gravidtet och könssjukdomar eller behöva genomgå en abort. Att använda kondom är för de allra flesta (undtantaget latexallergiker tänker jag) mindre riskfyllt än att genomgå såväl abort som graviditet.
Ickebarnalstrande sex. För den som inte kan använda abort så är alternativet ickebarnalstrande sex jättebra. I detta ingår till exempel säkra perioder, ickeomslutande sex, att inte komma i någons underliv och så vidare. Petting, oralsex och liknande är, hör och häpna, också sex! En behöver inte placera sin sperma i någons underliv för att det ska räknas. GU VA BRA!!!!

Oj oj oj vilken grej! Nu kan vi plötsligt ha en massa sex utan att någon (eller fler än väldigt få i alla fall) vare sig behöver genomföra en abort eller en oönskad graviditet! VILKEN GREJ! Ja jag säger då det att ingen KOMMIT PÅ DETTA FÖRUT?!?!? Att personer med kuk envisats med att syssla med en massa barnalstrande sex och lägga över ansvaret på personer med livmoder, så de har behövt genomgå otrevliga och riskfyllda aborter och gravidteteter HELT I ONÖDAN!!! Men nu behöver vi ju inte ha det så längre!

Nå, allvarligt talat så tycker jag att det är oerhört upprörande att människor låtsas som om de två alternativ som står emot varandra är ofrivillig födsel och abort. SÅ ÄR DET INTE!!! Personer med kuk kan TA ANSVAR FÖR VAR DE LÄGGER SIN SPERMA! Jag veeeet att det är ovant att tänka att dessa människor skulle ha något slags ansvar för vad de sysslar med men bara försök nu. Upprepa för dig själv: ”även personer med kuk har ansvar”. Skriv det på ett papper, tatuera in det eller vad som helst så att det sjunker in riktigt ordentligt, så vi kan slippa alla dessa kostsamma, smärtsamma och onödiga aborter och ofrivilliga graviditeter.

Vad offrar kvinnor för mäns ansvarslöshet?

Rörande det här med risker som är förenade med abort, som jag tog upp i förra inlägget, så har vissa undrat vad jag menar. Jag vill förtydliga att jag inte tror att en behöver vara rädd för sitt liv eller bestående skador om en gör en abort, speciellt inte om den sker tidigt. Riskerna för sådant är som jag förstått det ganska små. Däremot är abort på andra sätt smärtsamt, det är till exempel många som mår dåligt eftersom en proppar i sig e massa hormoner. Detta går såklart över, men det är fortfarande ingenting som är särskilt trevligt att genomlida. Att till exempel må psykiskt dåligt är också en risk och et obehag som är värd att ta med i beräkningen.

Anledningen till att jag skriver så är för att jag kan tycka att det är problematiskt när folk har en för lättvindig inställning till aborter. Ofta så uppfattar jag att män har en väldigt avslappnad inställning till att kvinnor ska göra abort, jag har till exempel stött på de som tycker att de minsann inte behöver skydda sig vid sex eftersom en ju kan göra abort.

Jag har själv tänkt att jag kan skippa skydd vid sex eftersom en kan abortera, men i gymnasiet fick jag ett missfall vilket gav mig en del insikter om vilken jävla chock för kroppen det kan vara att först förbereda en graviditet och sedan få den avbruten. Jag hade också en ytlig bekant som gått in i en flera månaders lång depression på grund av en abort. Sedan dess har jag skyddat mig.

Jag tycker att det är en ganska stor skillnad på vad jag väljer att göra med min egen kropp och vad en man pressar mig till att göra, men vad som är viktigare är att att viktigt skäl till att jag slarvade med skyddet innan var att så många män är så oerhört omedgörliga när det kommer till att använda kondom. Det kan vara fråga om väldigt subtila saker som att sucka när kvinnan ber om det, eller att liksom börja köra på med penetration och så vidare utan att ens bry sig om det. I en sådan kontext är det lätt att känna att det är värt att ta risken, en an ju ändå göra abort.

Det verkar finnas någon slags uppfattning om att abort är något som kvinnor gör i en handvändning, typ för skojs skull. Detta tycker jag är en problematisk uppfattning av två skäl. Dels för att den spär på den här idén om att kvinnors kroppar är något en kan göra lite vad en vill med, i det här fallet för att mannen ska slippa det enorma obehaget med att ta på sig en jävla kondom. Jag tycker det är ganska absurt att vissa män uppenbarligen tycker att en kvinna ska genomlida en abort för att de ska slippa ha kondom. Jag tror också att det är problematiskt eftersom denna idé kan användas av abortmotståndare, för att stärka uppfattningen om att aborter genomförs i onödan och liknande.

Jag tror att det som krävs är en viss omvärdering av mäns njutning och kvinnors kroppar. Jag ser abort som preventivmetod mycket som ett resultat av att män lastar över sitt ansvar att skydda sig på kvinnor. Idag anses i princip kvinnan ha ansvaret för att skydda sig vid sex, och om hon blir gravid är det hennes ansvar. Män däremot kan kosta på sig att vara lite slarviga, för det är ju ändå inte de som sitter med ansvaret för det hela. I en sådan kontext blir det plötsligt helt rimligt att en man värderar att slippa ta på sig kondom högre än att kvinnan han ligger med ska slippa genomgå ett smärtsamt och riskfyllt ingrepp. Jag tycker det är viktigt att tala om vad kvinnor offrar för mäns vårdslöshet.

Myter kring förlossning och graviditet.

Twittrade lite om graviditet och hur osoft det verkar vara att föda barn. Med anledning av detta var det ett gäng mammor som skrev till mig och berättade om att deras graviditeter hade varit ”häftiga upplevelser”, ”positiva erfarenheter” eller i alla fall ”värt det” för resultatet av det. Jag tvivlar inte på att det kan vara kul med barn och därmed värt att vara gravid förutsatt att en vill ha sådana och det finns säkert de som har relativt smärtfria graviditeter. Jag tror också att känslan av att bära på liv inom sig kan vara häftig, och sedan kan det såklart vara massa hormoner som kickar igång och som får en att känna en massa saker.

Däremot blir jag skeptisk till de som beskriver graviditet och förlossning som två stycken genomgående positiva upplevelser. Gravida i allmänhet verkar lida av otroligt mycket krämpor, och det är ju inte heller helt ovanligt att saker och ting blir bestående. Det är såklart en stor belastning för kroppen att bära och föda en annan människa. Även födslar verkar förenade med mycket jobbigt, till exempel att många kvinnor ”spricker” vid förlossning. Många skadas under graviditet och förlossning och dessa skador kan vara bestående. Vissa dör under graviditet eller förlossning, något som såklart blivit mindre vanligt med bättre sjukvård men som fortfarande förekommer. Såväl förlossningsdepressioner som -psykoser är inte heller helt ovanligt.

Jag menar inte att en graviditet måste vara hemsk eller att det inte också kan kännas fantastiskt, men jag har problem med den positiva mytbildning som finns kring graviditet och födsel. Överlag kan en väl ändå säga att det vore softare om en slapp genomgå det för att få ett barn?

En vanlig grej som sägs är att kvinnor på något vis automatiskt börjar känna en massa kärlek till barnet och att det är fantastiskt och underbart. Tydligen är det inte helt ovanligt att kvinnor inte knyter an till barnet alls under graviditeten, utan snarare känner sig väldigt främmande inför det. I en sådan situation är det såklart oerhört jobbigt att ha en förväntan kring sig att en ska tycka att det är fantastiskt och underbart och ba älska ungen villkorslöst.

Jag tror att många kvinnor känner press på sig att gilla graviditeten eller i alla fall inte klaga särskilt mycket över den. En förväntas gå igenom det och gilla det för att en sätter nytt liv till världen eller i alla fall stå ut med det för att det är för ett högre syfte. Att inte älska barnet en bär på villkorslöst direkt ses som onormalt och är stigmatiserat.

För mig är i alla fall graviditet och förlossning en ganska stor del av beslutet att skaffa barn. Det är ändå nio månader av mitt liv det handlar om och en överhängande risk för en massa olika skador. Till exempel att ”spricka” vid förlossning lär väl vara ganska förödande för sexlivet, tänker jag mig. Det är en viktig faktor för hur resten av mitt liv ser ut. Inte så att jag hade bangat barn om jag verkligen ville ha det, men jag tycker ändå att det är värt att räkna med dessa månader och de konsekvenser den tiden kan ha innan en tar ett beslut i frågan.