Alla ogillar väl en skrytmåns?

Det vanligaste missförståndet kring jantelagen är att det skulle vara samma sak att erkänna de saker man är bra på och att skryta. Jag har absolut ingenting emot folk med gott självförtroende men det är fan skittrist med folk som skryter. Lika tröttsamt som det är men folk som ständigt ska klanka ner på sig själva, faktiskt. Det är väl inte heller något exklusivt svenskt att ogilla skryt, jag tror att få personer gör det.

Jag tycker att både skryt och nedklankande avslöjar ett dåligt självförtroende, för om man visste att man var bra, varför skulle man behöva säga det till folk precis hela tiden?

Och det är en helt annan sak när vi snackar löneförhandlingar eller något sådant, när det ligger i motpartens intresse att du inte kräver bra kompensation för sina prestationer. Då får ni gärna pusha på hur mycket som helst. Men kanske inte när man bara tar en fika med en kompis.

Den som har åsikter måste kunna försvara dem.

När jag kritiserar ”krossa jantelagen”-tänket så menar jag inte att folk ska gå omkring och må dåligt, det är bra att folk tycker de är snygga och bra på saker. Problemet uppstår när folk börjar tänka likadant kring sina åsikter. Det finns ett åsiktsklimat idag som handlar väldigt mycket om att roffa åt sig utrymme och att den som tycker högst tycker bäst. Ibland hör man även folk svara på eventuell kritik med att vi faktiskt har åsiktsfrihet och man får tycka vad man vill.

Det är sant och det är jättebra. Jag tycker såklart inte att vi ska leva i någon jävla diktatur. Men grejen är den att trots yttrande- och åsiktsfriheten så har man ett ansvar för vad man säger och tycker. Om man ska gå omkring och ha åsikter och dessutom göra en grej av det på ens blogg så borde man också kunna ta till sig kritik för ens åsikter.

Varför då undrar många. Jo, för att åsikter inte ät något man föds med utan något man skaffar sig under lång tid. Man får dem från föräldrar och media och sina vänner. Således kan man inte bar säga att ”såhär tycker du och såhär tycker jag” som om det låg i själva ens person att ha just den här åsikten, och det kan ingen göra något åt.

Alla åsikter är inte heller ”bara” åsikter. Att blått är en fin färg eller att djurgården är det bästa laget är typiska helt ofarliga åsikter, att alla muslimer är våldsbejakande extremister är inte en ofarlig åsikt. Vissa åsikter leder till vissa resultat. Vad man röstar på i val får konsekvenser, vilka ord man använder får konsekvenser. Därför tycker jag att det är var och ens skyldighet att revidera sina åsikter då och då, speciellt om man stöter på mycket kritik.

Därför blir jag så jävla irriterad på all bloggare som har sina åsikter som någon slags accessoar. Typ såhär: ”Hej, jag är en ung driftig tjej/kille som inte är rädd för att säga vad jag tycker”. Detta utan att de har någon som helst kapacitet att argumentera för dessa åsikter, utom då möjligtvis argumentet att vi har åsiktsfrihet i det här landet.

Folk borde tagga ner lite med sitt självförtroende.

Jantelagsmotståndet börjar ta orimliga proportioner. Så fort någon framgångsrik entreprenör får kritik så är det på grund av janetlagen. Det är ungefär på samma nivå som att påstå att någon ”bara är avundsjuk”.

Man ba: har du tänkt på att vi kanske kritiserar dig för att du råkar vara en uppblåst idiot och inte för att de är avundsjuka/infekterade av jantelagen?

Ibland tycker jag att folk borde tagga ner på sitt självförtroende. Visst är det bra att tro på sig själv men man behöver inte ha hybris för det. Och i ett samhälle där självförtroende är den största meriten så blir de redan svaga än mer nedtryckta.

Men förlåt då.

Uppenbarligen är det hemskt provocerande att ta en bild när man håller i sin kamera i spegeln. Följande kommentar fick jag från Lo.

Och alla vi som suckar åt folk som tror att de är något för att de har en dyr kamera som de måste ha med på bild hela tiden. Så överskattat. Men lycka till, haha

Jag blir sällan arg eller ledsen över ”elaka kommentarer” (inte ens Patria brukar lyckas) men den här personen lyckades faktiskt göra mig lite irriterad. Jag undrar mest över varför det är så otroligt provocerande för folk att man ”tror att man är något”. Ursäkta mig för att jag tycker om min kamera och tycker om att fota mig själv.

Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det fatala misstaget att ”tro att jag är något” och ska genast rätta till detta genom att gömma mig under täcket och gråta. Jag ska aldrig mer skriva en text om feminism, jag ska aldrig mer ta ett foto, jag ska aldrig mer visa mina kläder för det borde jag ju fatta, att ingen bryr sig om lilla mig som inte ”är” något. Inte ens en dyr kamera kunde höja mitt ack så obefintliga människovärde.

Det är nästan så att jag ställer upp i kören mot jantelagen. Håhå.

Min Jantelag för bloggare!

Igår så käkade jag middag med mina föräldrar och deras vänner. Plötsligt säger en av dem följande: ”men ni, den där jantelagen, är inte den jävligt underskattad?”. Jag är den första att hålla med. Eller, egentligen gillar jag inte jantelagen, men jag hatar folk som måste hålla på och snacka om hur kass den är. För det första tycker jag att det är ganska rimligt att ha utgångspunkten att man inte är förmer än andra, för det andra så brukar jantelagsmotstånd snarare vara något slags ursäkt för att få fortsätta vara en vidrig skrythals.

Tydligen så har det lagts fram en motion på att lagstifta bort jantelagen genom att låta eventuellt jantelagsförtryck ingå under diskrimineringslagstiftningen. Lite gamla nyheter, förvisso, men det gör mig helt jävla galen, det här tjatet om den så kallade jantelagen.

Min generation har fått det itutat i sig att de alltid är värda precis allting, att de aldrig gör fel och att alla motgångar som drabbar dem bara är ett resultat av att omgivningen inte begriper dem, antingen på grund av den så förhatliga jantelagen, kvinnoförtryck, avundsjuka eller nån annan skit. För vi är alltid alltid de finaste, smartaste, snyggaste och bästa och ingen kritik riktad mot oss kan vara berättigad. Detta märks fruktansvärt tydligt på bloggar.

  1. Ganska ofta händer det att någon bloggare uttrycker en kontroversiell åsikt för att ”provocera”. Sen vill man ju såklart att den personen ska försvara sin åsikt, för åsikter ska väl inte vara någon gullig liten accessoar man har, det ska ju vara något grundat i verkligheten och på vettiga resonemang, som man ska kunna försvara. Men icke! Personen tycker då att ”vi faktiskt har åsiktsfrihet” och ”då får man tycka som man vill” vilket jag ”inte borde ifrågasätta” för hen har faktiskt ”rätt till sin åsikt”. Förvisso, men det gör dig också till en idiot!
  2. Någon tycker att Kissie är en ytlig idiot. Då handlar det om att folk är avundsjuka för att hon är snygg och har pengar. Kissie hamnar i blåsväder på grund av jantelagen! Stackars Kissie. Dessutom tar Lars Ohly Kissies pengar! Kissie tycker att skatt är stöld och att vänstern inte kan skilja på mitt och ditt. Man undrar hur många skattpengar som slösats på Kissies uppenbarligen helt misslyckade skolgång.
  3. Folk tycker inte att Bella&Tyra show var den bästa webb-tv:n. Då blir Tyra arg och måste ta en bloggpaus för att hennes läsare är illojala. Inte kan det ha varit så att de helt enkelt röstade på det program de tyckte var bäst, väl?
  4. Tyra skriver ett idiotiskt inlägg om att man kanske borde inför åldersgräns på att skaffa barn. Folk blir arga. Tyra tycker att hennes läsare borde skaffa sig ett ligg och att de är dumma i huvudet som inte fattade att hon skämtade. Kul skämt Tyra! Skitkul! Jag fattar inte varför folk inte bara kan tänka en liten aning innan de snackar istället för att slänga ur sig en massa halvfärdiga åsikter som man inte kan försvara när det kommer till kritan.

Kissie, Tyra och Blondinbella, jag har nyheter åt er! Jag tycker era liv verkar roliga, ni har vällästa bloggar, tjänar mycket pengar, får en massa uppmärksamhet, shoppar jättemycket och är totalt distanserade från vad er konsumtion eller era röster i valet har för konsekvenser för någon annan än er själva. Jag avundas er, ni verkar ha det så jävla skönt i era små livsstilsbubblor. Så ja, jag är avundsjuk.

Men när jag kritiserar er så är det inte på grund av min avundsjuka, det är för att jag tycker att ni verkar vara brutalt inskränkta och jobbiga personer med helt onyanserade världsbilder och en total avsaknad av känsla för kollektivt ansvar. När jag kritiserar era åsikter är det inte för att jag försöker inskränka er yttrandefrihet, utan för att jag tycker att ni borde tänka till en aning. Och för att jag tänker mig att folk kanske är intresserade av att ha underlag för det man tycker. Ja, jag utgår faktiskt från att folk har anledningar till att tycka som dem gör, inte bara har åsikter för sakens skull.

Så jag skulle vilja formulera en modern jantelag, speciellt anpassad för bloggare.

  1. Du skall inte tro att du är den vackraste, klokaste, snyggaste, sexigaste, smartaste, mest avundsvärda människan på hela jordklotet.
  2. Du skall inte tro att du är klokare än de som ifrågasätter vad du tycker och tänker på goda grunder.
  3. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än/vet mer än/är förmer än alla dina läsare.
  4. Du skall inte tro att du är bra på något som vissa utbildat sig i flera år för att göra bara för att du har en blogg som många läser.
  5. Du skall inte skratta åt eller förakta dina läsare som grupp.
  6. Du skall inte tro att hela Sverige ständigt följer vartenda steg du tar.
  7. Du skall inte tro att du har något slags åsiktsmonopol och att du ska kunna basunera ut dina åsikter utan att försvara dem utan att bli ifrågasatt.
  8. Du ska inte avfärda alla ”elaka” kommentarer som strunt eller avundsjuka, utan ibland tänka över om det kanske kan ligga något i dem.