Ostende.

529

Bilden är tagen förr året i Ostende.

Saknar överlag helt inspiration för fotandet nu, och har så gjort i flera månader. Det är så tråkigt, för det brukade vara en av mina största intressen. Det är också hemskt när en märker hur en blir sämre vid de tillfällen en väl tar upp kameran.

Oktober 2011.

Detta är bilder från Oktober förra året. Det känns lätt surrealistiskt att kolla på dem. Jag minns liksom känslostämningarna och hur jag var då. Tiden i Bryssel var en jobbig och samtidigt sjukt nödvändig del av mitt liv. Jag tänkte väldigt mycket där, på mig själv och på mitt liv. Jag hade så mycket tid över och jag var ensam otroligt mycket. Jag kan också sakna att jag hade kameran med mig så mycket, jag fotar inte alls på samma sätt idag. Kanske värt att återuppta.

Besökte justitiepalatset.

Gick på upptäcksfärd där jag bodde.

Hängde på bakgårdar.

Gick omkring en del i Louis.

En katt.

Såg ut såhär.

Handlade mat på Carrefour.

Rökte cigg med Kajsa.

Var på Cook&book.

Hade picknick med Anna.

Fåglar.

Hade Hilda på besök.

Fikade med Tess. Detta är alltså en ”cappuccino” i Bryssel: bryggkaffe med sprutgrädde.

Besökte en kyrka.

Ny kompaktkamera.

Har äntligen fått tummen ur och köpt en kompaktkamera, en canon IXUS 300 HS. Vet inte om det säger er något, jag har i alla fall hört mycket bra om den. Har egentligen aldrig använt kompaktkamera ordentligt, hade en innan men den var helt förskräckligt dålig så jag fotade aldrig med den.

Köpte denna på Rajala på herkulesgatan för 1695, vilket är ganska billigt som jag förstått det. Något slags specialerbjudande som går ut imorgon *gör reklam*. Fick dessutom någon slags fotoskrivare på köpet, som säkert är svindyr att använda och som jag inte kan ta med mig, men ändå.

Älskar att köpa kameragrejer! Bäst investerade pengarna någonsin.

Nu ska jag ut och provfota på krogen. Hoho.

Ett fotoår.

Idag är det lite mer än ett år sedan jag skaffade min första systemkamera. Under året har jag bytt upp mig en gång, köpt fyra nya objektiv och fotat mig igenom alla årstider. Jag har lärt mig mer om bildredigering, skärpedjup och slutartid. Och jag har blivit en mycket bättre fotograf.

Det finns nog få saker som jag lagt så mycket pengar på som fotandet och det har verkligen bara varit så jävla värt det, jag har inte ångrat något inköp alls.

Aja. Tänkte i alla fall visa den här bilden som är en av de första jag tog som jag blev riktigt nöjd med. Om jag hade tagit den nu hade jag kanske raderat den och jag kan se många saker jag hade velat göra annorlunda. Men spela roll, det är så jävla kul att se hur man utvecklas och lär sig.

Ägd.

Ni vet folk som glömmer att ta av linslocket innan de fotar? Jag gjorde en lika pinsam sak fast tvärtom, jag letade som fan efter linslocket i typ tre minuter innan jag upptäckte att det suttit på kameran hela tiden.

Era rubriker: Inte utan min…

Det finns många saker jag inte skulle klara mig utan. Min dator är en. Men den pryl som jag älskar mest och skulle sörja mest om den gick sönder är helt klart min kamera. Dels för att den är den dyraste grejen jag äger men också för att jag knappt klarar en dag utan den.

Jag kommer ihåg när jag var liten och min pappa prackade på mig värderingar om att man inte skulle fota så mycket eftersom man inte ”lever i nuet” då utan ser saker och ting som minnen redan när de sker. De må vara hänt, men fan vad jag älskar att dokumentera. Man ser saker på ett annat sätt genom kameran. När jag inte har den med mig kollar jag ibland på något och tänker att det skulle bli en schysst bild. Och visst kan det vara tråkigt att man inte kan uppskatta något vackert till fullo i stunden för att man så gärna vill föreviga det men om jag inte hade fotat hade jag nog inte tänkt så mycket på det från första början.

För mig har nog mitt fotande lett till att jag lärt mig uppskatta flera olika typer av estetik än innan, även saker som är lite halvsjaskiga och nedgångna, även vissna blommor och smutsiga fönster. Samtidigt som jag mer och mer börjat ogilla det där tillrättalagda, helt enkelt för att det inte blir några intressanta bilder av det.

Jag tror att kameran är den enskilda sak som gett mig mest glädje under kortast tid. Som har fått mig att ta mig till platser jag inte hade gått till annars, fått mig att se saker på nya sätt och som jag utvecklats mest med.

Rubriken kommer från Hanna.

Men förlåt då.

Uppenbarligen är det hemskt provocerande att ta en bild när man håller i sin kamera i spegeln. Följande kommentar fick jag från Lo.

Och alla vi som suckar åt folk som tror att de är något för att de har en dyr kamera som de måste ha med på bild hela tiden. Så överskattat. Men lycka till, haha

Jag blir sällan arg eller ledsen över ”elaka kommentarer” (inte ens Patria brukar lyckas) men den här personen lyckades faktiskt göra mig lite irriterad. Jag undrar mest över varför det är så otroligt provocerande för folk att man ”tror att man är något”. Ursäkta mig för att jag tycker om min kamera och tycker om att fota mig själv.

Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det fatala misstaget att ”tro att jag är något” och ska genast rätta till detta genom att gömma mig under täcket och gråta. Jag ska aldrig mer skriva en text om feminism, jag ska aldrig mer ta ett foto, jag ska aldrig mer visa mina kläder för det borde jag ju fatta, att ingen bryr sig om lilla mig som inte ”är” något. Inte ens en dyr kamera kunde höja mitt ack så obefintliga människovärde.

Det är nästan så att jag ställer upp i kören mot jantelagen. Håhå.