Etikett: raka benen

Det är helt okej att påverkas av strukturer.

Ibland när en diskuterar det här med benrakning så drar kvinnor till med att de tycker att det är så ”himla skönt” med den där nyrakade känslan som om det var enda anledningen till att de rakade benen. Alltså sorry, men jag köper det inte. Jag köper inte att den känslan som en har i typ… max ett dygn? kompenserar för all den tid, de pengar och det obehag som kommer med att raka benen (stubb, skärsår, inåtväxta hårstrån).

Det är såklart helt okej om en väljer att raka benen, men jag tycker det är mycket märkligt att förneka att det skulle ha något med patriarkala strukturer att göra, alltså till exempel att enda skälet skulle vara den sköna nyrakade känslan. Hur kommer det sig att en uppskattar den känslan? Troligen är det inte bara för att det rent fysiskt är skönt utan för att det är känslan av att en typ har ”tagit hand om sin kropp/sitt utseende”, vara ”fräsch” etcetera. Detta är ju saker och ting som sanktioneras i patriarkatet så det är inte konstigt att det känns tillfredsställande att göra det.

Om en sedan väljer att göra detta, absolut, men kom inte och inbilla dig att du är opåverkad av strukturer, för det är du inte. Och det är faktiskt helt jävla okej att påverkas av strukturer, det är bara mänskligt.

IMG_20130302_172516

 

Det är inget feministiskt statement att raka sig.

Ibland klär feminister sig kvinnlig, gör stereotypt kvinnliga saker och så vidare. Det är såklart helt i sin ordning, så ser världen ut och jag förväntar mig inte att någon bara ska lägga allt det på hyllan när hen blir feminist, eller att det skulle vara nödvändigt. Däremot finns det många feminister som, när de gör detta, försöker framställa det som något slags feministiskt statement. Det kan låta ungefär såhär ”jag klär mig i de här supernormativa kläderna för att jag vill visa att det finns olika slags feminister/att det inte är fult att vara kvinnlig”.

Alltså jag klär mig också i normativa kläder, men jag skulle inte drömma om att försöka framställa det som feministiskt att jag gör det. Grejen är det, att allt jag gör behöver inte vara feministiskt bara för att jag är feminist. Det finns hundratals saker jag gör varje dag som inte har ett skit med feminism att göra, däribland min klädsel. Och det är liksom okej, för jag är en människa också. Allt jag gör behöver inte passa in i den feministiska mallen.

För mig är det helt okej att Schyman ställde upp i Let’s Dance, hen hade inte behövt säga att det var för att visa att en kan vara feminist på olika sätt. Hen hade inte behövt säga:

Trots att det är 2010 finns det fortfarande människor som tror att vi feminister har hår under armarna, kniper ihop och inte fått oss ett skjut på länge. Och sån är inte jag!

Vad är syftet med att säga såhär? Det känns som att det en gör mer än något annat är att befästa dessa fördomar, genom att mena på att de är såpass berättigade att det är upp till feminister att göra en massa olika saker för att få ett stopp på dem. De flesta feminister rakar sig, att folk tror att det inte är så har nog med att göra med fördomar än att de inte sett Schyman dansa i Tv innan.

Varför inte bara sminka sig, raka sig och så vidare om en nu vill göra det. Du blir inte en sämre feminist för det. Men det betyder inte att just de valen, att anpassa dig efter patriarkala utseendeideal, är feministiska. Även om du gör det för ”din egen skull” eller liknande så kan det inte vara ett feministiskt statement att raka benen, bara sådär. Men för all del, gör det ändå. Du behöver bara inte lyfta fram det som en feministisk gärning.

Företag kan faktiskt också ta ansvar.

Efter mitt inlägg om Gillettes efterblivna reklamkampanj så fick jag den här kommentaren:

Du är medveten om att Gilette säljer rakhyvlar? De förutsätter så klart att man tänker raka benen. Detta var det dummaste jag läst på länge.

Jag är givetvis medveten om att Gillette säljer rakhyvlar och att det därmed givetvis ligger i deras intresse att få det att verka som ett behov att raka benen. Jag har aldrig ifrågasatt Gillettes syfte med sin kampanj över huvud taget. Jag påpekade att jag tycker att det är ganska märkligt att de använder ordet ”naturligt” eftersom det faktiskt är ren lögn, vilket inte platsar i reklamkampanjer. Då fick jag detta som svar (jag har ändrat första meningen lite för att göra den mer begriplig, ni kan gå tillbaks och kolla originalet):

Du hänger bara upp dig på ordet naturlig. Det finns en efterfrågan på rakhyvlar > företag säljer och marknadsför.

Dessutom är det ju inget konstigt att Gilette faktiskt vill att fler och fler skall raka benen då de tjänar på det, därav marknadsföring. Sedan kan man ju sitta och tjura för att man själv inte vill att fler och fler skall raka benen, men det gör ju inte att företaget har gjort något fel. Man får väl som konsument helt enkelt välja bort det företagets produkter och, om man är väldigt ambitiös, kampanja för håriga ben och utnyttja friheten att uttrycka sin åsikt i vårt, tack och lov, fria samhälle.

Men det här inlägget klagar framförallt på företagets marknadsföring, vilket känns ganska snedvridet.

Varför är det snedvridet att klaga på hur ett företag marknadsför sig? Det är ju otroligt rimligt tycker jag. Företag skapar ju ideal i sina reklamer och därmed är det hemskt relevant att kritisera dem. Företag har inte större rätt att uttrycka sig för att de tjänar pengar på det, och jag kan kritisera vilka ideal ett företag sprider på samma sätt som jag kan kritisera en kolumnist eller vilken jävla person som helst.

Jag blir så trött på det där ”men du fattar väl varför de gör så” som kommer så fort man kritiserar företag. Klart jag fattar varför, på samma sätt som jag fattar vilka mekanismer som ligger bakom mobbning. Men bara för att det finns en förklaring betyder inte det att det är bra eller rätt eller ens acceptabelt. Det handlar ju egentligen bara om  att vilja dumförklara mig och därmed ogiltigförklara kritiken.

Det är tydligen relevant att påpeka att vi lever i ”ett fritt samhälle”. För det första är jag ganska säker på att Gillettes kampanj skulle kunna bli fälld av RO eftersom den är sexistisk. Tydligen så vore en mer rimlig motreaktion från min sida att bedriva en kampanj för håriga ben, men det intressanta här är ju hur företag tvingar på barn idéer om att de måste raka benen. Och jag har faktiskt full ”rätt” att uttrycka den åsikten också, för yttrandefriheten inkluderar också rätten att kritisera andras yttranden.

Och så denna eviga konsumentmakt. Jag använder Gillette för deras rakhyvlar är faktiskt bäst. Deras produkt är överlägsen, men deras reklam är sunkig. Jag tänker inte uppmuntra till bojkott av Gillette, men jag vill att de ska sluta sprida sina snedvridna budskap och det är det som är hela meningen med min kritik. Jag kritiserar inte Gillettes rakhyvlar, utan deras sunkiga kampanj. Och företag kan faktiskt ta ansvar över de budskap de sprider, företag består av människor och är inte mekaniska marknadstillfredsställare, som vissa verkar tro.

Klidag.

Fy. Idag har jag en riktig klidag. Det är min version av fuldag, och innebär att hela min kropp kliar som bara fan. Jag känner mig som en stor hårboll.

Vad som är lite lustigt är att den här typen av dagar alltid infinner sig när jag rakat min och tvättat håret, alltså gjort saker som vanliga brudar tycker är boten mot olika typer av fuldagar. Dagen efter hårtvätt så känner jag min äckligast på jorden. Mitt hår blir så flygigt och det känns som att det finns överallt på hela min kropp. Om jag dessutom rakat benen blir det ännu värre, för då finns dte liksom inget motstånd när jag gnider dem mor varandra. Gud vad jag hatar den där ”lena” känslan.

Raka inte benen då, tycker väl nån. Nej, det skulle jag inte heller göra om det inte vore för att långt hår på benen omöjliggör bärandet på tighta byxor och strumpbyxor, vilket vore trist. Fett hår ogillar jag också, jag tycker det är fult och luktar illa. Så jag får raka benen och tvätt håret och stå ut med den fruktansvärda känslan dagen efter. Fy!

Den enda hjälpen som finns är ett riktigt svettigt träningspass utan att tvätta håret. Då går håret tillbaks till sin lagom fettiga form och jag känner mig inte som en hårboll.

Omotiverad bild på mig. Lyckligtvis är jag söt ändå =)))))).