sex – Sida 7 – Fanny Åström

Vill du slippa bli utsatt för våld, sluta umgås med män.

Jag är ju egentligen helt emot det här med att ge ”tips” till kvinnor om hur en ska undvika patriarkalt våld, men jag tänkte ändå bjuda på ett eftersom jag bryr mig om mina läsares väl och ve.

Eftersom merparten av det våld och de våldtäkter som drabbar kvinnor sker i nära relationer är mitt tips enkelt; undvik nära relationer med män. På allvar alltså. Relationer med män är en av de största riskfaktorerna i en kvinnas liv som de flesta faktiskt kan påverka själv i någon mån. Detta innebär såklart inte att alla män våldtar och slår kvinnor de har relationer med, men det är fortfarande rent statistiskt så att det är där den största risken för kvinnor ligger.

Om en undviker nära relationer med män slipper en även en massa andra saker utöver våld och våldtäkter. En slipper till exempel göra hans känslomässiga arbete och hushållsarbete och kan lägga den tiden på rimligare saker.

Jag säger inte att detta är något slags slutmål för den feministiska kampen eller så, män måste givetvis förändras och sluta förtrycka så vi kan leva tillsammans på ett rimligt sätt. Däremot tycker jag att det är en fullt legitim och även mycket effektiv strategi för att slippa bli förtryckt i sina relationer och för att minska risken för att bli utsatt för patriarkatets yttersta konsekvens, alltså mäns våld mot kvinnor.

Bloggutmaning. Ämne fem – hur skildras sex?

Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning om feminism och sex är skildringar av sex.

Hur skildras sex, och hur påverkar det vår sexualitet? Det är de frågorna jag tänker är centrala. Vilka sexskildringar har varit viktiga för dig, för ditt formande av din sexualitet? Hur tänker du att du har påverkats av hur sex skildras i största allmänhet?

Jag kommer nog inte skriva så mycket om direkta skildringar av sex som om romantik och erotik, eftersom jag tänker att det är där sexualiteten formas först, det är där villkoren sätts.

Våldtäkt.

Idag är det meningen att jag ska skriva om våldtäkt, och det råkar vara extra aktuellt i och med den friande domen mot de sex män som våldtog en kvinna. Det är uppenbart att den nuvarande lagmässiga definition vi har av våldtäkt inte utgör något skydd för kvinnor, inte ger kvinnor rätt till sina egna kroppar. Snarare så definierar det den juridiska gräns som män har att förhålla sig till när de tar sig rätt till kvinnors kroppar, den gräns som inte får överträdas eftersom det då är ett brott mot lagen. Att följa lagen är ingen garanti för att en våldtäkt inte sker, det är bara en garanti för att inte få något straff för det brott en begått mot en kvinna.

Men våldtäkt är inte främst juridik, utan det är en fråga om sex, om relationer, om makt och om samspelet mellan män och kvinnor. Vad som fälls och vad som frias är något som hjälper oss att se samhällets värderingar, men lagen kommer inte rädda oss från våldtäkterna så länge lagen inte tar frågan om kvinnors rätt till sina egna kroppar på allvar. Så vi måste prata om våldtäkt. Men vi kan inte prata om det som något frikopplat från vanligt sex. Våldtäkt är inte väsensskilt från vanligt sex, det är snarare toppen av det patriarkala sexets isberg. Och utan att prata om sex så kommer vi aldrig att kunna prata om våldtäkt.

När män och kvinnor närmar sig varandra som könsvarelser, alltså som män som män och kvinnor som kvinnor, så närmar vi oss varandra i de roller som patriarkatet skapat åt oss. Kvinnan är ett objekt, hon är underordnad, mannen är subjekt, han är överordnad. Mannen för och kvinnan följer. Kvinnan kan välja att tacka nej till dansen, men när hon väl inträtt i den så är det mannens villkor som gäller. Det är mannen som tar initiativen, som berättar vad han vill ha, och det är kvinnan som levererar det åt honom. Detta är det patriarkala mönster som går igen i relationer mellan män som män och kvinnor som kvinnor, och så även i sexet.

I det patriarkala sexet fortsätter denna dans, och där finns alla komponenter som leder till våldtäkt. Kvinnan ses som ett objekt som mannen antingen kan ha tillgång till eller ej. Utgångspunkten är att mannen har tillgång, äger rätt till kvinnan, och detta gäller tills motsatsen bevisas, det vill säga till kvinnan säger nej tillräckligt högt och tillräckligt tydligt. Detta nej framstår dock inte som en absolut gräns utan snarare som en barriär mannen kan välja att försöka överträda eller ej. Även efter ett nej kan mannen fortsätta försöka, detta är vad som kallas tjatsex och är egentligen en form av våldtäkt, för det är att inte respektera ett nej. Även om nejet blir ett artikulerat ja så har mannen gått över gränsen för vad som är okej.

Förutsättningen för det patriarkala sexet är inte samtycke utan tillåtelse. Kvinnan samtycker inte till de sexuella handlingarna, hon tillåter dem. Det är mannen som sitter på initiativmakten, mannen som lägger fram förslagen och kvinnan som kan välja att antingen avslå eller låta mannen hållas. Det är mannen som för, kvinnan som följer, i det patriarkala sexets dans. Vi måste se att den tillåtelsen äger rum i en större kontext, en kontext där män har makt och där män kan tvinga sig till sexuellt umgänge om tillåtelse skulle saknas. Detta gör att tillåtelsen inte är ett fritt val, utan det är ett val som sker under vissa överväganden från kvinnans sida. Hon kan välja att säga nej, men då riskerar hon att hennes uttalade önskan överträds eller att mannen försöker ta sig runt hennes barriär.

Det snackas om att en som kvinna måste säga nej, men om detta nej så enkelt kan överträdas, vad är då meningen? Risken att nejet inte får något gensvar är stor, och i sådana fall är det kanske bättre att spela med. För förnedringen att inte bli lyssnad på, att inte bli respekterad, den är massiv. Bättre då att inte utmana ödet och låta mannen hållas. För en vill ju inte vara en sådan, en våldtagen kvinna. En vill ju inte vara en sådan kvinna som det inte lyssnas på, vars ord inte tas på allvar.

Våldtäkt är att ha sex med någon mot dennes vilja med våld eller hot om våld. Men vad är våld, och vad är hot om våld? I ett patriarkalt samhälle finns våldet alltid närvarande i samspelet mellan en man och en kvinna. Även om det inte är uttalat så finns det där. Det finns i kroppsspråket, i sättet vi närmar oss varandra på, i våra samhälleliga värderingar. Även en man som aldrig skulle använda våld bär med sig det patriarkala våldet som ett ok, och för att kunna överbrygga detta hot om våld krävs mer än att inte vilja utföra våld, det krävs att en aktivt visar att en bryr sig om vad ens partner tycker och tänker om det som görs i sängen. Genom att vara öppen, genom att fråga, genom att aldrig någonsin visa irritation över hennes osäkerhet eller preferenser, så kan en komma förbi detta. Genom att verkligen visa att hennes vilja betyder något, genom att aldrig ha sex om du tvivlar minsta lilla på om det där ja:et är uppriktigt menat.

Om du som man väljer att köra på tills du får ett uttalat nej, då är du i riskzonen för att ha sex med en kvinna mot hennes vilja. Ibland slår män sig för bröstet för att de slutar så fort en kvinna säger ”nej”. Men: ansvaret ligger också på dig att ta reda på om hon verkligen vill eller inte, inte bara på henne att kommunicera sin ovilja. För sex ska handla om samtycke, inte om tillåtelse. Det ska handla om att båda parter går in i det hela med ärlighet och med öppna ögon, inte att den enda har en färdig plan som den andra kan välja att stoppa eller inte. För det är däri den patriarkala makten ligger, i att vara den som bestämmer vilka alternativ som finns, vilka premisser som råder, i vem som för och vem som följer. Och för att kunna komma runt det så måste den som för bjuda in den som följer, visa att det är något båda ska göra.

Bloggutmaning. Ämne fyra – våldtäkt.

Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning om feminism och sex är våldtäkt.

Jag tänker att en central fråga är; vad är våldtäkt och vad kommer det ifrån, vad handlar det om? Vad i vårt samhälle och vårt sätt att vara mot varandra är det som ger upphov till våldtäkterna?

Eftersom det är ett tungt ämne som jag hoppas att många vill skriva på så kommer vi att vänta två veckor. Jag hoppas verkligen att många vill och vågar skriva sina tankar. Utmaningen håller alltså på till nästnästa söndag.

Jag kommer nog att skriva om hur våldtäkt och sex hänger ihop, just eftersom det är så vanligt att folk hävdar att våldtäkt och sex vore väsensskilt.

Den som vill kan twittra under hashtaggen #femsexblogg.

Onani.

Här är mitt bidrag till veckans ämne i min och Schmenus bloggutmaning om sex och feminism.

Jag brukar ofta fråga nya bekantskaper om när de började onanera, och det fascinerar mig hur mycket svaren varierar. Vissa började redan som barn, som ett naturligt steg i att utforska sig själva, andra gör det inte över huvud taget. Relationen till könet och till ens egen njutning är helt enkelt väldigt annorlunda från person till person, och jag är medveten om att mina erfarenheter rörande detta inte gäller för alla kvinnor.

Jag började ta på mig själv tidigt, men det tog lång tid innan jag började göra det på ett sätt som gav mig njutning. Det kändes så smutsigt att fantisera om sex och ta på sig själv att jag helt undvek att göra det, jag separerade de olika aktiviteterna från varandra. Kanske handlade det om att jag inte ville erkänna att kroppen och tankarna hängde ihop, bildade en helhet. Jag ville inte erkänna mig som kroppslig, som en varelse med fysiska behov och drifter.

Jag började onanera först efter att jag börjat ha tillfredsställande sex på riktigt, alltså i mitt första fasta förhållande. Det var först då jag började förstå att jag hade en egen sexualitet som kunde vara till för min egen skull, för att tillfredsställa mig. Jag är glad att jag hade en partner som hjälpte mig att förstå det. Fram till dess hade jag bara tänkt att min sexualitet skulle handla om att tillfredsställa andra.

Jag tänker att onani är skamfullt för många kvinnor just för att det handlar om att erkänna sin kropp, om att erkänna sitt behov av ren fysisk njutning som inte är sammankopplad med någon relation, med ”kärlek” eller att tillfredsställa en man. Om att erkänna att en har ett kön som kan pulsera av kåthet och åtgärda det.

Jag tänker ofta att sex för många kvinnor inte handlar så mycket om njutning som om att få patriarkal bekräftelse. Många kvinnor har sex som inte är särskilt skönt, helt enkelt eftersom det är så inpräntat i en att en ska ha sex, att det är så en skapar relationer, att det är så en får tillgång till män och manlig bekräftelse som ju är så viktigt i vårt samhälle.

För mig har onani handlat mycket om att lära känna min fitta. När jag började bli upphetsad på riktigt under sex, något som jag gick igenom många sexuella erfarenheter innan jag kom till, så började jag också förstå att min njutning inte bara satt i huvudet utan att det var något som min kropp kunde kräva. Män lär sig att ha det här förhållningssättet till sina kroppar mycket tidigt, kvinnor lär sig att värdera känslor högre än något smutsigt och lågt kroppsligt behov.

Att erkänna min kropp och min kropps behov har handlat om att erkänna mig som människa, som en varelse av kött och blod.

Numera använder jag onani ofta, dels för ren njutning men också i andra syften. En orgasm gör att jag slappnar av, stressar ner. Det kan också ha en lätt uppiggande effekt på mig. Framförallt brukar jag onanera när jag har mensvärk, det gör nämligen att den släpper omgående. För mig har onani handlat inte bara om att njuta utan om att lära känna min kropp, just eftersom det är en upplevelse som är så kroppslig. Från att alltid ha försökt distansera mig från min kropp, förneka min kropp och dess behov, så kan jag nu ägna mig åt något som är så kroppsligt.

Myten om att kvinnor har så lätt att få ligga.

Det finns en myt om att kvinnor har så himla lätt att få ligga. Om att det bara är för oss att gå ut på stan och så kommer möjligheterna att hagla över oss.

Det som för en man kanske framstår som ett regn av möjligheter framstår för många kvinnor snarare som ett anfall. Det som många anser vara harmlöst och kanske till och med smickrande raggande är inte sällan snarare trakasserier. Att bli närmad som ett objekt av en person, att inte bli sedd för den en är utan bara som en kropp som ska användas för njutning, att bli tagen på emot sin vilja och så vidare är inte ”möjligheter till sex” utan snarare ofredande.

Kvinnor i allmänhet kan inte välja och vraka bland män. Bara för att män oftare uttrycker att de vill ha sex med kvinnor betyder inte det att kvinnor har fler möjligheter till sex på sina egna villkor. De flesta män skulle troligen också kunna ha mycket sex om de hade sex med människor de egentligen inte ville ha sex med. Men eftersom det är trevligt att känna lust till den en har sex med så har människor i regel inte sex på de premisserna. Sex är liksom inte ett binärt värde, något en gör eller inte gör, som att uppfylla ett behov, utan något som kan vara mer eller mindre tillfredsställande och ibland till och med riktigt vidrigt. Om valet står mellan dåligt sex och inget sex alls så väljer i alla fall jag inget sex, så viktigt är det inte för mig.

Att män oftare uttrycker en vilja till sex är alltså inte ett privilegium för kvinnor snarare är det ytterligare ett sätt att förtrycka. Genom att det är mannen som uttrycker viljan till sex så sker sexet ofta på mannens villkor, om det väl kommer till skott. Kvinnor får sällan en chans att formulera sin egen sexualitet utan har bara att tacka ja eller nej till vad nu mannen kan tänkas hitta på. Makten att ta initiativ och så vidare ligger hos mannen. Detta leder också till att sex ofta helt enkelt är sämre för kvinnor, eftersom det inte är kvinnors behov och preferenser som står i fokus.

Som kvinna kan en också ha problem med att få ligga, det vill säga med att få ligga med personer en är attraherad av och på bra premisser.

Sedan tycker jag att den här idén om att det vore en bra grej om kvinnor låg med män som trakasserat dem är ganska konstig. Jag skulle såklart inte ligga med en man som tagit mig på röven, eftersom han då redan från första början visat hur lite min personliga integritet, och troligen också ett eventuellt nej, betyder för honom. Samma sak gäller för män som närmar sig mig som om jag vore ett objekt och inte en människa, alltså försöker ”köpa” mig med alkoholhaltiga drycker, sysslar med något jävla spel och så vidare. För mig att inte besvara sådana mäns inviter en fråga om självbevarelsedrift. Jag tror helt enkelt inte att sådana män kommer behandla mig med respekt.

Med detta menar jag inte att säga att kvinnor som gör det får skylla sig själv eller liknande, en ska såklart alltid kunna förvänta sig att bli respekterad. Däremot tycker jag att det är konstigt att vissa verkar tycka att kvinnor är typ otacksamma och kräsna för att de inte går hem med varenda man som visar intresse för dem, samtidigt som det finns en utbredd moral om att kvinnor ska akta sig för män och att det är kvinnors fel om de bli våldtagna.

Det kvinnliga sexualiteten är ingen maktfaktor, utan den är extremt kringskuren av samhälleliga normer som säger åt oss hur vi ska vara. En kvinna som använder sin sexualitet på fel sätt kan räkna med omfattande bannor från samhällets sida, inte sällan fysiska straff eller till och med döden. Att det finns människor som tycker att detta är obetydligt eftersom kvinna får fler chanser att ligga, det vill säga oftare blir objektifierade och trakasserade, saknar verkligen perspektiv på vad det innebär att vara kvinna.

Skriv om penetrationsnomen!

Jag är mitt uppe i en massa stressiga grejer just nu, såväl plugg (jag fick plats på kursen igår! Tack för allt stöd!), men jag tänkte skriva mitt inlägg till min och Schmenus bloggutmaning om sex och feminism i morgon. På söndag ska inläggen vara inne och det vore så himla kul om ni skrev. Ämnet för veckan är Bortom penetrationsnormen och går att läsa mer om här.

Bloggutmaning. Ämne två – bortom penetrationsnormen.

Nästa ämne i min och Schmenus bloggutmaning är Bortom penetrationsnormen. Det är en ganska bra uppföljning på alla dessa inlägg om fittan, tycker jag.

Penetrationsnormen för mig handlar om att sex så ofta går ut på att kukar eller fingrar ska stickas in i olika hål. I mina ögon är detta ett väldigt patriarkalt sätt att se på sex, ett sätt som utgår ifrån mannens behov och njutning, från en manlig norm. Hur kan vi komma bortom denna? Hur skulle en sexualitet bortanför penetrationsnormen kunna se ut?

Jag kommer att skriva om mina svårigheter med att röra mig bortom penetrationsnormen och om könsrollerna som är förknippade med den.

Den som vill twittra om saken kan använda hashtaggen #femsexblogg.

Fittan i fokus.

Detta är del ett i min och Schmenus bloggutmaning om sex. För den som vill delta så finns inlägg med ämnespresentation och instruktioner här. Imorgon kommer de andra som deltagit i utmaningen att presenteras.

Jag tänker på sexualundervisningen. Jag tänker på att den ändå var ganska bra på min skola efter av vad jag hört om andras, men att det dröjde tills att jag var 21 innan jag insåg att min klitoris inte bara är en liten knopp, utan att det är ett stort organ som kan bli stimulerat på en massa olika sätt. Det var en fascinerande upptäckt. Och anledningen till att jag tänker på den är för att den så tydligt beskriver vilken relation jag har till min fitta. Jag har liksom inte tänkt på den som något mer än ett hål, men en liten ”knapp” en kan trycka på om det blir för tråkigt. Jag har aldrig tänkt på min fitta som något som lever, förändras, känner.

Länge när jag hade sex så var det så mycket som handlade om att det skulle gå. Jag skulle vara tillräckligt våt för att kunna omsluta en kuk. Det handlade inte om att det skulle vara skönt och lustfyllt, utan om att det skulle vara fysiskt möjligt. Det var såhär jag såg på min kropp och det var så männen jag hade sex med såg på min kropp. Om det inte gick så var problemet inte att vi hade sex på fel sätt, utan problemet var att min fitta var ”fel” eller ”trasig”. Jag upplevde aldrig att männen jag hade sex med brydde sig särskilt mycket om min njutning, och ärligt talat så gjorde inte jag det heller.

Det finns en idé när det kommer till omslutande sex, eller penetrationssex som det brukar kallas i folkmun, att fittan är passiv och kuken är aktiv. Att fittan bara finns där, för att penetreras av kuken. Och det är ju även så kvinnor och män och betraktas när det kommer till sex, till raggande, till det mesta i det här livet. Kvinnor är objekt som män kan agera på, män är ständigt agenter. Detta smittar såklart också av sig i hur vi betraktar de könsorgan som är förknippade med kvinnor och män. Det är liksom ingen slump att vi tänker att fittan är passiv och kuken är aktiv, det är tätt förknippat med hur vi betraktar de olika könen.

Jag har fått veta väldigt lite om hur fittor agerar på sexuell upphetsning. Jag har alltid tänkt att det bara sitter i hjärnan, i att bestämma sig för om en vill ha sex eller inte. Jag har liksom inte tänkt att jag kan känna min kropp, min fitta. Att jag kan känna den svullna upp, bli fuktig och känslig. Att jag kan känna att jag vill ha sex, att jag är kåt, och inte bara intellektuellt komma fram till det, göra en viljeansträngning och få sexet att fungera.

Jag var sexuellt aktiv mycket länge innan jag började känna min fitta på riktigt, innan jag började få kontakt med den. Många samlag har jag över huvud taget inte haft kontakt med min fitta, med hur det känns. Det var aldrig fysiskt skönt, bara mer eller mindre jobbigt, mer eller mindre bekräftande. Detta handlar såklart om att jag har haft sex med människor som jag egentligen inte borde ha haft sex med, människor som inte var omtänksamma och kärleksfulla. Samtidigt tänker jag mig att det har att göra med min syn på vad sex är och bör vara. Jag tänkte liksom inte att sex var något som skulle vara skönt, som jag hade för min egen njutning skull. Det var mer en fråga om att kunna få närhet, bekräftelse och något som jag då tänkte var eller i alla fall kunde leda till kärlek. Min fitta har inte varit något som finns till för min egen njutning, utan en känslomässig handelsvara, något jag kan använda för att få patriarkal bekräftelse.

Allt det här har också handlat om hur jag har uppfattat min fitta. Eftersom jag inte har sett på min fitta som aktiv, deltagande i sexuella handlingar, så har jag inte brytt mig om vad den tycker om det. Jag har sett min fitta som ett hinder att överträda, inte som något som ska skänka mig njutning. Jag har sett fittan som ett problem, precis som jag under åratal av ätstörningar sett resten av min kropp som ett problem. Det handlar om självförnekelse, det handlar om att inte vara kapabel att känna eller erkänna sina fysiska behov, om att ständigt trycka ner dem och underordna den något större. Något som jag då trodde var min vilja, men idag inser var patriarkatet.

Jag tänker att patriarkatet tvingar in många kvinnor i en sämre kroppskännedom, helt enkelt eftersom vi inte tillåts vara ”djuriska”, styrda av våra kroppar. Mäns kroppar och fysiska behov äger ett helt annat erkännande, äger ett helt annat rum i samhället. Det talas ofta om män som behovsstyrda varelser, som kroppsliga. Det talas om mäns könsdrift, deras kukar, deras kåthet. Att kvinnor kan bli kåta och att det faktiskt är något som sker fysiskt, genom att vi blir svullna, känsliga och våta, att det inte bara sker i våra hjärnor, är det något som det talas mindre om. Mäns kåthet beskrivs som en okontrollerbar fysisk reaktion som enbart har med kroppen att göra, kvinnors vilja till sex beskrivs mer som ett känslo- och tankemässigt kontrollerat beslut. Båda dessa idéer om vad lust och kåthet är, är såklart grovt förenklade. Lusten sitter såklart både i psyket och kroppen, eller snarare; det finns ingen åtskillnad mellan psyke och kropp.

Jag har kontakt med min fitta nu. Jag kan känna min lust, inte bara veta att den finns där. Jag kan känna hur den reagerar, jag kan känna hur den svullnar upp och blir känslig, hur den arbetar med musklerna. Jag kan känna min kåthet. Men jag är inte klar riktigt än, jag har fortfarande inte full kontakt med min fitta. Det är något jag ständigt jobbar på, att lära känna min fitta bättre, och att på det viset kunna njuta mer av sex.

Alla har rätt att frigöra sig från patriarkala normer utan att bli skämmad för det av någon jävla ”relationsexpert”.

Det finns en grej som vissa kvinnor gör, som är att beklaga sig över att män numera inte är några ”riktiga män” som tar dem med storm sexuellt och så vidare utan är mesiga och alldeles för snälla. De skriver kanske om att många kvinnor faktiskt vill ha lite ”hårda tag” och gud vet allt. Jag tänker bland annat på Janouchs inlägg om saken för ett tag sedan:

Ett stort antal damer beklagar sig (i smyg! eftersom det inte är politiskt korrekt att vädra denna önskan högljutt) över en bristvara: En ”riktig” man. Sexuellt sett, alltså. Jag vill direkt poängtera att detta inte handlar om män som slänger upp en kvinna över axeln, som sätter på urskillningslöst, som behandlar kvinnor som skit (att jag ens ska behöva förtydliga? Det borde vara självklart) – utan bara män som bejakar sin manlighet i sexuella sammanhang.

Sedan följer en lång klagosång om att män minsann inte är män längre. Om att det inte går att få en ”gullig kille” och en patriarkal manlighet i samma person. Problembeskrivningen är liksom att män inte får vara män längre, att de är så rädda för att göra fel och vara sexister att de bara blir ängsliga istället.

Detta är problematiskt på så många sätt. Först och främst handlar det om att befästa en väldigt sexistisk syn på kvinnor och män och samspelet dem emellan, vilket såklart är otroligt problematiskt ur ett feministisk perspektiv. Måste en man ”bejaka sin manlighet” i sexuella sammanhang? Hur ska han kunna göra detta utan att i övrigt ingå i en patriarkal manlighet? Ska han vara jämställd i övrigt men typ lajva ”riktig man” när det vankas sex? Nej, det funkar inte så. Sprider vi ett sexuellt ideal så kommer det att smitta av sig på resten av alla föreställningar om hur män och kvinnor bör vara.

Vissa menar kanske att kvinnor också ska få ha preferenser. Visst, men lika lite som män har rätt att bräka om hur de vill att kvinnor ska vara för attrahera dem så ska kvinnor göra ett stort nummer av att män ska vara på ett givet sätt för att attrahera dem. De flesta män har nog andra syften i livet än att tillfredsställa Janouchs läsares behov av att leva ut i en patriarkalt konstruerad roll vid samlag.

Hur kan en tycka att det ska vara mäns uppgift att agera på ett visst sätt så att du får leva ut i din könsroll, känna dig som en ”riktig kvinna”? Ja, det kan såklart vara bekvämt att ha det så. Många kvinnor har lärt sig att sex ska vara på det sättet, att en ska bli ”tagen med storm” och inte behöva göra något själv, ta egna initiativ. Men om en vill ha jämställdhet så får en helt enkelt ge upp vissa sådana anspråk. Det går inte att vilja ha jämställdhet på enbart sina egna villkor, utan att ifrågasätta sina egna preferenser och krav på hur män ska vara.

Tala gärna om förtryckande män och om hur även ”jämställda” män upprätthåller förtryck utan att vara klassiskt manliga, men att förvänta sig att kunna välja och vraka på olika mansroller i olika sammanhang och tycka att män ska vara jämställda på precis det sätt, på precis de ställen, som råkar passa en själv, är inte långt ifrån de män som tycker att kvinnor ska utföra en ständig balansakt för att vara ”lagom” kvinnlig. Detta ska inte krävas av kvinnor, och det ska inte heller krävas av män. Alla har rätt att frigöra sig från patriarkala normer utan att bli skämmad för det av någon jävla ”relationsexpert”.