tankar – Fanny Åström

Vill aldrig sluta ändra mig.

Så många åsikter som jag innan tyckt varit korkade, extrema eller naiva som jag nu har anammat. Innan kunde jag bli rent förbannad å människor som tycker som jag gör nu och troligen finns det åsikter jag upprörs över idag om jag kommer anamma i framtiden. Tankar jag innan tog för sanning förefaller numera helt absurda i sin naivitet, samtidigt som tankar jag innan sett som idiotiska numera förefaller vara det enda rätta.

Jag tycker att det är fruktansvärt sorgligt med människor som inte förmår se utanför sina en gång fästa värderingar, inte på grund av att de inte är intelligenta nog att se andra perspektiv utan för att de inte förmår ändra sig med anledning av sin intellektuella stolthet.

Låt mig aldrig sluta utvecklas, och låt mig framförallt aldrig sluta ändra mig. Jag vill fortsätta se nya perspektiv och förkasta gamla tankar.

Lösryckta tankar.

För tillfället pendlar jag mellan att hata världen med energi och att hata världen passivt. Mellan brinnande ilska och avgrundsdjup matthet över sakernas tillstånd. Med förvånansvärd punktlighet så byter jag läge ungefär var fjärde dag, kanske märks dessa pendlingar även för er läsare? Känner mig dessutom mer och mer orolig inför min egen framtid. Det kändes bra ett tag men nu känns det återigen som om jag aldrig någonsin kommer hitta något vettigt att göra i livet, något att leva av som inte samtidigt dödar mig inombords.

Jag funderar mer och mer på om jag skulle vara villig att offra mina ideal om jag skulle kunna sko mig själv på det och jag kan ärligt talat säga att jag inte vet. Sen kommer jag fram till att det faktiskt inte spelar någon roll ur hållfast jag är vid mina principer, ty just nu kämpar jag för mina egna intressen, för en bättre värld för mig själv och för andra i samma situation som jag. Bara för att jag inte skulle hållit fast vid mina ideal i en annan situation så gör det inte detta mindre äkta, ty kamp måste alltid utgå från ett reellt behov. Själva grunden i politiska rörelser är och kommer alltid att vara egenintresset, även om det också finns de som är med av mer ideologiska skäl.

Jag vet inte vem jag skulle vara utan detta.

Ibland önskar jag att jag var en lite mer älskvärd person. Att jag var lite charmig, lite glad, lite positiv och inte så förbannat rabiat och grinig. Ibland önskar jag att jag var lite korkad, eller i alla fall kunde undvika att fundera så mycket.

Då är jag glad att jag har den här bloggen och er som läser för här känner jag att jag får uppskattning för den sidan hos mig. Det glädjer mig. För den sidan är liksom jag, och om den inte får komma till uttryck och märkas så skulle jag nog bli galen.

Mycket av min självkänsla bygger på att jag skriver och att andra läser. Jag har nog inte fattat hur viktigt det är för mig fören nu, när jag flyttat, men jag tror faktiskt inte att jag skulle palla utan det.

Min stora mardröm i livet är att bli dum i huvudet. Man kan ju bli det, man kan bli galen eller knarka sönder sig eller bli dement. Jag kan nog inte tänka mig något mer smärtsamt. Jag vet faktiskt inte vem jag skulle vara utan förmågan att kunna resonera.

Har ni några egenskaper som betyder sjukt mycket för er, som ni har byggt era liv kring?

Eftermiddagsreflektioner.

Fan alltså, att vi lever i ett samhälle där det betraktas som en ”grej” att Stephen Hawking har sagt att det inte finns ett liv efter detta. Det måste vara den absolut största ickenyhet som världen skådat på ett jävligt bra tag.
Fint att oppositionen har förmått samarbeta kring fas3. Snart kommer säkert någon att tycka att detta är fel eftersom SD har varit med i det hela. Jag tänkte mig en debattartikel från någon jävla KD-politiker med rubriken Är ett främlingsfientligt Sverige ett värt pris att betala för att folk ska få sitta och slöa och ändå få pengar eller liknande. Ursäkta mig, men det känns extremt irrelevant vilka som samarbetar så länge politiken som förs är vettig.
Mycket bra att någon tagit sitt förnuft till fånga och omhändertagit den stackars misshandlade 8-åringen. Nu väntar jag bara på att det ska uppstå en massiv folkrörelse i USA för föräldrars rätt att ge deras barn framgång och lycka i livet och att staten aldrig någonsin ska lägga sig i detta. Vad som är skadligt är ju trots allt något subjektiv.