Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Radikalfeminist och kommunist vid namn Fanny Åström (mellannamn: Arsinoe) som studerar pol.kand. vid Uppsala Universitet. Bloggar om relationer, kommunism, feminism och ideologi.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Dagsarkiv: 17 maj, 2011

Eftermiddagsreflektioner.

  1. Fan alltså, att vi lever i ett samhälle där det betraktas som en ”grej” att Stephen Hawking har sagt att det inte finns ett liv efter detta. Det måste vara den absolut största ickenyhet som världen skådat på ett jävligt bra tag.
  2. Fint att oppositionen har förmått samarbeta kring fas3. Snart kommer säkert någon att tycka att detta är fel eftersom SD har varit med i det hela. Jag tänkte mig en debattartikel från någon jävla KD-politiker med rubriken Är ett främlingsfientligt Sverige ett värt pris att betala för att folk ska få sitta och slöa och ändå få pengar eller liknande. Ursäkta mig, men det känns extremt irrelevant vilka som samarbetar så länge politiken som förs är vettig.
  3. Mycket bra att någon tagit sitt förnuft till fånga och omhändertagit den stackars misshandlade 8-åringen. Nu väntar jag bara på att det ska uppstå en massiv folkrörelse i USA för föräldrars rätt att ge deras barn framgång och lycka i livet och att staten aldrig någonsin ska lägga sig i detta. Vad som är skadligt är ju trots allt något subjektiv.

Dag femton, mina drömmar.

Hela den här listan är egentligen bara för att komma fram till dag tjugosex, mina rädslor. Åh, vad jag ska skriva där.

Mina drömmar är ambivalenta. För det mesta drömmer jag om vanliga saker, som ett roligt jobb och en strålande karriär, en snygg kropp och en välläst blogg. Ni vet vad jag menar.

Andra delen av tiden drömmer jag om ett klasslöst samhälle, att leva oberoende ute i skogen och jag drömmer om förändring. Om en väg ut ur denna gråa sörja som utgör mitt liv och samhället.

Jag är så trött på mitt inrutade liv, jag är så trött på att känna någon slags odefinierbar plikt inför saker och ting. Men samtidigt vill jag bara ha trygghet. Krypa upp i mammas fitta igen och ligga inne i magen och höra hjärtat slå. Ett jobb att gå till, en pojkvän att krypa ner hos, en hobby att underhålla.

Men egentligen så vill jag mest bara slippa vara så jävla rädd. Jag är nästan förlamande rädd för att ta beslut, för att förändra min livssituation eller ta några som helst risker. Om jag bara kommer ifrån detta så inbillar jag mig att jag kanske skulle må bättre och kunna ordna upp mitt liv i alla fall något sånär bra.

Jag skulle vilja våga ta risker i livet och vilja våga pröva nya saker. Jag skulle vilja göra något jag gillar och ha mål och drömmar som jag orkar genomföra och inte bara faller platt till marken.

En pissig dag.

Jag är glad att minnet är selektivt. Den här dagen var skitpissig, men jag tog fina bilder.

Ge mig pengar!
Arkiv