Just nu läser jag alltså statskunskap, vilket ingår i samhällsvetenskapliga ämnen. Som ni kanske vet så har samhällsvetenskapen stått inför stora nedskärningar på senaste tiden, och jag tänker berätta lite om hur det har påverkat min utbildning.
När en läser statskunskap, och samhällsvetenskap generellt får en anta, så har en både föreläsningar och seminarium. Ofta har vi ett upplägg där vi har några föreläsningar i början av veckan, sedan ett par lediga dagar då vi kan läsa in kurslitteraturen och sedan har vi seminarium där vi ska diskutera ett antal frågor som relaterar till kurslittearturen. Seminarierna är dels en del av examinationen, men också ett sätt att lära sig saker och få djupare förståelse för det en läser. Att diskutera texter med varandra under handledning av en utbildad statsvetare gör såklart att en kan räta ut en massa frågetecken, få nya perspektiv och så vidare, på ett sätt en inte kan få på föreläsningarna.
Föreläsningarna är ofta ganska matiga och det finns inte mycket tid för frågor och diskussion, så seminarierna är väldigt viktiga för att få informationen att sjunka in ordentligt.
På min utbildning har de emellertid, på grund av nedskärningar, behövt dra ner på seminarietiden markant. På förra kursen i politisk teori som mer eller mindre kretsar kring diskussion så hade vi en seminarietimme i veckan, vilket alltså med akademisk kvart motsvarar 45 minuter. I denna kurs har vi bara två seminarier på hela kursen, varav ett är ett Pm-seminarium där vi alltså bara kommer att opponera på våra egna texter, och inte diskutera kursinnehållet.
Både min seminarielärare och min huvudsakliga föreläsare på denna kurs har sagt att detta är alldeles för lite egentligen och att det påverkar kvaliteten på utbildningen mycket. Och det kan jag verkligen tänka mig, för jag har uppfattat seminarierna som väldigt effektiva när det kommer till att lära sig saker.
Det som känns så jävla onödigt med det här är att det knappast kan vara särskilt kostsamt att få in några fler seminarietimmar.Det som krävs är ju i princip bara tillgängliga seminarielärare. I förhållande till Sveriges ekonomi så lär detta vara struntsummor, så även i förhållande till var undervisning i naturvetenskapliga ämnen som ju kräver labutrustning och så vidare kostar.
Men kvaliteten på utbildningen blir verkligen lidande på grund av detta, och det är så jävla dumt när en tänker på att såväl samhället som eleverna investerar en massa i utbildningen. Så mycket för kunskapsnationen Sverige.
Så himla tråkigt. Det där märkte jag av redan på gymnasiet. De som läste teknik fick egna datorer, naturvetarna åkte ständigt på olika studiebesök, fordon, industri och el fick ständigt nya saker, men vi som läste samhälle fick läsa Engelska C med böcker från B-kursen, hade sällan tillgång till datorer trots att vi behövde dem mest och vi fick aldrig åka iväg på någonting. Tycker det är helt galet att skolorna får göra så.
Jag känner också av problemet, läser internationella relationer. Läser just nu en kurs i mänskliga rättigheter och ibland har vi fått baka in seminarium i föreläsningen. Läser mänskliga rättigheter och juridik nu som delkurs och det innebär när det läggs ihop att vi först har två timmar föreläsning om tex konventionen för avskaffandet av diskriminering mot kvinnor och sen en timmes seminarium. Man har alltså inte haft någon tid att läsa på, smälta och förebereda sig utan antas kunna ta till sig all information och ha tid att reflektera över det från en minut till en annan. Totalt 3 seminariumtillfällen per delkurs (5 veckor).
Tillochmed de tillfällen där det bara är rent seminarium har läraren först haft 1,5 h föreläsning och sen 30 min diskussion vilket lett till att vi i princip bara kunnat redogöra för vad vi läst. Vet inte om det är systemet eller läraren som är fel på det? Eller kanske både och?
Håller med så otroligt mycket. Jag blir så sjukt frustrerad över att vi inte ens får en chans att tillgodogöra oss det vi läser och hör på föreläsningarna. Framför allt på en A-kurs behövs det seminarium, diskussioner och ordentliga genomgångar av litteraturen för att ens kunna förstå vad det är en läser, för det är ofta väldigt komplicerade texter och resonemang. Jag vet att jag har skrivit det här förut, men fortfarande – på min kurs har vi max 3 föreläsningar i veckan. Om vi har seminarium eller gruppövning ligger det istället för en föreläsning. Dvs vi har aldrig mer än 4,5 timme lärarledd tid i veckan. Det är helt jävla sinnessjukt.
(och när vi på kursutvärderingarna förklarar att vi inte har en chans att läsa och förstå all litteratur som vi blir tilldelade blir resultatet såklart att vi får mindre litteratur – inte mer lärarledd tid så att vi kan förstå det vi läser. Vilket innebär att vi får mindre och mindre innehåll i utbildningen, och precis lika lite verktyg att faktiskt ta till oss det.)
Vi har på min utbildning råd med en tre timmars föreläsning i veckan och ett tre timmars seminarium. Jag gnäller till lärarna hela tiden, för jag tycker inte det är acceptabelt.
Generellt så sjunker ju kunskapsnivån i Sverige och det är skrämmande, med tanke på att kunskap på många sätt är grundstenen i så otroligt många olika aspekter.
Nu pluggar inte jag på Campus så jag kan inte säga varför det är så, men även för mig som distansstudent så har det förändrats. Vi hade förut online-föreläsningar en gång i veckan (vilket var helt suveränt) men det finns inte längre, vi har bara tillgång till kursmaterialet och att plöja runt 500 sidor akademisk engelska i veckan för att hänga med är rätt tungt. Framförallt om man inte har någon urskiljningsförmåga då efter en föreläsning som gör att man kan skumma vissa partier.
Nu var jag tvungen att gå tillbaka att kolla: politisk teori, 6 hp (då, 2009, första kursen på pol. kand) hade tre seminarier när jag gick den. Nationalekonomin var typ 2 seminarier på 10 hp. Kan ju jämföras med de 3 hp introduktion till svenskämnet i skolan (lärarprogram) jag läste i höstas, som hade fem seminarier. Lyx! Har precis börjat en litteraturkurs, 6-12 h /vecka lärarledd tid. Matte hade vi 20 h/vecka lärarledda, varav hälften övning, men där finns andra behov och jag tycker inte skillnaden är orimlig.
Bra seminarieledare är ju också en bristresurs om något. Har, som Louise, haft sådana som gillat sin egna röst alldeles för mycket och hellre fyllt seminarietiden med babbel om sina egna intressen. De har väl menat att det behövts, jag menar att de i bästa fall inte fattar vad seminarier går ut på, eller värre bara skiter i oss studenter och vad vi behöver (inte en utläggning om forskningsetik när vi ska prata lektionsplanering). Eller de som bara beter sig tvärt emot vad de själva predikar. Typ avbryter och håller monologer som inte är relevanta till studentens inlägg, så löjligt otrevligt och dessutom absurt när det de bara måste avbryta och upprepa en tredje gång är just hur viktigt det är att lyssna och ta till vara på elevernas kunskap. Inte törs man säga något heller, när tentorna inte är anonyma. Äsch, det här handlar ju inte om nedskärningar direkt, men det finns löjligt mycket kvalitetsbrister ändå.
Jag pluggar socionom i Uppsala och där kan man snacka om att bli snuvad på sin utbildning. Vi fick ingen B-uppsats utan fick skriva ett större PM som skulle baseras på besök till arbetsplatser som institutionen skulle ordnat med men där det krånglade till sig enormt för alla eftersom inga myndigheter kan ta emot en grupp människor tre heldagar med en veckas varsel. Vi fick två timmar på vår arbetsplats och under fem veckor hade vi 15 minuter handledning och en föreläsning. Jag känner mig ju inte riktigt redo för en C-uppsats kan jag ju säga. Sen ändrade de utbildningen nu mitt i så nu när vi hoppade på det nya programmet på termin 4 så har vi samma litteratur som vi hade termin 1.
Ett flertal av de kurser vi har läst har vi varit de sista som gått för sen har de lagts ner för att de inte fungerar för socionomprogrammet. De som är ute på praktik nu visste inte en vecka innan vart de skulle vara.
Det känns ju inte alls kul. Föreläsningar och seminarier har det varit sparsamt med under hela tiden.
Intressant. Kommer lite från motsatt håll då jag läser kemi och vi har labb typ VARJE DAG, föreläsningar likaså. Oftast är det obligatoriska moment. Säger onekligen mycket om vilka utbildningar som anses vara viktiga. Och detta går hand i hand med ett allmänt förakt mot humaniora och samhällsvetenskap. Tycker ofta folk ifrågasätter nyttan i att studenter ägnar flera år åt att läsa journalistik, kontvetenskap eller whatever (ffa genus…) – men jag har aldrig varit med om att mitt studieval ifrågasätts. Det är oroväckande för inom de utbildningar som respekteras (fysik, kemi, matte…) finns det enligt min erfarenhet en utbredd anti-intellektualism och oförmåga/ovilja att tänka på något annat än siffror och molekyler. Nu kanske jag verkar extremt elitistisk men så upplever jag det. Visst, vi naturvetare måste tillämpa ett annat sätt att tänka – men jag känner skräck då jag tänker på ett samhälle där humaniora och samhällsvetenskap är underprioriterade. Så tack för att ni finns, kämpa på!
Jag måste instämma här. Vi har 4 h (2 h förel + 2 h övning) per 5 hp på masternivå mot ingenjörsexamen, men då är det inga labbar, bara övning i datorsal ibland. Det är otroligt att ni inte får mer än en femtedel av det.
Jag upplever också att det finns ett förakt mot humaniora och samhällsvetenskap bland många naturvetare och tekniker, och jag måste nog erkänna att jag varit en av dem även om jag blivit äldre och förnuftigare nu. Tyvärr får inte de här ämnena bättre anseende för att utbildningarna urholkas. Jag hoppas det kommer en förändring!
Det låter ju också väldigt lite tycker jag dock. Är det verkligen bara för h per 5 poäng? Det är ju mindre än vad jag har.
Ursäkta, jag var otydligt. Vi har 2+2 h VARJE VECKA per 5 hp.
Det är fullkomligt bisarrt att det ser ut som det gör egentligen.
Min grammatiklektor var väldigt upprörd över det också vilket var skönaste känslan i världen, att en universitetslärare ägnade en kvart åt föreläsningen att mer eller mindre förbanna systemet som konstant ser ned på humaniora och samhällsvetenskap.
Bara det här att tekniska utbildningar får ungefär dubbelt så mycket pengar att spendera på sina elever som samhällsvetenskapliga är fullständigt vansinnigt.
Det är sjukt hur stora skillnader det är mellan samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga utbildningar. Jag läser till civilingenjör i Uppsala, läser just nu 2 kurser som är på 5 hp vardera. Schemat för den här perioden har varit bortom all rimlighet, i den ena 5- poängskursen har vi haft så många som 23 tvåtimmarsföreläsningar och en labbvecka där vi labbat mellan klockan 10 och 17 varje dag (de flesta labbdagarna drog dessutom över på tiden, var oftast inte klara förrän vid 17:30). Utöver detta har vi behövt skriva en ganska omfattande labbrapport samt haft egna mindre muntliga redovisningar. I den andra 5- poängskursen (som vi läser parallellt med den första) har vi visserligen bara haft 10 tvåtimmarsföreläsningar, men labbandet har varit desto mer omfattande, har även haft en muntlig redovisning denna kurs också. Utöver detta förväntas det dessutom att vi ska hinna plugga till tentorna i båda dessa kurser, finns inte chans att klara tentorna genom att bara gå på föreläsningarna, som är ganska omfattande.
Har flera gånger försökt att föra fram orimligheten i detta till programansvariga och dylikt, men det är väldigt svårt att få igenom någon förändring.
Pluggade tekniskt på gymnasiet, volvosponsrat gymnasium. Vi fick 200 000 när vi skulle göra om vårt uppehållsrum, restaurangluncher och ekonomisk ersättning varje månad. Och en bra utbildning a 3900 poäng. Studerade sedan på Chalmers tekniska högskola, såg inte röken av nedskärningar någon gång. Såg för övrigt knappt till röken av icke-vita icke-cismän heller. Lustigt det där. Blev feminist och insåg att en mångt och mycket fått en gedigen utbildning i patriarkat. Jävla ingenjörer.
Pluggar också till ingenjör och vi har väl ungefär 20 h föreläsningar + övningar / vecka. Och övningarna är i halvklass eller mindre grupper. Pluggade geografi innan på Stockholms Universitet. Där påstod dom att geografi som är hälften samhällsvetenskapligt hälften naturvetenskapligt officiellt tillhörde naturvetenslapliga fakulteten pga att de fick mer pengar då. Upplevde iofs även den utbildningen påkostad, om än inte alls lika lärarintenstiv. Vi hade kanske 16 h föreläsningar i veckan? Och så hade vi exkursioner som vi betalade delvis själva i nästan varje kurs.
Här på LTH är det dock också mycket missnöje kring besparingar. Antalet platser har ju dragits ner på många utbildningar t ex, trots att många är bristyrken.
Jag pluggar sociologi i Argentina och här är standarden 4 timmar föreläsning och 2 timmar seminarium i veckan. På föreläsningarna ges kursens hela innehåll medans på seminariumen fördjupar vi oss i utvalda texter. Sen tentar jag 2 gånger skriftligt på innehållet i seminariumen och en gång muntligt efter hela kursen, då på kursens hela innehåll.
Nämnas kan även att alla som skriver in sig på en utbildning kommer in, de statliga universiteten har inga antagningsbegränsningar. Det är gratis för alla (även för utlänningar som mig). Däremot förekommer det att folk sitter på golvet eller står utanför klassrummet och lyssnar på föreläsningarna, även om det är ovanligt. Det finns en hel del projekt och stipendium för att få fler att studera. Universitetet, och särskilt min fakuletet, den humanistiska, är i regel väldigt socialistiska. Det finns en massa elevpartier (majoriteten är socialister eller kommunister) som röstas fram till elevråd som hela tiden kämpar för studenternas rättigheter. (Jag antar att det finns något liknande i Sverige).
Jag har inte pluggat på universitet i Sverige men för mig har det varit väldigt intressant hur det är utformat här och jag ser väldigt många saker som definitivt inte är som i Sverige.
4 timmar föreläsning och 2 timmar seminarium i veckan I VARJE ÄMNE, glömde jag att säga.