Följdfråga till Mogi.

Mogi ställer sig den mycket intressanta frågan om man som läkare skulle hjälpa en person som kommer in på ens mottagning och behöver akut hjälp, även om personen ifråga har våldtagit folk och mördat. Mogi säger att hon nog inte skulle göra det.

Då har jag en följdfråga.

Tänk dig att du jobbar som läkare och det kommer in någon på din mottagning som är akut sjuk, personen ifråga kommer troligen att dö om hen inte får hjälp. Dilemmat är bara att den här personen skattefuskar genom att göra avdrag för sina shoppingturer i Paris och New York eftersom det är så kallade ”tjänsteresor” för bloggen. Den här personen lägger dessutom lika mycket pengar på tunikor på en vecka som det kostar att genomföra operationen. Skulle du hjälpa personen, även om hen har struntat i att betala skatt?

Personligen skulle jag inte ge den personen hjälp eftersom jag tycker att man ska betala skatt om man nu ska kunna förvänta sig hjälp. Dessutom så tycker jag att personen ifråga skulle kunna strunta i en tunika eller två och betala sin egen jävla sjukvård eftersom hen uppenbarligen inte har lust att bidra till andras.

8 reaktioner till “Följdfråga till Mogi.”

  1. Ha, man ska nog inte vara läkare om man ser sig som en dödsängel som bestämmer människors öden utifrån sina egna preferenser. Men det var säkert ironi från din sida (osäker på Mogi dock..). Måste ändå säga att det är en obehaglig frågeställning som inte ligger i tiden, utan går tillbaka till bilden av läkaren som en auktoritär figur som man måste smöra för för att få god vård.

  2. Om hon var läkare skulle hon nog det, eftersom de lär sig att göra det. Det är deras jobb att att försöka rädda liv, inte döma eller avgöra om nån har rätt till vård.

  3. Men… Ibland så undrar jag var människor får sina åsikter ifrån. Inte kan det väl vara så att Mogi suttit och filosoferat och kommit fram till det där på egen hand? Slänger inte den fina ”det man säger om andra säger mer om en själv än någon annan”. Undrar vad detta säger om Mogi?

  4. Spot on! Dessutom så undrar jag hur fan man tänker om man nekar patienter vård baserat på ens personliga moralsyn? ”Näe, han är en usling eftersom han våldtagit! Skitsamma att han är medborgare & betalar skatt- låt fanskapet dö!” Ganska äckligt faktiskt. Även om man faktiskt önskar livet ur honom behöver man ju inte omsätta det i praktiken.

    1. Det är ju ett grovt tjänstefel om inte annat, så resonemanget fallerar ju på flera punkter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *