Idioters sexism är också sexism.

Ganska ofta så hör en folk avfärda sexism med att det bara är idioter som uttrycker sig sexistiskt. Underförstått här är alltså att det inte är något en ska bry sig om. Den främsta anledningen till sexismen anses vara dessa människors klena begåvning, och därför är det inget som rör ”vanliga” och normalbegåvade personer. Idioterna är helt enkelt inte representativa för befolkningen i stort, vad de gör och säger pågår i ett separat idiotuniversum som inte har med vårt att göra. Vi behöver inte bry oss om vad idioterna tar sig för.

Vi lever i ett samhälle som präglas av patriarkala och sexistiska strukturer. Detta finns inom oss alla, det är inget en kan svära sig fri från. Vissa människor vet detta och försöker motverka det, andra har inga problem med sexismen men har ”taktkänsla” och vet därför när det ”passar” sig och inte. Kanske drar en ett lagom sexistiskt skämt istället för att kalla någon hora, kanske ger en en orakad kvinna en kritisk blick eller mumlar något bakom ryggen om att ”ta hand om sitt utseende” istället för att skrika ”du är så jävla äcklig din fitta”. De senare exemplen är såklart värre, men det är uttryck för samma sak och fyller samma funktion.

Det finns en anledning till att idioter sysslar så mycket med hat gentemot vissa grupper och inte mot andra. I ett samhälle fritt från sexism hade det inte varit en lika enkel måltavla för en idiot att gå på en kvinnas utseende. Det hade inte fallit sig lika naturligt att säga att en kvinna med en orakad armhåla såg ut som ”en fitta på tvären”. Idiotin hade slagit slumpmässigt, inte så specifikt mot kvinnor som vi kan se idag.

Grejen är att de flesta fattar att en inte säger vissa saker, att en inte drar det så långt, för det är opassande. Men människorna som gör det är inte oberörda av samhället i stort. Att låtsas som om det inte är en ”grej” att någon idiot uttrycker sig sexistiskt för att hen bara är en idiot är att helt ignorera att människor inte är isolerade öar, utan lever och verkar i samma samhälle som en själv. Att inte reagera på sexism för att en inte anser att det rör en personligen är att acceptera den.

All idioti.

Hejhej. Här sitter jag om grimaserar över alla jävla idioti som pågår idag. Orkar inte ens kommentera skiten för jag blir bara helt matt över det hela, kanske senare.

Och till alla antifeminister eller jämställdister eller vad ni nu kallar er: sluta anklaga mig för saker jag inte har skrivit. Jag orkar inte förklara uppenbara saker för er, tyvärr. Ni får nog försöka förstå vad jag menar själva först innan jag ger mig i kast med att klargöra.

Birro skulle inte fått debattartikelkörkort om sådana utfärdades.

Alltså herregud. Marcus Birro överträffar ständigt sig själv när det kommer till att vara fördomsfull, nedvärderande och allmänt dum i huvudet. Han har skrivit en ”debattartikel” om att man ska införa körkort (?) på författare. Varför? Jo, för att han inte vill klumpas ihop i samma hög som Linda Rosing, som släppt en bok.

Det är ingen risk att jag sätter Birro och Rosing i samma fack. Jag har sympati för Rosing, hon verkar vara snäll och himla trevlig. En sympatisk person. Birro ligger i min mentala idiothög, och jag skulle aldrig ens drömma om att nedvärdera Rosing till samma nivå som honom. Hon är inte den skarpaste kniven i lådan, men hon är inte en arrogant, uppblåst och självrättfärdigande idiot. Hon har inte gjort karriär på att vara ett föraktfullt as.

Den som skriver kan väl få kalla sig författare. Speciellt om man lever på sitt skrivande. Att jämföra det med att flyga flygplan är givetvis idioti, eftersom ”författare” inte är en formell utbildning eller titel man kan ha i någon egentlig mening. Den som skriver och framförallt den som tjänar pengar på att skriva kan väl mycket väl kalla sig författare. Sedan är det upp till förlagen att välja ut böcker och namn som är bra och som säljer. Och upp till konsumenter och recensenter att hitta det som är kvalitativt. Men att införa något författarkörkort bara för att Birros ego inte klarar att bli ihopklumpad med personer som Linda Rosing känns inte så himla relevant.

Ärligt talat så tror jag inte att det finns en enda person som köper Rosings bok i hopp om att få lite god kvalitetslitteratur eftersom hon trots allt är författare och som sedan känt sig besviken för att den inte levt upp till deras högt ställda förväntningar. Däremot tror jag att det finns många som låtit sig luras av Birros framtoning som någon slags intellektuell som sedan blivit himla besvikna när han visat sig vara en sådan formidabel idiot. Jag tycker att det ska krävas körkort för att få skriva debattartiklar. Kravet: var inte en trångsynt, fördomsfull, föraktfull idiot. Tack!

Updatering: blev uppmärksammad på att artikeln är flera år gammal. Aja, min diss kvarstår.

Följdfråga till Mogi.

Mogi ställer sig den mycket intressanta frågan om man som läkare skulle hjälpa en person som kommer in på ens mottagning och behöver akut hjälp, även om personen ifråga har våldtagit folk och mördat. Mogi säger att hon nog inte skulle göra det.

Då har jag en följdfråga.

Tänk dig att du jobbar som läkare och det kommer in någon på din mottagning som är akut sjuk, personen ifråga kommer troligen att dö om hen inte får hjälp. Dilemmat är bara att den här personen skattefuskar genom att göra avdrag för sina shoppingturer i Paris och New York eftersom det är så kallade ”tjänsteresor” för bloggen. Den här personen lägger dessutom lika mycket pengar på tunikor på en vecka som det kostar att genomföra operationen. Skulle du hjälpa personen, även om hen har struntat i att betala skatt?

Personligen skulle jag inte ge den personen hjälp eftersom jag tycker att man ska betala skatt om man nu ska kunna förvänta sig hjälp. Dessutom så tycker jag att personen ifråga skulle kunna strunta i en tunika eller två och betala sin egen jävla sjukvård eftersom hen uppenbarligen inte har lust att bidra till andras.

Varför hata Linda Rosing?

Jag tänkte på en grej när jag läste bloggkommenterorerna om att Linda Rosing (eller Thelenius som hon heter nu) kanske ska öppna sitt kommentarsfält på sin blogg igen. För den oinsatta så var hon tvungen att stänga det för att folk skrev så mycket elakt, framförallt om hennes barn.

Innan jag visste något om Linda Rosing så var min utgångspunkt också att hata henne. Hon hade opererat pattarna, var blonderad, varit med i Big brother och var på det stora hela nidbilden av en blåst dokusåpadeltagare. Sen såg jag Den rätte för Rosing av nån anledning (för övrigt där ärkepajasen Hugo Rosas figurerar för första gången) och jag slogs av hur totalt orimligt det är att folk hatar Linda så mycket. Hon är verkligen inte förarglig på något vis, inte ens på det där sättet som Maria Montazami är genom att vara totalt verklighetsfrånvänd som ett resultat av sin totala brist på förmåga att tänka.

Jag tyckte verkligen bara synd om Linda. Det var massa killar som ville bli ihop med henne för att de ville ha nåt våp med stora pattar att sätta på, alternativt för att få vara med i tv. Och jag fattar bara inte varför folk ogillar henne, varför folk fortsätter tjata om alla idiotiska grejer hon har gjort. Det är ju fan bara synd om henne, en korkad trashkändis som folk tycker om att ömsom utnyttja, ömsom snacka skit om. Ändå bemödar sig folk med att gå in på hennes blogg, läsa den och skriva långa kommenterar om hur tjock hennes dotter är, hur korkad hon är och hur värdelöst unika partiet var.

Det kan nog vara så att det som gör för ont att tycka synd om måste man hata istället och jag tror det är det som är fallet med Linda. Antingen tycker man synd om henne och det är en förolämpning i sig, för man tycker synd om henne för att hon är hon, eller så bara hatar man för att man inte orkar leva sig in i hennes situation, för det är liksom lite för smärtsamt.