Ibland frågar folk mig om jag har något tips på feministisk litteratur för nybörjare, och jag har liksom aldrig något bra svar på frågan. Visst har det funnits böcker som varit viktiga i min personliga utveckling, men det handlar ju om när en läser dem och så vidare. Jag kan liksom inte hänvisa till någon bok som ”förklarar” allt. Böcker som var sjukt givande för mig en gång i tiden skulle nog vara helt intetsägande nu.
Ett annat problem när en försöker skapa någon slags kanon (typ viktiga nyckelverk i en tradition) är att den ofta blir normativ. Många av de böcker som brukar hänvisas till som feministiska nyckelverk är till exempel västerländsk, och skriven av vita kvinnor.
Det jag mest har fått ut av feministisk litteratur är att den hjälpt mig att sätta mina erfarenheter och tankar i ett större teoretiskt sammanhang och att få begrepp för att beskriva saker. Begrepp kan verkligen vara en nyckel till mycket. Jag minns till exempel när jag läste Kärlekskraft, makt och politiska intressen och kom över begreppet ”könsvarelse”, vilket betyder typ att en är en människa som inom ramarna för patriarkatet kan begära och begäras, det var som att öppna en teoretisk dörr. Plötsligt kunde vissa tankar som innan varit suddiga bli glasklara. Men den stora behållningen låg i att jag använde detta begrepp för eget bruk, inte i att jag tog till mig teorin som helhet. Jag ser teorin som ett komplement till min egen erfarenhet, ett filter att se den igenom, inte något som står för sig själv.
Jag tänker också på hur en tar sig an teori. När jag läser så brukar jag ofta vara ganska slarvig, jag fokuserar inte så mycket på att begripa allt direkt i sin helhet utan plockar mer ut det jag finner användbart och sammanfogar det med min övriga teoribildning. Det tycker jag är ett befriande sätt att närma sig teori, och jag tycker också att det ger bättre förståelse. Det handlar helt enkelt om att våga flyga iväg i egna tankar, inte hänga upp sig så mycket på att det ska bli ”rätt”.
Mitt bästa tips för att få förståelse för feminism är att använda sig av den. Det är i alla fall det som utvecklat mitt feministiska perspektiv mest. Jag har lärt mig sjukt mycket om patriarkatet genom att försöka leva jämställt med män, till exempel. Eller genom att prata med andra om deras relationer. Eller genom att försöka praktisera systraskap. Jag har testat idéer som inte funkat, vaskat fram det som varit framgångsrikt och inte och så vidare.