Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Är det inte det där ständiga kravet på självförbättrande vi vill komma ifrån?

”Du är fin som du är”-kulturen har många nackdelar. Förutom det uppenbara att man misslyckas med att ta fokuset från kvinnors utseenden när man ska peppa dem så inneåller det även ett annat problem.

Som människa i allmänhet och som kvinna i synnerhet så finns det en massa krav man ständigt ska leva upp till. På senaste tiden har ytterligare ett krav tillfogats denna lista: kravet på att vara nöjd med sig själv. Och detta har kommit till utan att något annat har försvunnit.

Detta är egentligen inte fel i sig. Det är såklart skitbra om folk är nöjda med sig själva och det ska eftersträvas. Men tyvärr så kan det ge motvänd effekt också, vilket gör att man dels fortsätter vara missnöjd över allt det gamla, och dessutom även känner skuld för att man inte är nöjd med sig själv.

Vi bombarderas ständigt med tips på hur vi ska lära oss älska oss själva. En massa övningar som tar upp vår tid presenteras. Men det är alltid vårat eget fel om vi misslyckas med att bli självsäkra och lyckliga, då har vi inte gjort dessa övningar. Och då finns det ytterligare anledning till att tycka illa om sig själv. Jag vägrar ha dåligt samvete för att jag inte älskar mig själv precis hela tiden, jag vägrar ha dåligt samvete för att jag ibland känner mig som en värdelös tjockis.

Stark självkänsla framställs som något som man får genom hårt arbete. Mia Törnblom beskriver att man måste upprepa hennes övningar varje dag, och inte sluta, för då kommer den dåliga självkänslan sedan. Är det inte just det här ständiga arbetet med oss själva vi vill komma ifrån? Det ständiga självförbättrandet som krävs av oss i alla sammanhang.

7 kommentarer till Är det inte det där ständiga kravet på självförbättrande vi vill komma ifrån?

  • Visselpaj skriver:

    Påminner mig om när de på Veckorevyn vek ut sig, för att visa att alla kroppar duger. Lovvärt syfte men ändå blir det samma fokus som förut på att kvinnokroppar är till för att bedömas. Ungefär lika kontraproduktivt som att säga ”Du är fin som du är”.

  • Candy skriver:

    Jag tycker iofs det är viktigt att alltid sträva efter förbättring, må det röra hälsan, utseendet, hur man är mot andra eller vad man uppnår karriärmässigt sett. Men bara för den sakens skull måste man inte glömma bort det man gör bra, eller det som man bara gör okej MEN det är faktiskt okej att man inte är bäst på det. För man kan ju inte vara bäst på allt.

    Däremot håller jag med om att det finns en hel del skuldbeläggande av de som inte lyckas nå eller behålla en god självkänsla. Speciellt då tjejer. Vi får ofta höra att det inte finns något mer avtändande än en tjej med dålig självkänsla, att ingen vill höra ens gnäll ifall man ändå inte gör något åt det (för det antas att man inte gör ett piss för att förändra om man någon gång känner för att klaga lite), att killar vill ha självsäkra tjejer. Allt detta samtidigt som kioskpsykiatrin skymtar i varenda tidningshylla, varenda pocketbokshylla på Ica, på Åhléns, i banners på hemsidor… vi påminns hela tiden om hur viktigt det är att vi har bra självkänsla; det framställs ju nästan som ett tvång ibland. Klart att det måste påverka en del människor.

  • Marielle skriver:

    Tycker då inte att det ska eftersträvas att folk är nöjda med sig själva. Beroende på vad man menar med ’nöjd’ d.v.s. Man kan ju tala om det som att man uppskattar sig själv, & man kan tala om det som om man helt enkelt är belåten med sina brister & nöjd trots allt. Jag tycker att utvecklingen & självförbättring alltid är att eftersträva, däremot inte som någon att konstant vältra sig i då få klarar av det, det blir ju mest en gnagande ångest, utan som en utmanande & intressant läxa i livet. & ja, det ska ju fortfarande vara OK att ha deppdagar. Jag tror mycket på att tillåta sig att ha sådana.. men jag förstår inte varför man ska vara nöjd när man kan bli så mycket mer, någonting som är till gagn för alla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv