Fick en fråga om hur jag skulle göra om jag blev kär i en antifeminist som jag tänkte besvara (hoppas det är ok att jag publicerar frågan, säg till annars så tar jag bort).
Okej feeeet off topic nu men vad skulle du göra om du råkade bli kär i en antifeminist? Jag sa bara big nono förut och nu är jag skitkär (eller bara tänd på..?)i en kille som är liberal, vet inte vad han tänker riktigt men tror knappast han är feminist. Ok, skitlöjlig fråga men det stör mig för ofta känner jag att jag bara kan överge allt jag tänkt och tyckt bara för att kunna vara med honom.
Just det där med värderingar och kärlek brukar folk gå igång på som fan. Jag brukar säga att jag nog inte skulle kunna ha ett förhållande med en antifeminist och då säger folk ungefär: ”men det är ju bara åsikter”. Men jag tycker inte att det ”bara” är åsikter, utan det är värderingar som handlar om hur jag beslutat mig för att leva mitt liv. Att jag är feminist betyder mer för mig än att jag bara tycker så på slentrian, det påverkar en massa beslut i mitt liv och är en viktig del av min identitet. Alla kanske inte identifierar sig såhär med sina åsikter.
Det är inte så att jag av ren princip motsätter mig tanken att jag skulle kunna vara ihop med en antifeminist. Jag bara tror inte att det skulle fungera. Detta för att de flesta antifeminister jag stött har varit arroganta svin och tryckt ner mig, kallat mig idiot och så vidare och det skulle jag såklart aldrig kunna acceptera från en partner.
Sedan är det ju en jävla skillnad på att vara antifeminist och på att bara inte var feminist eller vara kritisk mot feminismen. En antifeminist tar ju aktivt ställning mot feminism och ser det som en egen ideologisk hållning, därav ordet ”anti”. Det är inte ickefeminist det kallas. Jag kallar mig ju till exempel inte antikonservativ bara för att jag inte är konservativ. Det finns ju en massa personer som är helt neutrala i fråga om feminism och typ har hört lite skrönor om mansskatt och tycker det verkar dåligt.
Men alltså. Emanuel var inte feminist när vi blev tillsammans, men det blev han ju sen eftersom jag använde min kvinnliga makt över honom. Jag ba tog på mig en sexig klänning och dansade en förförisk liten dans och sedan sa jag: ”om du vill ligga måste du bli feminist först” och han ba: ”ok”. Nejmen allvarligt, vi diskuterade det här jättemycket när vi var ihop och eftersom han respekterade mig intellektuellt så tog han också till sig av vad jag sa. Om din partner respekterar dig och dina åsikter så kommer hen att lyssna och försöka förstå (precis som du ska göra tillbaka). Kanske blir hen inte lika övertygad som du är, men hen kommer troligen att kunna förstå ditt perspektiv åtminstone.
Men allt kokar ju ner till hur viktiga dessa värderingar är för dig. Jag tror att alla har värderingar som de vill att deras partner ska dela, även om de inte alltid är politiska. Andra värderingar kanske man har, men man upplever dem som mindre viktiga för ens person. Ett sånt exempel för mig är att jag är emot monarki. Jag har den värderingen, men det är inte såpass viktig för mig att det skulle skapa någon större friktion i ett förhållande. Däremot skulle det skapa stor friktion om personen jag var ihop med inte kunde se olika maktstrukturer såsom klass, kön och etnicitet och tyckte att alla är sin egen lyckas smed. Det rör sig nämligen, enligt mig, om hur man ser på och behandlar människor i sin omgivning och jag skulle inte kunna vara ihop med någon som behandlar andra människor på ett sätt jag anser illa.
Man påverkas obönhörligen av personer man har relationer med, det går inte riktigt att stoppa. Detta beror ju på att man är intresserad av att lyssna på och förstå en människa man tycker om. Men jag tycker att det är viktigt att inte anta åsikter bara för sakens skull och också att se till att lyssnandet är ömsesidigt. Att det inte bara är du som sitter och lyssnar på och bekräftar din partners uppfattningar utan att hen också gör detsamma mot dig. Annars går man alltför lätt in i något slags intellektuellt mörker där man slutar respektera sina egna övertygelser, och det tror jag enbart leder till olycka i en relation.
nej. skulle ALDRIG ske. Kan inte ens tänka mig att jag skulle kunna bli kär i en, skulle bli så sjukt avtänd.
Jag skulle nog kunna bli kär i en som är liberal och ej feminist. Men en anti-feminist? Nej. Svårt då vi skulle spendera massa tid med att argumentera och tjafsa, det håller aldrig. Ej heller tänker jag överge mina åsikter, som inte bara är åsikter utan som sitter djupt i mig. Det är en del av vad jag är.
När jag tänker på det så det skulle vara som att jag skulle bli tillsammans med en person som ser problem med mig som HBTQ-person, och framför allt att jag är trans. Hur jävla dumt låter inte det? Liiite självbevarelse drift måste en ha…
Aah, vad bra skrivet! Håller med!
Hej Fanny! Du har ju en .se-domän, så jag undrar bara vad du använder för webbhotell och hur mycket det kostar? Är intresserad eftersom jag själv håller på att leta runt efter ett lämpligt webbhotell.
Jag använder binero som precis sänkt sitt pris till 99 kr/året för mig. De har varit väldigt bra, ligger sällan nere etc. Hanna fridén rekommenderade också binero vill jag minnas, och hon har mkt bättre koll än jag.
Kan också tipsa om one.com. Jag tycker det funkar bra. Kommer inte ihåg vad det kostar men tror de är hyfsat billiga.
Skulle aldrig kunna bli kär i en antifeminist, eller någon som är höger, för det vore för det första svårt att älska och vara tillsammans med någon som har en helt annan världsbild och som inte hyser respekt för en. Sedan är det så jävla puckat och det vill man väl inte ha? Eventuellt skulle man väl kunna tända på någon om han var e x t r e m t snygg och höll käft, men å andra sidan har jag aldrig sett någon snygg antifeminist någonsin så det känns ju lite osannolikt.
Håller med om att antifeminist och icke-feminist är olika saker. Och att liknande värderingar är ett måste för att ett förhållande ska fungera. Dock är ju det här med kärlek så knepigt, så ibland blir man ju kär i någon man aldrig trodde man skulle bli det i.
Skulle inte kunna ha ett seriöst och långvarigt förhållande med nån som inte hade liknande politisk ståndpunkt som jag, nej. Är inte ens lika nära vän med folk som inte delar den som med de som gör det. Det handlar om värderingar för mig, inte ”bara åsikter”.
känns som att du stämplar en som antifeminist så fort man är skeptisk till vissa saker inom feminismen. kan du ge exempel på vissa antifeminister förresten?
Nej, det gör jag inte. Som jag skriver i inlägget du kommenterar under så är det skillnad på att vara antifeminist och att vara kritisk till feminismen. Läser du inte innan du kommenterar?
Det enda problem jag ser i frågan är att feministiska män (de bästa, förresten) kan vara så otroligt försiktiga och PK i sängen. Vet att det låter sjukt att snubbar med vettiga åsikter skulle knulla sämre, men det är min erfarenhet iallafall. Tyvärr är många såna killar livrädda för att ta i på riktigt pga rädslan att bli sedda som ”överlägsna” på något sätt. Detta är sjukt off-topic, självklart vill jag ha en pojkvän som delar mina värderingar (övertygad feminist), men den sexuella biten blir alltid svår i och med att det jag tänder på och det jag propagerar för är skilda bitar för mig men inte för många andra.
Månne. Då är det väl bara att säga att man vill hare lite tufft?
Fast liksom, kan man hjälpa vem man blir kär i? Jag skulle aldrig kunna bli kär i en antifeminist eller extremhöger pga jag skulle aldrig finna det attraktivt och han skulle för övrigt aldrig heller bli kär i mig med mitt dravel om solidaritet och kvinnorätt. Men det är ju det extrema exemplet. För mig är det sjukt viktigt att ha samma människosyn som ens partner. Jag och min pojkvän står olika rent partipolitiskt (vilket visserligen är snark!) och i många politiska frågor men han har i grunden samma människosyn som jag. Sen har han aldrig varit insatt i några feministfrågor men när jag dravlar om sånt så brukar han hålla med mig och jag hoppas han tycker det är intressant. Han brinner mer för miljöfrågor vilket jag tycker är intressant men något jag lägger mindre tid på, vilket gör att jag lär mig av honom och får fråga honom i mataffären om vad som är mest hållbart att köpa. Så bara för att han inte är upplyst eller insatt i en fråga så betyder inte det att han är ”anti” sådana frågor (för att återgå till kommentaren). Sen är det vissa frågor som jag rent instinktivt känner är så principiella att jag inte skulle tolerera ett icke-ställningstagande. Om min kille tex ryckte på axlarna inför eller – ve och fasa – skulle tycka att monarki var en schysst och icke-förlegad grej, då hade jag blivit så arg att det hade flugit tallrikar. Inte för att jag brinner för den frågan sådär jättemycket men PRINCIPEN. Men att vara ihop med någon som håller med en om precis allt skulle vara ganska tråkigt det också. Det är nyttigt med mothugg och så länge min pojkvän kan argumentera på ett vettigt sätt för varför han tycker som han tycker så är det fine för mig, då respekterar jag det. Jag har vänner från alla delar av den politiska ”skalan” (förutom extremhöger då kanske, invandringsfientlighet = personen har världssämst människosyn eller helt enkelt dum i huvudet) och det ger mig massor att få så mycket infallsvinklar från alla håll och möjligheter till sjukt intressanta diskussioner. Så länge man har respekt för varandra är det fantastiskt (och någonstans hoppas jag ju på att kunna omvända moderatkompisarna, hehe)!
Håller hel med dig. Att tycka lika i allt verkar onödigt och orimligt, men att ha ungefär samma värderingar och människosyn. Apropå hjälpa vem man blir kär i: nej, det kan man väl inte, men jag tror framförallt att det aldrig skulle fungera för mig att vara ihop med en antifeminist.
Åh, blev himla glad nu, klart det var okej!
Tack för bra svar också, håller absolut med. Samtidigt vet jag ju hur jag tänkte innan med att det kommer aaaldrig hända men sen sitter man helt plötsligt där, haha. Det idealiska vore ju om man hade ungefär samma åsikter, speciellt efter några år när förälskelsen svalnat och man behöver en ”vän” att kunna diskutera med. Ja alltså.. får se hur det blir. Dock att en betydande grej kan vara att jag var liberal innan förra valet så jag har inte varit socialist eller feminist särskilt länge och därför känner jag lite ”jo men man förståår ju honom… typ”. Även om värderingarna sitter mycket djupare nu i mig. Blir lite battle of the wills där.
Tycker dock fortfarande att det är lite naivt att påstå att man minsann ALDRIG skulle kunna falla för någon som är sån eller sån (sa exakt så för ett par månader sen). Tycker man låter lite överlägsen då, som om man faktiskt bryr sig tillräckligt om sina principer men det gör inte du. Sen är det såklart lätt att tänka något annat tills det faktiskt händer 😉
Man kan ju bli kär i nån som har helt annorlunda åsikter, men då får man ju fundera på om det verkar vettigt att verkligen bli ihop med personen i fråga, om man som jag har starka åsikter och de är viktiga för en. Vissa (typ jag) har väldigt lätt för att bli förälskade, men man behöver ju inte göra ett förhållande av varje kille man blir kär i. Jag tror att det skulle svalna ganska snabbt efter den första plötsliga förälskelsen/attraktionen om grabben var antifeminist eller höger.
Klokt svar av dej!