Min favoritklyscha i bloggvärlden är att man bloggar för sin egen skull. Vad då ”min egen skull” undrar jag då. Klart jag bloggar för min egen skulle i den meningen att jag personligen blir glad när folk gillar det jag skriver. Men det är ju inte som att man inte bryr sig om vad andra tycker om det man skriver, jag skriver ju offentligt för att jag vill uppmärksammas.
Ska det vara så svårt att erkänna att det är fett jävla skönt med bekräftelse. Jag menar herregud, jag skulle bli helt galen om jag inte fick några kommentarer. Kan man inte bara erkänna att det är viktigt vad människor tycker och tänker om en.
Men sen undrar jag också varför all hela tiden måste göra en grej av att vara individualister. I mina ögon är det ett ganska osympatiskt drag att ”inte bry sig”. Kanske är jag färgad av att jag själv inte känt den där ständiga pressen att passa in som jag vet att vissa andra gör men jag tycker att det är ganska störigt med alla bloggare som hela tiden måste orera om hur lite de bryr sig om alla andra. Kul att vara osympatisk och egocentrerad?
För mig är det liksom.. klart trevligt att få kommentarer. Men jag blir stressad när jag får många kommentarer och trivs bäst när det står 0 kommentarer och 2 kommentarer och 0 kommentarer och 0 kommentarer och 3 kommentarer på mina inlägg. Med mina dagens outfits – som jag gillar att lägga upp, är det självklart att det finns någon bekräftelseaspekt där, men jag får lika mycket eller mer tillfredsställelse av att jag har fina bilder på mig själv att se. Och att andra kan se, förstås. Men kommentarerna där.. Jag har faktiskt funderat flera gånger på att ta bort kommentarsfunktionen.
Det skulle vara en helt annan sak om jag skrev mest intellektuella texter. Helt annan. När jag gör det någon gång once in a while (jag vågar liksom inte längre, så det blir nästan aldrig sådant) får jag oftast noll kommentarer, och där vill jag ha mer bekräftelse. Jag vet att mina läsare som inte är intresserad av mig som person är intresserade av min stil, vilket såklart är jätteroligt, men det kanske är det som ibland kan göra att jag inte blir jätteglad över kommentarer alltid. Nu låter jag, som du skriver, osympatisk och egocentrad, och det är klart att jag också vill ha kommentarer över huvud taget. Och jag blir glad när människor säger att jag är kreativ och fin osvosv. Gud, vilken lång kommentar av bara svammel. Jag vet inte ens vad jag vill med det här! Äsch, så här tänker jag i alla fall.
Intressant filosofisk frågeställning med bäring på all beteendevetenskap som sysselsätter sig med forskning kring förhållandet mellan individ och kollektiv. Det finns ju knappast något slutgiltigt svar. Narcissism är emellertid, generellt sett, knappast en egenskap som värderas särskilt högt av en verklig forskningsresande i en döende civilisation.
Jag skriver för min egen skull, för att jag tycker att det är kul. Men om det hade varit enbart för min egen skulle hade jag kunnat skriva det i ett anteckningsblock eller på ett dokument på datorn. Klart man skriver delvis för att få lite bekräftelse/sympati/kommentarer på det man gör. Det är inget fel att vilja ha lite uppmärksamhet, men folk vågar inte erkänna det.
Eller hur, klockrent! Annars skriver man väl ett dokument i word eller för hand i sin dagbok. Klart man är lite av en bekräftelseh*ra. Och det är ju skitkul. Jag blir fånigt glad över att få respons även om det bara är för de simplaste grejorna. När man har en riktig jävla skitdag privat kan det vara skönt att surfa in på bloggen och se att någon tycker att man har snygga skor. Kan fånigt nog ge den dagen en liten ljuspunkt ändå.
Jag bloggar både för min & andras skull. Om jag bara bloggade för min egen skull, skulle jag nog ha en låst blogg eller skriva i ett ordbehandlingsprogram enbart. Har inte riktigt fattat de som hela tiden ska hävda att de bara bloggar för sin egen skull, skulle det vara smutsigt att erkänna att man även vill ha respons på det man skriver eller kanske t.om. att man vill bli en stor bloggare? När folk sedan säger att de skiter i kommentarerna får man ju ingen lust att kommentera hos dem mer. Orka lägga ner tid & energi på att kommentera hos någon som ändå knappt verkar uppskatta det och som aldrig ger respons, liksom.
Jag säger både och. Det är kul i sig, men om någon annan gillar det så är det trevligt förstås.
Klart man är en attentionwhore (alltså narcassist) om man bloggar, särskilt om man lägger ner tid på design, svara på kommentarer komponera inlägg… Man kan ju säga att det är för att göra andra glada/förändra något/inspirera/valfri ursäkt men jag köper det inte.
Här räcker det med ett ”word”…klockren analys.
Jag skriver blogg för min egen skull. Till 100 %. Jag skriver blogg för att då kan jag få skriva av mig – och det mår jag bra av. Och jag har min blogg öppen för att jag tycker att det är jobbigt att berätta inför för folk hur jag mår ibland för jag har så lätt för att börja gråta. Då är det lättare att mina vänner kan gå in på bloggen och läsa och förstå hur jag mår. Min blogg har ca 10 – 20 besökare varje dag. Naturligtvis skulle det vara roligt med fler men samtidigt har jag ingen blogg som engagerar så många(om den är lite tråkig,för personlig/opersonlig, det vet jag ej) Men jag skulle inte ändra min blogg bara för att få mer besökare, för jag skriver ju trots allt för min egen skull 😉 Men det är riktigt kul att få bekräftelse, och det är också en grej till att jag skriver för min egen skull =P