En sak jag kan bli så jävla matt på är folk som måste hålla på och vända ut och in på den så kallade svenskheten. Måste påpeka att det vi kallar Svenskt minsann kommer från de här olika länderna i ursprungsläget.
Det må vara sant, men så är det ju i alla länder! Länder påverkar och influerar varandra och framförallt är nationen som klar avgränsad kanske inte så gammal och självklar som vi ofta vill tro. Även inom Sverige bland etniskt svenska finns olika kulturyttringar.
Hur som helst så fattar jag inte det här behovet av att hävda att våran kultur har skapats av människor som invandrat och att det därför inte finns något ”svenskt” som vi ska skydda från något utomstående hot. Grejen är ju att det verkligen finns något svenskt, även om det är mer abstrakt än dalahästar. Men det svenska är ju rimligtvis den blandning som har uppstått i krocken av alla dessa element från utsidan. Vad fan, vem som helst som varit utomlands vet ju att det finns olika kulturer i olika länder.
Vi måste erkänna att det finns saker och ting i vårat kulturarv som är typiskt svenska och som är hemma för oss. Det är skillnad på människor från olika områden i världen, folk i olika länder har olika referensramar, seder och bakgrunder. Det är så.
Om vi inte erkänner att det finns saker som gör oss olika så blir det himla svårt att integrera människor på ett vettigt sätt. Det blir bara något falskt leende ”hej blatte, du är lika mycket värd som jag och även likadan”, en så stor ovilja att göra upp med det som faktiskt är olika att det bara förvandlas till något förment och tomt prat om alla människors lika värde.
Och jag menar inte att dessa personer ska lämna det annorlunda bakom sig för att integreras. Jag menar att vi måste se olikheterna för att kunna se likheterna. Sen kan vi kanske öppna upp vår blick för andra kulturer, notera att det finns olikheter men vara intresserade av dessa.
Att träffa människor som är annorlunda är en nyckel till att förstå sig själv, men då måste man erkänna detta och inte tjafsa i något förljuget bjäfs. Och jag tycker faktiskt att det finns anledning till att erkänna och vara stolt över den svenska kulturen.
Jag har också funderat på det här, varför verkar det så tabubelagt att exempelvis kalla en invandrare för en invandrare om de inte är födda i Sverige, varför svenska flaggan har blivit någon slags nazistsymbol och varför det ibland nästan känns som något negativt att vara svensk, eftersom man då är så inskränkt som måste påpeka att man är född här. Herregud, Sverige är Sverige, vi har svenska traditioner och behåller gärna dem SAMTIDIGT som vi berikar oss med människor från andra kulturer. En flykting från en krig har inte samma förutsättningar och kulturella värderingar som en ”ursvensk” och man måste ta hänsyn till detta, inte ge dem en svenskabok och placera dem i någon förort på socialbidrag. Som du säger, när man accepterat olikheterna kan man se likheterna och det är då man VERKLGIEN kan börja ”dra nytta” av invandringen.
Precis så. Det är så fånigt att man inte bara kan erkänna skillnaderna och sedan gå vidare.
Jag tror att folk påpekar att vissa företeelser inte är svenska i grunden för att göra en poäng till det främlingsfientliga hållet. Alltså alla de som snackar om att bevara Sverige svenskt… det är väl det man vill ha sagt, I guess: att det där som en del människor tror är ursvenskt, egentligen kommer någon annanstans ifrån, så mångkulturen är fin och det finns inte mycket ursvenskt att bevara. (Fast sen beror det ju givetvis på i vilket sammanhang man påpekar att något inte är ursvenskt)
Sen tycker jag väl ändå att man kan kalla något som varit svenskt en längre tid för svenskt, även om det från början var någonting annat. Dock känner jag att det som är allra mest svenskt inte är traditioner (förutom möjligtvis midsommar? de enda länder jag vet om som firar det är Sverige och Lettland, men i Lettland heter det typ White Light Night fast på lettiska och går inte riktigt till på samma sätt), utan hur vi är mot varandra och hur vi tänker. T.ex. detta ”lagom är bäst”-tänk och Jantelagen.
Jag förstår ju varför folk gör så men jag tycker att det är ett himla ängsligt sätt att agera kring frågan. Man kan erkänna olika kulturers olikhet och ändå göra poänger åt främlingsfientligt håll, men detta blir enligt mig bara förljuget.
Fast varför är det förljuget om det faktiskt är sant att något inte är svenskt från allra första början och kanske inte ens varit det någon längre tid? Allt beror ju på hur man definierar saken.
Pladdrar inte ganska många om att somliga saker är så jävla svenska? Som knäckebröd, snus & asocialt beteende på tunnelbanan. Tycker att många verkar ta till sig saker som svenska även om dom inte är svenska från start. Däremot märks det ju tydligt att det finns en ovilja att ta till sig olikheter i kulturer & dylikt. Det ska ju inte handla om att någon ska vara likadana eller i våra ögon ’lika bra’ som oss utan det ska handla om att människan är accepterad fast denne inte är en kopia vad gäller utseende, personlighet & kultur.
De exempel du tar relatera jag mer till sk svennighet än svenskhet. Men ja, det tjatas en massa om svenskhet och det är väl det jag tycker är så ängsligt. Måste man alltid definiera vad den består i istället för att bara erkänna att vi har en kultur och chilla med det. Dessutom upplever jag ofta att man talar om det svenska i en väldigt negativ bemärkelse.
jag håller med. jag tycker det är tråkigt med den attityd som finns mot bland annat nationaldagen, dvs att den skulle vara rasitisk. för det första tykcer jag det är viktigt att fira nationaldagen så att nazister inte får ensamhetsrätt på den. för det andra så var jag på torget (i sundsvall) i år och såg ganska många invandrare där som viftade med svenska flaggan. kanon tycker jag att de visar att det är deras sverige också. och jag tror att en sån sak är 1000 ggr bättre för integrationen än många andra politiska metadebatter.
förövrigt så har jag bott i usa några år, och det finns mycket att säga om det landet, jag vet. men en del bra saker också. att the national anthem är helig och dom sjunger den i skolan hela tiden och så vidare tycker många svenskar är hemskt. MEN, det gör också att alla i USA är amerikaner. din mamma är kines, din pappa tysk, du blir AMERIKAN. I sverige kan ju flera generationer leva utan att någonsin bli svenska. om man suddar ut begreppet svensk totalt, som vi är på väg att göra i sverige, så blir det också svårt för invandrare att någonsin bli ”svenska”. värt att tänka på.
Fast är det egentligen någon som säger det, att nationaldagen är rasistisk? Okej det finns tokstollar såklart, men det är väl knappast många som skulle säga RASIST! ifall jag sa att jag firat nationaldagen. Snarare har vi inte några särskilt etablerade traditioner, och därav lite punkterat firande.
jo faktiskt. den ar nationalistisk, och darfor nazistisk/rasistisk. ”nazismens dag” till exempel. det hor jag faktiskt ganska ofta, speciellt fran vanster.
Nej. Nationalism och rasism/nazism är faktiskt inte samma sak.
nej, JAG tycker inte de. jag menade att en del anser att nationalism leder till nazism (hitler var ju t ex nationalsociallist) jag är ingen anhängare av nationalism, men det finns nationalism i många olika slag och alla är inte negativa. såsom nationaldagen. fotbolls-vm och OS har ju isåfall också nationlaisistiska inslag, ska vi ta bort de också då?
Men dåså. Jag är ju inte ”för” nationalism men det finns saker i Sverige jag är stolt över och jag har himla svårt att se det som problematiskt att erkänna det, jag tillåter alla andra människor att vara stolta över sitt ursprung så då ska väl jag också få vara det. Jag ser religion som ett mycket större hinder när det kommer till integration, jag som inte tror över huvud taget kan betrakta andra kulturer, både det religiösa och det sekulära, och fascineras. Jag tror att man i mycket högre utsträckning tenderar att måla upp ”vi och dom” om religionen är stark i ett land, sekulära traditioner är mycket mer inkluderande (som nyår och midsommar).
Alla som inte tror att det finns någon svensk kultur eller någon svenskhet kan ju testa att bo utomlands i sällskap av andra svenskar. Så får vi se sen hur mycket de tycker att andra folkgrupper/nationaliteter är exakt som vi.
wurd
Word, men det tragiska och ironiska i sammanhanget är ju att vi faktiskt inte har någon jävla kultur, även om det är osmakligt att erkänna det. Inte minst har den förmenta kulturen kommit att definieras utifrån dess förmåga (eller oförmåga) att formas och anpassas efter andra ”kulturer”. Därav mitt bottenlösa etablissemangsförakt.
Nå, det lilla som nu finns kvar (som naturligtvis vilar på en grundval av etnicitet och ras) finns det all anledning att påtala, försvara, förvalta och förädla, även om någon dogmatism vad gäller ”homogenitet” inte är önskvärd. Men det imbecill-egalitära svenskhatet måste till varje pris stävjas.
VILKET SVENSKHAT!?!