Etikett: invandring

Att över huvud taget mäta ”invandringens kostnader” är rasistiskt.

OECD har gjort en undersökning om huruvida samhället ”tjänar” på invandringen eller ej. Jag har flera invändningar emot denna rapport. Den första invändningen är mot själva metodiken i undersökningen:

OECD har i sin stora undersökning jämfört vad invandrarhushållen betalar in i skatter och avgifter med vad de kostar i form av socialbidrag, pensioner och annan samhällsservice.

Är det ena ”värde” människor skapar i samhället det som de betalar in i skatt? Säg till exempel att en invandrare jobbar på en restaurang. Då skapar den personen mervärde för restaurangägaren. Detta är inga pengar hen själv skattar på, betyder det att hen inte har bidragit till samhället. Hen har ju bidragit till att någon annan kan göra en vinst. Dessutom har hen skapat/bidragit till något som har värde i sig självt. Det funkar alltså inte att bara mäta skatt och inkomster till och från hushållen, utan en måste se till andra saker också. Annars skulle ju till exempel arbetarklassen vara den minst ”lönsamma” klassen ur ett samhällsperspektiv, trots att det är dem som får allt att gå runt. Människor med låga löner skulle helt enkelt vara de minst lönsamma i samhället, trots att de kanske utför det viktigaste arbetet. Jag tycker att det är problematiskt att vad människor bidrar med beräknas såhär otroligt banalt.

Men framförallt så tycker jag att det är rasistiskt att ens göra en sån här undersökning.

Vi börjar med: vad är rasism och vad gör OECD:s rapport rasistisk?

Rasism enligt mig är att göra skillnad på människor och människors värde utifrån deras hudfärg, etnicitet eller ursprung. Det som gör OECD:s rapport rasistisk är själva frågeställningen; i vilken typ av samhälle, enligt vilken slags människa, är det relevant att tala om kostnader och vinster av olika grupper av människor? Ett samhälle som värderar människor utifrån pengar. Vidare: vilka grupper är det som utsätts för detta? Det är inte ”etniska svenskar mitt i livet” utan det är invandrare. Det skulle inte kunna vara ”etniska svenskar mitt i livet” för den gruppen ses inte på med samma ögon, de ses närmare bestämt inte som ”grupp” på det sättet, utan som samhällets normaltillstånd. Det är inte på fråga att OECD skulle göra en utvärdering av vad ”etniska svenskar mitt i livet” är värda eftersom de inte tänker på dessa människor på det sättet.

Vissa menar att det är bra att OECD ”bemöter” fördomar kring att invandring kostar mer än vad det ger, men detta kan jag omöjligt hålla med om. Att ens reducera människor till kostnader är det första felet, att sedan undersöka just kostnaden för invandrare är att antyda att det är en rimlig grund för att bedöma invandringens vara eller ickevara på. På det sättet så accepterar en rasisternas världsbild, tar debatten på deras premisser. Istället hade en kunnat skita i att göra någon jävla kostnadskalkyl och bara komma fram till att det är jävligt viktigt att människor får bo där de vill oavsett om de är lönsamma eller inte. En kan liksom ha principer om människors lika värde och sätta dem först, före snack om invandringens kostnader. Då hade denna utredning aldrig behövt göras.

Detta hänger i mina ögon tydligt ihop med talet om att det är så himla bra med arbetskraftsinvandring för att det ”bidrar till samhället” och gud vet allt. Jag har väldigt svårt att se det som något humanistiskt att människor får uppehålla sig här så länge de är lönsamma. Det är snarare ett väldigt cyniskt sätt att betrakta människor på. Att vissa människor, beroende på ursprung, får vara här som medborgare medan andra bara får vara här när de lönar sig är i sig ett rasistiskt resonemang. Det är att göra skillnad på människor och människor, att sätta upp olika villkor för deras liv beroende på var de är födda. Det grundar dessutom för en omfattande exploatering av dessa ”andra klassens” medborgare som måste acceptera sämre villkor, löner och så vidare eftersom de befinner sig i mer prekära situationer och ofta är mer utelämnade till arbetsköparens godtycke.

Att grunda sin argumentation mot till exempel Sd på att invandringen visst är lönsam löser cirka ingenting. Det lär oss bara att se människovärde i termer av siffror, och att dessutom se vissa människor mer i termer av siffror än andra. Vissa människor får behålla sitt människovärde, åtminstone delar av det, medan andra reduceras i termer av ”lönsamhet”.

Hur ser människor som motiverar invandringens vara i termer av ekonomiska vinster på människor som faktiskt inte är lönsamma för samhället? En kan till exempel enkelt tänka sig att en arbetskraftsinvandrare är betydligt mycket mer lönsam än vad en flykting är. Det känns ganska naturligt eftersom människor som flyr ofta kommer från krigshärdar och ofta är väldigt ärrade, både fysiskt och mentalt, vilket såklart gör att sträckan till arbete är ganska lång, till skillnad från arbetskraftsinvandrare som ofta sätter igång att jobba nästan omedelbart. Betyder det att flyktingen i mindre grad förtjänar att hjälpas? Ett gott exempel på vilka horribla slutsatser det leder till att tänka på människor i dessa termer; den som är i mest behov av hjälp är den som i lägst utsträckning får den.

Vissa menar att det inte är ”något konstigt” i att räkna ut kostnader för olika människor. De menar att vi alltid räknar kostnader för till exempel skola, sjukvård, försäkringskassa och så vidare. Det är stor skillnad att räkna ut vad en myndighet behöver för att driva sin verksamhet och att räkna ut vad en specifik människa eller grupp av människor kostar samhället som helhet. Det ena är en nödvändighet för att kunna bedriva verksamhet och hjälpa människor, det andra är ett cyniskt värderande av människor som faktiskt inte behöver göras.

Arbetskraftsinvandring sker på företagens villkor, inte människornas.

Ibland diskuterar en invandringspolitik och då hör en ibland att regeringen har gjort det lättare för människor att komma hit och arbeta och det är så himla bra och humant och fint. Det som åsyftas är alltså att regeringen tillsammans med Miljöpartiet kom fram till en överenskommelse som bygger på att företag ska kunna värva arbetskraft i andra länder.

Det är arbetsgivarens bedömning av om det finns ett behov av att rekrytera utländsk arbetskraft som ska vara utgångspunkt när ärenden om uppehålls- och arbetstillstånd handläggs.

Det är alltså arbetsköparen som avgör huruvida en person ska få arbetstillstånd eller inte. Arbetsköparens behov står i fokus. Detta är en invandringspolitik som är företagsvänlig, inte människovänlig. Du får komma hit så länge ett företag har ett behov av dig, sedan kastas du ut. Folk kan jobba här i flera år i sträck, bidra till ekonomin och så vidare, och fortfarande inte få status som medborgare. De är ju bara arbetare, och endast värdefulla så länge de kan göra nytta.

Givetvis kan det vara bättre för de personer som får arbetstillstånd att komma hit, men det är inte dem som står i centrum. Det är företag och företags behov som står i centrum. Att kalla detta ”humant” tycker jag är osmakligt, det är väldigt långt ifrån humanism att sätta företag i centrum.

När en säger detta hör en ofta att det är ”bättre än ingenting”. Nå, det må vara sant men det säger fortfarande något om regeringens och Mp:s prioriteringar att den liberalisering som har skett har varit på företagens villkor. Istället hade de kunnat lätta på reglerna för uppehållstillstånd, asyl och medborgarskap så att fler hade kunnat komma hit oavsett om de hade fått arbete eller ej. Men de har valt att prioritera företag framför människor.

Borgerliga som är för mer invandring brukar ofta ha med argument som att ”invandrare bidrar” till ekonomin och så vidare. Nå, detta må vara sant, men om det är det enda skälet till att en vill tillåta människor att komma hit så hamnar en såklart i en inhuman invandringspolitik där allting villkoras med att en kan arbeta.

Det är såklart bättre än Sd, men det finns det mycket som är.

Att erkänna skillnaderna.

En sak jag kan bli så jävla matt på är folk som måste hålla på och vända ut och in på den så kallade svenskheten. Måste påpeka att det vi kallar Svenskt minsann kommer från de här olika länderna i ursprungsläget.

Det må vara sant, men så är det ju i alla länder! Länder påverkar och influerar varandra och framförallt är nationen som klar avgränsad kanske inte så gammal och självklar som vi ofta vill tro. Även inom Sverige bland etniskt svenska finns olika kulturyttringar.

Hur som helst så fattar jag inte det här behovet av att hävda att våran kultur har skapats av människor som invandrat och att det därför inte finns något ”svenskt” som vi ska skydda från något utomstående hot. Grejen är ju att det verkligen finns något svenskt, även om det är mer abstrakt än dalahästar. Men det svenska är ju rimligtvis den blandning som har uppstått i krocken av alla dessa element från utsidan. Vad fan, vem som helst som varit utomlands vet ju att det finns olika kulturer i olika länder.

Vi måste erkänna att det finns saker och ting i vårat kulturarv som är typiskt svenska och som är hemma för oss. Det är skillnad på människor från olika områden i världen, folk i olika länder har olika referensramar, seder och bakgrunder. Det är så.

Om vi inte erkänner att det finns saker som gör oss olika så blir det himla svårt att integrera människor på ett vettigt sätt. Det blir bara något falskt leende ”hej blatte, du är lika mycket värd som jag och även likadan”, en så stor ovilja att göra upp med det som faktiskt är olika att det bara förvandlas till något förment och tomt prat om alla människors lika värde.

Och jag menar inte att dessa personer ska lämna det annorlunda bakom sig för att integreras. Jag menar att vi måste se olikheterna för att kunna se likheterna. Sen kan vi kanske öppna upp vår blick för andra kulturer, notera att det finns olikheter men vara intresserade av dessa.

Att träffa människor som är annorlunda är en nyckel till att förstå sig själv, men då måste man erkänna detta och inte tjafsa i något förljuget bjäfs. Och jag tycker faktiskt att det finns anledning till att erkänna och vara stolt över den svenska kulturen.