Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Att följa reglerna är också ett val.

Vet ni vad. När ni betalar för er så bidrar ni automatiskt till avgiftssamhället. Ni vet det va? Att ni böjer er under dessa regler, det är detsamma som att ni accepterar det. Samtidigt som du betalar din sl-resa så säger du ja till att en person i större ekonomisk nöd också ska göra det. Är inte detta minst lika osolidariskt?

Hur kan man inta hållningen att avgifterna visserligen borde sänkas eller tas bort och samtidigt bidra till systemet genom att acceptera det? Jag förstår det inte. Det effektivaste sättet att avskaffa en ordning är ju att bryta mot den. Att acceptera den i handling men ogilla den i ord är egentligen ganska betydelselöst.

I mina ögon är det osolidariskt att acceptera avgiftssamhället. Om alla plankade så hade avgifterna tagits bort för länge sedan, det är alla laglydiga jävlar som gör att avgiftssystemet kan upprätthållas.

Tänk på det, nästa gång du köper en sms-biljett.

Att blint följa lagen även om du inte sympatiserar med den kan vara minst lika moraliskt förkastligt som att bryta mot den.

Jag står upp för det samhälle jag vill ha, oavsett om det innebär att jag följer reglerna eller bryter dem. Jag tycker verkligen inte att det är intressant huruvida någon annan har bestämt att det ska vara på ett visst sätt eller inte. Det intressanta är varför det skulle vara bättre att ha det så. Om någon övertygar mig om det, visst. Så länge ingen gjort det så kommer jag absolut inte böja mig för regler bara för att de råkar finnas där.

Om detta kan någon jeppe tycka vad fan hen vill, jag bryr mig faktiskt inte. Om du tycker jag gör fel och vill att jag ska typ erkänna det, då får du faktiskt ta och motivera det utifrån handlingen i sig själv. Att säga att det jag gör är fel för att någon har bestämt att det är fel, det är lite som att säga att regeringen är bra för att folket har röstat för den. Det är ett helt orimligt cirkelresonemang som i slutänden leder till ett accepterande och cementerande av status quo. Om det är så du vill ha det så visst, men själv slipper jag helst.

Man gör alltid val oavsett om dessa val går i linje med rådande ordning eller ej. Om du accepterar rådande ordning så är du medansvarig till den, etter värre blir det om du argumenterar för den bara på grunden att den finns där. Jag kan inte nog understryka vikten av detta; insikten om att vi alla väljer. Om du väljer att inte göra motstånd, att till och med motarbeta motstånd, då tar du ställning för samhället som det ser ut idag. Och det, det kan jag fan inte begripa hur man kan försvara.

32 kommentarer till Att följa reglerna är också ett val.

  • MarySaintMary skriver:

    Jag antar att du spetsat till inlägget lite, men det är väl ganska självklart att anledningen till att man betalar även om man inte sympatiserar med avgiften i de allra flesta fall beror på att man 1) är rädd för att bli påkommen med att göra något olagligt med allt obehag detta innebär samt 2) inte vill ha något straff.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Helt klart tillspetsat. Men jag vill belysa det faktum att det inte är en neutral handling att vika sig under rådande ordning. Detta inlägg riktar väl sig främst till dem som blir upprörda över att jag plankar med hänvisning till att man måste följa lagen.

      Btw så är det u också egoistiskt att skippa plankningen av rädsla för att åka fast? Inte så att jag anklagar någon här, men eftersom argumentet mot plankning från mångas håll verkar vara just egoism.

  • freerider skriver:

    Jag vill ha en sommarstuga i skärgården. Kan du skriva ut adressen till dina föräldrars stuga så kommer jag och mina polare och bor där ett par veckor. Se till att fylla kylen också, för vi käkar ganska mycket. Självklart betalar vi inte för oss. Vi vill ju ha ett samhälle där alla har rätt till en sommarstuga i skärgården och gratis mat.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag tror dessvärre att ägarna, som inte är mina föräldrar, inte skulle samtycka med ett sådant arrangemang och då skulle ni ju få problem med polisen. Vidare så vet jag inte vad adressen är, men ön heter ornö. Annars tycker jag att husockupation är ypperligt, dock kanske inte av hus som faktiskt används.

  • burgschki skriver:

    Du har så rätt. Men många människor anser att det bär på ngn slags moralisk gloria bara för att de blint följer lagar och regler av ingen annan anledning än att följa dem. De värsta är de som aldrig någonsin har haft anledning till att bryta mot en lag, de har aldrig utsatts för en situation där de måste välja, och detta ska de ha cred för anser de. Lite som Mogi som när hon framhåller sin livsstilssituation som enbart är en följd av lyckliga omständigheter som ett bevis på varför hon är lite bättre än alla andra (Ullared/Gekås-debatten etc.) Eller Underbara Clara när hon hyllar downshifting.

  • Chade skriver:

    ”Vet ni vad. När ni betalar för er så bidrar ni automatiskt till avgiftssamhället. Ni vet det va? Att ni böjer er under dessa regler, det är detsamma som att ni accepterar det. Samtidigt som du betalar din sl-resa så säger du ja till att en person i större ekonomisk nöd också ska göra det. Är inte detta minst lika osolidariskt?”

    Det beror ju på om man tycker det är dåligt att personer betalar för sig själva och man kan ju även se andra lösningar på om folk inte har råd med kollektivtrafik än endast avgift eller avgiftsfritt. Exempelvis att det införs något slags bidrag till de som har inkomster under en viss nivå.

    ”Hur kan man inta hållningen att avgifterna visserligen borde sänkas eller tas bort och samtidigt bidra till systemet genom att acceptera det?”

    För att man tycker att alternativet har för många nackdelar (exv. böter för plankning, risk för åtal för bedrägligt beteende, plankning är inte en effektiv metod för förändring etc.) eller för att man anser att förändring ska ske genom andra aktioner än någon form av civil olydnad?

    ”Jag förstår det inte. Det effektivaste sättet att avskaffa en ordning är ju att bryta mot den. Att acceptera den i handling men ogilla den i ord är egentligen ganska betydelselöst.”

    Det finns massor av exempel på fenomen som man kan fördöma i ord men ändå utnyttja när det ändå existerar. Jag tycker exempelvis att differentierad moms är dåligt för det förstör marknadens uppfattning av preferenser men det är ändå inte så att jag ber att få betala normalskattesatsen om 25 % moms när äter på en restaurang. Borde jag det?

    ”I mina ögon är det osolidariskt att acceptera avgiftssamhället.”

    Det är i mina ögon osolidariskt att förvänta sig att någon annan ska stå för notan. (Jag är dock inte konsekvent, så kallade naturliga monopol tycker jag är bra om det är offentligt finansierat, útbyggnad av kollektivtrafik tycker jag därför är bra om det betalas av skattesedeln, men inte driften, eftersom den bör betalas av de som använder den. Just gällande kollektivtrafik kan jag nog tänka mig att ändra mig om jag får några bra argument emot min hållning.). Men våra ideologiska syner skiljer sig nog något åt.

    ”Om alla plankade så hade avgifterna tagits bort för länge sedan, det är alla laglydiga jävlar som gör att avgiftssystemet kan upprätthållas.”

    Det är ett påstående utan grund. Om alla plankade så kan det ju också hända att kollektivtrafiken hade blivit så dyr att det inte var lönt att ha den kvar, alternativt hade det varit tvunget att införa fler och mer effektiva kontroller, med sämre service som följd. Ingenting är gratis och om alla vill planka men ingen vill betala via skattesedeln, vad händer då?

    ”Att blint följa lagen även om du inte sympatiserar med den kan vara minst lika moraliskt förkastligt som att bryta mot den.”

    Absolut. Jag ser civil olydnad som ett väldigt effektivt verktyg i ett demokratiskt samhälle. Jag tror dock inte att planka.nu faller in under någon slags etablerad definition av civil olydnad (eftersom öppenhet och ansvarstagande brukar krävas). Däremot kan jag tänka mig att det är effektivt som påverkan.

    ”Jag står upp för det samhälle jag vill ha, oavsett om det innebär att jag följer reglerna eller bryter dem.”

    Jag tror inte du är konsekvent med detta, eftersom alternativet att alltid följa sin moral har väldigt stora kostnader i vissa fall.

    ”Om någon övertygar mig om det, visst. Så länge ingen gjort det så kommer jag absolut inte böja mig för regler bara för att de råkar finnas där.”

    Kanske inte bara för att de finns där men jag tror inte att du konsekvent kommer att följa din moral och bryta mot varje regel som finns om du inte håller med om dem. Du kommer att ta med i beräkningen vilken konsekvens ditt reglebrytande har. Jämför med ett teoretiskt exempel om arkebusering av alla plankare. Hade du inte funderat på att betala din biljett då, om du var tvungen att åka kollektivt, även om du tycker att kollektivtrafiken borde vara avgiftsfri?

    ”Om detta kan någon jeppe tycka vad fan hen vill, jag bryr mig faktiskt inte. Om du tycker jag gör fel och vill att jag ska typ erkänna det, då får du faktiskt ta och motivera det utifrån handlingen i sig själv.”

    Håller med. Det är argumenten som ska värderas.

    ”Om du väljer att inte göra motstånd, att till och med motarbeta motstånd, då tar du ställning för samhället som det ser ut idag. Och det, det kan jag fan inte begripa hur man kan försvara.”

    Det där är en falsk diktomi. Om man motarbetar ditt förslag till förändring för att man anser att den förändringen är dålig så måste det inte innebära att man tar ställning för dagens samhälle. Bara att man anser det bättre ämn ditt föreslagna.

  • Mella skriver:

    Jag håller med dig, men jag skulle ändå aldrig planka, helt enkelt för att jag inte vågar. Inte för att det skulle vara så lätt att planka här där det bara finns bussar, men oavsett så hade jag inte vågat. Fegt kanske, men så är det.

    • karin skriver:

      Jag vågar inte heller, har funderat på det och stöder planka absolut men jag är väldigt blyg och har svårt för konfrontationer och det kan väl låta egoistiskt men oftast är ju att planka inte världens smidigaste grej heller så jag skulle dö av nervositet (har redan testat fegversionen, dvs planka på spårvagn där det ändå inte märks) och det känns inte riktigt värt det.

  • Hanna skriver:

    Du har absolut rätt i att man bör gå i strid mot saker man finner vara orätt. Brott mot regler och lagar har genom historien visat sig vara nödvändiga för att bryta sönder dåliga system (kvinnors rösträtt, Rosa Parks på bussen osv). På det planet håller jag med dig, så länge man redan försökt och misslyckats med mer fredliga metoder som exempelvis diskussion.

    Dock blir jag rätt förbryllad av andra saker du skriver. Att du inte bryr dig om regler andra stiftat och att du gör det du känner för utan hänsyn till lagar, känns för mig som del av det svenska samhället ganska märkligt. Det får mig att ifrågasätta hela systemet med lagbrott och straff. Varför har vi det över huvud taget? Skulle det fungera utan, om alla kunde handla som de ville i allt? Jag antar att det blir en ideologisk diskussion. Är lagbrott okej i endast vissa situationer, och i så fall vilka? Vem bestämmer?

    Jag vet inte, du behöver inte svara om du inte tycker att det hör till ämnet. Jag tycker bara att det är svårt att begränsa ditt resonemang till endast den fråga som diskuteras.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag anser att lagar ska stiftas gemensamt och av folkets intresse. Vissa lagar gör inte det, som till exempel fildelningslagstiftningen. Den har dels inget brett folkligt stöd, inte heller tjänar den folket intressen. Om man på dessa grunder vänder sig emot en enskild lag så tycker jag inte man ska följa den bara för sakens skull. Så känner jag inför plankning. Avgifterna har inget folkligt stöd, politikerna lyssnar inte när människor demonstrerar mot de höjningar som skett utan höjer ändå priserna mer. Vidare så kommer de med jättemärkliga svepskäl för varför vi ska ha de priserna vi har, t.ex. som senaste med att det ansågs vara för att _höja_ kollektivtrafikens attraktivitet vilket det inte finns något stöd för. Jag underkänner helt enkelt detta som demokratiskt fattat beslut, därför ser jag ingen anledning till att respektera det.

  • Tora skriver:

    Jag skrev visserligen i en tidigare kommentar att jag är för kollektivt finansierad kollektivtrafik, men samtidigt tycker jag att kollektivtrafik är något som är värt att betala för.
    Där jag växte upp gick i princip en buss in på morgonen och en tillbaka på eftermiddagen, anpassat efter skoldagens början och slut. Bodde man inte inne i själva samhället var man alltså beroende av skjutsade föräldrar om man ville göra något efter skolan. Ville man åka in till den större staden en lördag fick man vara snabb eftersom sista tåget tillbaka gick vid 2-3 på eftermiddagen osv.
    Jag tycker inte att gratis kollektivtrafik i städerna ska prioriteras så länge stationerna på landsbygden läggs ner på löpande band.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Man ska prioritera en bra och billig kollektivtrafik för alla såklart! Sedan är det klart att tillgängligheten aldrig kan vara densamma i mer glesbefolkade områden, men det är jätteviktigt att man slipper vara bilberoende bara för att man bor på landet.

  • Micke C skriver:

    Undrar vilka lagar och regler som vi ska ha då om du fick som du ville. Mord var du emot, stöld verkar vara ok om man gör det i politiska syften.

    Njae, jag föredrar det system som vi har, där man får ta det politiska arbetet för förändringar, inte strunta i de regler som man själv inte gillar, det blir mer åt anarki.

    Föredrar demokrati alla dagar i veckan.

  • Hazel skriver:

    Jeg forstår ikke helt, hvordan du synes gratis kollektiv trafik skal finansieres?

    Helt ærligt synes jeg, at dit ræsonnement er mærkeligt. Skal man virkelig kun acceptere og følge regler, man selv er enig i? Lyder som totalt nedbrydning, hvis alle begyndte på det. Det betyder jo ikke, at man følger dem blindt, men at man læner sig op ad demokratiets spilleregler med offentlig meningsdannelse og princippet om, at mindretallet har mulighed for på et senere tidspunkt at blive flertallet. At man accepterer beslutningerne, fordi man accepterer de principper beslutningsdannelsen baserer sig på. Det du skriver her lyder – for mig – sindssygt individualistisk: Du gør, hvad DU vil, fordi DU synes, at det er rigtigt, uanset hvad kollektivet som helhed synes. Selvsagt kan civil ulydighed være berettiget, men i mine øjne næppe om noget så ”småt” som priserne på kollektiv trafik.

  • Isabella Swan skriver:

    Jag köper inte helt påståendet att den som betalar för sig i och med detta automatiskt är osolidarisk med de personer som har mindre pengar än vederbörande själv har. Är det därmed även osolidariskt att t.ex. betala skatt, eftersom man därigenom säger att det är korrekt av staten att pungslå fattiga? Resonemanget går runt lite, eftersom även skattefinansiering leder till att individerna (även de med mindre pengar) måste betala, även om de kanske inte ser precis vart varje krona går.

    Jag har också lite svårt för att köpa ett helt skattefinansierat system, eftersom jag har svårt att se hur man skall motivera att de som bor utanför storstan skall vara med och finansiera storstans lokaltrafik (någon annan har redan tagit upp detta). Rimligt är trots allt att de som åker betalar. Att slingra sig undan detta med att ”givetvis skall ni i landsorten också ha lokaltrafik” är lite billigt, kan jag tycka, eftersom det är ganska lätt att inse att landsorten ALDRIG kommer att få lokaltrafik som ens är i närheten av den som centrala Stockholm har, om de så sittstrejkar på busstationen tills de möglar bort.

    Jag vet att det är dyrt att åka tunnelbana, och jag fattar att man tycker att det suger, men jag vänder mig emot att i princip anklagas för att vara omoralisk för att jag betalar för mig på bussen.

    • Karl skriver:

      Men skulle det inte gå att finansiera t.ex. avgiftsfri, eller i alla fall kraftigt avgiftsreducerad, t-bana i Stockholm med hjälp av höjd kommunalskatt i Stockholm? Sedan är jag personligen inte så övertygad om fördelarna med plankning för att uppnå detta.

      • Isabella Swan skriver:

        Jag vet inte. Skulle det (Eller: Är det så det skulle göras?) Jag känner och erkänner att jag bär på en ganska stor dos landsortsbitterhet här.)? Jag är iofs lite skeptisk även till den idén, eftersom det ju skulle belasta skattsedeln även hos de personer som inte har pengar, och som planka.nu säger sig vurma för (man får inte välja om man skall betala kommunalskatt eller inte).

        • Karl skriver:

          Ja, jag har inte satt mig in så mycket i frågan (bor själv i Uppsala, men åker t-bana i genomsnitt några gånger i månaden under terminerna när vi har seminarier på SU). Hela idén med skattefinanisering av vad som helst är ju att man får bidra utan att få något direkt tillbaka, men om avgiftssänkning leder till ökat nyttjande av kollektivtrafik i stället för bil och det i sin tur medför bättre miljö i staden, kunde man kanske argumentera för att även folk i Stockholmstrakten som inte nyttjar kollektivtrafiken mycket skulle få något ut av det.

          • Isabella Swan skriver:

            Jag kanske bör påpeka att jag definitivt är för att man åker mer kollektivt och mindre ”en person per bil” i sig. Det är mer plankagrejen och framför allt, som här, skuldbeläggande av den som INTE plankar, som jag är tveksam till.

            • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

              Var inte min mening att skuldbelägga, men jag ville dra saken till sin spets. Tycker inte att någon gör fel i detta fall, men tycker att folks tendens att se regelföljande som en neutral handling är fel.

          • Micke C skriver:

            Visst vore det bra om fler åker kollektivt och en sänkt avgift kan bidra till det, men hur man ska göra för att nå dit är frågan, jag hävdar att det bästa är att använda den demokratiska processen och påverka partierna, inte att ta lagen i egna händer.

            Att göra den helt avgiftsfri tror jag inte är bra då det som är gratis inte uppskattas och risken för skadegörelse ökar (tror jag iaf).

            Att välja vilka lagar man vill följa leder till laglöshet.

            • Karl skriver:

              Ja, som jag själv antydde i det första jag skrev till Isabella ovan, är jag benägen att hålla med dig i det här fallet, i alla fall när det gäller det du säger i första stycket. Det jag ville kommentera var bara Isabellas synpunkt på hur kollektivtrafiken skulle finansieras.

      • Hazel skriver:

        Gratis kollektiv trafik blev undersøgt i Danmark af Fonden Teknologirådet i 2008. Nationalt ville det koste ca 10 mia DKK, i København 1,8 mia DKK. Det svarer til ca. 2,1 mia SEK. Ifølge wikipedia har Stockholm kommune 837031 indbyggere. Det giver 2500 SEK per capita i alle aldre (er ikke sikker på tidsperioden).

        Jeg ved selvfølgelig ikke, hvordan det er i Sverige, men i Danmark er det kun statsskatten, der er progressiv, kommunalskatten er ikke. Problemet med at gøre skattestigningen kommunal er (vil jeg tro?), at overførselsindkomster skal justeres i forhold til leveomkostningerne, og det sker på nationalt niveau. Et andet problem er, at ydreliggende kommuner også skal inddrages, hvis ikke det pludsigt skal blive mere attraktivt at bo uden for byen, da det skaber mere pendling.

        Mere info:
        ”Ifølge beregninger i rapporten vil der nemlig blot blive kørt 10 procent mindre i bil i København, selv om busser, tog og metro var gratis. Det er dog væsentligt mere end de blot fire procent, som privatbilismen ville falde med på landsplan, hvis gratis offentlig transport blev en realitet.

        Til gengæld så vil der komme 75 procent flere mennesker i busser og tog, hvis de bliver gratis. Ifølge Morten Marott Larsen vil det typisk være folk, som tidligere enten har cyklet, er gået eller helt er blevet hjemme, som ville bruge det gratis tilbud.

        “10 mia. kroner på landsplan eller 1,8 mia. kroner alene i København er mange penge, når det ikke er væsentligt flere, der vil flytte sig over i den kollektive trafik. Det er så en politisk vurdering, om man skal bruge pengene på det, men det er i hvert fald mange penge,” siger Morten Marott Larsen.”

        http://www.information.dk/163124

        Der står dog også, at det muligvis vil kunne betale sig i fremtiden (ca 2030).

        • Karl skriver:

          Tack. Kommunalskatten i Sverige är proportionell och varierar en del mellan kommunerna (den är generellt låg i Stockholmstrakten jämfört med andra håll). Om beräkningarna bara syftar på Köpenhamns och Fredriksbergs kommun, har de något färre invånare än Stockholm, och SL:s biljettintäkter ligger högre än de förluster som anges på sidan (även om de ansvarar för hela Stockholms län). Sedan vet jag inte vad beräkningarna av förändrad biltrafik grundar sig på, och i vilken mån de kan överföras till Stockholm.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är inte vad jag tkr och tkr inte heller det är vad jag skriver. Jag menar på att det kan vara minst lika mkt ett ställningstagande att lyda reglerna som att bryta dem.

  • Tove skriver:

    Jag tycker det är rimligt att man straffar medborgare som inte följer regler man kommit överrens om gemensamt, och jag tycker det är rätt att följa regler ”bara” för att de är demokratiskt framtagna så länge man anser dem vara någorlunda rimliga. Självklart att det ens plikt och moraliskt rätt att bryta om regler som man anser helt fel men jag anser inte att det innebär att man alltid borde göra exakt det man själv tycker är rätt, även i mindre viktiga frågor- och skita i alla andra överrenskommelser. Det blir kaos i praktiken. I så fall kan man ju lika gärna ha anarki.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Ja, det stämmer. Dock att plankning knappast är anarki? Tror vi har ganska mkt samma åsikter här.

      En delpoäng i mitt resonemang är att kollektivtrafiksavgifterna inte är ngt som är gemensamt framtaget. Politikerna har kört över en folklig opinion i detta fall.

  • Jennie skriver:

    Jag är inte för avgiftsfri kollektivtrafik utan inkomstberoende avgifter i kollektivtrafiken så att jag betalar för mig går inte emot min politiska åsikt i frågan (hushållets inkomst är tillräckligt för att vi ska kunna betala avgiften utan problem). Fast jag skulle inte planka även om jag var för skattefinansierad kollektivtrafik (vilket jag inte är emot, tycker bara inte att det är det bästa alternativet då det medför massvis med byråkratiskt extraarbete i fördelningen av skatter). Jag reser oftast med ett litet barn och skulle aldrig utsätta hen för obehaget med att konfronteras med arga biljettkontrollanter. Inte heller kan jag hoppa över några spärrar med mitt barn.

    Man ska absolut ta aktiv ställning mot saker man har problem med, inte bara med ord utan även med handlingar. Men möjligheten att förbehållslöst stå upp för allt hela tiden utan rädsla för konsekvenser är någonting som är förunnat unga människor utan särskilt mycket att förlora. Som förälder måste man sätta sitt barns bästa först och jag tänker verkligen inte sätta politiska åsikter före mitt barns bästa.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Det är såklart sant, och i många fall agerar jag likadant. Jag ville bara påvisa att det kan vara lika mycket av ett ställningstagande att följa regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv