Etikett: avgift

Att följa reglerna är också ett val.

Vet ni vad. När ni betalar för er så bidrar ni automatiskt till avgiftssamhället. Ni vet det va? Att ni böjer er under dessa regler, det är detsamma som att ni accepterar det. Samtidigt som du betalar din sl-resa så säger du ja till att en person i större ekonomisk nöd också ska göra det. Är inte detta minst lika osolidariskt?

Hur kan man inta hållningen att avgifterna visserligen borde sänkas eller tas bort och samtidigt bidra till systemet genom att acceptera det? Jag förstår det inte. Det effektivaste sättet att avskaffa en ordning är ju att bryta mot den. Att acceptera den i handling men ogilla den i ord är egentligen ganska betydelselöst.

I mina ögon är det osolidariskt att acceptera avgiftssamhället. Om alla plankade så hade avgifterna tagits bort för länge sedan, det är alla laglydiga jävlar som gör att avgiftssystemet kan upprätthållas.

Tänk på det, nästa gång du köper en sms-biljett.

Att blint följa lagen även om du inte sympatiserar med den kan vara minst lika moraliskt förkastligt som att bryta mot den.

Jag står upp för det samhälle jag vill ha, oavsett om det innebär att jag följer reglerna eller bryter dem. Jag tycker verkligen inte att det är intressant huruvida någon annan har bestämt att det ska vara på ett visst sätt eller inte. Det intressanta är varför det skulle vara bättre att ha det så. Om någon övertygar mig om det, visst. Så länge ingen gjort det så kommer jag absolut inte böja mig för regler bara för att de råkar finnas där.

Om detta kan någon jeppe tycka vad fan hen vill, jag bryr mig faktiskt inte. Om du tycker jag gör fel och vill att jag ska typ erkänna det, då får du faktiskt ta och motivera det utifrån handlingen i sig själv. Att säga att det jag gör är fel för att någon har bestämt att det är fel, det är lite som att säga att regeringen är bra för att folket har röstat för den. Det är ett helt orimligt cirkelresonemang som i slutänden leder till ett accepterande och cementerande av status quo. Om det är så du vill ha det så visst, men själv slipper jag helst.

Man gör alltid val oavsett om dessa val går i linje med rådande ordning eller ej. Om du accepterar rådande ordning så är du medansvarig till den, etter värre blir det om du argumenterar för den bara på grunden att den finns där. Jag kan inte nog understryka vikten av detta; insikten om att vi alla väljer. Om du väljer att inte göra motstånd, att till och med motarbeta motstånd, då tar du ställning för samhället som det ser ut idag. Och det, det kan jag fan inte begripa hur man kan försvara.

Problemet är inte kostnaden, problemet är att hela Sveriges representant inte är vald av folket.

Hanna Fridén har skrivit intressant om kungahuset. Hon anser att man ska göra med kungahuset som man har gjort med svenska kyrkan, alltså göra skattebidraget frivilligt.

Det skulle absolut vara en bättre lösning än som det ser ut nu, men jag har två invändningar.

För det första ställer jag mig emot hela konceptet med att införa frivilliga skatter. Hela skattekonceptet är väl ändå någonstans att alla bidrar och alla får ta del av. Många personer anser att man ska ha olika grader av medborgarskap, och alltså bara betala skatt för det man är villig att nyttja, en ide jag ställer mig helt emot eftersom den undantagslöst skulle leda till att rika människor sket i att betala skatt och samhället utarmades (ryser när jag tänker på eventuella kommenterar från arga nyliberaler över detta, men skitsamma).

Jag inser dock att det inte riktigt är samma sak när det kommer till kungahuset eller kyrkan som t.ex. sjukvård eftersom det inte är något man nyttjar och tar slut på på samma sätt. Oavsett om man betalar kyrkskatt eller inte får man ju vara i kyrkan, till exempel. Jag anser dock att det optimala vore om svenska kyrkan sköttes som en helt separat instans med en avgift, och inte som en semidel av staten med en skatt.

Min primära invändning är dock att det finns en stor skillnad mellan kyrkan och kungahuset eftersom kyrkan inte har i uppdrag att representera Sverige/svenska folket. Att jag är emot kungahuset beror inte på att jag inte vill betala för det, det beror på att jag inte vill att den instansen ska anses representera mig på något sätt. Även om det blev frivilligt att betala till kungahuset så skulle det fortfarande anses vara representativt för Sverige som stort och det är det jag vill komma ifrån, det är det jag ogillar: att hela jävla Sveriges representant inte ens är vald av folket, utan är en kvarleva från ett äckligt klassamhälle där yrken gick i arv.

Ingen kvalitetsmätning av kultur tack.

Nu hittar dessvärre inte artikeln, men jag läste i DN för ca två dagar sedan att folkpartiet tycker att man ska införa ett kvalitetsråd för att säkra kvaliteten på kulturen som får bidrag från staten. Ju sämre kvalitet desto mindre bidrag. Tanken ska tydligen vara att hindra att vissa kulturella institutioner får företräde när det gäller bidrag, man ba: som om? Som om något mossigt och politiskt korrekt kulturråd skulle prioritera teater moment i gubbängen framför dramaten, hur pissiga deras uppsättningar än har blivit.

Problemet med kulturkvalitetessäkring är att kultur måste få vara banbrytande, nyskapande och röra sig utanför linjerna. Visserligen skulle de människorna som satt i rådet säkert vara kompetenta, men det säger sig själv att ingen kan hålla koll på alla de strömningar som går inom kulturen och att det som bara verkar motbjudande, hafsigt och vulgärt idag i framtiden kan bli en av de viktigaste delarna i vårt kulturarv: det hände hela tiden innan och det händer sannolikt nu också.

Det är ju fan i mig en självklarhet att man omöjligt kan styra det kulturella utbudet från politiskt håll i en så kallad demokrati, kulturen måste få vara fri från statens värderingar precis som forskningen, annars hänfaller den åt populism och annat snusk.

Sen vill folkpartiet ta bort inträdesavgiften på museer, något jag säger starkt ja till. Dels av egoistiska skäl men också för att jag tycker att de statliga kulturinstitutionerna ska erbjuda sina tjänster till ett så lågt pris som möjligt för att alla ska kunna ha tillgång till kulturen, själva vitsen med statlig kultur är ju att göra mångfald och tillgång bredare, annars fyller den knappast någon funktion i samhället.