planka – Fanny Åström

Snatta!

Här är ett klistermärke jag gillar.

Jag tänker på när Muf drog igång en indignerad kampanj som hette snatta.nu, för att påvisa hur OERHÖRT OMORALISKT det var att planka. Mycket av kampanjens poäng gick dock förlorad när en massa människor tyckte det lät som en jävligt fet idé att snatta och inte alls tyckte att det var oerhört omoraliskt att ta från företag som tjänar en massa pengar på att exploatera arbetare.

Kollektivt snattande/prisreducering är för övrigt en kampmetod som använts lite till och från. Folk har helt enkelt kommit överens om att inte betala fullpris för varor, utan att betala vad de anser att varorna bör kosta. Om det görs kollektivt är det svårt att göra något åt, och det är ett sätt att minska sina levnadskostnader. Samma kan appliceras på till exempel hyror. Inte att förakta.

Att följa reglerna är också ett val.

Vet ni vad. När ni betalar för er så bidrar ni automatiskt till avgiftssamhället. Ni vet det va? Att ni böjer er under dessa regler, det är detsamma som att ni accepterar det. Samtidigt som du betalar din sl-resa så säger du ja till att en person i större ekonomisk nöd också ska göra det. Är inte detta minst lika osolidariskt?

Hur kan man inta hållningen att avgifterna visserligen borde sänkas eller tas bort och samtidigt bidra till systemet genom att acceptera det? Jag förstår det inte. Det effektivaste sättet att avskaffa en ordning är ju att bryta mot den. Att acceptera den i handling men ogilla den i ord är egentligen ganska betydelselöst.

I mina ögon är det osolidariskt att acceptera avgiftssamhället. Om alla plankade så hade avgifterna tagits bort för länge sedan, det är alla laglydiga jävlar som gör att avgiftssystemet kan upprätthållas.

Tänk på det, nästa gång du köper en sms-biljett.

Att blint följa lagen även om du inte sympatiserar med den kan vara minst lika moraliskt förkastligt som att bryta mot den.

Jag står upp för det samhälle jag vill ha, oavsett om det innebär att jag följer reglerna eller bryter dem. Jag tycker verkligen inte att det är intressant huruvida någon annan har bestämt att det ska vara på ett visst sätt eller inte. Det intressanta är varför det skulle vara bättre att ha det så. Om någon övertygar mig om det, visst. Så länge ingen gjort det så kommer jag absolut inte böja mig för regler bara för att de råkar finnas där.

Om detta kan någon jeppe tycka vad fan hen vill, jag bryr mig faktiskt inte. Om du tycker jag gör fel och vill att jag ska typ erkänna det, då får du faktiskt ta och motivera det utifrån handlingen i sig själv. Att säga att det jag gör är fel för att någon har bestämt att det är fel, det är lite som att säga att regeringen är bra för att folket har röstat för den. Det är ett helt orimligt cirkelresonemang som i slutänden leder till ett accepterande och cementerande av status quo. Om det är så du vill ha det så visst, men själv slipper jag helst.

Man gör alltid val oavsett om dessa val går i linje med rådande ordning eller ej. Om du accepterar rådande ordning så är du medansvarig till den, etter värre blir det om du argumenterar för den bara på grunden att den finns där. Jag kan inte nog understryka vikten av detta; insikten om att vi alla väljer. Om du väljer att inte göra motstånd, att till och med motarbeta motstånd, då tar du ställning för samhället som det ser ut idag. Och det, det kan jag fan inte begripa hur man kan försvara.

Till egoismens försvar.

Folk tycker att de har genomskådat mig när de förstår att jag bara vill att andra ska betala för mina kollektivtrafiksresor. Well, grattis till dig för att du förstått något som från första början var uppenbart? Jag har aldrig förnekat att jag är med i planka av egenintresse, så jag förstår inte varför det ses som ett avslöjande. Jag är helt öppen med att jag inte har någon lust att betala för mina resor utan tycker att det borde tas via skattesedeln istället.

Vissa menar att det ändå skulle kosta lika mycket bara det att kostnaden skulle tas någon annanstans ifrån men det är ju inte sant. Själva biljettsystemet kostar nämligen en massa pengar att upprätthålla, vilket man skulle kunna strunta i om kollektivtrafiken var avgiftsfri. Dessutom skulle det troligen leda till en långsiktig samhällsekonomisk vinst eftersom rörligheten i samhället skulle öka.

Men åter till egenintresset. Jag förstår verkligen inte varför det skulle vara fel att kämpa politiskt utifrån egenintresse. Det är väl tvärtom en av de absolut bästa grunderna man kan bygga sitt politiska engagemang på? De flesta rörelser som haft någon form av sprängkraft politiskt har ju varit byggda på egenintresse.

Om du vill kalla det egoism, kör på, jag bryr mig inte. Att jag avgiftsvägrar beror på att jag dels tycker att avgifterna är på tok för höga för mig personligen men också på att jag motsätter mig det politiskt. Jag tycker att kollektivtrafiken ska finansieras gemensamt och därför gör jag motstånd genom att ingå i organiserat plankande. Det är av övertygelse jag gör det, jag är inte av nöd tvungen att planka, men min övertygelse utgår från ett egenintresse. Från en idé om en bättre värld för mig och många andra att leva i. Och ärligt talat så har jag mycket svårt att se vad som skulle vara fel med det.

Har även skrivit mer om detta med idealism och egenintresse i politisk kamp här.

Hur man försvarar ett medlemskap i planka.

Så hur försvarar man ett medlemskap i planka? Det finns en massa olika invändningar mot organisationen där den vanligaste går något i stil med att man ändå måste acceptera det som har kommits fram till genom den demokratiska ordningen. Den som plankar anses alltså inte respektera demokratiskt fattade beslut.

För det första vill jag veta när det röstades om kollektivtrafikavgifterna eller när ett parti senaste hade detta som valfråga. Det var ju inte som att Alliansen gick till val på att taxorna ska höjas? Sedan kan man visserligen argumentera för att den som röstat på alliansen rimligtvis borde ha kunnat förvänta sig det av en borgerlig koalition, men det var aldrig uttalat och allra minst en stor valfråga. Mitt intryck är att gemene man är ganska missnöjda med rådande system.

För det andra så är parlamentarism inte det enda demokratiska verktyg som står till vårt förfogande. Det finns en rad olika politiska arbetsmetoder varav civil olydnad är en. Om den enda metod som användes var att rösta så skulle den politiska dagordningen helt styras av politikerna. Att ägna sig åt alternativa metoder är ett sätt att sätta press på politikerna. Jag tycker dessutom att just plankas metod är genialisk.

Vad jag har absolut mest svårt för i denna argumentation är den otroliga historielösheten. Det är ju inte som att världen har förändrats till vad jag skulle kalla det bättre för att folk har följt lagar och normer. Människor som säger att man ska ”respektera demokratiskt fattade beslut” brukar leva i någon slags idé om att den demokratiska ordningen som den ser ut idag är perfekt. Nåja, man kan väl tro det om man är optimistiskt lagd men jag tycker att det är ett ganska orimligt antagande.

Jag tycker att kollektivtrafiken ska vara gratis eller i alla fall betydligt billigare. Jag ser den som en del av det offentliga rummet. Visst skulle jag kunna vänta på att detta sker ”demokratiskt” men det skulle innebära en förlust på ungefär 10 000 kronor varje år för mig. Det är mycket pengar. Inte så att jag absolut inte skulle kunna undvara dem men det skulle göra mig ekonomi väldigt mycket tightare.

Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att betala om det faktiskt hade hållits en folkomröstning om det hela och man hade lagt sig på nuvarande prisnivå, fast nu är så inte fallet. Men inte ens om en sådan hade hållits så vet jag om jag hade anpassat mig, ty jag tycker att det finns en poäng i att göra aktivt motstånd mot en samhällsordning man tycker är fel även om den är demokratiskt framtagen.

Välförtjänt kulturstöd till Planka.

Förlaget Korpen Koloni har alltså fått kulturstöd för att ge ut Planka.nus bok Trafikmaktsordningen vilket såklart väckt upprörda känslor hos Sveriges samlade borgerlighet. Det är tydligen ”självklart” att kulturstöd inte ska utgå till organisationer som uppmanar till att bryta mot lagen. Att kulturstödet inte gått till planka utan till förlaget som ger ut boken och att det sagda lagbryteriet egentligen är civil olydnad för att framföra en politisk poäng bekommer dem inte.

Statens kulturråds generaldirektör Kennet Johansson, säger till Expressen att han själv inte läst Trafikmaktordningen men konstaterar att Kulturrådet ”självklart” inte ska ge pengar till organisationer som uppmanar till lagbrott.

Man får inte bryta mot reglerna grinar Kennet Johansson. Men pengarna kommer inte gå till att betala någons tilläggsavgift utan går till att ge ut en bok, visserligen en bok med ett budskap som regeringen inte ställer upp på men ändock i sig varken något konstigt eller ett lagbrott. Man vill väl inte att endast av regeringen godkända åsikter ska få ta del av kulturstödet?

De som tagit beslut om kulturstödet kommenterar saken såhär:

Den bedömning vår arbetsgrupp har gjort är att Trafikmaktordningen är en välskriven och välargumenterad debattbok som tillför ett nytt perspektiv i den trafikpolitiska utvecklingen.

Och det får väl anses vara en mycket god motivering till att en bok ska beviljas kulturstöd?

Om man tycker att vi ska ha kulturstöd så borde rimligtvis även böcker som är kritiska till rådande samhällsordning kunna ta del av det. Eller vill borgerligheten bara att kulturstöd ska delas ut till den som ställer upp på samhällets regler till punkt och pricka?

Planka är den organisation i Sverige som driver debatten om kollektivtrafik mest och bäst. Givetvis har de något att säga om saken. Ska de inte kunna få kulturstöd för att de har valt en okonventionell kampmetod i resten av sitt arbete? Kulturstödet ska väl fan i mig avgöras av det som man faktiskt ger stöd till, inte av vem avsändaren är. Ska vi även undvika kulturstöd till konstnärer med radikala åsikter? Det faller ju på sin egen orimlighet. Kulturstödet ska avgöras av boken, konstverket eller vad det nu är man söker stöd till och inte av vem man är.

Jag tänker i alla fall köpa Plankas bok när jag kommer hem till Sverige. Det verkar vara alldeles utmärkt läsning. Det är för övrigt även denna debattartikel om nolltaxa.

Ursäkt.

Hanna Fridén tycker att jag har dragit hennes citat ur kontext, vilket jag kan hålla med om vid närmare eftertanke.

Det var ju därför jag skrev att detta inte är ett absolut problem utan snarare ett problem idag. Först man lösa en problematik, man kan inte uttöka den problematiken med argumentet ”det är bättre för de med mindre pengar” när man skapar en större problematik för de med mindre pengar. Innan man genomför en sak måste man se till att den fungerar, och det var min poäng, och det är lite synd att det exkluderats ur citatet att jag sagt att det inte är en konstant sak och något som kan förbättras – För det blir faktiskt väldigt missvissande vad gäller min kommentar att dra det där ur sin kontext.
Jag skriver långt för att förklara vad jag menar, för annars blir saker lätt fel, då tycker jag att det är synd att det exkluderas för här framstår jag som en individ som inte tycker att man ska arbeta med dem problemen eller anser det är omöjligt, därav framstår jag som en osympatisk idiot. Det uppskattar inte jag, ta gärna med hela saken i sin kontext istället.

Den som vill läsa hela denna kommentar kan läsa här och den som vill läsa hela kommentaren det rör sig om kan läsa här.

Anledningen till att jag tog upp det var egentligen att det var ett exempel på en kritik jag ofta hör. Hennes kommentar var utöver det väldigt lång vilket gjorde att jag inte ville citera hela, därför så drog jag ut ett stycke och valde uppenbarligen klumpigt. Jag skulle absolut ha varit noggrannare med att citera så att det inte framstod som det gjorde och ser nu att jag helt klart kunde ha citerat hela stycket, såhär:

Sedan vill jag tillägga en annan sak med nolltaxa och kollektivtrafik. Det finns en annan problematik också som jag anser värd att nämna, nu detta är inte en absolut poäng för varför det ALDRIG skulle vara möjligt för dessa problem hoppas jag att vi kommer kunna arbeta bort i samhället, men detta är en god poäng att tänka på när man talar om nolltaxan och en kostnad som de flesta inte inkluderar när de talar om hur mycket billigare det skulle bli, och detta gäller då biljettföräljarnas och kontrollanternas och andras anställningar. De skulle inte behövas, så de skulle förlora sina jobb. Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.

Jag håller inte med Hanna om att denna fråga brukar negligeras av de som diskuterar plankning. Man brukar prata om kostnaderna i att upprätthålla biljettsystemet, det stämmer, och jag antar att arbetskraften är inräknad i den. Det kan därför ibland framstå som om dessa kostnader helt plötsligt skulle försvinna om biljettsystemet upphörde, att de skulle gå upp i intet. Detta stämmer inte eftersom det skulle leda till arbetslöshet eller att man skulle vara tvungen att återanställa samma människor inom andra yrken för att undvika det.

Dock så tänker jag att det fortfarande är relevanta siffror eftersom det handlar om kostnaderna för detta specifika system. Om de personer istället hade gjort något annat hade det också kunna leda till samhällsvinster. Offentliganställda är inte bara kostnader, de gör saker för samhället också. Det man talar om är alltså kostnaderna för detta specifika system i förhållande till vad det ger till samhället.

Sedan tror jag också att detta tas upp sällan eftersom nolltaxa ännu är en politisk utopi och över huvud taget inget som diskuteras seriöst bland politiker. Om det hade gjort det så tror jag att diskussionen om just arbetstillfällena hade varit större.

Men ja, det var dumt citerat av mig och jag skulle inte ha använt Hannas citat som exempel på detta resonemang. Jag vill skriva detta här eftersom jag tycker att hon förtjänar en ursäkt och att jag inte vill att någon ska tro att hon skrev såsom jag fick det att verka. Jag vill inte vara en person som inte kan erkänna när jag gjort fel och jag vill inte att folk ska gå omkring och tro något som inte stämmer om henne på grund av mig. Hoppas du godtar ursäkten, Hanna.

Det känns inte rimligt att låta arbetskraften upprätthålla detta istället för att göra något samhällsnyttigt.

Hanna Fridén skrev vidare under mitt inlägg om planka, och tog bland annat upp detta.

Det skulle bli ungefär 500 förlorade jobb minst i Shlmsområdet och de flesta som arbetar inom de yrkena är ungdomar eller invandrare, som redan är värst drabbade av arbetslöshet och om man argumenterar för att nolltaxa vore bra för de som har det illa ställt och att det skulle bli billigare: Då ska man också tänka på den aspekten för det är en tråkig aspekt som drabbar en problemdrabbad grupp ännu värre och som dessutom är väldigt kostsam. Tyvärr brukar den negligeras av nästan samtliga som argumenterar för nolltaxa och det tycker jag är synd för det är en viktig sak.

Det är ett vanligt argument att dessa personer skulle bli arbetslösa, men jag tycker att det är ganska konstigt. Jag tänker att man inte kan motivera att upprätthålla ett dåligt system eftersom det ”ger arbete”. Istället kan man konstatera att det finns en massa uppgifter i samhället som behöver uträttas, säkert en mängd olika som inte kräver någon utbildningen eller endast en kort internutbildning. Dessa människor kan väl göra detta istället? Planka.nu skriver som förslag att de skulle kunna utbildas till trygghetsvärdar inom kollektivtrafiken.

Det finns många dåliga lösningar som ”ger arbete” men som också dränerar samhället på resurser. Du kan inte bygga en ekonomi på att gräva hål och fylla igen dom igen. Med det argumentet vore nedskräpning rätt eftersom det ger sopplockare jobb. Ja, sopplockaren får jobb men om nedskräpningen inte skett hade man kunna lägga den summan på något annat istället, och förbättra samhället ännu mer.

Man måste se frågan om avgiftsfri kollektivtrafik ur ett större perspektiv. Det handlar inte bara om att man kan spara pengar på att avskaffa biljettsystemet och ta det på skattesedeln. Det är en fråga om samhällsnytta. Det ökar rörligheten i samhället och är också en jämlikhetsfråga; vem har råd att åka kollektivt idag? Det känns inte rimligt att låta arbetskraften upprätthålla detta istället för att göra något samhällsnyttigt.

Vilket pris betalar vi för reklamen.

På plankas hemsida stå står det lite om reklamen i tunnelbanan. Det vanligaste argumentet för reklam är ju att det bidrar med stora intäkter som resenärerna annars skulle få stå för i biljettpriset. Det var också det jag tänkte själv då jag trodde att reklamplatserna var ganska högt prissatta. Det är ju trots allt den optimala reklamplatsen. Hur som helst så utgör reklamintäkterna 1,7 % av Sl:s totala utgifter, vilket är ganska lite i proportion till hur otroligt mycket plats den tar, speciellt sedan man började med reklaminklädda vagnar.

Frågan är alltså varför man trots detta vill ha reklamen i tunnelbanan och Johan Damström som är reklam ansvarig på Sl svarar genom att förklara att det är en ”perfekt miljö att annonsera i”. Frågan är ju i vems intresse det ligger att upplåta detta perfekta annonseringsutrymme till reklam; företagens eller resenärernas eller kanske någon korrupt landstingspolitiker. Saker som vi tar för givna, som reklam, bör i mycket högre utsträckning ifrågasättas. Alla bara antar att reklamen ger stora intäkter utan att över huvud taget granska påståendet. Och när reklamen ifrågasätts med argument om att intäkterna är väldigt låga så blir många arga och tycker att ”med det är ju ändå lite pengar” utan att överhuvudtaget fundera på om det är värt det. Om det är värt att dagligen få vår kollektiva miljö belamrad av kommersiella budskap.

Det är ett perspektiv jag tycker ofta saknas när man diskuterar frågor som rör sig om företagens inflytande över kollektiva utrymmen och tjänster. Ofta talas det om att det oavsett pris är ”extra pengar” men man talar inte om vad de social pris vi betalar är. Dessa pengar kommer inte ur någonting, vi betalar för dem med vår uppmärksamhet, vår sinnesfrid (för den som tycker reklam är jobbigt) och eventuellt pengar som vi konsumerar på produkter vi inte hade fått ett begär efter annars.

Jag säger inte att reklamen nödvändigtvis ska bort men jag tycker att frågan borde diskuteras på en djupare nivå än den nuvarande som i princip bara går ut på att det är ”extra pengar” till sl. Reklamen verkar inte i ett vakuum, det är inte så att den bara är där. Den påverkar oss.

Planka.

Organisationen planka har lagt upp den här videon från när de ”adblockar” kollektivtrafiken, det vill säga tar bort reklamen. Jag har inte funderat så mycket över det problematiska i att tunnelbanan är så översållad med reklam som den faktiskt är.

Om reklamen hade lett till att tunnelbanan kunde vara gratis eller i alla fall riktigt billig så skulle jag ha mindre problem med den, men att man betalar 790 spänn i månaden för att åka i en dåligt fungerande, ickepunktligt, reklambelamrad och i vissa fall till och med skadlig tycker jag är konstigt.

Principiellt anser jag att det är konstigt att staten tillåts upplåta sitt utrymme, som ju i förlängningen är folkets utrymme, till att framföra kommersiella budskap. Jag vet inte hur stor vinning det ger för ett företag som sl (om det nu ens är dem som administrerar reklamplatserna) och hur mycket det påverkar biljettpriset, men det är absolut en fråga som i högre grad borde tas upp på agendan.

Kolla på videon hur som helst. Jag tycker väldigt mycket om planka som organisation, de är roliga och väldigt träffsäkra i sin kritik. Jag har bland annat hört talas om att de, när sl utlyste en kampanj där de gav lönepåslag till den spärrvakt som konfiskerade förfalskade åkkort, delade ut sådana till vakterna, självklart med information om planka på.

En rörelse kan inte enbart bygga på idealism, det måste finnas egenintresse också.

Igår hade jag och min far en lång diskussion kring planka.nu. Min pappa ansåg att det inte alls var någon politiska aktivism av värde eftersom det hela bara grundade sig i egenintresse. Till saken hör att min pappa var väldigt politiskt engagerad i sin ungdom, och att han både då och nu är vänster.

Men min pappa växte upp på 70talet. Då var det enkelt att vara ung, ty det fanns mycket pengar i samhället, mycket jobb, en stark tillväxt och goda framtidsutsikter. Det var billigt att plugga och man fick plugga mycket längre än idag, och man slapp hela tiden bli inpräntad med budskapet att alla är kört, som vi blir idag.

Ungdomar idag har det inte lika enkelt. Vi har en hög arbetslöshet, det är dyrt att plugga, de få som har jobb har skitpissiga villkor och så vidare. De flesta här känner nog till läget ganska bra.

När min pappa var ung kunde han unna sig att vara idealist, att kämpa för det han ansåg rätt bortom sitt egenintresse. Men idag handlar det politiska engagemanget bland unga allt mer om deras egen situation och att förbättra den. Planka.nu är ett uttryck för detta. Jag erkänner absolut att det är av egenintresse man inte betalar sitt Sl-kort, för så är det ju. Folk som plankar gör det för att de inte har råd, eller i alla fall känner att de inte är intresserade av att prioritera det framför chips. Sen backas detta upp av ett bredare ideologiskt resonemang och ett allmänt avgiftsmotstånd men i grund och botten handlar det om att det saknas medel eller vilja för att betala.

Detta tycker många är fult. Man ska inte ägna sig åt aktivism och politik av egenintresse utan av godhet.

Men en rörelse kan i grund och botten aldrig någonsin få sin drivkraft från idealism. För att en rörelse ska få kraft så måste det finnas många personer som tjänar på den. Det är därför arbetsrörelsen har varit så framgångsrik; inte för att folk har varit snälla mot alla stackars arbetare, utan för att arbetarna har varit många och haft det jävligt uselt. De har tjänat på sin kamp.

Sedan finns det alltid teoretiker och idealister som personligen inte tjänar på det hela, men som håller med ändå. Och det är bra, men det är inte de som gör en rörelse uthållig. För idealisterna kan lämna en ideologi, men de som tjänar på den ideologin och vet om det gör inte det, de fortsätter kämpa.

Därför är det helt jävla omöjligt att bygga en politiska rörelse på bamseretorik, idéer om att man ska vara snäll mot de svaga. Förr eller senare vinner egenintresset och därför måste man vara jävligt tydlig med att förklara varför en viss ideologi är bäst för ett flertal, inte bara för dem som råkar drabbas av hemska sjukdomar eller annan nöd.

Jag erkänner att jag står där jag står politiskt för att det är vad jag tjänar på. Jag tjänar på att studiemedlet höjs, att man får plugga mer, att anställningarna blir säkrare och att slbiljetten blir billigare. Jag och en massa andra personer, framförallt unga. Sen har jag massa andra skäl till att jag står där jag står också, men i grund och botten handlar det om mitt egenintresse. Och det finns inget fult med det, företag och arbetsköpare agerar utifrån sina egenintressen varenda jävla dag, så varför skulle då inte jag göra det? Bara för att jag är vänster betyder inte det att jag är ointresserad av mig själv och vad jag tjänar på.

Och om alla gjorde så, om alla agerade upplyst efter vad som var bäst för dem, så skulle vi till slut ha ett samhälle som är bäst för flest. Men det kräver att folk vet vad de tjänar på, och därför måste vi börja förklara det. Förklara varför just personen som står framför oss skulle tjäna på vår idé, istället för att snacka en massa om att man ska vara snäll.