Jag har tänkt mycket på det här med Quetzala och feminism. Många har ju försökt skapa någon slags feministisk kritik mot det kritik som riktats mot Quetzalas beteenden. Bland annat Hanna Hellquist skrev en krönika och jämför behandlingen av Quetzala med behandlingen av så kallade hysterikor. Quetzala har också hakat på förebildsgrejen och menar att folk har ”förvandlat” detta till en catfight mellan henne och Blondinbella istället för att ta upp den relevanta grejen, nämligen att kvinnor förväntas vara förebilder.
Jag måste säga att jag tycker att det är mycket märkligt hur feminismen används som slagträ emot oss som inte riktigt tycker att det är okej att en vuxen kvinna aktivt trycker ner och förlöjligar andra kvinnor, uppmuntrar till ätstörningar och påstår att folk ljuger när de berättar om att de blivit våldtagna. Jag tycker också det är fascinerande hur Quetzala alltid ska ta på sig offerkoftan så fort hon blir utsatt för kritik. Då är det minsann synd om henne för att hon är kvinna och alltid förväntas vara sexig och bra och gud vet allt.
Men när hon själv kallar folk äckliga för att de inte rakar sig under armarna eller är size zero, då är feminismen långt långt borta. Hon tar fram den när det passar henne personligen, när hon kan använda den för att gömma sina angrepp på andra människor bakom. Jag blir så trött på människor som anammar idéer när det passar dem själva men som inte förmår stå fast vid det när de själva måste göra eftergifter. Som att inte förlöjliga våldtagna kvinnor eller över huvud taget stå till svars för sitt beteende.
Detta inlägg rör Quetzala som person mer än konflikten henne och Blondinbella emellan. I frågan om Egoboost är jag dock kluven, jag ska göra en djupdykning och skriva någon slags ordentligt reflektion på ämnet.
tycker att hanna hellqvist gör ett riktigt snedsteg, när hon inte låter två kvinnor kunna disskutera nånting utan att hon beskyller dem för att begränsa varandra som kvinnor. HATAR NÄR FEMINISTER SLÅR KNUT PÅ FEMINISMEN SÅ DÄR. då stryper ju hanna hela hela diskussionen. fan, låt dom disskutera om vuxna människor och inte utifrån sitt kön. nu råkade det vara två kvinnor som det handlar om, men grundfrågan romantisera/beskriva hade lika gärna kunna handla om manliga förebilder. blev så besviken på hannas krönika, tycker hon tar lätta poäng och motverkar hela disskussionen. eller så överreagerar jag kanske, men alternativet är ju att de inte vågar disskutera för att det är två tjejjer och det om nånting är väl både förtryckande och bakåtsträvande.
Fast jag upplever inte att debatten handlat om ifall Quetzala är en ”bra” feminist eller inte. Snarare pratar ju folk om varför tjejer i media ofta ställs mot varandra och förväntas vara förebilder enbart för att de är kvinnor och jag förstår inte ens syftet med att skriva om dumma saker den ena parten i en uppmärksammad debatt gjort? Quetzala Blanco är verkligen ingen jag skulle vilja hänga med heller, men inlägg som detta visar tyvärr bara än mer vilken press det är på kvinnor.
Och nä jag tror inte du hade skrivit detta inlägg om det varit två män som bråkade. Är det för att feminister förväntas vara perfekta eller för att det är mer provocerande när en tjej beter sig illa? Jag får liksom inte ihop hur vissa feminister anser att ”det finns en plats i helvetet för tjejer som inte hjälper varandra” samtidigt som de glatt hoppar på Trycka ner Quetzala-tåget. Tjejer ska hålla varandra om ryggen men de dumma får inte vara med i gänget? Jag föredrar nog att varken dalta med kvinnor eller trycka ner dem enbart för att de är kvinnor, tycker båda är lika illa.
Kan du inte peka ut var i sin text som Fanny trycker ner Quetzala? Jag kan liksom inte se det. Eller det kanske inte var just Fanny du syftade på..?
Troligen hade jag inte skrivit detta om det var två män som bråkade för då hade inte Hanna Hellqvist skrivit sin krönika. Det jag stör mig på är hur feminismen används för att berättiga sitt otrevliga beteende.