Det finns ett uttryck som går ”var personlig, men aldrig privat” som man hör ganska ofta när det talas om bloggar. Gud vad jag stör mig på det här uttrycket.
Det är är privat är väl per defintion det jag inte vill att människor ska veta, alltså det jag vill hålla privat. När man inte vill berätta om något säger man ju ”nej, det är privat” men man går ju inte omkring och säger att saker och ting man berättar om är privata om det inte är för ens närmaste vän.
Mycket av det jag skriver om skulle säkert uppfattas som alltför privat av ett flertal, men för mig är det inte det i och med att jag är villig att berätta om det. Sedan kan det alltid ske att någon man helst inte vill ska läsa trillar över bloggen, men det är en risk jag tar eftersom jag finner det så tillfredsställande att skriva om det jag skriver om.
Vad jag också tycker är störande är alla bloggare som gör en väldigt stor grej av vad det inte skriver om på olika sätt. Typ skriver inlägg om att ”jag skriver inte om mitt sexliv”. Jaha? Varför inte bara skita i att skriva om det då? Varför måste man göra läsarna medvetna om var man drar gränsen.
Jag drar också gränser vid vissa saker. Det är självklart, det gör alla människor. Men jag skriver inte inlägg om att ”här drar jag gränsen”. Jag bara skiter i att skriva om de sakerna, inga konstigheter.
Dessutom fattar jag inte grejen med att dra fasta gränser. Kan man inte bara skriva det som känns bra och relevant då, måste man på förhand bestämma sig? Det är väl onödigt att begränsa sig, det är väl något man tar som det kommer. Jag är glad att jag inte har satt upp några definitiva gränser eftersom jag är mer bekväm med att skriva om det mes nu än jag var när jag startade bloggen. Om jag hade satt upp gränser efter vad jag tyckte då hade det säkert blivit svårare när jag skulle passera dem.
Jag vill också påpeka att jag aldrig, seriöst aldrig, har fått påhopp för det jag skriver som är privat. Och jag kan ändå vara väldigt utlämnande. Sätt detta i kontext med att Engla, som är sjukt snål med detaljer ur sitt privatliv, får skitmycket påhopp. Detaljer ur privatlivet behöver inte göra en sårbar.
Jag dissar också dem som antyder saker. Antingen berätta eller hålla tyst, tycker jag.
Jag håller med dig, att hålla på och skriva att saker är privata är bara provocerande, för läsarna känner sig exkluderade på ett negativt sätt. Bättre då att inte skriva något alls om det.
//Emma Hå
Jag håller med dig om det du skriver. Själv har jag fått utstå en del kritik och påhopp för att jag är ”för privat”. Men det är ju ändå jag som bestämmer vad som är privat i mitt eget liv. Jag har full förståelse för att vissa inte vill dela med sig av specifika åsikter, sitt sexliv, dåliga dagar etc.., men snälla, låt mig få göra det. Ser ingen som helst poäng med att kritisera det, eftersom det är MITT liv det handlar om. Jag kränker heller ingen med mina berättelser.
Det mest lustiga jag fått läsa är dock att jag bara är ett troll och att inte ens hälften av det jag skriver är sant, för iNGEN skulle kunna må så dåligt på riktigt. Snacka om att leva i en bubbla… men snacka då också om att det uppenbarligen finns ett behov av att skriva om sådana saker.