Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Bloggutmaning. Ämne ett – fittan i fokus.

Jag och Schmenus har bestämt oss för att göra en bloggutmaning tillsammans, en om sex. Syftet är att försöka lyfta fram sex som feministisk fråga och att få fler att tänka kring vad sex är och kan vara, hur det ser ut och varför det ser ut som det gör.

Vi har tänkt såhär: varje vecka presenterar vi ett nytt ämne på temat sex. Alla som vill inbjuds att delta, men det är framförallt tänkt att det ska vara en feministisk vinkel på det hela (vilket borde vara ganska lätt att uppnå då vi har feministiska bloggar och således förhoppningsvis mestadels feministiska läsare). Sedan skriver alla som vill ett inlägg innan veckans slut, och i slutet av veckan så kommer vi att länka till de som skrivit inlägg.

Första ämnet är ”fittan i fokus”. Tanken är att vi ska vrida och vända på det fittan, samhälleligt eller fysiskt, båda delarna eller något helt annat. Om vad som gör en tillfredsställd och hur en upptäckte det, om ens kunskaper om ens fitta eller hur en hanterar den, om sjukdomar och fittvård. Ja, ni fattar.

Det vore väldigt kul att se någon man skriva på detta ämne. Och observera att när jag säger att jag bryr mig om mäns åsikter om saker så är det stort.

Jag kommer att skriva om min egen relation till min fitta och vad jag tror har format den, om kåthet och lust och hur svårt det kan vara att finna den i ett samhälle där kvinnor inte hjälps med att få kontakt och kunskap om sina kroppar.

41 kommentarer till Bloggutmaning. Ämne ett – fittan i fokus.

  • Elsa skriver:

    Skitbra och kul idé! Jag har ingen blogg, men funkar det om jag lämnar en kommentar istället?

    Jag går in på det personligt då, om min relation till min fitta.

    I dag är jag och min fitta bästa vänner, men så har det inte alltid varit.
    Det dröjde länge innan jag började bekanta mig med mig själv där nere. Visst, onanerat hade jag gjort i flera år, men mer än så vågade jag inte utforska. (På tal om onani så måste jag bara inflika att oj vad jag länge mådde dåligt över det! När jag var runt 12 så kunde jag gråta för mig själv efter att ha varit där och pillat).
    Hur som helst, jag vågade absolut inte kolla hur jag egentligen såg ut mellan benen. Men med takt att jag blev äldre kom det i små steg. Vid 16 års åldern oroade jag mig för att det var något fel på mig. Jag hade vid det här laget kollat rätt ytligt (och utan spegel) och tänkte ”ska det verkligen se ut så här?” Det var alltså mina inre blygdläppar som jag trodde var onormala.

    När jag var 18 och började bli sexuell med en kille så tog jag mod till mig och gick till ungdomsmottagningen för en gynundersökning, bara för att kolla så allt stod rätt till. Stod allt rätt till skulle jag våga ta av mig trosorna för den här killen så att vi kunde gå längre. För det ville jag ju.

    Självklart var det inget fel på min fitta. Jag tror även mina sexuella upplevelser har bidragit till att jag vågat utforska mig själv mer och mer. Nu är jag snart 20 och älskar min fitta! Jag vet PRECIS hur den ser ut och hur den mår. Det känns väldigt skönt.

    Jag sörjer för alla de unga tjejer som är där jag var då, som tror att det är något fel på dem. Eller helt enkelt bara hatar sina blygdläppar. För de fattar inte att det är så en fitta ser ut. Precis som vi vet hur en näsa ser ut, men att den kommer i måååånga olika varianter.

    Skyller på bristande sexualundervisning. Det är fruktansvärt dåligt!

    Onanin slutade jag skämmas för när jag var runt 16. Jag förstod till slut att det är helt okej, till och med något bra.

    • Fanny skriver:

      Det går såklart fint! Jättekul om så många som möjligt kan bidra.

      Det där med onani är knepigt. Jag onanerade lite när jag var mindre, men slutade pga så mycket skam förknippat med det. Började först igen när jag skaffade en pojkvän.

  • Sofia skriver:

    JÄTTEBRA initiativ och så himla viktigt!
    En fråga: hur tänker du ang. formuleringen ”kvinnliga könsorganet”? Ur transperspektiv alltså.

  • Lo skriver:

    Jag har heller ingen blagg så jag följer Elsas exempel.

    Till skillnad (?) från många andra unga kvinnor visste jag tidigt mycket om min kropp och om fittan. Jag visste namnen på alla delar och hur de funkade samt vilka delar som gav njutning och på vilket sätt. Detta eftersom jag läste mycket om sex och kroppen. Som 8åring började jag prenumerera på KP och det bästa var ju såklart ”knopp & kropp”. Det dröjde inte länge fören jag slukade allt jag kunde hitta om sex och kroppen, sex och samlevnads-böcker för barn och unga som jag fick av min mamma, sådant jag hittade på biblioteket samt en och annan vuxenbok om ämnet som jag smygläste från vuxnas bokhyllor. Jag undersökte mig själv och min sexualitet och lärde mig hur min kropp fungerade och vad jag tyckte var skönt och som fick mig att komma långt innan jag hade sex med en annan person för första gången.

    Detta hindrade mig dock inte från att skämmas över min sexualitet. Att prata om sex med mina (kvinnliga) vänner från början av puberteten och fram tills sena tonår var väl helt okej att göra så länge vi pratade om sex mellan två personer. Men att prata om sin egen sexualitet, oberoende av en partner var inget man gjorde, inte heller om sin fitta. Och eftersom jag inte hade haft sex med annan person fören vid ca 17 års åldern kändes sexualitet helt enkelt som en svår sak att prata om på allvar med vänner. Likt Elsa ovan skämdes jag länge över att ta på mig själv och trodde inte att någon av de tjejer jag umgicks med gjorde någon sådant. Jag hade också svårt för utseendet, önskade att den skulle vara så liten och obetydlig som möjligt, så lik en slät och platt barbiefitta som bara gick.

    När jag väl hade sex med en annan person första gången kändes det pinsamt och jobbigt och jag kände mig inte bekväm med att bli tagen på eller ta på personens kön. Som tur var släppte det efter bara ett par gånger när jag väl hade vant mig och insåg att sexpartnern inte drog sig för att ta på mig och slicka mig (men där hade jag tur fick jag senare veta, flera av mina vänner i samma ålder berättade om hur det snarare var regel än undantag med killar som var ”fitträdda” som de uttryckte). Det gjorde att jag fick en bättre syn på min egen fitta än vad jag haft till en början. Synd bara att det krävdes manlig uppskattning för detta.

  • Bella skriver:

    Jag vill så gärna skriva om det här ämnet men det känns som att jag inte vågar. Har alltid sett mig som väldigt frispråkig men det är något som blockar mig totalt när jag vet att min familj och släkt läser min blogg. Jag ska känna efter lite och se om jag inte vågar klämma ur mig ett inlägg ändå, för det finns fantastiskt mycket att säga om min fitta och min relation till den, särskilt sedan den totalförändrades efter förlossning.

    Väldigt bra initiativ, oavsett.

  • Bella skriver:

    Jag låter mitt inlägg vila här en liten stund innan jag eventuellt publicerar det på bloggen.

    ”Fanny och Schmenus har tillsammans startat en bloggutmaning där de varje vecka ska presentera ett ämne rörande sex, som bloggare sedan får blogga om. Jag tycker och tror att det här är ett alldeles fantastiskt initiativ. Prata om våra fittor. Normalisera, så det blir okej att snacka och en inte behöver skämmas. Skämmas över fittan förresten, det är något jag har ägnat otroligt mycket tid åt.

    Först skämdes jag när jag var 12 år och onanerade i smyg till kodade TV1000. Jag skämdes över att jag blev kåt av porr, som skulle vara så äckligt. Iallafall fick jag höra att vi tjejer förväntades tycka det. Jag skämdes så innerligt över att jag satt i mitt rum och knappade in någon ljudlös och dålig porrfilm som knappt syntes på grund av bruset och till råga på allt blev upphetsad av det.

    Sedan skämdes jag över att jag var hårig. Att jag hade mer hår än mina klasskamrater i omklädningsrummet. Jag speglade mig med en fickspegel och kunde inte förstå varför jag hade hår så långt ut åt sidan, så långt ned, så långt in. Så såg inte tjejerna ut i tidningarna, på bilderna, på filmerna. Jag skämdes över mitt hår i många år och bad ofta om ursäkt till killar när jag inte var tillräckligt nyansad eller nyrakad. Oftast sade dem att det var okej, men ibland fick jag höra att jag nog ändå borde ha tagit bort allting. Som jag skämdes.

    Sedan skämdes jag över att jag inte kunde komma av vaginal stimulans. Jag skämdes över det i så många år att jag gjorde det till standard att fejka orgasm under samlag för att det iallafall skulle vara ett riktigt samlag, där allt hade gått rätt till. Jag kunde absolut komma med hjälp av mina egna händer, när jag var själv. Jag visste precis var allting satt och hur jag kunde tillfredsställa mig själv men så fort jag var tillsammans med en kille så var det viktigaste att det var Ett Riktigt Samlag och att jag kom vaginalt. Och eftersom att jag inte kunde så fejkade jag det. En miljon gånger fejkade jag det. Arbetade så sjukt hårt med minspel, finesser, darrningar och små subtila leenden för att killen skulle känna sig nöjd. Efter det så skämdes jag över att jag hade fejkat orgasm. Vilken tönt jag var som inte kunde komma.

    Jag har skämts över hur jag har sett ut, luktat, smakat och känts. Jag har skämts när jag har haft sjukdomar eller verkligen LIDIT av svamp och bakterieproblem. Jag har skämts över hur jag har känt mig, tagit på mig, låtit andra ta på mig och för att jag inte skrek nej tillräckligt högt eller bestämt den där gången när någon tog sig friheten att ta sig in i mitt innersta. Till och med nu skäms jag, när jag skriver detta. Jag skäms över att jag använder ordet fitta när jag vet att mamma och svärfar och fästman och kusiner och alla möjliga kommer att läsa detta. Jag skäms över många av dom här sakerna fortfarande fastän jag är 26 år gammal, har fött barn och haft diverse olika åkommor och diagnoser. Varför ska det vara så?

    Det jag skäms mest över är nog det faktum att jag vet att så otroligt många tjejer känner igen sig i det här. Att 50% av befolkningen har ett kön som knappt har ett namn ens en gång. Ett kön som man inte pratar om. Hur säger man fitta utan att det låter som ett skällsord eller underliv utan att det låter kliniskt?

    Jag hoppas verkligen att det blir något slags ändring på det här och att tjejer och kvinnors fittor får börja vara till för dem själva. Det är verkligen dags att vi slutar skämmas nu.”

    • Jessica skriver:

      Tycker det där var ett fruktansvärt bra inlägg! Hög igenkänningsfaktor (tyvärr).
      Förövrigt ett riktigt bra och intressant initiativ med bloggutmaningen!

    • Lo skriver:

      Jag är så glad över att jag tidigt lärde mig att det var vanligare att inte kunna komma genom vaginalt sex än det är att kunna det. Kan ärligt säga att jag aldrig fejkat, de gånger jag inte kommit har jag stått för det och jag vågade visserligen inte ta på mig själv under sex som yngre men kom över det för flera år sedan.

      Det känns trist att det verkar som att min relation till min sexualitet är bra mycket bättre än många andra kvinnors, för min har knappast varit perfekt ändå är den bättre. Och det säger väl något.

  • sven skriver:

    Bella
    Appropå det du skriver om porren.Det flickor förväntades tycka.Den åsikten av framförallt feministerna gett utryck för sedan 1970-talet fram tills nu.

    • jaylazkar skriver:

      jomen det känns bra. framförallt för att jag nu liksom kan tänka på att det faktiskt inte är konstigt att det känns som att jag kämpar i motstånd när jag försöker lära känna min kropp.

  • Emma skriver:

    Hej och tack för ett underbart initiativ! Har inte heller nån blogg så jag skriver ett inlägg.

    Jag vill nog påstå att jag är rätt bra kompis med min fitta och vet precis hur jag själv vill göra för att göra det skönt för mig själv. Skönt att fler börjar prata om det också, under uppväxten var det inte lika självklart.

    Varför ska det vara så svårt för oss tjejer att prata om att vi onanerar? Jag vet att killar i en viss ålder jämför sina snoppar (det får man väl kalla dom innan dom växer till kukar…) och även onanerar tillsammans, den så kallade runkbullen har man ju hört om till leda. Men varför gör inte tjejer det? Är det för att vi är annorlunda skapta eller för att vi inte vågar på grund av gamla föreställningar?

    Jag själv började onanera väldigt tidigt, minns inte ens hur liten jag var när jag tyckte att det var skönt att trycka sig mot kuddar och gosedjur. Sedan har jag fortsatt av farten.
    När jag gick i mellanstadiet onanerade jag väldigt ofta och nästan längtade efter att få en ”vuxen” fitta med hår. Jag var nyfiken på andra fittor också och har senare funderat på om jag till vissa delar är skapt som kille efter att ha hört och läst om hur dom jämför sina grejer med varandra. I duschen efter gympan kollade jag in klasskompisarnas fittor och jämförde med min egen, speciellt då vi började få hår den ena efter den andra. På badhuset har jag alltid smygtittat på fittor i alla åldrar. Är inte detta ett typiskt killbeteende annars, kvinnliga fluktare talas det ju inte om?

    Jag hade också en klasskompis som vi ”lekte snusk” med ett flera gånger då vi gick i femman eller sexan. Vi klädde av oss nakna och jämförde varandra men ”rörde inte, bara tittade”. Fast en gång gick vi längre, först pratade vi om att ”ta på sig själv därnere” en bra stund, ingen ville erkänna att man hade gjort det fast sedan kröp det fram hos båda, vilket ledde till att vi skulle göra det tillsammans. Efteråt skämdes båda och där tog det slut, sedan vågade vi knappt titta på varandra på ett bra tag. Har i vuxen ålder träffat kompisen och pratat bansdoms- och skolminnen men aldrig ens av misstag nämnt den här episoden. För mig är det dock ett kärt minne och även om vi inför varandra skämdes, fick jag ändå en bekräftelse på att jag inte var den enda som ”gjorde så”.

    Är jag den enda tjejen som tittar på andra fittor på badhus eller blotta min egen? Inte så jag står och glor rakt på folk, men ”noterar” dom ändå, kan inte låta bli. Har nån gång ställt frågan på lesbiska forum och där har jag bara fått väldigt svävande svar och fått höra att det där är mer killars avdelning, att lesbisk sex ”handlar om hela kroppen” och så vidare. Det är klart att det gör som all kärlek och sex. Men ändå är ju fittan en central del av det hela.

    Nu vet jag inte om jag blir direkt kåt av att titta på fittor, känner bara en sorts gemenskap när jag vistas naken med andra tjejer, ”Hej det här är min fitta som säger hej till din fitta!” Mer en känsla av frihet och positiv aura som omger en.

    Funderar ändå ibland över vilket håll vi går mot, för samtidigt som det pratas om fittan med dess rätta namn och det kommer upp olika ”fittforum” bland feministiskt sinnade kvinnor, så ser man att fler och fler döljer sig bakom handdukar och linnen, även inne på bastuavdelningar. Jag tycker nog att kroppsfixeringen är värre nu än när man var barn. Minns inte att tjejer jämförde sig så, eller dolde sig inför varandra. Jag bastade och badade ofta naken med min mamma och mina mostrar och det var inte alls konstigt som jag tycker mig uppleva det nu. Visserligen sa dom inte ”fitta”, men skämdes inte heller för att visa den.

    Kramar Emma

  • Tja!

    Det är en sak som gnagt i mig ända sedan Fittan i fokus kom upp som tema – varför uppmuntra män att skriva om och delta i just detta ämne? Jag fattar inte syftet riktigt och tänker att kan det vara någon gång det verkligen är på sin plats att utesluta män så är när fokuset ska läggas på fittan.

    Jag kan ju såklart förstå det ut ett ”vidga-perspektivet”-perspektiv rent generellt men det går ju att applicera på i princip alla andra frågor också. Fanns det någon annan bakomliggande tanke som gick mig förbi?

Lämna ett svar till Emma Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv