Dagens stora fråga: är det okej att sälja sin själ till djävulen för att kunna köpa ett schysst objektiv?
Ska på arbetsintervju för ett telemarketingföretag nu. Fattar inte varför jag skickade in min ansökan dit för nu har jag bara ångest, både över att bli dissad och för den eventuella möjligheten att jag får jobbet.
Är för övrigt sjuk. Jag tror att det är guds straff för att jag ens överväger att ta det här jobbet. Hua!
tror du att du ens pallar med jobbet? jag gick emot alla mina principer och försökte. det gick bara inte. det var så himla stressande och jag fick värsta ångesten. hade gått under om jag stannat mer än en dag. det krävs nog en särskild sorts person för att klara den sortens arbete.
Ett helvete slår inte ett schyst objektiv, du är betydligt mer handlingskraftig än mig som lever på objektivhoppet genom att spela bingo och lotto.
Usch alltså telemarketing är hemskt. Har själv jobbat inom det en gång. Men ett schysst objektiv är ju alltid trevligt, vilket är det du tänkte köpa?
Sälja sin själ är rätt uttryck.
Intressant nog ses telemarketingjobb som en bra referens när man sedan ska söka andra jobb. Kan vara just det där med att man är villig att göra vadsomhelst.
Tror det är för att det är så enkelt att se prestationen.