Det är klart att de som säger sig ingå i en rörelse också till viss del står som symbol och representant för denna rörelse. Du kan inte bara kalla dig feminist utan att det betyder något, och även om folk har olika åsikter inom rörelsen så binds vi såklart samman av likheter. Vem som helst kan inte erkännas som feminist, det är mer än ett ord. Det är även så att medlemmar i en rörelse måste ta ett visst ansvar för rörelsens historia. Om något inte fungerat eller gått fel så bör man ta ställning till detta. Man kan inte bara svära sig fri, ty man ingår av egen vilja i ett kollektiv som står för en massa olika saker.
Jag har absolut inget emot iden om ett kollektivt ansvar inom olika rörelser. Jag anser själv att man om man kallar sig främlingsfientlig, kristen eller mansrättsaktivist får ett automatiskt ansvar att ta avstånd från de inom gruppen florerande idéer som man inte sympatiserar med alternativt stå till svars för dem. Man kan inte bara säga ”men det sa inte jag” om det finns visst tankegods som är vanligt förekommande, ty i så fall så låter man ändå dessa åsikter florera, även om man inte personligen uttrycker dem. Det är dock ett tydligt sätt att ta ställning för vissa idéer att varken ta avstånd från dem men fortfarande betrakta sig som en del av rörelsen eller lämna rörelsen.
Däremot blir det tröttsamt när man åläggs att göra avbön varje gång man öppnar munnen för att tala om feminism, speciellt då man ska göra avbön för åsikter inte ens hälften av alla feminister står för. Det är inget anat än en halmgubbe, något som tas upp igen och igen och som feminister förväntas ta ställning emot fast det liksom aldrig har varit allmänna åsikter bland feminister och absolut inte är det idag.
Jag kan tänka mig att ta avstånd från vanligt förekommande feministiska uttalanden och idéer jag inte ställer mig bakom, vilket jag också gör. Jag brukar även förtydliga att jag inte tycker saker som det annars ligger nära till hands att tro att jag tycker. Däremot orkar jag inte ta avstånd från något som inte är en stor del i rörelsen och som jag aldrig gjort sken av att hålla med om. Konfrontera mig med vad jag säger istället, de resonemang jag faktiskt för. Och om du undrar var jag står i vissa frågor; fråga trevligt. Attackera mig inte med ”men ni feminister tycker ju såhär” utan att varken ha belägg för saken i sig eller ha anledning att tro att jag håller med.
Ett grundläggande krav på att jag ska bevärdiga mig med att ta någons argument på allvar är att hen har gjort i alla fall ett litet försök till att sätta sig in i ämnet i fråga. En person som anklagar mig för att hata män, tycka att män är djur och att vi ska ha mansskatt har uppenbarligen ingen koll på varken den feministiska diskursen i stort eller på mig som person, och detta trots att denna information är mycket lättillgänglig. En person som inte tar en argumentation med mig på tillräckligt stort allvar för att göra en snabb sökning men fortfarande vill spy ut sina åsikter, uppfattningar och ”argument” förtjänar inte min respekt eller tid, så enkelt är det.
Bra skrivet Fanny, känner mig väldigt ofta obekväm eller kränkt när folk med jämna mellanrum skriker åt mig typ ”men ni feminister vill ju att alla män ska stanna hemma och ta hand om barnen och att kvinnorna måste ut på arbetsmarknaden!!!”, och man orkar liksom inte svara, önskade att dem personerna hade varit tillräckligt intelligenta för att läsa din blogg.
Bra inlägg. Folk som håller på så är ändå inte intresserade av att höra vad man har att säga, så tyvärr är det bara slöseri med tid att försöka bemöta det.
Kallar du dig moderat så måste du kunna ta att folk
kritiserar ditt val av tillhörighet för något partiet säger eller gör.
Det gäller för alla andra ideologier, och är vad som händer när man ger sig in i politik.
Att feminister ska behandlas annorlunda är som att säga ”de som arbetar med kvinnofrågor är för känsliga eller osäkra i sin ideologi för att kunna försvara den, kritisera dom inte är du snäll, det är inte riiiktigt så dom tycker, det lät bara coolt att kalla sig anarchokommunistliberal”
Ja, det stämmer, vilket jag också skriver i början av mitt inlägg. Men det jag upplever som och beskriver som problematiskt är när folk ifrågasätter utan att veta vad de talar om, vilket är vad jag beskriver.
Nu tycker jag att du gör ett misstag här.
Feminism är inte ett parti, som kommer försöker genomföra hela sitt partiprogram om de vinner. Det innebär att en person som stöder partiet måste kunna förhålla sig till allt, även om det bara innefattar ”jag tycker det suger, men anser det vara värt det”.
Feminism är ett klumpigt paraplybegrepp som rymmer en helt sinnessjuk mängd olika tolkningar, att avkräva en feminist ansvar för vad någon annan feminist säger är absurt, eftersom den ena feministen inte behöver stödja den andra, då det inte finns något partiprogram. En ”röst” på en feminist innebär inte en ”röst” på den andra feminister.