Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Det finns ingen rättvisa här för oss.

Som aktivist på en tjejjour får jag ta emot många historier av kvinnor som blivit våldtagna. Alltså; någon, nästan alltid en man, har haft sex med dem mot deras vilja. Någon har begått ett övergrepp på dem, använt deras kropp för sin egen njutning utan att det funnits samtycke. I sådana situationer ställs jag alltid inför ett dilemma; ska jag säga åt henne att anmäla?

Många säger att en ska våga anmäla, om inte annat så för statistikens skull. Många säger att det är viktigt att anmäla, att det kan vara ett sätt att få upprättelse. Men jag brukar ändå inte säga åt henne att anmäla. Varför? För jag vet att det inte finns någon rättvisa där för henne.

Jag vet att hon kommer bli misstänkliggjord, att det kommer vridas ut och in på hennes historia, att det kommer att ifrågasättas om hon inte kunde ha sagt nej lite högre, inte kunde ha gått, inte kunde ha gjort lite mer motstånd. Jag vet att risken är mycket hög att skulden för det inträffade läggs på henne och inte på förövaren.

Jag kan inte rakryggad uppmana en kvinna som blivit utsatt för ett övergrepp att självmant gå in i en situation där hon kommer bli utsatt för ännu fler. Där hon kommer att ses på som lögnaktig, där hennes sexualitet kommer ifrågasättas, där hennes sätt att kommunicera sin ovilja på kommer att ifrågasättas, där allting kommer att läggas på henne och inte på den man som utsatt henne för övergreppet, som begått ett brott.

Och sedan när det inte leder någonstans så kommer hon att tvivla. Hon kommer att tänka att det kanske var hon som gjorde fel, att hon kanske hade kunnat säga nej lite högre, att hon kanske hade kunnat gå därifrån. Hennes skuld kommer att bli tyngre att bära.

Vi får inte glömma att juridiken är en del av samma patriarkala samhälle som våldtäkter springer ur. Lagen är skriver av män, för män. Det finns inget för oss kvinnor att hämta där, det finns ingen upprättelse där utan bara ännu mer skuld och skam som kommer att läggas på våra axlar.

Så nej, jag kan inte uppmana henne att anmäla, för jag vet att risken för att hon utsätts för så mycket mer förnedring, så mycket mer skuld och skam, är stor, och jag kan inte bära skulden för att ett kvinnoliv trasas sönder ännu mer. Istället säger jag till henne; det han gjorde mot dig var fel. Det är oacceptabelt och ska inte förekomma. Istället säger jag åt henne; skulden är inte din. Men jag säger inte åt henne att anmäla, för jag vet att i sådana fall så kommer motsatsen att präntas in istället.

13 kommentarer till Det finns ingen rättvisa här för oss.

  • Tack, för ett väldigt bra inlägg. Jag blev utsatt för drygt tre veckor sedan, och i stort sett alla tjatar om hur jag måste ta tag i att anmäla. Men jag vet inte om jag vill. Dels orkar jag inte – jag går igenom ett trauma som först måste bearbetas innan jag kan sitta och detaljerat beskriva det som hänt mig, men också för att jag är livrädd för att just råka ut för skuldbeläggandet och misstänksamheten. För jag vet ju att det kommer att vara så. Bara det faktum att den man som förgrep sig på mig är en före detta pojkvän kommer att göra det hela komplicerat. Det är så sjukt.

  • Hundmorsan skriver:

    Det är ju fan sjukt att det ska behöva vara så. Har själv inte blivit utsatt för sexuellt övergrepp utan misshandel och hot. Blev inte heller trodd. TROTS att det fanns flera tidigare anmälningar. Ärendet lades ner och avskummet går nu runt som ingenting och kan fortsätta misshandla kvinnor. Bor i samma stad och möter aset ibland. Blir lika rädd varje gång. Har ju hotat mig till livet bl.a. Nä fy FAEN för det jävla skit systemet!

  • Anders Winckler skriver:

    Jag vill ju så gärna att de som begår ett så vidrigt brott som våldtäkt skall åka fast. Det är viktigt för andra runt omkring som en signal att det är ett mycket allvarligt brott.

    Men jag förstår vad du menar. Den utsatta individen kan inte bära det ansvaret. Du måste ge råd utifrån den utsatta kvinnans perspektiv, och då kanske det bästa rådet är att inte anmäla (hur hemskt det än är att behöva inse).

    Givet att du inte lyckas omkullkasta patriarkatet och kapitalismen i närtid så tror jag att det krävs kraftfulla förändringar inom befintligt system.

    * Tydligare lagstiftning där det ställs mycket högre krav på aktivt samtycke (skriftligt om det krävs).
    * Specialutbildad polis som jobbar med detta och som förstår den utsatta situation offret befinner sig i.
    * Kanske någon slags offentligt finansieras ”lots” (kan vara från kvinnojourer) som hjälper brottsoffren genom processen.

    Vi kan inte ha en värld där våldtäktsmän (i alla de sorter och typer) kommer undan bara för att man gjort processen att anmäla så hemsk att gå i genom.

  • Sofia skriver:

    Mycket bra, Fanny. Starkt skrivet, starkt gjort. Tack för att du gör så mycket för andra som blir utsatta för skuldbeläggning och skam när de redan blivit utsatta.

  • Sandra skriver:

    Förstår helt vad du menar. Jag tror det skulle vara himla skönt att prata med dig i en sådan situation, för du verkar verkligen ha en så djup förståelse om hur det kan kännas.

    Personligen går jag inte omkring och oroar mig för en våldtäkt i sig, däremot kan jag få riktigt stark ångest över hur min omgivning skulle reagera om det hände. Har varit med om att bli överfallen men lyckades komma undan utan att något mer hände, och med tanke på hur folk försökte ”stötta” mig då (han tyckte nog bara du var söt och förstod inte att du skulle bli rädd, osv) och hur jobbigt det kändes, blir jag alldeles matt vid tanken på att efter en ännu mer traumatisk händelse mötas av ÄNNU värre attityder som ifrågasättande, krav att anmäla osv.

  • jenny skriver:

    Du skriver fantastiskt bra, fast det är fruktansvärt sorgligt samtidigt. Det glädjer mig ändå att utsatta kvinnor som ringer och får prata med dig får ett enormt stöd och får kanske känna sig lite trygg om så bara för den stunden. Du verkar vara en väldigt fin och klok människa.

  • Johanna skriver:

    Finns en förening hopp.org som är jättebra kvinnorNa där har själv blivit utsatt o stöttar på bra sätt där kunde jag skrika,gråta,visa alla känslor som behöve komma ut! Lägga skulden på honom,kan få hjälp anmäla men bara om man vill själv.dom har självhjälsgrupp också jättebra!! Jag fick hjälp där!!

  • Sofia C skriver:

    ”Vår” våldtäktsgubbe har släppts efter halva straffet ungefär. Tyvärr går det inte att skriva ”man” när 11 personer våldtagits, förgripits på eller sexuellt utnyttjats. Det räckte tydligen inte med sänkt straff och att 11 tjejer skall gå runt och vara rädda konstant. Hälsningar fr en av de 11

  • Nea skriver:

    Kände precis samma sak när jag var med i en tjejjour, fast jag informerade oftast om hur man gör för att anmäla, hur det går till med polis och rättssystem osv. Men samtidigt kändes det konstigt då jag vet hur rättssystemet (och i vissa fall även sjukvården) bemöter de som är offer för våldtäkt. Då kändes det ibland bättre på att fokusera på att det inte är ens fel om man blir våldtagen och att försöka få den som är offer att inse att skulden ligger hos den som våldtagit. Argument för att anmäla är bland annat att göra det för att det ska finnas statistik som kan bidra till en förändring av hur lagstiftning ser ut, men det är ju också helt sjukt att de som är offer ska ansvara för att det när de samtidigt kommer behöva gå igenom ytterligare massa skit.

  • Jag möter också många tjejer (i tjejjourschatten) som berättar om våldtäkt. Och bemöter dom precis som du, genom att berätta det vara INTE ditt fel, bara hans. Definierar att det han gjorde är ett brott. Säger att ”du kan anmäla honom om du vill” men uppmuntrar eller pressar aldrig till det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv