Etikett: rättvisa

Det finns ingen rättvisa här för oss.

Som aktivist på en tjejjour får jag ta emot många historier av kvinnor som blivit våldtagna. Alltså; någon, nästan alltid en man, har haft sex med dem mot deras vilja. Någon har begått ett övergrepp på dem, använt deras kropp för sin egen njutning utan att det funnits samtycke. I sådana situationer ställs jag alltid inför ett dilemma; ska jag säga åt henne att anmäla?

Många säger att en ska våga anmäla, om inte annat så för statistikens skull. Många säger att det är viktigt att anmäla, att det kan vara ett sätt att få upprättelse. Men jag brukar ändå inte säga åt henne att anmäla. Varför? För jag vet att det inte finns någon rättvisa där för henne.

Jag vet att hon kommer bli misstänkliggjord, att det kommer vridas ut och in på hennes historia, att det kommer att ifrågasättas om hon inte kunde ha sagt nej lite högre, inte kunde ha gått, inte kunde ha gjort lite mer motstånd. Jag vet att risken är mycket hög att skulden för det inträffade läggs på henne och inte på förövaren.

Jag kan inte rakryggad uppmana en kvinna som blivit utsatt för ett övergrepp att självmant gå in i en situation där hon kommer bli utsatt för ännu fler. Där hon kommer att ses på som lögnaktig, där hennes sexualitet kommer ifrågasättas, där hennes sätt att kommunicera sin ovilja på kommer att ifrågasättas, där allting kommer att läggas på henne och inte på den man som utsatt henne för övergreppet, som begått ett brott.

Och sedan när det inte leder någonstans så kommer hon att tvivla. Hon kommer att tänka att det kanske var hon som gjorde fel, att hon kanske hade kunnat säga nej lite högre, att hon kanske hade kunnat gå därifrån. Hennes skuld kommer att bli tyngre att bära.

Vi får inte glömma att juridiken är en del av samma patriarkala samhälle som våldtäkter springer ur. Lagen är skriver av män, för män. Det finns inget för oss kvinnor att hämta där, det finns ingen upprättelse där utan bara ännu mer skuld och skam som kommer att läggas på våra axlar.

Så nej, jag kan inte uppmana henne att anmäla, för jag vet att risken för att hon utsätts för så mycket mer förnedring, så mycket mer skuld och skam, är stor, och jag kan inte bära skulden för att ett kvinnoliv trasas sönder ännu mer. Istället säger jag till henne; det han gjorde mot dig var fel. Det är oacceptabelt och ska inte förekomma. Istället säger jag åt henne; skulden är inte din. Men jag säger inte åt henne att anmäla, för jag vet att i sådana fall så kommer motsatsen att präntas in istället.

Socialism handlar inte om att vara snäll utan om rättvisa.

En grej jag kan störa mig på hos vissa privilegierade socialister är deras tendens att se sin socialism som någon form av välgörenhet. Typ såhär kan det låta: ”ja jag tjänar ju på borgarnas politik men jag tycker att det är himla viktigt att dela med sig (för jag är så hiiiimla generös och givmild och god)”. Implicit här sägs att det där en ”ger bort” i skatt är pengar en egentligen är berättigad till, men som en kan tänka sig att avvara för att en är så jävla god.

Nå, det är såklart bra att folk är snälla istället för att rösta borgerligt. Däremot stör jag mig på synen att det hela handlar om att rika personer ska vara snälla mot fattiga personer, inte om att systemet som vi har idag bygger på rikas exploatering av fattiga och faktiskt är djupt orättvist.

Tänk såhär: vad är det egentligen som gör att en undersköterska ska ha lägre lön än en copywriter? Vad är det egentligen som gör att alla de timmar undersköterskan lägger ner på sitt jobb, allt det slitande av leder och så vidare, ska vara mindre värt än en copywriters arbete? Är det ett rättvist system att det ofta är de som har de mest slitsamma jobben som får de lägst  lönerna? Är det rättvist att copywritern kan köpa undersköterskans arbetskraft för sin betydligt mycket högre lön (privat eller via skattesedeln kvittar)? Bidrar den ena undersköterskan mindre till samhället än den copywritern? Är den ena undersköterskan mindre viktig? Nej, faktiskt inte. Det är en där lilla detaljen med att copywritern gör ett jobb som kapitalismen kan tjäna mer på.

Så vad är då kärnan? Är det att en ska vara snäll, eller är det att vi inte ska ha ett system som bygger på att vissa människor har det mycket sämre trots att de arbetar lika mycket eller mer, ofta med mer slitsamma och viktiga yrken? Handlar det om att det är schysst att ”skänka” bort pengar eller om att det är djupt orättvist att vissa människor kan köpa andra människors tid bara för att de har ett yrke som för närvarande värderas högt i samhället? Handlar det om att ”dela med sig” eller om att vi måste börja värdera arbete efter hur stor samhällsnytta det gör, inte efter hur väl det går ihop med den kapitalistiska logiken.

Jag ska berätta en sak: den där höga lönen du har och alla saker du har kunnat köpa för den, du har inte rätt till den. Den kommer sig av ett system som tillåter rika människor, både globalt och nationellt, att exploatera fattiga och dra nytta av deras arbete. Den kommer sin av alla de människor som tjänar mindre pengar än dig men producerar maten du äter, kläderna du har på dig, lagar mat åt dina barn i skolan, städar i din omgivning, kör bussen du åker till jobbet på morgonen, bygger lägenheten du bor i och så vidare. Alla dessa människor som tjänar mindre än dig och vars underordning du drar nytta av genom att kunna köpa till dig frukterna av deras arbete.

Så nej, du är fan inte ”god” när du delar med dig. Det du delar med dig av är inte rättmätigen ditt, det är resultatet av ett förtryckande system där du sitter i toppen.

Man kan väl bli objektifierad oavsett kön?

Att reklamen med Boxermannen iförd endast kalsonger blev fälld av RO väcker reaktioner.

Jag har läst flera blogginlägg som handlar om att detta är ”fel” eftersom kvinnor objektifieras varje dag i reklamen.

Så nu reagerar killarna? Att pinnsmala redigerade falska ”perfekta” bilder på tjejer finns överallt, varenda gathörn, varenda busshålls plats det gör inte så mycket. Men nu när det kommer en på en kille med massa muskel (tecknad dessutom) så är det diskriminering för killar? visar upp en falsk syn hur killar ser ut? jasså och det gör det inte på tjejerna då menar ni?

Eller såhär:

Visst är det så att kvinnor också framställs som sexobjekt, men RO fäller ju sådana reklamer hela tiden! Vad skulle RO ha gjort? Sagt såhär kanske: ”ja, visst är denna reklam objektifierande men det spelar ingen roll eftersom tjejer blir objektifierade så ofta”. För att upprätthålla någon slags maktbalans mellan könen?
Ska vi behöva ta upp den ”andra sidan” av debatten så fort någon kille utsätts för stereotypt kvinnlig diskriminering? Vad skulle egentligen syftet med det vara? Fel är väl fel oavsett vilket kön personens som drabbas har?
Jag tror att det är det här tankesättet som ligger bakom att så många män känner sådana agg inför ”feminister”. För många som kämpar för kvinnors rättigheter förlöjligar det faktum att män också kan utsättas för jobbiga grejer.
Det är inte heller helt ovanligt att folk har någon slags ide om en smärtbalans som ska finnas mellan könen, alltså att killar ska lida för att tjejer gjort det. Det är ett mycket destruktivt sätt att resonera på, för människor är trots allt människor oavsett kön.
Jag tycker att det är upprörande att man på det här sättet förlöjligar att det finns killar som faktiskt känner sig kränkta av den här reklamen med motiveringen att tjejer också blir utsatta för detta. Vi skulle kunna diskutera hela konceptet att fälla reklam för att den är ”objektifierande” men om vi har en lag så ska den gälla lika för alla, oavsett kön. Vilket automatiskt leder till att fler reklamer med tjejer fälls eftersom fler reklamer med objektifierade tjejer finns.

Man kan vara en idiot och ändå har MVG i alla ämnen.

DennisM är personen jag älskar att hata. Hans präktiga och grovt nymoralistiska image får mig att fullständigt balla ur. Han har infört en kategori på sina blogg med titeln ”om jag fick bestämma”. Som illustration till kategorin så har han en bild på sig själv med ”seriös” blick, mot en bakgrund av… svenska flaggan! Fatta vibbarna.

I första inlägget gick han ut med att tycka att invandrare som begår brott ska utvisas (dock bara innan de erhållit medborgarskap, vilket väl ändå får ses som ett uppköp i förhållande till SD:s åsikter) och att man skulle ”höja straffen” för diverse våldsbrott. Allt i sann nymoralistisk anda.

Men hans senaste inlägg tar ändå priset!

…skulle högskoleprovet tas bort! Som det ser ut idag kan vem som helst, som har G i kärnämnena och ett visst antal kurser som krävs för högskoleutbildningen, komma in på högskola/universitet genom att sätta sig ner i en stol EN dag och lyckas bra på ETT prov – högskoleprovet. Det är väldigt orättvist mot oss som har jobbat & slitit för att få bra betyg under hela gymnasiet (och kanske även i grundskolan för att komma in på rätt gymnasielinje) att någon kan ta ens plats enbart genom att lyckas bra på ett prov. Nej, ta bort HP-kvoten och öka chansen till de som jobbat för sina betyg och verkligen visat att de vill. Vill man komma in på högskolan eller universitet och inte har betygen ska man i så fall få plugga upp dem och möjligheten till det skulle bli större!

Snubben vill alltså ta bort möjligheten att komma in på talang för att det är orättvist. Han tycker inte att de som är mest kompetenta ska komma in på högskolan, han tycker däremot att de som kämpat mest vid rätt tillfälle i livet ska göra det. Personligen är jag av åsikten att den som är bäst lämpad för en utbildning ska komma in.

Det är inte så att man fixar högskoleprovet på ren tur, vilket Dennis verkar tro. De flesta som lyckas bra har antingen pluggat arslet av sig eller är grymt allmänbildade och smarta. Men de har kanske misslyckats i skolan av olika skäl.

Dennis tycker att man ska få komma in på skolan för att man visat att man vill. Med den iden skulle man väl lika gärna kunna införa ett betyg som bygger på hur mycket man ansträngt sig. Såhär skulle de säga till mig: ”alltså Fanny, du är grymt smart, men tyvärr kan vi inte ge dig ett bra betyg för du har inte ansträngt dig tillräckligt mycket”, ty det är precis så det är. Alla mina bra betyg bygger på ren intelligens, för inte fan har jag ansträngt mig.

Såhär tycker jag: man kan vara en idiot och ändå ha MVG i typ alla ämnen (Dennis är ett bra exempel, tror han fick ca 19.5 eller så). Därför tycker jag att man ska ta in på intervjuer så mycket som möjligt istället. En läkare ska till exempel ha en viss social kompetens och ett engagemang i yrket, för om inte det finns där så spelar det ingen roll hur höga betygen är. När man mäter kunskap så tycker jag också att man ska lägga mer vikt vid test som antagningsmetod, för man kan ju ha MVG i allt utan att ha den minsta förståelse för det.

Vad spelar det för roll att man ansträngt sig i tre år om man fortfarande är en idiot? Meningen med utbildningssystemet är väl ändå att vi ska ha kompetenta människor i våra yrken, inte för att skapa någon slags bedräglig rättvisa.