Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Det går inte att särskilja fysiskt och psykiskt våld.

Lady Dahmer skriver väldigt bra om våld i nära relationer:

Utöver hoten så kan han på andra sätt utsätta sitt offer för obehag och otrygghet; t.ex genom att ringa upprepade gånger. Till dig, din arbetsplats, din familj. Kanske dyka upp utanför din dörr vid återkommande tidpunkter eller bara vägra att gå. Stalking och förföljelse. VÅLD. Det är våld. Ekonomiskt våld är att styra de ekonomiska där kvinnan ofta blir beroende av mannens inkomst eller där mannen helt enkelt tar kontroll över bådas pengar och utifrån det kräva lydnad och kuvelse.

Det får mig att tänka på en frågeställning som jag ser då och då, nämligen: ”vad är värst, fysiskt eller psykiskt våld?”. Jag tycker det är en väldigt märklig fråga, av två anledningar:

  1. Fysiskt våld är psykiskt. Att bli slagen av någon, speciellt om det är i en nära relation, tar hårt på en psykiskt. Det är inte ”bara” ett slag, det är ett tecken på att en inte är värd mer än så för den personen, det är ett sätt att upprätthålla makt och kontroll och så vidare. Det går inte att särskilja den fysiska smärtan i själva slagen från den psykiska nedbrytning som det innebär att vara rädd, att bli nedvärderad på det sättet som det innebär att bli utsatt för våld och så vidare.
  2. Fysiskt våld kräver psykisk nedbrytning. Innan det fysiska våldet gör sitt inträde i en relation så krävs det att offret bryts ner psykiskt. Få skulle stanna med någon som gav den en käftsmäll första dejten, det sker en långt process av normalisering där det fysiska våldet slutligen framstår som något acceptabelt för båda parter. Det är någonting som möjliggör det fysiska våldet, och denna nedbrytning av en individ är i sig en våldshandling.

Däremot så är ju endast den fysiska smärtan som uppstår vid slag troligen mindre ”farlig” är det psykiska. Om en hade fått den i en annan situation, till exempel av att trilla i en trappa, så hade det ju troligen inte varit en personligt nedbrytande upplevelse. Det är uppenbart mycket värre att bli slagen av någon som en lever tillsammans med än att till exempel ramla och slå sig. Det säger ju sig självt, men ändå försöker folk göra denna uppdelning i fysiskt och psykiskt våld.

Det går inte att ”dela upp” upplevelser av våld i psykiskt och fysiskt. En massa saker som brukar tas som exempel på psykiskt våld påverkar ju kroppen, till exempel ens rörelsemönster, ens hygienvanor, ens klädsel och så vidare. Det har ju fysiska effekter, varför skulle det inte då kunna ses som fysiskt våld? Samma sak med fysiska våldshandlingar som påverkar psyket. Att försöka göra en strikt uppdelning och sedan dessutom komma fram till vilket som är ”värst” är att förenkla ett mycket komplext förlopp.

En kommentar till Det går inte att särskilja fysiskt och psykiskt våld.

  • IS skriver:

    Sjukt bra och viktig text, tycker du utredar problemstillingen kristallklart!
    Den enda gång jag fick en örfil av min far så var det ju inte själva slaget som gjorde ont (det var en örfil liksom), det var att han gjorde det mot mig, det kändes som en sån otrolig kränkning. Båda psykisk och fysiskt våld är destruktivt som fan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv