Jag fick den här frågan i min frågestund, men jag kände dels att jag vill svara på den direkt, dels att den förtjänar ett eget inlägg.
Hur ska man göra gällande rädslan för att gå hem ensam sent en kväll?
Kan jag ha på mig precis vad jag vill eller är det större risk att något händer om jag visar mycket hud?
Jag vill mer än något annat kunna känna mig fri. Men det gör jag inte nu, alls. Jag är rädd väldigt ofta för sånt här, och jag vet inte om min rädsla är ”rätt” eller om jag bara inbillar mig, skrämmer upp mig själv?Hur ska man göra med sådana här tankar, hur gör du?
För jag håller på att drunkna.
Jag vill börja med att säga att våldtäkter inte handlar om att visa hud, det handlar om att vi lever i ett patriarkat. Det handlar om att i det här samhället så anser vissa män att de har rätt till kvinnor, att använda kvinnor som objekt.
Jag tycker att rädslan du skriver om är svår. Å ena sidan tycker jag inte att en ska låta sitt liv begränsas av rädsla, samtidigt kan man inte säga att det är riskfritt att vara kvinna i dagens samhälle. Jag kan inte säga att det säkert inte kommer att bli utsatt för något, för jag kan inte lova det, hur mycket jag än skulle vilja att det var sant. Även om det är mycket ovanligt att en blir utsatt för övergrepp av främmande män, det mesta sker i hemmet. På det sättet är det delvis ett sätt att göra kvinnor mer toleranta inför förtrycket från män som står en nära, att istället få dem att vara rädda för något slags abstrakt stort hot. Genom att måla upp en bild av det riktigt farliga kvinnoförtrycket så kan många män förtrycka kvinnor i fred. Genom att måla upp en bild av de verkligt farliga männen så bli kvinnor tacksamma för att de finns män som inte är sådana. Genom att måla upp en bild av att kvinnor är försvarslösa och rättslösa offer så skapas också bilden av att de behöver beskydd, och det här beskyddet kommer såklart ofta från en man. Rädslan gör kvinnor beroende av och toleranta mot män. Kvinnoförtrycket finns överallt, inte bara hos män som begår övergrepp på främmande kvinnor. Rädslan, som ofta prackas på kvinnor i form av ”omtanke”, är en del av förtrycket. Alla män tjänar på att kvinnor är rädda för de få män som begår övergrepp på främmande kvinnor.
Många kvinnor är rädda för att bli våldtagna. Patriarkatet ägnar sig mycket åt att få kvinnor att vara rädda. Det är för att patriarkatet tjänar på rädsla. Patriarkatet tjänar på att du anpassar dig efter dessa spelregler. Jag tror att rädslan måste ses som ett maktmedel på samma sätt som själva övergreppen i sig. Rädslan måste också dekonstrueras och förstås som en praktik som patriarkatet framtvingar och tjänar på. Det handlar inte om att du skrämmer upp sig själv eller inbillar dig, det handlar om att många människor har lärt dig att du ska vara rädd, att du måste vara rädd, att du måste akta dig. Det handlar om att hotet om att bli utsatt för övergrepp finns där som en våt matta som lägger sig över en, tynger ner en. Det handlar om att kvinnor tipsar varandra om att de ska bära med sig foträta skor för att kunna springa snabbt snabbt, om att människor pratar om olika fantasifulla sätt att straffa våldtäktsmän, om att människor säger att en kvinnas liv förstörs om hon skulle bli utsatt för ett övergrepp. Det handlar om att den här rädslan ständigt byggs på, förs vidare. Det är inte ditt fel att du är rädd.
Rädslan handlar också om skuld. Kvinnor får lära sig att om de blir utsatta för övergrepp är det deras eget fel. De får lära sig att det handlar om hud, inte om att vi lever i ett patriarkat där män tror sig har rätt till kvinnors kroppar. Rädslan är inte bara en rädsla för ett faktiskt övergrepp utan en rädsla för att vara den sortens kvinna som blir utsatt för övergrepp. En rädsla för att vara den sortens kvinna som inte tagit till sig alla dessa råd om hur en ska göra för att bli respekterad som människa. Men; det finns ingen speciellt sorts kvinna som blir utsatt för övergrepp. Det kan aldrig aldrig vara ditt fel att någon inte har respekterat dig, respekterat din vilja. Det är alltid förövarens fel.
Det kanske inte låter uppmuntrande i stunden, men jag vill ändå säga det för att jag tror att det är en nyckel till förändring; det finns inget du kan göra för att gå säker. Det finns inget du kan göra på individuell nivå för att män ska sluta tro sig ha rätt till din kropp. Det du kan göra är att inse; skulden är inte min. Att inse att om något skulle hända, då skulle det inte vara ditt fel, det skulle vara den mannens fel, det skulle vara patriarkatets fel. Att leva, och speciellt att leva som kvinna i ett patriarkat, är aldrig riskfritt. Men genom att släppa skulden, genom att lägga den där en hör hemma, så kan det bli enklare att hantera detta. Genom att förstå varifrån rädslan kommer och vad den fyller för funktion kan det bli lättare att möta den. Och nej, det kommer aldrig att vara enkelt, men det kan bli enklare.
Och glöm aldrig; det handlar inte om kläder, det handlar inte om hud, det handlar om kvinnoförtryck.
Jag tänker att det är så viktigt, det du skriver om att vi lär oss att en våldtäkt är det värsta som kan hända en kvinna. Det är säkerligen både smärtsamt och skräckinjagande. Jag tänker dock att det är viktigt att gå utanför det och konstatera att OM en blir våldtagen så är det ändå inte slutet på livet. Det finns läkare, det finns psykologer, det finns proffs som kan hjälpa en att hantera följderna. Jag tänker att en kan avdramatisera saken lite genom att tänka typ ”Ja fan, det vore riktigt jävla fruktansvärt. Men jag skulle hämta mig!” Vad tänker ni andra om det?
Jag håller med Petra, tycker att det skal finnas utrymme för olika reaktioner och sätt att hantera våldtäkter, och visa stöd till alla. Altså, om det faktisk känns som att ens liv är förstörd och man är helt sönder inuti, så skal ingen komma och ba ”men ryck upp dig nu!”, såsom folk ofta säger angående depressioner och andra psykiska problem. Men om man INTE känner så så skal man ju inte bli dömd för det heller! Jag tror det vore bra om alla som har överlevd något sånt har chansen till at känna hopp också. Tycker inte att man ska förminska händelsen, men jag är definitivt för att sluta säga att det är det absolut värsta som kan hända.
Så jäkla bra skrivet, det här tar jag tillvara och visar min dotter och hennes kompisar, med förhoppning om att de kan växa upp utan att vara rädda!
Så himla bra skrivet!
Jätte fin text!
men vill dock bara kommentera en liten sak, det här med att männen tror att dem har en slags rätt över den kvinnliga kroppen.
Om vi snackar om Sverige så undrar jag om det är ett skämt Jag har växt upp i Skåne, Lund. Jag märker inte av det i varken mig, mitt umgänge, min skola, mitt jobb eller över allt annars?
Okej. Det är en rätt påtaglig del av mitt liv iaf.
För att förstå hur extremt många män som anser sig i någon form ha någon slags rätt över kvinnors kroppar måste man våga se vad det är det faktiskt betyder att tro sig ha rätt över någon annans kropp och hur detta finns överallt. Om du till exempel endast tolkar det dom som tror sig ha rätt över kvinnors kroppar är dom som med fysiskt våld ser till att dom får ha sex är din reaktion inte så konstig. Jag känner inte heller en enda person som med fysiskt våld har tagit rätt över någon annans kropp. Men det här är långt ifrån det enda sättet som män visar att dom anser sig ha rätt över kvinnors kroppar. Det kan till exempel vara att ge en tjej i baren en klapp på rumpan, i rent uppskattande syfte. Kvinnan har inte bett om att någon ska röra hennes kropp men en man har helt plötsligt tagit sig friheten att ”visa lite uppskattning”. Män som gör detta anser sig alltså ha rätt över kvinnors kropp. Ett annat exempel som jag ofta råkar ut för är att få massa tröttsamma kommentarer om något jag har på mig. Jag klär mig ganska spexigt ibland och för ett tag sedan hade jag ofta blomsterkrans i håret. Jag önskar att jag hade kunnat visa dig en film från en sådan kväll för att få dig att förstå just hur extremt många killar som på något sätt tro sig ha rätt över kvinnors kroppar. Jag klär mig inte i blomsterkrans för att jag vill veta vad andra tycker om min blomsterkrans, jag klär mig i blomsterkrans för att jag tycker att det är snyggt. Punkt. Men om du ens kunde ana hur många killar (och inte en enda tjej) som en sån kväll känner sig nödgade att få säga ”jaså är det midsommar? höhöhö” så skulle du nog ändra uppfattning om att killar som anser sig ha rätt över kvinnors kroppar inte existerar i din omgivning. Jag har aldrig någonsin frågat vad någon annan tycker om min krans, ändå får jag massa nedvärderande kommentarer om den? På vilket sätt är det inte ett uttryck för att anse sig ha rätt över min kropp och således bedöma den trots att jag verkligen inte ber om att bli bedömd. Att ta sig rätten att bedöma någon annans kropp eller vad någon annan har på kroppen är att ta sig rätten över någon annans kropp!
Ett annat exempel är när man efter en krogkväll har dragit med sig någon hem och hen sedan ligger och tjatar på en att man ska ha sex tills man går med på det för att slippa tjatet. Under vilka andra omständigheter skulle sånt vara ok? Tänk dig att du frågar någon om du kan hänga med på en fest och den svarar att det tyvärr inte går pga *insert random anledning*, hade det verkligen varit ok att tjata sig till att få följa med på den festen? Kanske hade vissa frågat en gång eller två gånger extra (obs! inte ok i mina ögon), men att fortsätta tjata efter det? Inte så värst okej va? Men när det kommer till sex är det plötsligt en hel massa killar (believe me, det har inte bara hänt en gång!) som verkar tycka att det är okej att tjata sig till sex pga att dom är så sugna och bla bla men inte har lust att lyssna på vad jag är sugen på? Tadaa klockrent exempel på män som anser sig ha rätt över kvinnors kroppar. Deras lust och upphetsning och vilja att komma har varit viktigare än mitt nej OCH viktigare än att följa de osynliga reglerna som annars finns för tjat. Och tro mig, jag vet hur det är att vara extremt upphetsad bredvid en person som inte vill ha sex och ja, det är Skitjobbigt. Men det får jag deala med. Utan att på något sätt få den andra att känna sig dålig på något sätt (det hade ju inte heller varit ok vid festexemplet, att få den man frågar att känna sig taskig för att den säger nej) är det JAG som får deala med den känslan. Ingen person har rätt att få någon annan att ha sex med en bara för att man m å s t e. f å . k o m m a. Men många killar tar sig denna rätt. Deras behov är tydligen viktigare än den andres behov.
Där var tre olika exempel på män som tror sig ha rätt över kvinnors kroppar och tar sig rätt över kvinnors kroppar. Det finns otroligt många mer exempel och jag tror (vet) att ALLA tjejer någon gång har varit med om en man som har ansett sig ha rätt över hennes kropp. Jag tror (vet) också att sådana män även finns i din omgivning. Du ser bara inte alla sätt det manifesteras på.