För ett tag sen fick jag en förfrågan från Ingrid.
Skulle inte du kunna skriva ett inlägg om skillnaden mellan att göra sig fin med hjälp av smink och kläder, och att göra sig fin genom att träna/banta/operera sig?
Efter alla dessa himla Blondinbella-skandaler (!) så saknar jag någon som resonerar kring varför alla tycker det är så himla fel att vilja vara smal men inte att lägga tusentals kronor på smink och kläder, att åma sig framför spegeln i jakt på bekräftelse? Alltså, jag fattar ju att ingen har rätt att kommentera på Blondinbellas kropp (och nej jag tycker inte att hon är tjock) men hälften av hennes inlägg handlar om karriär och andra halvan om utseende i form av smik och kläder – varför är det ok men inte smalhet?
Detta är en fråga som man får ofta när man är idealkritisk. Varför är det okej att sminka sig eller fixa håret men inte att operera sig eller banta? Jag vill börja med att påpeka att jag tycker att alla ska få göra vad de vill med sin egen kropp. Däremot stämmer det absolut att jag ofta ser operationer och bantning som mer problematiskt än till exempel smink när det kommer till personens eget väl och ve.
För mig handlar det inte så mycket om hur man går tillväga för att förändra sitt utseende, det viktiga är hur man förhåller sig till det. Allt handlar om hur mycket tid, pengar och välbefinnande man är beredd att lägga på sin utsida. Om hur mycket man är beredd att lida. En person som tvingar sig ut i löpspåret med stor möda varje dag för att bli smal har ett mer ansträngt förhållande till sin kropp än den som tycker att träningen är kul, även om det primära skälet är att se bra ut. Samma sak med en människa som tvångsmässigt sminkar sig så fort hen ska utanför dörren i jämförelse med en person som sminkar sig lite då och då när hen vill känna sig extra fin.
Alla gör såklart sina egna avvägningar om vad som är ett värt pris att betala för att se bra ut och inte. Jag skulle personligen aldrig lägga den tiden och den summan pengar på mitt utseende som Blondinbella gör, men jag inbillar mig att Blondinbella ser pysslet med utsidan som avkoppling också. Jag upplever det inte som tvångsmässigt från hennes sida.
Sen finns det sådana dagar där man verkligen känner att man ser ut som skit. Jag brukar för det mesta hantera det genom att hålla mig borta från speglar, andra piffar till sig extra mycket. Det är inget problem tycker jag. Det är när missnöjet med det egna utseendet och kravet att se bra ut tar över ens liv och hindrar en från att göra saker man vill eller tar orimligt mycket tid i anspråk som jag tycker att man har problem.
Om vi nu applicerar samma resonemang på operation så kan jag väl säga som så, att visst finns det operationer som jag tycker är ”okej”. Om man mår väldigt dåligt över en detalj i utseendet och kan må mycket bättre om man förändrar det så tycker jag att man ska göra det. Men allt handlar om avvägningar, om man utsätter sin kropp för stora påfrestningar på grund av operationer så borde man kanske välja en annan väg till kroppsnöjdhet.
Jag hade nog inte varit nöjd med min kropp om jag plötsligt blivit fet, jag hade nog velat gå ner de kilona igen. Jag är inte heller 100% nöjd med mitt utseende i dagsläget men har gjort avvägningen att jag helt enkelt finner det alldeles för jobbigt att gå omkring och funderar på vad jag stoppar i munnen hela tiden. Jag insåg att jag skulle lida alldeles för mycket om jag ville ha en idealkropp. Den bästa lösningen blev alltså att acceptera mig själv som jag ser ut.
Jag har svårt att tro att människor som genomgår operation efter operation, har testat alla dieter som finns och som köper skönhetsprodukter för tusentals kronor i månaden mår bra. De är ofta ute efter ett utseende som inte går att uppnå och den strävan kräver mycket tid, pengar, smärta och ibland även att man utsätter sin kropp för fara. I en sådan situation tycker jag att det är mycket rimligare att chilla ner lite på kraven på sig själv istället för att försöka uppnå sina ideal. Samma sak tycker jag om en person som lägger en timme framför spegeln innan hen lämnar huset.
Det handlar alltså inte om metoderna i sig utan om hur tvångsmässigt det är. Däremot skulle jag säga att operationer och bantning oftare hamnar inom ramen för vad jag skulle kalla osunt helt enkelt för att det per automatik innebär större ingrepp. Att sätta på lite mascara kan aldrig jämföras med att spruta in ett nervgift i sina rynkor. Men jag anser att alla ingrepp i utseendet kan göras på ett sunt och ett osunt sätt.
Bra skrivet!
Bra inlägg och jag håller med dig i stort. Dock, jag tycker inte riktigt att det går att komma ifrån att bantning och plastikoperationer faktiskt är mer problematiska samhällstrender än smink och dyra kläder. Död är en möjlig konsekvens av både bantning och plastikoperationer, såväl som en hel del skador på kropp och hälsa. Överlag gäller det inte för kläder och smink.
Jag vill inte säga åt någon vad de får och inte får göra med sina kroppar, men jag tycker att det är mer problematiskt när banting normaliseras än när sminkning normaliseras.
Klädintresse tenderar att kräva en kontinuerlig konsumtion som fåtalet nog kan hålla på en etiskt försvarbar nivå & detta skadar lågavlönade (månne barnarbetare) samt många gånger planeten. Går nog åt en hel del liv även inom kläd- & sminkindustrin, & då talar jag inte bara om djurliv.
Det har du såklart rätt i, men jag tycker att det är ett annat problem.
Ja, död av bantning & plastikkirurgi är ett problem som direkt drabbar olika individer medan överkonsumtion av kläder är ett problem som indirekt drabbar individer (så väl människor som andra djur) genom att man sabbar jordklotet, men båda är fortfarande en fråga om liv & hälsa. Dessutom glömmer du bort de underbetalda arbetarna på olika sömnadsfabriker världen över. För dem handlar det absolut om liv & hälsa och de påverkas direkt av industrin samt den överkonsumtion som omhuldar den. Arbetare som svimmar, hotar med självmord, får för lite betalt, är underåriga, får sina löner indragna för att de inte syr ”tillräckligt snabbt” och måste arbeta 16 timmar om dagen… jag har lite svårt att se hur det är ett annat problem. Det är samma problem (påverkar liv & hälsa) fast det drabbar annorlunda och sker inom olika branscher. (Alla branscherna är dock kopplade till skönhetsindustrin.)
Dock att man kan vara intresserad av att klä sig snyggt (t.ex. prioritera utseende framför komfort eller lägger mer energi på klädval) utan att konsumera särskilt mycket mer än andra.
Alice: Om det handlar om vilken typ av skönhetsfix som skördar liv så är det väl inte ett annat problem?
Fanny: Absolut, du har absolut rätt, men den som har ett stort klädintresse brukar också ha ett stort intresse av nytt & detta relativt konstant. Ingen regel utan undantag dock & det finns ju second hand-fanatiker & dom som syr själv att ha i åtanke också.
Det håller jag helt klart med om. De negativa hälsoeffekterna av bantning talas det alltför lite om.
Jag tycker att det blir problematiskt när det gäller att ”dra en gräns” för vilken typ av skönhetsåtgärd som är mer ok än den andra. Det är skönhetshetsen som marknaden påtvingar oss som är sjukdomen, att folk bantar och plastikopererar sig är ”bara” symtomet. Jag tar tidigare haft enorma komplex och kan till hundra procent förstå folk som hetsbantar och opererar sig. Även om jag personligen redan tycker att de är jättesnygga. Det är helt enkelt så människor fungerar, man vill duga i andras ögon och för vissa innebär det att vara ”perfekt” oavsett vad det kostar.
Fast det finns ju grader i helvetet. Att folk vill vara vackra är inget nytt fenomen, det har pågått i årtusenden. Däremot har det fått ta mer och mer plats i vår kultur. Jag tror aldrig att vi kommer slippa ifrån tankar på utseende helt, det är ju trots allt en del av våra personer.
Där håller jag med dig och hade man förr i tiden haft tillgång till den teknik & vetenskap som idag finns kring att förändra människokroppen, hade man nog sett en hel del operationer även på, säg, medeltiden. Så väl ett intresse för estetik som olika skönhetsIdeal fanns ju också då, idealen då bara såg annorlunda ut än de gör idag. Men idealen får förmodligen större spridning i dagens samhälle eftersom vi har radio, TV, Internet m.m..
Jag håller med dig om att hur problematiskt något är (bl.a.) handlar om hur man förhåller sig till det, men bara för att man bantar eller opererar sig betyder inte det att man har ett mer ansträngt förhållningssätt till sitt utseende än den som exempelvis ”bara” sminkar sig och fixar håret. Det är dessutom lite svårt att veta vilken grupp som har det mest ansträngda förhållningssättet: bantarna & lägga sig under kniven-människorna, eller sminkfantasterna & klädkonsumenterna? Det går egentligen till största delen bara att utgå från sig själv här (jag handlar t.ex. mest second hand numera, men klädkonsumtion är fortfarande ett större problem för mig OCH omgivningen än de operationer jag gjort, sminket var också ett större problem på den tiden jag sminkade mig varje dag) och enstaka historier man hört om andra människors erfarenheter. Framför allt: hur ska man bedöma vad som är mest problematiskt inte bara för individen, utan också för samhället i stort? Här lutar i alla fall jag över åt klädkonsumtion. Och jo, jag tycker att det är en skitviktig faktor att ta med i beräkningen, speciellt eftersom diskussionen förr eller senare ändå brukar hamna där i form av uttalanden om att de som opererar sig minsann påverkar andra negativt genom sitt beslut, eftersom de visar att man ”måste förändra sig för att duga” (som att smink inte är en förändring det med- även om den inte är bestående, kan samma princip appliceras på den: du måste förändra dig för att duga).
However: jag tycker det blir ett ganska märkligt och fördomsfullt synsätt om man utgår från att det är de som bantar och opererar sig som har det mest problematiska förhållandet, enbart för att det finns de bantare som lider, enbart för att operationer handlar om en stor summa pengar och en (oftast) bestående förändring. Just för att det är individuellt och man kan inte utgå från några historier man hört, eller hur man själv skulle känna inför att operera sig/sminka sig/whatever. Ändå utgår man från det: ja, men en operation är en så stor grej, det är ett så stort beslut, det är en bestående förändring, det kostar en massa pengar, vissa nöjer sig inte med en utan gör två… jag vet inte hur det är med er andra, men jag tycker att man här utgår från sina egna prioriteringar och sitt eget synsätt väldigt mycket, man kan liksom inte riktigt tänka sig in i att det kan finnas människor som lägger tiotusentals kronor på sitt utseende utan att känna något tvång och dåligt mående kring det hela och utan att se mängden pengar som ett problem. För hade man själv gjort allt det där, hade det varit för att man mådde dåligt.
För att ta det på ”vad är mest problematiskt för samhället”-nivån, however: där kan det mest problematiska absolut vara att konsumera kläder, ty den som har ett genuint mode & shopping-intresse kan inte bara slösa tusenlappar varje månad på nya kläder (för den som kör på det ekonomiska argumentet när det gäller plastikkirurgi kan det här vara värt att ha i åtanke att för en shopping-galning kan det i slutet av året handla om samma summa pengar som en bröstoperation kostar). Och, som Marielle påpekade, är det även något som drabbar jordklotet och de boende på detta i ganska stor utsträckning, säkerligen betydligt större än alla tuttförstoringar eftersom fler handlar budget på H&M och Lindex än de fyller tuttarna med något implantat. Och som de flesta väl redan vet, ligger väldigt mycket smutsigt bakom budgetkedjornas låga priser PLUS att det sliter oerhört på jordklotet att tillverka allt, oavsett vilken kedja eller vilket märke som sedan säljer det.