Mogi kommer med tips om ekonomi apropå lyxfällan. Att Mogi tipsar om ekonomi är i sig stor humor, speciellt då hennes tips är saker som ”lev inte över dina tillgångar”. Jaha! Så det är så man gör för att inte få skulder! Det jag finner mest lustigt med hennes inlägg är att hon på något sätt verkar tycka att det är värre att hamna i skuldfällor på grund av slarv och okunskap än på grund av att man levt för lyxigt. Det är i alla fall vad jag uttolkar av hennes extremt raljerande ton.
Jag måste säga att jag tycker att det är djupt osmakligt när en person som uppenbarligen är väldigt ekonomiskt priviligerad ska komma och moralisera, vilket är precis vad hon gör, kring andra människors ekonomi. Jag håller med om att det är negativt att människor tar lån för att konsumera men det blir liksom löjligt när Mogi själv knappast är ekonomisk utan konsumerar i en takt som de flesta enbart skulle kunna drömma om.
Jag tänker mig att om konsumtionshetsen i samhället inte var så stor och om det inte var så otroligt förknippat med lycka att kunna konsumera så skulle det inte vara så vanligt att folk hamnade i dessa skuldkriser på grund av överkonsumtion. Jag vill även tillägga att det inte bara är enskilda individer som gjort detta, utan även hela länder som levt över sin tillgångar.
Vi har ett konsumtionsideal i vårat samhälle. Detta är givetvis något man kan och bör värja sig mot, men för vissa är det inte så enkelt. Personer som Mogi förstärker och profiterar på detta ideal och är dessutom födda i en sådan position att de har möjligheten att leva ut det utan att hamna i någon skuldfälla. Jag måste säga att jag tycker att det är otroligt osmakligt att då komma och läxa upp folk om deras ekonomi när man själv inte har några erfarenheter av hur det är att inte kunna spendera flera tusenlappar i månaden och när man dessutom upphöjer extremt hög konsumtion till ett livsideal.
Gillar hennes tips om att inte ta lån för annat än att köpa bostad och liknande. Superrealistiskt för alla som vill studera efter gymnasiet.
Hon skriver ju förvisso ”materiella ting”.
Fast ett studielån kan ju knappast ses som en investering, i och med att de flesta lägger pengarna mat och liknande.
men hur ska man annars överleva om man inte köper mat? det finns väl flera faktorer som är ”onödiga” men som ändå är nödvändiga för att man ska klara av studierna – typ ett hem, kläder, nöje. Investeringen dyker ju upp i ett stimulerande och välbetalt arbete som tack för att man pluggade arslet av sig. eller?
Ett studielån – eller snarare en utbildning – är väl i sanning en investering? För den som vill bli något som kräver en högskoleexamen och inte har rika föräldrar är det en möjlighet att satsa på det liv man vill ha. Det skulle jag säga är en investering i sig själv.
Beroende på vad man läser kan det ju också göra att man tjänar mer än man annars hade gjort – om nu investering måste vara något som bara kan göras i kronor. Jag tjänar idag mer än min mamma, och nej, hon hade inte kunnat försörja mig i 4,5 år.
Finner översittarattityden mest osmaklig; ”Hej jag heter Mogis och jag gillar att sparka in öppna dörrar; lev inte över era tillgångar” – ungefär som när Blondinbella skrev:”Jag märkte att jag blev trött av alkohol och inte kunde leverera lika bra på jobbet om jag druckit vin dagen innan – folk borde dricka mindre för att producera mer”
*bitch please*