För inte kan det väl vara så att de helt enkelt tyckte att din film var skit?

Detta, mina vänner, är lyteskomik på hög jävla nivå. Rafeal Edholm beklagar sig över att det är svårt att vara man i filmsverige. Detta baserar han på att han inte fått gehör från filminstitutet när han sökt om bidrag till att göra sin film.

Såhär. Filmbranschen är extremt jävla mansdominerad, så även i Sverige. En majoritet av alla filmer skrivs av, regisseras av och produceras framförallt av män. Men Rafael tror ändå att det är på grund av sitt jävla kön som han får avslag. Är inte detta uppblåsthet i sin fulla blom så säg?

Han fick inget gehör från Svenska filminstitutet över huvud taget när han försökte få filmen finansierad.

– Det här inte en politiskt korrekt film. Jag är för det första man, så jag står upp och kissar. När ens kisserier ska ha med det konstnärliga att göra, det är jävligt tråkigt.

Och inte nog med att han är man, filmen är politiskt inkorrekt också! Och så står han upp när han kissar. Ja, Rafael. Det är säkert så att det är den onda feministpksittkissarmaffian på filminstitutet som bara släpper fram kvinnor och några få väldigt lydiga genusmedvetna män medan riktiga män som du tyvärr blir diskriminerade och det av ren princip. Precis så är det.

För inte kan det väl vara så att de helt enkelt tyckte att din film var skit?

Läs även inlägget om denna historia på Oklarheten.

31 reaktioner till “För inte kan det väl vara så att de helt enkelt tyckte att din film var skit?”

  1. Vad. I. Helvete. Människan kan inte mena allvar? För övrigt är ståkissande inte vad som definierar en man vad jag vet. Själv står jag nästan aldrig upp och kissar (om någon är intresserad!)

  2. ”Filmbranschen är extremt jävla mansdominerad”
    Och detta skulle vara ett argument för att det är lättare för män?

    Det är otäckt hur medelålders vita kvinnor har ingen som helst självinsikt och alltid samlas på små obetydliga bloggar för att ge varandra ryggdunkar. Fast o andra sidan är det underhållande hur personer lyckas bli kränkta över precis vad som helst hela tiden samtidigt som de aldrig kommer någonstans med sina miserabla liv.

    You go girls!

  3. Men…. han har alltså UPPLYST svenska filminstituten om sina privata toalettvanor då han sökte finansiering? Eller? 🙂

    1. Säkert. Han ba: jag är en manlig man, står när jag kissar!!!!!

  4. Att filmbranschen är mansdominerad får möjligtvis konsekvensen att gruppen män är mer representerad som filmskapare än gruppen kvinnor. Har vi dock statliga anslag till film där pengarna ska delas ut med målet att skapa en jämn könsfördelning så är det plötsligt väldigt mycket svårare för en enskild man att få anslag än det är för en enskild kvinna.

    Det är inte särskilt komplicerat att förstå. Sen kan ju Edholms film vara skit ändå, det har jag definitivt ingen åsikt om men själva grundproblemet är väldigt enkelt; ska pengarna delas ut med en strävan av en 50/50-fördelning mellan manliga och kvinnliga filmskapare samtidigt som det är väldigt många fler män än kvinnor som vill göra film så förfördelas män till förmån för kvinnor.

    1. Nja, för att kunna veta om det där så måste man ju veta hur många kvinnor respektive män som sökt anslag.

      1. Absolut. Men det gäller ju åt båda hållen.

        Man kan inte klaga på att filmbranschen är mansdominerad om en majoritet av alla de som vill göra filmer är män (dvs. man kan inte klaga på att de flesta filmer är gjorda av män i så fall). Man kan ju heller inte klaga på att man inte får statliga anslag för att man är man om man inte kan påvisa att det är troligt att så är fallet.

        Och det är alltså detta som jag förstått ligger till grunden för kritiken mot de statliga anslagen. Det är väldigt många fler män än kvinnor som vill göra film (och som då söker dessa anslag) samtidigt som anslagen delas ut med målsättningen att lika mycket pengar ska gå till vardera kön. Detta gör att det blir enklare för kvinnor än män att få anslag eftersom de konkurrerar med väldigt många färre personer om anslagen.

        Om just denna film skulle få anslag vet jag naturligtvis inte. Mitt första inlägg var mest riktad mot det som jag såg som ett logiskt felslut från din sida i följande citat:

        ”Filmbranschen är extremt jävla mansdominerad, så även i Sverige. En majoritet av alla filmer skrivs av, regisseras av och produceras framförallt av män. Men Rafael tror ändå att det är på grund av sitt jävla kön som han får avslag.”

        Om det stämmer som jag tror, att anslagen delas ut med en 50/50-fördelning till kön, så är det mycket möjligt att Rafael fick avslag på grund av sitt kön (eller rättare sagt att det är svårare för honom än det hade varit för en kvinna med samma ansökan).

        1. Det stämmer att sfi har en målsättning på att anslagen ska vara 50/50, men det är inte så i praktiken. Av 14 filmer är 2010 var en regisserad av en kvinna, till exempel. Sedan måste du även ta i beaktning hur mycket mansdominansens bidrar till att kvinnor drar sig från att söka sig till filmbranschen.

          1. ”Av 14 filmer är 2010 var en regisserad av en kvinna, till exempel.”

            Fast det är ju samma sak här som du påpekade ovan. Utan att veta underlaget så säger siffrorna ingenting. Däremot så är ju målsättningen en uttalad diskrimineringsmålsättning mot män, om branschen i sig är mansdominerad. Och det stödjer ju även Edholms uttalande (även om filmen kanske inte fått anslag ändå).

            ”Sedan måste du även ta i beaktning hur mycket mansdominansens bidrar till att kvinnor drar sig från att söka sig till filmbranschen.”

            Varför det? Jag kan inte se varför det skulle påverka hur anslagen fördelas.

            Möjligtvis kan man försöka fundera på varför det är mycket färre kvinnor än män som vill göra film. Är det den osäkra inkomsten, den ”manliga jargongen”, generellt ointresse eller annat? Men det bör ju inte påverka vilka som får anslag av de som verkligen vill göra film.

            Och hur mäter man för övrigt hur mycket mansdominansen bidrar till att kvinnor inte söker sig till filmbranschen?

            1. Vet du själv hur könsfördelningen ser ut bland de som sökt anslag? Jag tvivlar på att den är 14:1.

              1. Nej, jag har ingen aning, såklart. Jag bara påpekar att själva 50/50-målsättningen för anslag är diskriminerande när de som söker inte ens är nära en 50/50-fördelning, och jag antar att det var detta Edholm försökte uttrycka, även om han knappast lyckades med det på något effektivt sätt.

                Skulle heller inte förvåna mig särskilt mycket om könsfördelningen är ganska nära 14:1 men det är bara en ren gissning.

                  1. Hej!

                    Jag har aldrig postat här innan men eftersom ämnet intresserar mig och det är så frekvent att det feltolkas av de som inte har all fakta så tänkte jag sticka in med lite siffror. Jag tittade nämligen själv på svenskt filminstituts siffror förra året och behöver därför inte gissa utan kan konstatera att föregående postares misstankar är helt befogade:

                    I runda svängar var 75 % av de som sökte pengar män och 75 % av pengarna delades ut till män. Jämställt och bra alltså; man som kvinna hade samma chans att få pengar.

                    Riktlinjer sa dock att målet var att minst 40 % skulle ges till kvinnor. Institutets chef var dock mycket missnöjd med misslyckandet att uppnå målet. Som så många andra idag så såg hon 50/50-utfall som viktigare än lika möjligheter och rättigheter för kvinnor och män. Detta resulterade i att reglerna ändras till 2013 då det inte längre är ett mål att dela pengarna lika mellan gruppen män och kvinnor, utan det kommer nu att bli en regel de inte får bryta.

                    Alltså har man gått från att behandla män och kvinnor lika till att införa regler som säkerställer att detta inte är möjligt i framtiden. Fortsätter män att stå för 75 % av ansökningarna men bara få 50 % av resurserna så kommer en enskild kvinna att ha 3 gånger så stor chans att få stöd som en enskild man (50/25=2 jämfört med 50/75= 0.67).

                    De som bestämmer att det skall fungera på detta sätt gör så med stolthet och de bemöts av stöd och hyllningar från jämstäldhetstyckare högt som lågt. Får inte detta fler än mig att undra om något är mycket fel i jämlikhetsdebatten i Sverige idag?

                    1. På dessa siffror kan vi alltså se att det inte finns ngn diskriminering av män. Alltså har Rafael fel, vilket var mitt påstående från början.

        2. Om nu… vad var det, 13 av 14?… filmskapare som fått stöd förrförra året var män så var deras kön uppenbarligen inget hinder för dem. Om målet är 50/50 är det ganska uppenbart, i och med den fördelning som varit, att man är villig att göra rätt kraftiga avsteg från den regeln beroende på vilka manus som kommer in.

          Vidare: Säg att han faktiskt blev bortsållad pga sitt kön. Han kanske skulle ha varit den fjortonde mannen som fick stöd. Det är en orättvisa. Men är inte den orättvisan ganska liten i förhållande till vinsten i att lyfta fram en av de underrepresenterade kvinnliga regissörerna?

          1. ”Men är inte den orättvisan ganska liten i förhållande till vinsten i att lyfta fram en av de underrepresenterade kvinnliga regissörerna?”

            Detta är nog en av de saker jag har svårast för och som ofta representeras av vänstern/feminismem. Vari ligger värdet att lyfta fram någon underrepresenterad grupp om de inte är utsatta för diskriminering? Varför ska de inte bara få lyftas fram om de lyfter fram sig själva? Var finns poängen att göra det enklare för en grupp på bekostnad av en annan endast med skälet att de är underrepresenterade?

              1. Det har vi alldeles säker men jag är faktiskt uppriktigt nyfiken på skälen för dina åsikter i detta fall. Så om du orkar och vill får du gärna förklara poängen med att lyfta fram underrepresenterade grupper.

                1. Jag vill först och främst påpeka att ingen av oss vet hur många kvinnor respektive män som sökt bidrag.

                  Poängen är att bryta den trend av positiv särbehandling av män som finns på många områden i samhället. Enligt mig bör man inte säga att en fast del ska gå till kvinnor eftersom det blir på tok för stelbent (vilket man för övrigt inte heller gjort i fallet med Sfi, eftersom man säger 50 % bör vara kvinnor, inte att 50 % ska vara kvinnor) men jag anser att man i utdelande av statliga medel till denna typ av verksamhet ska ha en medvetenhet om att kvinnor ofta får stå åt sidan för att gynna män. Hur man väljer att formulera detta är en annan sak.

                  Folk säger att det är viktigt att ”kompetens” och ”kvalitet” går före som om detta var något man kunde mäta på en skala. Ofta är det så att historier om män ses som mer ”allmängiltiga” medan historier om kvinnor ses som just kvinnohistorier. Detta är, enligt mig, ett resultat av att vi lever i ett samhälle där manliga perspektiv tar upp en större plats, och detta är enligt mig oberättigat och tillika något negativt.

                  Jämställdhetsarbete måste dock vara bredare än att man bestämmer att man ska eftersträva 50/50-fördelning. Det handlar även, som du säger, hur många som söker sig dit från första början. Det handlar alltså om att locka kvinnor (i detta fall) till den aktuella branschen.

                  Jag tycker inte att man ska ge bidrag till skit pga detta, men jag litar på att de på sfi har kompetensen att kunna ha hänsyn både till att det blir bra film och ha en jämställdhetstanke i bakhuvudet.

                  1. Först av allt. Tack för dina svar. Alltid intressant att diskutera med folk som man inte delar åsikter med. Jag ska alledels strax iväg och göra nyttiga saker så jag kommer nog inte att hinna svara mer, men som sagt. tack för diskussionen!

                    ”Jag vill först och främst påpeka att ingen av oss vet hur många kvinnor respektive män som sökt bidrag.”

                    Självklart, jag vill föra denna diskussion på ett mer principiellt plan. Sen måste man självklart ta verkligheten i beaktande också.

                    ”Poängen är att bryta den trend av positiv särbehandling av män som finns på många områden i samhället.”

                    Jag håller med om att om någon grupp positivt särbehandlas så ska man försöka motverka detta (inom offentlig verksamhet men jag tror jag försöker avhålla mig för ett vidare utlägg om detta). Och som jag förstår det så är det i princip ett axiom hos feminismen att (vita) män positivt särbehandlas i dagens Sverige. Däremot har jag inte sett särskilt många hållbara bevis för detta.

                    Märk väl att en skillnad i utfall (exv. fler män i bolagsstyrelser) inte i sig är ett bevis för positiv särbehandling.

                    Sen ska man ju defintivt erkänna att det kan vara oerhört svårt att bevisa en särbehandling men jag tycker ändå att det är de som påstår att sådan särbehandling finns och dom till följd av detta vill diskriminera denna grupp som har bevisbördan.

                    ”Enligt mig bör man inte säga att en fast del ska gå till kvinnor eftersom det blir på tok för stelbent”

                    Jag håller med.

                    ” (vilket man för övrigt inte heller gjort i fallet med Sfi, eftersom man säger 50 % bör vara kvinnor, inte att 50 % ska vara kvinnor)”

                    Bör är väl bara snäppet bättre än ska? Det är knappast bra.

                    ”men jag anser att man i utdelande av statliga medel till denna typ av verksamhet ska ha en medvetenhet om att kvinnor ofta får stå åt sidan för att gynna män.”

                    Som ovan, detta är ett påstående som ofta ses som ett axiom, men jag är långtifrån övertygad om att det är ett sant påstående.

                    ”Folk säger att det är viktigt att ”kompetens” och ”kvalitet” går före som om detta var något man kunde mäta på en skala.”

                    Detta är ju säkerligen ett område där vi inte kommer att vara överens men jag vill ändå försöka ge min syn på saken.

                    I det privata näringslivet så tycker jag folk ska få satsa sina egna pengar bäst de vill, oavsett om vi pratar anställningar eller att satsa pengar på ett filmprojekt. Om folk väljer bort kompetens (i form av en kvinna) till förmån för något annat (som en man) så är de i sin fulla rätt att göra det och förhoppningsvis blir de straffade för det eftersom en konkurrent kan anställa den mer kompetenta kvinnan till samma pris som den första anställde en mindre kompetent man.

                    Vad gäller fördelning av offentliga medel så fungerar inte denna princip eftersom det inte finns konkurrens på samma sätt. Samtidigt så är ju kön i sig ingen garant för kompetens. Det borde helt enkelt finnas bättre kriterier för vilka som får anslag än könstillhrighet. Jag tycker att det offentliga, vid fördelning av skattemedel ska ha så objektiva kriterier som möjligt. Detta försvåras naturligtvis inom konstvärlden eftersom kriterierna för vad som är ”bra” eller önskvärt att stödja är väldigt mycket mer subjektiva. Samtidigt är jag personligen övertygad om att kön inte är en bra måttstock varken för objektiva eller subjektiva kriterier.

                    ”Ofta är det så att historier om män ses som mer ”allmängiltiga” medan historier om kvinnor ses som just kvinnohistorier. Detta är, enligt mig, ett resultat av att vi lever i ett samhälle där manliga perspektiv tar upp en större plats, och detta är enligt mig oberättigat och tillika något negativt.”

                    Jag har egentligen ingenting att tillföra. Jag har inte studerat detta särskilt noga och upplever det inte på samma sätt som du. Samtidigt ska påpekas att enligt mig så det ju så att den yttersta kriteriet av vilka som får statliga anslag till film vilken genomslagskraft filmen får. Om det är så att publiken (både män och kvinnor) hellre ser filmer om män gjorda av män så ser jag ingenting fel i att den största andelen av de statliga anslagen går till sådant som skattebetalarna vill se (sen att jag inte vill se statliga anslag till någon som helst konst är en helt annan fråga).

                    ”Jämställdhetsarbete måste dock vara bredare än att man bestämmer att man ska eftersträva 50/50-fördelning. Det handlar även, som du säger, hur många som söker sig dit från första början.”

                    Absolut. Fördelningen i sig är inte intressant. Man kan däremot titta på den och om man ser en stor skillnad mellan två grupper så kan man börja undersöka varför det är så. Sker det då en diskriminering eller positiv särbehandling så kan man ju försöka motverka denna.

                    ”Det handlar alltså om att locka kvinnor (i detta fall) till den aktuella branschen.”

                    Som sagt, jag ser inte kvinnliga filmregisörer i sig som något positivt. Jag ser det som något positivt om de får tävla mot alla andra på samma villkor. Alltså ser jag inte heller någon mening i att locka kvinnor till filmbranschen. Däremot ser jag meningen i att undersöka varför de inte är mer representerade och om man kommer fram till att det förekommer en diskriminering så ska man försöka motverka detta (det kan ju vara så att kvinnor som grupp är mindre intresserade av att göra film).

                    Men ska man försöka ändra hur en könsfördelnig för något ser ut så är det neligt mig vansinne att börja med kvotering eller positiv särbehandling. Man bör istället börja med att se till att könsfördelningen i urvalet blir mer jämnt. Till exempel genom att undanröja eventuella hinder för kvinnor att jobba med film, eller för att ta ett mer debatterat ämne, genom att få fler kvinnor att bli ingenjörer (eftersom det är de som oftast blir styrelseledamöter i stora bolag).

                    ”Jag tycker inte att man ska ge bidrag till skit pga detta, men jag litar på att de på sfi har kompetensen att kunna ha hänsyn både till att det blir bra film och ha en jämställdhetstanke i bakhuvudet.”

                    Jag litar väldigt sällan på att statliga myndigheter har kompetens för det de är satta att göra men det är min mer cyniska sida. De har nämligen sällan incitament att göra det som är bäst för skattebetalarna utan det som gör deras chefer nöjda.

  5. Oj oj oj! Nästan så att man börjar fundera på om han är ironisk (vilket han med all säkerhet inte är). Han är nog bitter över att alla verkar tycka att hans film suger (den har väl blivit rejält sågad av recensenterna?).

    1. Det är han säkert inte. Vad som helst bara han slipper tänka tanken att de bara tycker illa om hans manus.

  6. HAHAHAHAHA att han hävdar att filmen skulle vara svårfinansierad för att han var man och att den inte var PK! Jag dör. Kolla trailern, det är värt det. Hittills har filmen endast fått ettor av recensenter och alltså igen, kolla trailern. Men grattis till alla (förlåt, nu tänkte jag skriva vita kränkta män) som inte får gensvar för sin ”stora konst”, ni kan ju för alltid skylla på att den inte är tillräckligt PK och att kulturvärlden styrs av manshatare! Stackars, stackars.

Lämna ett svar till Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *