Ibland blir man utsatt för folk som vill ”förklara” saker för en. Som till exempel senaste jag skrev om lönebildning och Pelle förklarade för mig att en anställd måste tillföra såpass mycket mervärde att det överstiger kostnaderna för att ha hen anställd, och att det därför visst är så att lägre omkostnader för anställning minskar arbetslösheten (speciellt i svaga grupper) vilket alltså gör lägre lägstalöner till en bra grej. Men gud, det där begriper ju jag också, jag spenderar fan sex timmar om dagen med att plugga nationalekonomi.
Vad jag också begriper är tre saker: 1.) arbetsköpare i regel knappast är så generösa att de ger den anställda högre lön bara för att de rent ekonomiskt kan göra det, 2.) ”working poor” är en jävligt oschysst grej att ha i ett samhälle och 3.) att regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för en utsatt grupp, nämligen unga, utan att det har lett till minskad arbetslöshet.
Arbetsköpare i regel kommer troligen inte att höja lönerna om de inte måste. I läget som det ser ut idag finns det såpass mycket okvalificerad arbetskraft som bara väntar på att få jobb och som har extremt låga krav, eftersom det suger så jävla mycket att vara arbetslös (regeringen har ju, som ni kanske minns, fört en politik vars syfte varit att de arbetslösas krav ska sänkas). Om lönesättningen var individuell så skulle folk säger jobba för en femtiolapp, vilket skulle göra att arbetsköpare i en massa situationer skulle välja bort sin gamla och mer erfarna arbetskraft när de började kräva mer skälig lön. Därför är det jävligt viktigt med fackföreningar.
Working poor är ett begrepp som åsyftar människor som jobbar men som ändå är fattiga. Det är helt enkelt ganska onajs att jobba heltid eller mer och fortfarande bara dra in så mycket pengar att man knappt går runt. Ni kan kalla mig idealist, men ett sådant samhället vill jag faktiskt inte ha. Jobbar man så ska man ha skäligt betalt och de som är såpass oförmögna att deras arbete inte ens är värt en rimlig livslön borde rimligtvis tas om hand om av trygghetssystemet, kanske jobba deltid eller liknande.
Den arbetslöshetspolitik vi haft de senaste åren har i mångt och mycket byggt på dessa teorier. Det ska vara billigare att anställa för är det tillräckligt billigt kommer arbetslösheten inte att existera har man resonerat och sänkt arbetsgivaravgifter och momssatser utan resultat, i samma veva har man även jobbat för att arbetslösa ska kunna tänka sig att ta arbete för lägre och lägre löner genom jobbskatteavdrag, försämringar av villkoren för de arbetslösa och så vidare. Denna politik har helt enkelt inte fungerat särskilt bra.
Om lönerna låg på 1 krona i timmen så skulle arbetslösheten kanske vara ett minne blott, kanske även på nivåer som 50 kronor i timmen, men allt detta måste vägas på andra samhällsvärden också.
Vad gäller den sänkta arbetslösheten pga de åtgärde som Regeringen genomfört så vill jag nog anföra följande: Vad gäller momsen så antar jag att du syftar till den så kallade restaurangmomsen som sänktes till 12 % från och med 1 januari 2012. Det har nu alltså gått ca 9 månader sedan dess. Det är alldeles för kort tid för att kunna prata om vare sig positiva eller negativa effekter, eftersom det som efterfrågas är en långsiktig effekt.
Vad gäller lägre arbetsgivaravgifter för unga så brukar det hävdas från fackförbundshåll att dessa inte lett till fler jobb. Jag tycker dock att det saknas en dimension i den debatten. Mtp att det varit en gigantisk ekonomisk kris i världen så kanske analysen inte borde utgå från hur många jobb som skapats utan hur många jobb som sparats. Men det är ju alltid enormt svårt eller omöjligt att prata om den alternativa verkligheten som aldrig blev av.
Vad gäller din invändning om att arbetsgivare sällan ger anställda löneförhöjningar bara för att de kan så stämmer det såklart. Men lönetagare tar heller sällan en lägre lön än de måste och poängen med lägre kringkostnader för att anställa är att det bör skapa fler jobb, vilket ökar lönetagarnas förhandlingsutrymme eftersom konkurrensen om duktiga arbetare ökar.
Sen, om man pratar om sociala värden så ska man ju också väga in att dagens lönegolv skapar ett positivt värde åt de som idag har arbete och de som förväntas komma in på arbetsmarknaden. Men det sker på bekostnad av de vars värde på arbetsmarknaden inte når upp till lönegolvet, vilket ofta är väldigt utsatta grupper som handikappade och invandrare med dåliga kunskaper i svenska.
Ett bra exempel är gruppen funktionshindrade. Arbetsgivarna erbjuds allt möjligt för att anställa människor med funktionshinder, men ändå är omkring hälften utan arbete. Så, den sortens politik hjälper inte, vilket väl de flesta borde ha insett vid det här laget.
Hej!
Jag gillar din blogg! Undrar om du har några reflektioner angående begreppet ”lookism” – det skulle isf vara intressant att ta del av dem.
Undrar även om du har något bra svar på tal när det gäller folk som hänvisar till ”forskning som visar att symmetriska ansikten/ timglasformad kropp / stora läppar”” anses vackert i alla kulturer – därför är vackra människor bättre rent genetiskt sett” när de ska typ försvara utseendefixering. Tack för kul och intressant läsning i övrigt! /Dina
Ditt resonemang tycks bygga på följande:
1. Om man har socialbidrag och erbjuds ett 50 kr/h-jobb, så måste man tacka ja till det, även om denna lön ligger under socialbidraget.
2. Det går inte se till att undvika att drabbas av 50 kr/h-jobberbjudanden.
3. Medborgarlön är en politisk omöjlighet.
4. En bättre fördelning av ägande är en politisk omöjlighet.
För om något av detta slutade att gälla så skulle ju ingen vara utlämnad till 50 kr/h-jobb. (Med medborgarlön skulle folk förvisso godta att jobba för 50 kr/h, men denna låga inkomst skulle bli som tillägg till medborgarlönen, och alltså skulle de inte vara fattiga).
Och om man kan välja grundantaganden hur som helst så kan man ju motivera vad som helst.
De två sista grejerna ser jag som politiska omöjligheter idag, även om jag såklart hoppas på att det förändras.
Som tur är har vi idag fortfarande relativt starka fackföreningar, så få personer behöver ta jobb för 50 kr/h, men nog är det så att det har blivit mer attraktivt att ta jobb under skitvillkor och skitlön eftersom regeringen drivit en politik med syfte att uppnå just detta.
Kan du ange källa på ”3.) att regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för en utsatt grupp, nämligen unga, utan att det har lett till minskad arbetslöshet”?
Det är ju bara att ta en titt på arbetslöshetsstatistisken…
Nej, det är det inte. Du måste jämföra med hur det skulle sett ut om de inte sänkt…
Men det är ju som du givetvis själv begriper inte möjligt. Du kan väl tro det är en bra metod, faktum är att det saknas empiriska belägg.
Visst är det möjligt att göra en uppskattning…
Utifrån en nationalekonomisk modell då? Nationalekonomin är ju känd för att vara en jävla skitvetenskap hoppas jag att du känner till.
Packad?
Givetvis inte. Sluta tramsa.
Med ditt utbrott så var det en berättigad fråga…
Man använder sig av statistiska metoder, men du kanske tycker de är skit också?
Jobbskatteavdraget har betytt att låginkomsttagare får ut mer och har större chans att leva på sin lön. Avdraget har inget att göra med lägstalöerna eftersom de förhandlas fram med facket. Sänkta arbetsgivaravgifter har liknande effekt, låginkomsttagaren får ut samma summa men kostnaden att anställa blir lägre och fler blir anställda. Så det är ju en bra politik för låginkomsttagare som får ut mer och får större chans att få jobb!
Bara det att det inte har fungerat, fast det gjort det billigare för företag att anställa (dock ej i jobskatteavdragsfallet då).
Det går inte att svara på det utan att beakta en alternativ verklighet där arbetsgivaravgifterna för ungdomar inte sänkts. Kanske är de som som ”skapades” egentligen räddade jobbtillfällen som försvunnit annars, pga finanskrisen?
Vilket osökt får mig att tänka på att det är svårt att göra prediktioner inom nationalekonomi, eftersom det sällan finns en jämförbar kontrollgrupp.
De tär ju väldigt svårt att studera på det sättet, men jag hade ändå varit beredd att i ngn mån betrakta politiken som framgångsrik om det inte var för att arbetslösheten ligger på samma nivåer som innan borgarna tog makten, om inte högre.
Problemet där är ju att det efter borgarnas övertagande av regeringsmakten har inträffat en finanskris som är värre än kanske någonsin tidigare. Även om Sverige inte är balnd de mest direkt drabbade länderna så är det ganska enkelt att föreställa sig att krisen får stora indirekta effekter på Sverige. Det gör det väldigt svårt att göra sådana jämförelser.
Ja, det är ju standardförklaringen. Samtidigt så har de gjort nedskärningar i välfärden vilket fått folk att förlora jobbet, och uträkningar har ju också visat att om man istället anställde de arbetslösa så skulle det kosta lika mycket som arbetslöshetsåtgärderna gör idag. Utifrån detta drar jag slutsatsen att politiken gör människors liv miserabla i onödan, om du förstår.
Kan du ange källa på det?
Att de gjort nedskärningar i den offentliga sektorn är ju allmänt känt. Åtgärder för arbetslösa kostar ju olika beroende på hur de ser ut, men i Ekonomihandboken så står det om detta, och de lär ha hänvisat till källor själva. Även FN har gjort beräkningar på detta, en rapport som jag förvisso inte läst själv men som ofta hänvisas till. För mer källor kolla här: http://denenskildemedborgaren.wordpress.com/2011/12/20/arbetslosahet-kostar/
Har läst boken och det är faktiskt inte mycket rätt i den… Mycket tyckande och ingen vetenskap, selektiv i vad som presenteras, mycket konstiga tolkningar i andra fall. Kan inte rekommenderas oavsett vilken politisk syn man har.
Nå, många tycker inte som du.
Men då ser man bara på att den bekräftar sina förutfattade meningar och inget annat. Seriöst, boken skulle inte ens bli godkänd som c-uppsats…
Sen är beräkningarna felaktiga då de inte beaktar utträngningseffekterna…
Ta en titt på….tja….världen(!) och nämn ett land där lägstalönerna är oreglerade och arbetslösheten lägre! Jag är definitivt ingen allvetare men känner inte till något.
Tillochmed Reinfeldt erkänner ju att sänkta lägstalöner inte skapar arbete (efter att Annie Lööf kväkt ur sig ännu en av sina otaliga grodor)!
Vad gäller låginkomsttagare så har den lilla hundralappen dom fått genom jobbskatteavdraget genast ätits upp av den höga a-kassan.
Att inte jobba för mindre än avtalat är hela grundidén med att organisera sig och den stora anledningen att en vanlig Svensson från Borås har en lön där hen kan köpa hus, köpa näringsriktig mat och låta alla sina barn oavsett kön studera om dom vill det.
Hade hellre lagt pengarna från jobbskatteavdrag och restaurangmoms (som ju egentligen är ett sorts socialbidrag till en bransch på kryckor som väller över av svartjobbare) på vuxennärvaro i skolan eller att personaltäta sjukvården.
Här har du en studie som visar på sambandet mellan arbetslöshet och minimilöner: http://www.federalreserve.gov/pubs/feds/2003/200323/200323pap.pdf