Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer om en grej som jag kom in i på förra inlägget, nämligen detta om ”feminismen gått för långt”. Ibland vill folk (oftast män) att en ska diskutera huruvida ”feminismen har gått för långt”. Förutom att jag har grymt svårt att begripa hur en ideologi som strävar efter jämlikhet kan gå för långt så blir jag liksom alltid konfunderad när jag funderar på hur dessa människor ser på sitt eget inflytande i frågan. Ungefär som om det var deras sak att avgöra huruvida det finns ett behov av mer feministisk kamp. Ungefär som om den kvinnliga frigörelsen är något som de själva kan stoppa och starta efter behag.
Anledningen till att kvinnor har så mycket rättigheter idag är inte att någon varit ”snäll” och gett oss dessa. Anledningen är inget annat än en lång och tålig kamp mot förtryck. Det var liksom inte så att de styrande en dag bara bestämde sig för att ”ok, nu gör vi samhället lite mer jämställt”. Detta säger ju sig själv, men det finns fortfarande många som vill låta påskina att det faktiskt inte har varit på detta sätt.
Detta handlar om att i efterhand täcka över de konflikter och kamper som lett fram till frigörelsen för viss grupper, för att skapa intrycket av att frigörelse inte är något man kämpar sig till utan något som är från ovan givet. Något en bör vara tacksam för, nöja sig med och inte kräva mer av.
Givetvis tycker de som över huvud taget ställer frågan att feminismen har ”gått för långt”, de flesta skulle nog inte velat att den kommit någonvart över huvud taget. Saken är att det är helt jävla ovidkommande vad de tycker och inte tycker om feminism, för det är inte för dem kampen förs. Som feminist får en inte låta sig luras av detta och tro att det här är personer vi behöver lyssna på eller på något sätt övertyga om ett feminismen inte har gått för långt. Visst kan det vara roligt att debattera saken, men en ska samtidigt veta att personer som ställer frågan inte är några vi behöver ha med oss på vår sida.
Det är knappast så att frigörelse historiskt har kommit till genom att de som mister sina privilegium på grund av denna blir övertalade till att förstå rimligheten i den, det har alltid och kommer alltid att handla om maktkamp. En kan aldrig förvänta sig att någon ska komma och ge en rättigheter bara för att en är människa, det är något en måste kämpa sig till. Och så spelar det ärligt talat ganska liten roll om någon jeppe tycker att det har gått för långt.
Jag tycker att det finns massor att göra för att förbättra kvinnors situation! Problemet med (viss…) feminism är att de inte är ute efter jämlikhet. Det finns exempelvis lagar som inte är könsneutrala som man inte vill ändra. Ett annat exempel är kvotering som många feminister vill ha som inte alls går ut på jämlikhet utan diskriminering på grund av kön. Man tycker helt enkelt att det är rätt att diskriminera män. Ur detta perspektivet är det helt klart så att viss feminism har gått för långt.
Det behövs absolut en kamp mot diskriminering av kvinnor men att börja diskriminera män är ingen lösning…
Att säga att vissa feminister inte är ute efter jämikhet tycker jag är konstigt, för det känns som om det snarare handlar om att du inte håller med om hur jämlikhet ska uppstå.
Om man inte är för könsneutral lagstiftning har jag svårt att se att man skulle vara för jämlikhet. Och det är inte speciellt ovanligt med feminister som inte vill ha könsneutral lagstiftning. Min definition av jämlikhet är att faktorer som inte är relevanta inte ska påverka, exempelvis är kön eller ras inte relevant vid lönesättning eller tillsättning av tjänster. Vad är din definition? Och diskriminerar den någon på grund av kön?
Signaturen ”Pelle” står tydligen för Per Ström.
Menade förstås ”Pär”.
Och nej, jag är inte han…
Jag tror att skillnaden där ligger i hur man menar att dessa faktorer påverkar en. Att de är neutrala i lagen behöver inte betyda att de är neutrala i verkligheten – med ras blir det till exempel väldigt tydligt. Även om det inte finns lagstiftning om att man ska behandla folk med utländsk bakgrund illa så sker det ändå. Vad man menar med att kvotera in vissa människor till vissa yrken, är att vissa grupper redan prioriteras även om det inte finns en lag eller regel om det. Man menar att det är normer som styr, där traditionellt manliga eller kvinnliga egenskaper har värderats högre. Därför tycker man att kvinnor av naturen är ”bättre” på vårdyrken och män är ”bättre” på att vara chefer, även om det inte alls behöver vara så (uppenbarligen finns det superbra manliga vårdare och kvinnliga chefer!). Därför vill man upprätta ett system där man prioriterar kvinnor eller män till vissa yrken, om två sökanden har likvärdig kompetens såsom utbildning eller tidigare erfarenhet (även om det såklart alltid är svårt att avgöra vad som är relevant kompetens).
Detta kan man se som att man lagstiftar mot det andra könet, men vad de feminister som är för kvotering menar är att bara lagstiftar bort den särbehandling som redan finns. För att främja situationen för de som vill ha ett yrke som är dominerat av ena könet, men också för att främja yrket i sig eftersom mångfald berikar! Till exempel har polisyrket sedan fler och fler kvinnor blivit poliser gått från att avskräcka folket till att kommunicera och beblanda sig med folket.
Jag är mycket väl medveten om hur man resonerar och att man berättigar diskriminering på det sättet. Men, diskriminering av en specifik person blir inte rätt bara för att någon annan har fått fördelar…
Sedan är lagstiftning normgivande. Detta är f.ö. ett vanligt argument för sexköpslagen. Att staten ska behandla sina medborgare lika, oavsett kön, ras, sexuelläggning osv, är tycker jag, en mycket rimlig norm för staten att sprida…
Sedan är det skillnad mellan positiv särbehandling, vilket är vad du pratar om när skillnaden mellan två personer är försumbar, och kvotering, som inte ställer några krav på hur stor skillnad det får vara i kompetensskillnad…
Positiv särbehandling är en form av kvotering, och oftast när kvotering diskuteras så är det kvotering efter likvärdiga meriter avses. Det avses i princip aldrig att anställa någon med uppenbart lägre kompetens, för att hen tillhör en minoritetsgrupp. Sedan vad som ses som kompetens är också diskuterbart, i undersökningar så har personer med samma formella bakgrund beskrivits som mer kompetenta för att personen var av manligt kön eller etniskt svensk.
Nej, håller inte med om att det är kvotering efter likvärdiga meriter som oftast avses. Se exempelvis förslag till kvotering till bolagsstyrelser, där man exempelvis vill att 40% ska vara kvinnor oavsett meriter och kompetens. I Norge fann man att kvinnorna var mindre erfarna än de män som de ersatte.
Visst är det ett stort problem när ett visst kön eller viss ras ses som en nackdel (eller merit…) oavsett om det är medvetet eller inte!
Ar det inte logiskt att kvinnorna var mindre erfarna an mannen de ersatte eftersom de var nya? Alder spelade kanske ocksa in pa erfarenheten och dessa kvinnor kanske inte hade fatt samma chans att samla pa sig erfarenhet tidigare i livet pa grund av diskriminering. Och bara for att de hade mindre erfarenheter inom just detta sa kanske de hade andra erfarenheter som kan vara fordelaktiga? Skulle forovrigt vilja se den har typen av undersokning och slutsats om rollerna vore ombytta, da hade resultatet garanterat haft en positivare ton mot mannen.
Nu kan jag vara ute pa hal is men med tanke pa vad manga kvinnor det ar som blir utsatta for overgrepp och valdtakt och inte far upprattelse i domstol ar det inte logiskt da att ogifta kvinnor ensam far vardnaden om barnet om hon inte valjer att dela den? Jag har aldrig blivit utsatt for nagon form av sexuellt overgrepp vare sig i eller utanfor en relation, men om jag blev gravid efter en valdtakt och inte valde att gora abort skulle jag inte vilja att den biologiska fadern skulle vara en del av vare sig mitt eller barnets liv. Det ar sa klart beklagligt for alla man som far barn med kvinnor som man tror sig ha en bra relation med som sedan vagrar lata vardnaden vara delad, men med tanke pa vad manga kvinnor det ar som blir misshandlade och valdtagna och aldrig far upprattelse ar denna diskriminering i lagen inte alls lika allvarlig som den forst ter sig.
Den verkliga diskrimineringen i lagen ligger snarare at det hallet att den diskriminerar samkonade par. Det spelar ingen roll om tva kvinnor ar gifta och skaffar barn med hjalp av provrorsbefruktning, kvinnan som inte bar barnet maste anda ansoka om adoption medan fadern i ett tvakonat gift par som skaffar barn pa samma satt inte behover gora det,
Jag tycker absolut att just pappor som saknar rätt till sina barn är ett stort problem, som måste lösas genom delad föräldrapenning först och främst. Det skulle leda till att pappor fick närmre relation till sina barn.
Varför ska de män som sköter sig straffas för det fåtal (ja, det är ett fåtal…) som inte sköter sig?
Gör ett nytt försök att svara, hoppas det hamnar på rätt plats.
Ja, du är ute på hal is här. Bara för att ett fåtal män är våldsamma ska väl inte alla ogifta kvinnor få ensam vårdnad automatiskt. Två fel blir inte ett rätt.
I de fall där det faktiskt är befogat bör modern i så fall behöva ansöka om ensam vårdnad, inte uppge fader och kunna kvittera ut ersättning utan att behöva dela med sig av vårdnaden.
Men nu har du fel.
Du måste göra skillnad på syfte och konsekvenser, alltså varför någon förespråkar något och vad själva fenomenet kommer att få för följder.
De som förespråkar kvotering förespråkar det för syftet ”Ökad jämlikhet”. Att påstå något annat är helt enkelt inkorrekt. Det du däremot tycker är att kvotering inte kommer att få ”Ökad jämlikhet” som konsekvens. Det är du givetvis välkommen att tycka, precis som att kvoteringsförespråkare tycker att kvotering kommer att få ”Ökad jämlikhet” som följd, och det är ett ämne som självklart går att diskutera. Men att hävda att kvoteringsförespråkares SYFTE med att förespråka kvotering inte skulle vara ”Ökad jämlikhet” är helt enkelt inte sant.
Visst har du rätt i det men jag tror också att det beror på vad man menar med jämlikhet. Att det skulle vara jämlikhet med 50-50 som vissa förespråkar är inte sant eftersom det enkelt går att konstruera exempel när det inte är så. Kalle får jobb på företag A istället för Kajsa som är mer meriterad. Kajsa blir diskriminerad. På företag B som ser att en an fått jobb på företag A anställer Cissi istället för Peter som är mer meriterad än Cissi. En 50-50 förespråkare skulle anse att allt var frid och fröjd då en man straffats på grund av att en annan man blivit otillbörligen gynnad. Detta tycker inte jag är jämlikhet och mer av detta blir inte mer jämlikhet.
Men vad innebär ”meriter” i det här sammanhanget? Jag tycker ordets innebörd är ganska oklar. Dessutom anställs ju folk av massor av anledningar utöver meriter: hur väl tros en överensstämma med företagsfilosofi och fungera i det sociala sammanhanget på jobbet etc. Dessutom är inte alla meriter jämförbara, av uppenbara skäl.
Kan det inte finnas ett egenvärde i att försöka ha en viss bred i sin personalstyrkas attityder och upplevelser och kan inte det anses vara viktigare än de där två årens extra erfarenhet Kalle har än Maja?
Visst, men det är inte lämpligt eller lagligt att ha kön eller ras som merit…
Inte ifall det innebär att man bara anställer vita män. Annars ser jag en hel del fördelar, faktiskt.
Eh, nej. Det är inte så kvotering fungerar överhuvudtaget.
Kvotering används på ett av två sätt. Antingen, ifall två sökande är mer eller mindre likvärdiga så tar en in den som tillhör den underrepresenterade gruppen. Eller så söker en enbart personer tillhörande den underrepresenterade gruppen och tar bara emot ansökningar från dessa. Det första är den vanligare, den andra förekommer knappt.
Vidare kvoterar företag överlag inte efter varandra.
Folk som förespråkar kvotering förespråkar inte att en tar in mindre kompetent personal, utan de hävdar att företag i dagsläget tar in mindre kompetent personal då män, vita, osv gynnas av sin etniska och könstillhörighet. De anser att en vit man helt enkelt uppfattas som mer kompetent, oavsett den faktiska kompetensnivån.
Jasså, då måste jag rensa bort en del av mitt minne eftersom jag har varit med om just det att man valt en mindre kompetent kvinna istället för en mer kompetent man med just argumentet att man var tvungna att förbättra statistiken.
För övrigt är alternativ två inte laglig i Sverige när det gäller anställning vilket förklarar varför den knappt förekommer.
Jag vet att det finns studier som visar att män betraktas som mer kompetenta än kvinnor när de har samma meriter, men detta rättfärdigar inte att man diskriminerar en man (eller någon annan för den delen) på grund av hur andra (både män och kvinnor…) beter sig.
Fast det du helt ignorerar är ju att idén inte är at diskriminera män, utan att upphäva den diskriminering mot kvinnor som en anser redan finns och gynnar män.
Idén är att diskriminera män till förmån för kvinnor. Det är ett mycket (o)lustigt argument att det är ok att diskriminera en man om inte är gynnad till förmån för en kvinna som inte blivit ogynnad bara för någon annan man diskriminerat någon annan kvinna…
Nu är jag visst på gång 🙂
Men om du tittar på kvoteringen till norska bolagsstyrelser så är det just så det går till. Man har blivit tvingade att ta mindre kompetenta kvinnor eftersom bolagen kunde tvångslikvideras om man inte har minst 40% av varje kön.
Först och främst: Nu argumenterar jag inte för kvotering här. Du påstod att syftet med kvotering är att diskriminera. Jag hävdar att det inte stämmer, utan att du tycker att det är en konsekvens av kvotering.
Har du en källa på att det är vanligt förekommande att en tagit in mindre kompetenta kvinnor på bekostnad av mer kompetenta män? Och framför allt en källa som då också hävdar att ”ja, det här är syftet med kvotering” och att det inte är ett exempel på människor som då inte förstått vad det egentligen är som förespråkas?
Kvotering ska dessutom inte innebära att folk avskedas, utan det är en policy vid anställning. Och om en hög position är det som sökes så tvivlar jag å det grövsta på att det bland de sökande oftast inte finns en kvinna med i toppen av de mest kompetenta.
Det gjorde han väl inte alls, han skrev att de tycker att det är okej att diskriminera män, inte att det var syftet.
Vore jag kvinna hade jag nog haft väldigt delade känslor för att få anställning på ett företag som kvotera, får man tjänsten för att man är bäst eller för att man är kvinna? Den frågan kommer nog även de omkring ställa.
Samma sak skulle många vita män kunna fråga sig på de flesta arbetsplatser världen över, men detta tas aldrig upp då många verkar utgå från att vi har ett ”neutralt” system i samhället idag…
I de flesta fallen har kvinnor och män möjlighet att få tjänsten, även om kvinnor har det svårare är det inte samma sak då det i kvotering endast är den ena som har någon som helst möjlighet att få tjänsten. Skulle det vara uttalat att endast män var aktuella för en tjänst och jag fick den skulle jag känna ett tvivel på om jag fick den för att jag är bäst eller om det är för att jag är man.
Självklart ska vi alla göra vad vi kan för att eliminera skillnaderna som endast kan förklaras med könet, men kvotering tror jag är väldigt fel väg att gå.
Två fel blir inte ett rätt.
Hur ändrar vi på inrotade fördomar, tänkesätt, antaganden? Exempelvis föreställningar om kvinnor som mer lämpade för vård- eller serviceyrken och män för yrken som företagsledare, filmregissörer, kirurger – ”för att det alltid varit så”. Vad tycker du själv skulle vara en bättre väg att gå?
Hmm, två vågskålar, i den ena lägger jag ”diskriminera icke gynnade män till förmån för kvinnor bara för att vissa män varit gynnade historiskt” och i den andra lägger jag ”information, information och mer information så att de med beslutanderätt gör ett medvetet upplyst val av vem de tillsätter”.
Tja, jag tror ju att det är mycket mer långsiktigt och hållbart att informera mera. Visst tar det längre tid, men två fel blir inte ett rätt.
Baserat på hur du ställde frågan antar jag att du är för att utesluta män från vissa rekryteringar. De män som blir diskriminerade, tror du att de kommer att känna att jämställdhetsarbetet i samhället är lyckat? Kommer vi få med oss dem i övertygelsen om att jämställdhet är bra?
”Problemet med (viss…) feminism är att de inte är ute efter jämlikhet.”
Det tycker jag nog uttrycker en åsikt om syftet.
Tror det är bäst att förtydliga lite, det är skillnad på kvoteringsförespråkarens och kvoteringens syfte.
”Hmm, två vågskålar, i den ena lägger jag ”diskriminera icke gynnade män till förmån för kvinnor bara för att vissa män varit gynnade historiskt” och i den andra lägger jag ”information, information och mer information så att de med beslutanderätt gör ett medvetet upplyst val av vem de tillsätter”.”
Micke C, jag tror du överskattar folks förmåga att göra ett medvetet upplyst val av vem de tillsätter. Information är bra, ja, men det räcker inte.
Det beror på hur snabbt och hållbart resultat man vill ha. Jag anser att det är bättre med ett långsiktigt hållbart samhälle än ett kortsiktigt resultat utan acceptans av en väldigt stor del av befolkningen.
Då det är överrepresenterat av kvinnor i tex vården så bör även de tvingas att enbart anställa män i en kvoteringsåtgärd (oavsett om de är bäst lämpade) ???
Det går ju att både informera-beslutsfattare-medvetet-val och kvotera samtidigt. Och jag tycker kvotering är en strategi med långsiktiga resultat.
Och visst, på kvinnodominerade yrken kan män kvoteras in när meriterna är likvärdiga. Och på mansdominerade yrken kan kvinnor kvoteras in när meriterna är likvärdiga. Inget problem.
Kul att du byter ut ren kvotering där den ena inte ens har en chans till en tjänst som det diskuterades mot positiv särbehandling. Det är för övrigt enligt min erfarenhet sällan som arbetssökande har så pass jämförbara meriter att positiv särbehandling blir aktuell, beroende på vilka erfarenheter och längden på dessa.
Trevlig helg på dig
Pelle – undrar vilka lagar du syftar på? Alltså vilka lagar är det som ”feminister” inte vill ändra på? Skulle vara intressant att veta!
Föräldrabalken 6 Kap 3 § börjar med meningen
Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.
11 § Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp.
Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.
1 § Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte. Lag (1998:407).
Detta är tre exempel på lagstiftning som inte är könsneutral och som många feminister inte vill ändra på
På vilket sätt är dessa lagar feminismens fel??? Jag tror verkligen inte att det är fler feminister än andra människor som vill ha de här lagarna, liksom har de onda feministerna drivit igenom att pojkar får omskäras? Så jävla kul. Skyll på feministerna bara! Hur jävla lite koll får man ha? Samt att i första lagen räcker det med ett faderskapstest så får pappan gemensam vårdnad. Hur hade du tänkt dig att det annars skulle funka, vilken man som helst skulle ju då kunna kräva vårdnaden om ett barn. Men just det, jag glömde, detta är ju feministernas lömska idé. Den här kom jag att tänka på: http://www.harkavagrant.com/index.php?id=341. Sov gott!
Ja sa aldrig att det var feminismens fel, bara att det är vanligt att feminister inte vill ändra dem. Och nej, det räcker inte med ett faderskapstest. Mamman måste gå med på delad vårdnad. Annars måste pappan gå till domstol!
”många feminister” låter luddigt. Och lagarna handlar om helt olika saker. Angående föräldrabalken så kämpar ju exempelvis Fi! Och vänsterpartiet för lika delat ansvar för barnen – något som rimligen underlättas av könsneutral föräldrarbalk och framför allt individualiserad föräldrarförsäkring. Så tänk det är ju raka motsatsen till vad du (Pelle) påstår.
Både V och Fi har uttalat att de INTE vill ha könsneutral lagstiftning.
Det fungerade nyss igen att få svaret på rätt plats, så here we go :
Att de är för en låsning av föräldrapenningen till 50-50 utan överförbara dagar är jag med på att de kämpar för, jag tror inte att det får önskad effekt, men jag har inte funnit någonstans att de önskar ändra i föräldrabalken. Snarare har FI formuleringar som skulle göra att vårdnaden i många fall tillfaller mamman under en (i barnens perspektiv) lång tid medans en anklagelse utreds (även om det är uppenbart att den är falsk) och när vårdnaden väl blivit enskild är det väldigt svårt att bryta upp det beslutet . Vet du något om att de verkligen kämpar för en könsneutral föräldrabalk så ge gärna en källa på det, jag har inte hittat något sådant trots att det som du säger rimligen skulle underlätta deras mål, dock har jag hört uttalanden i likhet med Gudruns om att kvinnorna typ förtjänar de fördelar de har i den nuvarande föräldrabalken.
Förresten så är det så med barnbidraget att man kan komma överens om hur det ska delas. Men om man inte gör det tillfaller barnbidraget mamman.
Men det feminister generellt förespråkar är ju likvärdigt föräldraskap, dvs så skulle barnbidraget delas lika. Om pappor tog hand lika mycket om barnen skulle detta förmodligen att ändras. Men nu är det ju så att det oftast är mammorna som står för inköp till barnen mm så barnbidraget är en konsekvens av hur samhället ser ut. Men feminister vill ju generellt ändra på samhället så att mammor och pappor har lika ansvar för barnen. Det är inte feminismen du borde klaga på, klaga på de konservativa som tycker att män och kvinnor har olika roller.
Den tongivande feministen Gudrun Schyman motiverade detta med att män tjänar mer än kvinnor och hon ville inte ändra… En könsneutral variant skulle vara att föräldrarna delar efter hur mycket barnet bor hos respektive förälder. Det borde väl vara bäst för alla, inklusive barnen?
Pelle: Att kvotera är att diskriminera pga kön ja, till så vida att man riktar insatser mot en specifik grupp och inte till den andra. Men då skulle man kunna säga att Gymnasiet diskriminerar mot folk som inte läst grundskolan, Mataffärer diskriminerar mot folk som inte har pengar och den här bloggen diskriminerar mot folk som inte har internet. Det blir ju löjligt, och i slutändan så handlar ju kvotering om att motverka den diskriminering som faktiskt finns. Enligt ditt resonemang blir det ju då helt omöjligt att tillämpa insatser som ska motverka REELL diskriminering. Det blir lite smått absurt, som när vissa vill mena att antirasister egentligen är rasister för att de påpekar att vissa människor utsätts för rasism och andra inte.
”Diskriminering är, i sin bredaste definition, när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor, inte på grund av meriter eller kvaliteter utan på grund av mer grundläggande egenskaper till exempel delar av den diskriminerades identitet.” Så dina exempel är inte exempel på diskriminering…
Några invändningar och kommentarer…
”Förutom att jag har grymt svårt att begripa hur en ideologi som strävar efter jämlikhet kan gå för långt så blir jag liksom alltid konfunderad när jag funderar på hur dessa människor ser på sitt eget inflytande i frågan.”
Här kan jag ju säga att det råder delade meningar om huruvida feminismen strävar efter jämlikhet, visst finns det feminister som gör det och den ursprungliga definitionen är att det ska vara jämlikhet som är målet, så är inte längre fallet som jag ser det. Du har själv skrivit att feminismen är till för kvinnosaksfrågorna och att manrättsaaktivister får ta eget ansvar för att kämpa mot de orättvisor som drabbar män för att de är män, det har feminismen inget ansvar för.
Precis som du skriver så verkar många feminister inte anse att det behöver lyssnas på kritiker över huvud taget, enligt min mening är det brist på kritiska röster inom ROKS gjorde att de kunde hamna så fel i sina tankebanor. Det fanns ingen som kunde reflektera över om de kanske gått för långt, vilket de hade, då alla var JA-sägare inom organisationen.
Då feminismen har ett väldigt stort inflytande genom att vara politiskt korrekt blir det som så att väldigt många känner sig överkörda och utpekade på alla möjliga sätt av feminismen då samma brist finns inom feminismen, ingen kritik är ”värd” att ta till sig och därmed finns inget att reflektera över och det leder till att många feminister tycker helt enkelt att det är rätt att diskriminera män. Ur detta perspektivet är det helt klart så att viss feminism har gått för långt.
Då jag är för jämställdhet kan jag inte vara för feminismen!
Att de är för en låsning av föräldrapenningen till 50-50 utan överförbara dagar är jag med på att de kämpar för, men jag har inte funnit någonstans att de önskar ändra i föräldrabalken. Snarare har FI formuleringar som skulle göra att vårdnaden i många fall tillfaller mamman under en (i barnens perspektiv) lång tid medans en anklagelse utreds (hur absurd den än må vara. Vet du något om att de verkligen kämpar för en könsneutral föräldrabalk så ge gärna en källa på det, jag har inte hittat något sådant trots att det som du säger rimligen skulle underlätta deras mål, dock har jag hört uttalanden i likhet med Gudruns om att kvinnorna typ förtjänar de fördelar de har i den nuvarande föräldrabalken (ja, jag vet att jag inte har någon källhänvisning till det).
Ja, du är ute på hal is här. Bara för att vissa män är våldsamma ska väl inte alla ogifta kvinnor få ensam vårdnad automatiskt. Två fel blir inte ett rätt.
I de fall där det faktiskt är befogat bör modern i så fall behöva ansöka om ensam vårdnad, inte uppge fader och kunna kvittera ut ersättning utan att behöva dela med sig av vårdnaden.
Denna skulle vara svar till styvbarn@gmail.com
Att de är för en låsning av föräldrapenningen till 50-50 utan överförbara dagar är jag med på att de kämpar för, men jag har inte funnit någonstans att de önskar ändra i föräldrabalken. Snarare har FI formuleringar som skulle göra att vårdnaden i många fall tillfaller mamman under en (i barnens perspektiv) lång tid medans en anklagelse utreds (hur absurd den än må vara. Vet du något om att de verkligen kämpar för en könsneutral föräldrabalk så ge gärna en källa på det, jag har inte hittat något sådant trots att det som du säger rimligen skulle underlätta deras mål, dock har jag hört uttalanden i likhet med Gudruns om att kvinnorna typ förtjänar de fördelar de har i den nuvarande föräldrabalken (ja, jag vet att jag inte har någon källhänvisning till det).
Hej Micke C.
Här får du ett långt svar.
Det jag vet om Fi!s föräldrarpolitik hämtar jag härifrån
http://www.feministisktinitiativ.se/downloads/grasrot/for-en-feministisk-politik.pdf
På sidan 14 står följande:
55. Fi ska verka för att föräldraförsäkringen reformeras. Inför individualiserad föräldraförsäkring. Socialt föräldraskap måste uppvärderas. Föräldraförsäkringen ska ge andra personer än de biologiska föräldrarna möjlighet att ha omsorg om barn, utgångspunkten ska vara barnets behov av trygghet, stabila relationer, vård och omsorg.
56. Fi ska verka för att föräldrabalken (kap 6 om vårdnad, boende och umgänge) ändras så att den utgår ifrån barnets rätt till omsorg snarare än från de biologiska föräldrarnas rätt till ”sina” barn. Under utredningstiden för anmälda vålds- eller sexualbrott mot barn ska den misstänkte inte ha någon umgängesrätt med barnet. Socialtjänsten ska se till att barnets rätt till skydd går före den misstänktes föräldrarätt. Vid fällande dom ska förövarens gemensamma vårdnad upphöra, så också umgängesrätten. Vill barnet ändå ha umgänge med föräldern ska sociala myndigheter ovillkorligen tillsätta en så kallad kontaktperson för att säkra barnets trygghet och liv.
Som du kan läsa under punkt 56 står alltså att de vill förändra föräldrabalken så att den utgår ifrån barnets behov. Visserligen står inget om att de vill göra lagtexten ifråga köns-specifik men heller INGENTING om att föräldrabalken inte ska vara könsneutral enligt dem.
Återigen : med tanke på att de förespråkar en individualiserad föräldrarförsäkring samt en familjepolitik som bygger på barnets behov och inte i första hand biologiskt föräldrarskap så finner jag det helt absurt att tro att de skulle hävda mammans rätt rent juridiskt. De vill ju som sagt upphäva de skillnader i ansvar som idag existerar. (Kvinnorna tar ut 83% av föräldraledigheten exempelvis)
Slutligen : du skriver : ”Snarare har FI formuleringar som skulle göra att vårdnaden i många fall tillfaller mamman under en (i barnens perspektiv) lång tid medans en anklagelse utreds (hur absurd den än må vara)” .
Det som Fi! verkligen skriver är : ”Under utredningstiden för anmälda vålds- eller sexualbrott mot barn ska den misstänkte inte ha någon umgängesrätt med barnet. Socialtjänsten ska se till att barnets rätt till skydd går före den misstänktes föräldrarätt. Vid fällande dom ska förövarens gemensamma vårdnad upphöra, så också umgängesrätten. Vill barnet ändå ha umgänge med föräldern ska sociala myndigheter ovillkorligen tillsätta en så kallad kontaktperson för att säkra barnets trygghet och liv.” – det gäller oavsett om den anklagade föräldern är man eller kvinna eller trans. Så jag förstår inte hur du kan få det till att det är diskriminerande mot män specifikt? Är det inte rimligt att barn skyddas från en potentiell förövare tills ärendet är utrett? Detta utgår från barnets behov inte kvinnans. Som känt kan även kvinnor anklagas för misshandel, incest etc.
Vad gäller Vänsterpartiets syn på frågan stämmer det att de så sent som 2011 ej ville ha könsneutral lagstiftning vad gäller barnbidraget – något som enligt exempelvis mig är fel och åt helvete. (Jag är dock själv vänsterpartist och jag vet att många inom partiet vill ändra detta. Och det övergripande målet är att det ska vara en jämn ansvarsfördelning mellan könen vad gäller förälder-ansvaret).
Angående feminister inom sossarna så vill man ha en könsneutral lagstiftning. Läs mer här : http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barnbidraget-bor-delas-lika_6239846.svd
Vad jag försöker säga är : inom feminismen råder olika åsikter om saken så det går inte att tala om en gemensam feministisk agenda i detta fall. I övrigt så får man väl undersöka argumenten för varje lag för sig, det rör sig om helt olika sammanhang som lagarna ska tillämpas på. Jag har dock inte tid med det just nu, så gör det själv i händelse att du är intresserad.
Den gemensamma faktorn är dock att feminismen kämpar för en individualiserad föräldrarförsäkring. Detta skulle innebära att mannens roll som förälder stärktes och inte kan avfärdas i exempelvis vårdnadstvister. Barn skulle få bättre kontakt med sina fäder etc etc. Det är bara bra konsekvenser av en sådan reform, inte minst för män.
Som det är idag tar som sagt mammorna ut 83% av föräldrapenningen och så kan vi ju fan inte ha det!
Anser fortfarande att du baserar det du skriver på egna slutsatser av deras texter och inte på grund av vad de faktiskt skriver, det bör ju eftersträvas en neutral lagstiftning logiskt sett men…
Har sett många fall där det skickas falska anklagelser om allt möjligt i samband med separation, i samtliga så har det även när det varit uppenbart en falsk anmälan mot mannen tagit månader för utredningarna att bli klara och nerlagda, vid de två tillfällen som jag känner till att en anmälan mot kvinnan gjorts så har dessa lagts ner inom 3 veckor (en av dessa styrktes av vittnesmål av poliser). Därav drar jag slutsatsen att deras förslag kommer att stärka kvinnans möjligheter till enskild vårdnad. Om en förälder inte haft kontakt med barnet i ett par månader så påverkar även det riskerna att mista vårdnaden, så ser verkligheten ut för många fäder.
Angående att många inom vänsterpartiet tycker att partiet har fel är väl bra, gåller det även att ogifta mäns automatiskt ska få delad vårdnad med (om inte ansökan om enskild vårdnad godkänns)?
Tills dess att partiet ändrar sig väger de avvikande åsikterna väldigt lätt.
Micke C – om jag drar egna slutsatser är det väl inget emot vad du gör isf? Du utgår ju ifrån att Fi INTE vill ha könsneutral lagstiftning trots att INGET i texten tyder på det. Var konsekvent!
Förstår ej heller varför du återigen drar upp detta med umgängesrätten. Det är ju könsneutralt förslag så då är du väl nöjd? Dvs. kvinnliga misstänkta skulle inte heller få träffa sina barn under utredningstiden om Fi fick som de ville. (Jag tycker inte det är en feministisk utan en barnrättsfråga, det gäller att värna om barn i dessa fall, inte kvinnliga föräldrar. Vårdnaden ska tillfalla den förälder (oavsett kön) som inte misshandlar eller utsätter barnet för incest – är det verkligen så svårt att inse rimligheten i detta?).
Vad vänsterpartiet anser ifråga om detta och annat kan du som sagt fråga dem om, vilket jag rekommenderar att du gör innan du bestämmer dig för att avfärda feminismen :
http://www.vansterpartiet.se/kontakt/
Slutligen vill jag tacka för mig, jag har ej mer tid att lägga på denna ”diskussion”.