Bloggkommentatorerna skrev detta inlägg om hur mycket utseende värderas och att man istället borde värdera intelligens och andra inre kvalitéer. Titeln är ”hellre ful än dum i hövvöt”. Ofta när man diskuterar det utseende ställt mot andra egenskaper så tas just det här med intelligensen upp.
Alltså, personligen värderar jag ju intelligent väldigt högt för att det är min största skill (enligt mig själv då, men det fattar ju alla) men jag kan tycka så himla synd om alla människor som faktiskt är osmarta i ett samhällsklimat där intelligens värderas så högt som det faktiskt gör. För det är viktigt att vara smart om man ska ha något att säga till om, det är det faktiskt. Människor som inte är smarta blir lätt nedvärderade så fort de öppnar käften.
För det första skulle jag vilja ha mer diskussion om vad intelligens faktiskt är. Vissa verkar förknippa det himla mycket med att ha åsikter om precis allt eller att vara kvick och kunna argumentera för sin sak. Där håller jag väl inte riktigt med. Människor som är riktigt intelligenta har en förmåga att lyssna in och ta till sig och inse att man sällan har alla fakta tillgängliga när man skapar sig en åsikt. Men den där typen av bufflig intelligens är oftast den som värderas högst, på bekostnad av det lite mer ödmjuka och inlyssnande.
Jag har absolut inget emot folk som är korkade, däremot har jag något emot folk som tror att de vet allt och saknar förmåga att lyssna på andra. Det finns inget som gör mig så irriterad som människor som kommer och tycker saker rakt ut ur ingenting och som sedan, när man ifrågasätter dem, inte är intresserade av att varken försvara sin åsikt eller tänka över den. Det är något jag tycker finns hos hemskt många personer som betraktas som smarta, den här övertron till sin egen intellektuella kapacitet och undervärderanet av andras. Och det ständiga behovet av att synas och prata om sina idéer istället för att utveckla dem.
Jag vet själv att jag inte är så himla bra på detta men jag försöker faktiskt (tro det eller ej). Och på senare tid har jag skiftat fokus när det gäller förebilder. Innan var det ofta människor som hade starka åsikter och var konsekventa, nu är det desto mer personer som har förmågan att lyssna på vad andra har att säga och som har välunderbyggda argument för sin åsikt när de väl kommer med en. Eller sånadär genuint snälla och varmhjärtade människor som man stöter på ibland, det tycker jag är fantastiskt. Och jag önskar att jag kunde vara lite mer sån själv, istället för nuvarande ignoranta bitch som tycker sig ha rätt om allt.
Känner igen det där. Kan läsa bloggar med människor som omsorgsfullt bemöter åsikter pch tar till sig, som andra läser porr. Det här med att bara ”ja, du har rätt, jag hade fel”, hur ofta ser man det? Sen är det väl lite extra vanligt just bland bloggare att man är ganska arrogant, och då blir de ju riktigt exotiskt med motsatsen.
Angående intelligens brukar jag tänka att det verkligen finns flera sorters, så att de flesta iaf kammar hem någorlunda betyg i någon variant. Om inte annat har man väl gott minne eller ett utmärkt lokalsinne. Jag är rätt trögfattad och uttrycker mig stolpigt, men jag räknar matte jävligt bra. Typ. (Rätt ovärt jämfört med de mesta annat dock, så varför är det den mest creddade sortens intelligens?)
Jag tycker att intelligens, i ”hög IQ, logiskt tänkande, god inlärningsförmåga”-bemärkelsen av ordet är rätt överskattat. Klart att det kan vara en positiv egenskap att ha och innebära fördelar i många sammanhang, men det känns som att det oförtjänt har blivit den mentala egenskap som anses bäst att ha. Det finns betydligt fler förolämpningar som angriper någons intelligens än någon annan psykisk egenskap jag kan komma på, trots att det finns mängder av andra egenskaper som kan vara lika gynnsamma både för en själv och omgivningen, som ändå inte är relaterade till ens utseende.
Jag kan tycka att det är störande med så kallade intelligenta personer som har ett överdrivet stort självförtroende och som gillar att höra sin egen röst men ingen annans. Intresserade av något samspel eller utbyte av åsikter är de inte.
EGENTLIGEN är det ju de här med vad man faktiskt gör som man borde uppskatta/ dissa snarare än vilka eventuella talanger och begåvningar man har.
håller helt med dig och jag försöker vara sådan men ibland blir det för mycket, för vissa människor är helt enkelt så jsukt säkra på sin sak att jag liksom dras med och blir övertygad då deras självsäkerhet får mig att liksom stamma.
måste även säga att mycket det du skrev om vad du inte uppskattar är sånt jag har haft problem med vad gäller LD och Fridén. Men att vara lite rabiat behövs ju det också.
”personligen värderar jag ju intelligent väldigt högt för att det är min största skill” – En ”skill” är en intelligens. Det finns nio definierade intelligenser. Alla är bra på något och därför är alla intelligenta.
Det skulle jag väl inte säga. Jag är ingen expert på hur man definierar intelligens men så som jag använder ordet så menar jag förmåga att tänka abstrakt och resonera. Om jag skulle mena ”social intelligens” så skulle jag säga social kompetens.
Jag antar att du syftar på Gardners tankar kring intelligens, men det är knappast den etablerade betydelsen av ordet.
http://www.gunnesboskolan.lund.se/nyasidan/portfolio/portfoliomapp/nz/nzbilder/specialbevakat/multipla%20intelligenser.html
där kan du läsa lite om du vill veta hur man definierar intelligens. I skolan etc är det ofta bara två av de nio som värderas. Kanske därför du inte tycker att de resterande är intelligenser?
Alice: Tycker iaf hans teori låter logisk. Och med all respekt har jag mer förtroende för någon som forskat om det i över 20 år och som är med i min psykologibok än någon random bloggare som spekulterar lite fritt om vad ”intelligens” är.
Jojo, men jag skriver fortfarande om det som gemene man brukar mena med uttrycket. Ifrågasätter inte konceptet social intelligens som sådant.
Nehe, ok men du ville ju ha mer diskussion om vad intelligens var? Vad just ”gemene man” brukar mena varierar väl beroende på vad personen själv har för värderingar eller hur pass insatt man är i vad intelligens verkligen är.
Jag anser väl ändå att t.ex. logisk-matematisk intelligens brukar vara mer vad ”gemene man” menar än t.ex. musikalisk.
Bra skrivet! Känner mig träffad på ett positivt sätt. =)
Om du vill veta vad ordet intelligens betyder i vardagliga sammanhang kanske du skulle rådfråga en ordlista snarare än en psykologibok. Upplever du att det är meningsfullt att anmärka på ordvalet hos någon som uttrycker sig på ett fullt bergipligt sätt med hänvisning till en definition som inte ens är den dominerande på området?
Jag ber om ursäkt för tonen, förresten. Det var inte menat att låta fullt så drygt som jag nu märker att det gör.
Ingen fara! Men Fanny skrev att hon ville ha en diskussion om vad intelligens är, och då tycker jag att det är intressant att ta upp ”de nio intelligenserna”. För folk som kanske har ett lamt ordföråd eller är dåliga på att plugga till prov blir avfärdade som ”korkade” även fast de kanske är grymma på t ex dans eller att tänka ”utanför lådan”.
De jag stött på som varit mest allmänbildade och duktiga på att föra diskussioner har även varit de som haft svårast att ha relationer, de har liksom varit lite ”socialt handikappade”. Att inte kunna ha sunda relationer med människor och veta vad som är bäst för en på så sätt tyder mycket på avsaknad intelligens, hur kvick man än är och hur lätt man än har för att ta in information. Kanske låter cheesy, men de flesta är verkligen smarta på sitt sätt och det är något jag tycker är viktigt att understryka.
Jag tycker i och för sig att begåvning är ett bättre ord i sammanhanget, men överlag håller jag med. Det är tråkigt att begåvning inom logik och språk ofta antas vara bättre och viktigare än begåvning inom musik, relationer eller sport.
Jag tycker att de egenskaper som man tar upp rörande de nio olika intelligenserna är intressanta (hade innan bara hört om social intelligens utöver ”vanlig” intelligens), men jag skulle inte använda uttrycket intelligens på det sättet. Intelligens för mig innefattar den lingvistiska och den logisk-matematiska. Det betyder inte att jag tycker att de andra egenskaperna är mindre värda, men det är inte så jag använder begreppet.
Däremot så tycker jag att många blandar ihop intelligens med att ha vassa armbågar och alltid låta munnen gå om precis allt. Det är inte intelligens för mig i någon mening, bara bufflighet och kvickhet.
Förstår inte helt riktigt varför intelligens betyder endast de två sakerna för dig, men ok.
Att sedan de som har ”vassa armbågar” kanske uppfattas som skarpa av andra är väl för att de är så pass kaxiga och därav ger ett sken av att de är 100% säkra på vad de snackar om.
Anledningen till att jag använder ordet så är för att jag har andra ord för att beskriva de andra sakerna. T.ex. om ngn har social intelligens säger jag socialt kompetent. Det är så de flesta använder ordet intelligent, dessutom, vilket gör det praktiskt.
Det är absolut s att folk med vassa armbågar ses som smartare för att de tar så mkt plats, Jag ogillar dock den attityden skarpt.
Ja jag ogillar också den attityden, men samtidigt är ju de rätt smarta som vet hur de ska göra för att verkar smarta 😉
Enligt Svenska Akademins ordlista betyder intelligens skarpsinne, förstånd och begåvning. De är så breda ord att de kan tolkas på många olika sätt.
http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista