Det är bra att vara snäll.

Ibland kan jag bli lite sur på att folk gör värsta ideologiska striden av så simpla saker som denna. Oavsett om man tycker kvinnor ska raka sig under armarna eller ej så kan man väl ändå komma överens om att det är dumt att vara dum och att man istället ska vara snäll. Djupare än så är det inte.

Hellre dum i hövvöt är ett ignorant arsle med vassa intellektuella armbågar.

Bloggkommentatorerna skrev detta inlägg om hur mycket utseende värderas och att man istället borde värdera intelligens och andra inre kvalitéer. Titeln är ”hellre ful än dum i hövvöt”. Ofta när man diskuterar det utseende ställt mot andra egenskaper så tas just det här med intelligensen upp.

Alltså, personligen värderar jag ju intelligent väldigt högt för att det är min största skill (enligt mig själv då, men det fattar ju alla) men jag kan tycka så himla synd om alla människor som faktiskt är osmarta i ett samhällsklimat där intelligens värderas så högt som det faktiskt gör. För det är viktigt att vara smart om man ska ha något att säga till om, det är det faktiskt. Människor som inte är smarta blir lätt nedvärderade så fort de öppnar käften.

För det första skulle jag vilja ha mer diskussion om vad intelligens faktiskt är. Vissa verkar förknippa det himla mycket med att ha åsikter om precis allt eller att vara kvick och kunna argumentera för sin sak. Där håller jag väl inte riktigt med. Människor som är riktigt intelligenta har en förmåga att lyssna in och ta till sig och inse att man sällan har alla fakta tillgängliga när man skapar sig en åsikt. Men den där typen av bufflig intelligens är oftast den som värderas högst, på bekostnad av det lite mer ödmjuka och inlyssnande.

Jag har absolut inget emot folk som är korkade, däremot har jag något emot folk som tror att de vet allt och saknar förmåga att lyssna på andra. Det finns inget som gör mig så irriterad som människor som kommer och tycker saker rakt ut ur ingenting och som sedan, när man ifrågasätter dem, inte är intresserade av att varken försvara sin åsikt eller tänka över den. Det är något jag tycker finns hos hemskt många personer som betraktas som smarta, den här övertron till sin egen intellektuella kapacitet och undervärderanet av andras. Och det ständiga behovet av att synas och prata om sina idéer istället för att utveckla dem.

Jag vet själv att jag inte är så himla bra på detta men jag försöker faktiskt (tro det eller ej). Och på senare tid har jag skiftat fokus när det gäller förebilder. Innan var det ofta människor som hade starka åsikter och var konsekventa, nu är det desto mer personer som har förmågan att lyssna på vad andra har att säga och som har välunderbyggda argument för sin åsikt när de väl kommer med en. Eller sånadär genuint snälla och varmhjärtade människor som man stöter på ibland, det tycker jag är fantastiskt. Och jag önskar att jag kunde vara lite mer sån själv, istället för nuvarande ignoranta bitch som tycker sig ha rätt om allt.

Hellre en arg amatör.

  1. Det kommer som en besvikelse att kungen inte tänker gå i pension. Varför inte? Kan inte svenska folket gemensamt gå ihop och besluta att hon borde pensionera sig så att vi kan få ha Victoria istället. Hon verkar mycket proffsigare. Nästan som ett folkligt val skulle det vara!
  2. Jag förmås inte bli upprörd över att Håkan Juholt har snackat skit om sina partikamrater öppet, då tycker jag nästan gnällandet över drinkpriserna är värre. Visst är det otaktiskt och visst får man räkna med att det kommer ut, men just det jag gillar med Juholt är att han inte är nån mes. Han verkar liksom inte vara den som viker sig i första taget och det tycker jag är en hemskt god egenskap, speciellt när det kommer till politik. Jag hoppas på lite hårda tag nu för jag är trött på att alla ska klappa varandra medhårs. Och jag har hellre en glad (eller arg) amatör än nån jävla streber.