Ibland kritiseras människor som tar upp det faktum att mycket av feminismen idag är väldigt exkluderande för ickevita kvinnor och kvinnor med sämre ekonomiska förutsättningar för att splittra rörelsen. Det menas ofta att de istället för att kritisera ska visa ”systraskap” och ena sig i kampen. Samma kritik riktas ganska ofta mot feminismen inom klasskampen, eftersom vissa tycker att kampen mot kapitalismen ska prioriteras och kvinnor helt enkelt få stå ut med att vara underordnade. Resonemanget brukar gå något i stil med att vi ska ta tag i det förtrycket sedan, när vi löst det här eftersom det är viktigare.
Idén om att det skulle gå att ta tag i olika kamper, lägga all energi på dem, lösa dem och sedan gå över till nästa, en i taget, är för det första ganska naiv. Det kommer helt enkelt inte gå att få alla att engagera sig i feminismen med löfte om att få hjälp i kampen mot rasismen sedan. Vidare så går det inte att särskilja olika former av förtryck från varandra, utan de går in i varandra. Våra upplevelser av förtryck baserar sig på såväl ras, könstillhörighet, klass och så vidare, och alla dessa bildar en helhetsupplevelse. Det går inte att särskilja upplever av att vara ett visst kön från upplevelser av att vara en viss ras, som geniet bakom bloggen Falskheten skriver i sin krönika på genusfolket.
I sådana här sammanhang blir det så tydligt; en polemik som gör att jag tvingas välja; kvinna, eller icke-vit. Det här kravet på ställningstagande, avslöjar sig självt; om inte min upplevelse av att vara kvinna ryms i den, är det för att den inte utgår ifrån en sådan. När jag tvingas välja bort delar av den, blir det tydligt vilken typ av kvinnlighet som räknas; men inte bara prioriteras; den tas för given, den iklär sig formen av neutrum.
Vithet misstas oftast som det. Det är däri dess kraft ligger. Att uppta rollen som osynlig så duktigt, så bra att vi själva går på det.
Men det här är inte färglära. Min upplevelse är lika färgad av hudfärg , lika specifik och oallmängiltig som den vita är.
Ändå är det bara min kropp som kräver asterisk. Min upplevelse som måste understrykas, påpekas, för att ens kommas ihåg alls, för att ens få delta.
Att vissa ska vänta med att ta sin strid innan vi klarat av en annan, viktigare sådan, innebär även att vi ska rangordna vilka förtryck som är viktigast. Detta säger ju en del om hur dessa människor ser på saker. Hur kan det vara viktigare att kämpa emot ett förtryck än ett annat? Lustigt nog är det alltid till exempel vita feminister som tycker att rasismen är mindre viktig än patriarkatet. Undrar hur det kan komma sig…
Det hela handlar ju egentligen om att de som är privilegierade inom en grupp inte har någon lust att kämpa emot sin egen överordning, men gärna vill ha hjälp från underordnade i sin egen kamp. Det är bara att inse att de vita feminister som tycker att ickevita feminister ska lägga antirasismen på hyllan för en stund inte kommer vara intresserade av att ta tag i kampen sedan, när de bekämpat sin egen underordning.
Hela idén om att vissa människor ska ”stå ut” för att uppnå någon slags enighet i kampen är fascistisk. Det handlar om att vissa människors intressen ska offras för något slags högre mål, om att slå ner olikheter i intressen för att gynna kampen för någon slags utopi. Jag förstår inte hur en kan tycka att någon slags framgångsrik kamp emot förtryck kan drivas på dessa premisser.
Det kanske kan vara taktiskt att gräva ner stridsyxan ibland, men det en förlorar i ideologi är så mycket större. Vi kan inte bygga kampen mot samhällets förtryck på förtryck, och så får vi ibland stå ut med att det går långsamt, att vi alla inte kan enas.
För att ”enas” handlar alltid om att den förtryckta ska backa i sina krav, bortse från sina intressen. När du ber människor att gräva ned stridsyxan för att enas så ber du dem också att ignorera en del av sig själv, en del av det förtryck de blir utsatta för och en del av sin frigörelse. Du ber dem att uppoffra sig för att du ska kunna bekämpa din underordning, med deras hjälp, utan att behöva ifrågasätta din egen överordnade position gentemot dem.
Det bästa sättet att enas inom en rörelse är att de privilegierade slutar förtrycka, inte att de diskriminerade slutar kämpa emot det förtryck som drabbar dem.
”Det bästa sättet att enas inom en rörelse är att de privilegierade slutar förtrycka, inte att de diskriminerade slutar kämpa emot det förtryck som drabbar dem.”
Förlåt att jag kommenterar på detta inlägget, ville bara ha din uppmärksamhet. Jag reagerade när du skrev ”Alla män förtrycker alla kvinnor”, kan du ge konkreta exempel på vad t ex min kille skulle kunna göra för att inte förtrycka ALLA kvinnor?
Du kan gott och väl kommentera på något av de inlägg jag skrivit om saken istället, och förslagsvis även läsa dem.
Kan du länka mig till ett sådant inlägg? Där du säger exakt vad alla män bör göra i din drömvärld, en konkret lista av alla saker du tycker att de borde göra. Jag har försökt hitta något men det verkar bara som abstrakta uppmaningar. ”Sluta förtrycka”, det säger mig liksom ingenting.
Nå, det är för att det inte finns någon sådan lista som gör att en kan bli ”färdig” som manlig feminist, de får kämpa på tills patriarkatet är krossat precis som alla oss andra, som jag skrivit om i det här inlägget http://www.arsinoe.se/det-finns-ingen-feministisk-punktlista/ och tangerar i det här inlägget http://www.arsinoe.se/jag-tanker-inte-tugga-analysen-at-dig/. Men du kan inte ha letat länga för för bara några dagar sedan skrev jag just om hur män som vill jobba mot kvinnoförtrycket kan göra http://www.arsinoe.se/man-och-feminist-hur-gor-en/
Det känns lite som om du inte vet själv vad du vill ska göras. ”Män bör ändra sitt betéende, sättet att se på världen, tänka annorlunda” osv., men inget konkret. Vissa män gör redan det. Min kille har aldrig förtryckt mig, vi har delat lika på hushållsarbete ända sedan vi flyttat in tillsammans, han är för lika rättigheter, han respekterar mina åsikter osv..
När du skrev ”alla män förtrycker alla kvinnor” så kanske du bara menade de flesta du känner eller alla som du vart tillsammans med? Jag har en tendens missförstå eller att ta saker bokstavligt ibland.. 🙂
Nej, jag menar det jag skriver. Jag har mängder av texter angående detta, vad som är patriarkalt och relationer och hur en kan ändra det, speciellt under relationskategorin. Om du eller din kille inte har lust att ta till dig så är det helt okej, men det är faktiskt inte mitt fel.
Vad är ditt syfte med att fråga? Du verkar vara mer intresserad av att bevisa att jag har fel än att faktiskt jobba för en mer jämställd relation. Vill du ha det mer jämställt så borde du försöka få ihop saker och ting själv, vill du bara bevisa att jag har fel så kan du sluta kommentera.
Jag är för jämställdhet, jag menar bara att långt ifrån alla män förtrycker alla kvinnor, jag skulle nog säga att de flesta män inte trycker några kvinnor, i alla fall inte dem jag har träffat.
Du har säkert rätt angående en massa saker, jag reagerade bara när jag läste i nån annan blogg att du hade skrivit ”Alla män förtrycker alla kvinnor”. Jag håller helt enkelt inte med dig där, du har inte träffat alla män, du har träffat en liten liten liiiten andel av alla män och antagligen haft otur om alla dem du träffat har sysslat med våldtäkt, kvinnomisshandel osv.. Jag vill bara att du ska veta att de flesta män inte förtrycker, that’s all ^^
Fast min analys bygger inte på att de män jag träffat varit våldtäktsmän eller kvinnomisshandlare allihop. De flesta män jag känner är feminister, värnar om jämställdhet i relationer etc, de förtrycker också enligt mig.
Men du verkar inta vara ute efter att ha någon slags diskussion, eftersom du uppenbarligen inte har läst det jag skrivit om saken, alternativt grovt misstolkar det.
Jag har inte läst så mycket, jag hittade din blogg igårkväll. Jag kan dock tänka mig att det är förvirrande för män att veta vad de ska göra. ”Lista ut det själv. Sluta förtrycka. Ändra ditt betéende”, jag tror inte att jag hittat några konkreta exempel efter att ha läst flera artiklar nu, det låter för mig bara som att du är generellt missnöjd med livet.
Jaha. Synd för dig att du inte lyckas vaska fram något konkret av det jag skriver. Orkar inte riktigt ta ansvar för det faktiskt.
Hej. Jag funderar på ditt användande av ordet ”ras”. Är det ett medvetet val? Jag har alltid upplevt det som ett rasistiskt /kolonialt spåkbruk i sig att tala om raser när det kommer till människor istället för hudfärg eller etnicitet.
Ja. Jag förstår vad du menar, men läste en person som argumenterade övertygande för det. Hen menade att eftersom det faktiskt är hudfärg det handlar om, och inte t.ex. kultur, så funkar inte etnicitet. Ras anknyter också till föreställningar om hur olika människor är mer än hudfärg, vilket ju är relevant inom rasismen. Men är öppen för förändring också.
Jo, håller med om att etnicitet inte är optimalt heller. Dock det som används på universitetet bland annat. Andra alternativ är väl ”ursprung”. Känner bara att ordet ras för tankarna till typ rasbiologiska institutet. Och det känns ju inte så mysigt.
Nej, det är klart. Men det är väl lite det som är poängen, att det är just den rasismen det handlar om, idén om att människor kan tillhöra olika raser.
Fast man kan inte heller avfärda begreppet ras helt och hållet, dels eftersom det existerar som ett socialt begrepp och dels eftersom det inte finns något begrepp som på samma sätt beskriver just hudfärg/drag. Etnicitet är för relativt och flytande, ursprung säger egentligen inget alls – hur långt bak ska man gå? Att sluta använda begreppet för att det inte känns så mysigt (dvs för att man inte vill se sig själv som en läskig rasbiolog) är att blunda för ett förtryck som ju just bygger på föreställningen om raser.