Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Jag behöver inte välja.

Angående detta jag skrev om att välja mellan ett jämlikt och fattigt samhälle och ett ojämlikt och rikt så vill jag lägga till en sak. Bland många personer tycks det frodas en uppfattning att jämlikhet förhindrar innovation och att människor tjänar pengar eftersom de så kallade incitamenten för att utveckla idéer och så vidare blir mindre.

För det första är det en konstig ide när man ser på det rent empiriskt. Sverige är till exempel både förhållandevis rikt och förhållandevis jämlikt, nr vi enligt dessa person borde ligga väldigt långt nere när det kommer till rika länder. Jag har också svårt att få det att gå ihop rent logiskt. Alltså, jag förstår den här grejen med drivkraft men jag tror inte att det spelar särskilt stor roll för motivationen när man väl kommit över en viss summa pengar. Då tror jag det är viktigare att göra något man brinner för att bli motiverad. Har man redan pengar så man klarar sig bra och kan göra typ det man vill göra så spelar väl inte mer pengar så stor roll.

Jag tror inte att folk är så jättemåna om att tjäna mycket pengar faktiskt, jag tror de flesta vill ha så det klarar sig och har råd att göra roliga saker men jag tror inte att det är vanligt att man väljer ett yrke men tycker verkar trist bara för pengarnas skull. Däremot måste det tas i beräkning mer om vissa yrken är så lågbetalda att man måste vända på slantarna fast man jobbar heltid, en samhällssituation som jag tror gör att många väljer bort yrken de hade kunnat vara riktigt grymma på för att framtiden är för oviss. Om man riskerar att förlora hela sin framtid för att man satsar på något man brinner för så är såklart chansen att man gör det mindre, däremot tror jag inte att 22 eller 25 tusen i ingångslön gör så stor skillnad om det är något man älskar.

Så jag tror snarare att ojämlikhet gör innovationen sämre eftersom människor har sämre möjligheter att satsa på sina drömmar. Om man har möjlighet till utbildning, att tjäna ihop pengar för att starta företag och så vidare även om man inte har rika föräldrar och dessutom inte behöver riskera hela sin framtid på det så tror jag att man vågar testa mer. Eller det faller sig ju ganska naturligt.

I ett samhälle där bara en grupp människor har möjligheter att pröva sina vingar så kommer en stor del av befolkningen aldrig att kunna utveckla sina förmågor. Ja, även i ojämlika samhällen så finns det vägar för sämre bemedlade att ta sig igenom utbildningar med hjälp av stipendier men det är bara för dem som är väldigt begåvade, det stora flertalet står utanför dessa system.

I förhållande till den extra motivation som kan tänkas komma av ojämlikhet så tror jag att det här sättet att frånhålla vissa samhällsgrupper samma möjligheter som andra väger otroligt mycket tyngre. Det handlar nämligen inte bara om att vilja utan om att kunna också. Och visst, om man verkligen vill så kan man väl fixa det mesta men det krävs jävligt mycket större viljestyrka för vissa än för andra.

Sedan handlar det också om vad de samlade rikedomarna i samhället leder till. Om rikedomarna är mindre i absoluta tal men skänker mer livskvalitet på det stora hela så tycker jag helt klart att det är en värd prioritering, men det säger väl egentligen sig själv. Samhället i helhet tjänar inget på att det finns rikedomar samlade som inte kommer alla till del och som kanske till och med används för att skada samhället till exempel genom korruption. Det är väl inte så jävla radikalt att tycka att det inte bara är antalet kronor det handlar om utan hur de används också.

Det finns inga belägg för att man skulle behöva välja sådär rakt av, i alla fall inget som jag har sett.

7 kommentarer till Jag behöver inte välja.

  • karin skriver:

    Faktum är att de som enbart tjänar pengar men inte har så kul jobb inte utvecklas i arbetet eftersom motivationen sinar, pengar motiverar liksom inte längre när man redan har dom. Däremot utvecklar man sitt arbete och blir bättre och bättre om man känner en viss lycka i att träffa arbetskamrater man trivs med, har ett stimulerande jobb och alla andra klyschiga saker, eftersom man känner mer konkret att det faktiskt ger något och kan se utvecklingen. Så pengar funkar sämst som motivation.

    Fick höra det av en kompis som läste om lycka för ett tag sen.

  • karin skriver:

    Ett bra exempel är ju de som arbetar ideellt med t.ex fattigdom och som hjälper folk utan att tjäna pengar på det, de blir liksom mer och mer motiverade eftersom de tjänar på det på annat håll.

  • E skriver:

    Ett bra inlägg! Jag har behövt lite tankar och argument kring det där, eftersom jag fastnat i diskussion med min pojkvän som tror att utvecklingen avstannar utan pengar (eller ja, bristen på pengar blir det ju också) som motivation. Jag tycker det verkar lite underligt med tanke på allt människan hann uppfinna innan vi uppfann pengar och kapitalism och allt sånt.

  • Pelle P skriver:

    Visst är det så att högre lön ger mer incitament till att jobba hårdare, ger mer innovation etc. Men problemet är att det är inte alla som kan ta del av de möjligheter som finns. Men genom skatter så kan man finansiera skolgång för de som annars inte skulla ha råd och därför har de möjlighet att tjäna mer och vara mer produktiva än vad de skulle varit annars. Så i jämförelse med andra länder så halkar vi efter ekonomiskt om vi inte tillåter folk att tjäna pengar men vi kan motverka genom att ge möjligheten till fler.

    Detta förklarar ganska väl hur vi har utvecklats ekonomiskt och det är helt klart så att vi skulle bli oerhört fattiga om vi inte hade pengar och monetära incitament. Sedan kan man ju tycka vad man vil om det, men det blir ju inte annorlunda för det…

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Jag menar inte att dessa incitament inte ska finnas alls, däremot tror jag att det är en ganska liten delmängd i allt det som ger motivation till en människa, speciellt när du kommer över en vis nivå. Om man måste för att klara sig så ger det såklart en stor motivation, om det handlar om att höja en redan bra livskvalitet ytterligare så skänker varje krona såklart mindre motivation.

  • Pelle P skriver:

    Bara för att klargöra så är självklart lön allt, men ganska betydelsefullt. Se bara hur vi ser på lärare nu för tiden jämfört med 30 år sedan.

    • Den rabiata orakade flat-feministen Fanny. skriver:

      Men det handlar ju också om hur man organiserar samhället. Jag skulle vilja att det var organiserat på ett sätt så att pengarna var ett mindre betydelsefullt incitament. Jag tror det skulle kunna göra t.ex. med medborgarlön. I ett samhälle där pengar är allt tvingas ju även individer till att anse det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv