Detta med naturlighet. När det talas om naturlighet säger många att saker inte behöver vara bra för att de är naturliga. Nej, det är sant. Men samtidigt så tycker jag att det är viktigt att det finns en diskussionen om människans natur, vad som fungerar för henne. Detta är inte samma sak som att följa sina ”djuriska instinkter”, däremot att acceptera dem och utforska dem som en del av sitt väsen. Sedan finns det ju också sådant på är naturligt på ett intellektuellt och känslomässigt plan, bortom det som vi brukar kategorisera in som ”djuriska” drifter.
När människor talar om naturlighet så brukar saker som kärlek till familj, kärlek till partner, vilja till fortplantning, vilja till att äta och försvara sig betraktas som de renaste djuriska, och alltså även naturliga, drifterna hos människan. Jag tror att dessa egenskaper av vad vi anser vara naturligt för människan måste revideras och utökas. Jag ser min natur som något mer än dessa komponenter, jag har drifter även för annat som fyller en viktig funktion i mitt liv. Vissa drifter ser jag som naturliga, som något i mig själv, andra som i högre grad socialt konstruerade.
Detta kan ju vara olika för olika personer, men jag tänker mig ändå att de flesta människor har ”drifter” som sträcker sig utöver de som jag innan radade upp.
Jag vill hitta vad som är naturligt hos mig genom att bryta ner det sociala ramverk jag omgärdas för inför mig själv. Det är ett sökande efter min mänsklighet och det tycker jag är relevant. Så på det viset är jag intresserad av naturlighet, men jag tycker att begreppet har kapats av människor som sätter likhet mellan naturlighet och djuriskhet.
Som någon som ofta, ofta betonar att naturligt inte är detsamma som bra tackar jag dig för det här inlägget!. Det var väldigt intressant och gav mycket ”food for thought” så att säga.