Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Jag vill inte längre fly.

Nu var det ett tag sedan jag bestämde mig för att pröva på det här med nykterism. Jag har varit lite tveksam till mitt beslut till och från, men när jag befunnit mig i kontexter där alkohol serveras så har min övertygelse om att jag gjort rätt val blivit starkare. Mina skäl till nykterism är lite olika. Dels är det strikt personligt: dagen efter-ångesten är för mig ofta bedövande, och detta inte bara efter mastiga fyllor utan även då jag bara tagit något glas. Jag känner mig tung i hela kroppen och kan känna en otrolig ångest. Detta gör att även den minsta lilla berusning tar väldigt mycket tid och energi i anspråk. Energi som jag vill använda till annat: till att träna, träffa vänner, gå på föreläsningar, läsa, tänka och skriva.

Men skälen är även politiska. Jag vill nämligen inte fly längre. Och jag vill uppmana även andra till att sluta fly.

När man nämner ”fly” i samband med alkohol drar många öronen åt sig. Verklighetsflykt medelst alkohol indikerar beroende. Det är något som människor som inte har något annat att leva för ägnar sig åt. A-lagarna i centrum som inte har något annat kvar, utom alkoholen. De flesta har en rad förklaringar till sitt drickande som alla landar i slutsatsen att det inte handlar om flykt. Att det tvärtom handlar om förhöjande, om smaken, om något att dricka vad som helst

Jag säger inte att det gäller just dig, men jag menar att många som dricker på sätt och vis gör det för att fly. Inte för att fly varje aspekt av sitt liv, men för att fly vardagens leda och tristess. Alkoholen tillåter en att slappna av, släppa greppet, glömma arbetet. Det är viktigt att helgen fylls av berusning och glädje för att vardagens tristess ska falla i glömska.

Från drogliberalt håll kan en ofta höra argumentet att människor ”behöver” få ha roligt och slappna av, och att nykterister vill förvägra människor detta. Men jag vill inte förvägra någon njutning, jag vill att njutningen ska vara en större del av allas vardag. Jag vill att den ska vara vardagen. Jag vill att människors liv ska kunna vara spännande och roliga även utan alkoholen.

Nykterism för mig handlar om att finna glädje utanför kapitalismens villkor, men också om att vägra göra min vardag uthärdlig med hjälp av det hägrande löftet om helgens fest. Jag vill inte ha roligt på de villkoren, jag vill finna mening på mina egna villkor.

Och jag känner faktiskt att den glädje jag känner nu är mer meningsfull än den jag kände när alkoholen var inblandad. Och när jag känner tomhet kan jag inte längre fylla ut den med berusning, utan måste tag i den istället. Istället för att döva smärtorna så måste jag gå till botten med känslan, hitta roten till problemet i mig själv eller i min tillvaro. På det sättet har nykterismen verkat frigörande. Även om jag inte varit nykterist så länge så vet jag att jag stängt en möjlig flyktväg, och det påverkar hela mitt sätt att tänka och vara.

10 kommentarer till Jag vill inte längre fly.

  • John B skriver:

    Hej,

    Jag funderar över kopplingen till kapitalism. Menar du att ”behovet” av att få ha roligt och slappna av med hjälp av alkohol eller andra droger är större i ett kapitalistiskt samhälle, jämfört med exempelvis ett socialistiskt eller feodalt?

  • Rosan skriver:

    Jag har ofta tänkt så, att jag inte vill fly. Om vardagen är tråkig och jobbig så är det vardagen jag behöver antingen acceptera eller göra något åt. Men inte förneka den.

    Sen så tror jag också att alkohol skadar hjärnan så att saker verkar tråkigare/jobbigare. När jag drack (och jag drack faktiskt ganska lite jämförtvis) så slutade jag njuta av det lilla, jag fokuserade inte lika bra, var inte lika motiverad och ville gärna dricka mer för att saker skulle kännas roliga igen.

  • Ella skriver:

    Vi diskuterade det mycket i mina bibelstudier som jag hade tidigare i år. Många menade att alkohol är fel pga distanserande från Gud. Det är distanserande från Gud pga distanserande från sig själv. Jag kan tycka att det är skönt att distansera mig ibland, ger mig en slags balans. Men jag förstår verkligen idealet om att man ska kunna sluta ha det behovet.

    • Karl skriver:

      Jaså? Även om det traditionellt finns en stark koppling mellan nykterhetsrörelse och frikyrkor brukar väl kristna i allmänhet inte anse att religionen kräver avståndstagande från alkohol på det sättet (även om vissa kristna grupper är undantag, är det ju en mycket mer intim koppling till vissa andra religioner, Wikipedia).

  • EH skriver:

    Bra inlägg. Jag bor inte i Sverige och där jag bor har man mer ”kontinentala” dryckesvanor dvs ”att ha roligt” på helgen innebär inte att bli full/packad, även om många blir det förstås. Det är istället ok att dricka ”måttligt” varje dag. ALLA dricker här. Det har för mig gjort det ännu tydligare varför jag dricker. Jag blir sugen så fort jag upplever livet som tröttsamt och vill må bra. Något glas bara, tänker jag. Det här händer ju inte varje dag eller ens varje vecka men ändå. Jag dricker lite, ofta. Men är samtidigt inte sugen på att ha det så utan vill kunna slappna av genom att ta en lång varm dusch, gå långpromenad med hundarna osv. Men när jag är trött skiter jag i mina principer. Jag vill bara bort från stressen. Nu. Men jag har känt att styrkan att tag i situationen nästan är stor nog nu. Att läsa dina tankar och förhållningssätt har inspirerat mig och peppat mig. Väldigt värdefullt för mig. Tack!!

  • MarySaintMary skriver:

    För mig (och många andra, antar jag) handlar det om att släppa på spärrarna, våga ha roligt. Roligare än jag skulle haft annars. Prata med okända, släppa loss mer, flörta osv. Jag skulle möjligen kunna uppnå samma resultat med långvarig terapi eller så, men tar hellre genvägen. (Sen jobbar jag såklart med det i ett längre & nyktert perspektiv, OCKSÅ.) Ser det faktiskt inte som problematiskt.

  • JL skriver:

    I mitt fall var det enkelt – jag insåg ganska snabbt att inte tyckte att alkohol var tillräckligt gott. Jag är medveten om att jag tillhör en minoritet, men jag bryr mig inte. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv