alkohol – Fanny Åström

Om hur alkohol porträtteras i bloggar och det klassiga drickandet.

Bloggkommentatorerna skrev för ett tag sedan om det här med hur alkohol representeras i olika bloggar. Det finns väl två olika kategorier av detta, dels det trashiga tonårsdrickandet som typ Dessie och Paow står för, dels det lite mer ”klassiga” och ”mogna” drickandet som bland annat Niotillfem och Billgren står för.

Jag tänker främst på den sistnämnda kategorin. Det figurerar otroligt mycket alkohol på dessa bloggar. Jag har läst åtskilliga texter hos Niotillfem som romantiserar tonårsfylla, att dricka sig redlös och glömma och så vidare. Detsamma förkommer nog även hos Billgren, men jag har aldrig läst hens blogg särskilt noggrant. Det figurerar otroligt ofta alkohol på båda bloggarnas bilder. Frågan är vad detta ger för effekt. Vissa vill ju mena att det inte ”spelar någon roll” att det figurerar alkohol på det sättet eftersom folk ändå väljer själva om de vill dricka eller inte:

Tycker att det blivit alltför lätt att komma med anklagelser om om ”romantisering” och dåliga förebilder. Det läggs alltför lite fokus på eget ansvar och vi börjar ”think of the children”skrika om ungdomar som ändå är 12 år och uppåt. Herregud, någon måtta får det ju vara.
De som blir tonåringssuputer blir det oavsett om de går omkring i Paow/Dessie-inspirerad stil eller prickiga second hand klänningar. Det handlar om det egna förnuftet i slutändan och det har det gjort sen länge tillbaka.

Den här idén om att människor” väljer själva” kommer ju ofta upp. Som om alkoholen inte var en tydligt inlemmad del i vår vardag, i vår kultur. Som om den inte alltid syntes och romantiserades och som om människor gick opåverkade av allt detta. Jag tror verkligen att det spelar roll hur alkohol porträtteras. Om det porträtteras som en vardaglig del av livet, som något som ger lite guldkant på tillvaron och så vidare, som något som alltid, alltså verkligen alltid, dyker upp i sammanhang som är lite lyxiga, roliga och så vidare så kommer människor att förknippa alkohol med detta. Både Billgren och Niotillfem har ju liv som många människor avundas. Genom sitt ständiga romantiserande av alkohol så riskerar de att framställa även denna som en nödvändig ingrediens i att uppnå ett liv som deras.

Det hänvisas även till ”mognad” som ett argument för att det inte skulle vara ett problem:

Tror att till exempel Elsa och Sandra har en mer mogen läsarskara och tror inte att deras alkoholvanor påverkar särskilt mycket.

Att hänvisa till att en grupp läsare är ”mogna” tror jag inte riktigt på. För det första är det inte riktigt sant, Niotillfem verkar till exempel ha en hel del läsare som är under arton eller nyss fyllda. Sedan är vuxna knappast immuna mot den här typen av påverkan, speciellt inte som alkoholnormen är så otroligt stark i vårt samhälle.

Ofta när en talar om alkohol så är det till exempel Paow som hamnar i skottgluggen; en person som verkar vara väldigt destruktiv och mål väldigt dåligt, sakna omdöme och så vidare. Just när det kommer till alkohol så lyfts det inte sällan fram som att det är ”okej” att dricka mycket om en gör det på ett ”ansvarsfullt” sätt. Ansvarsfullt är i den här kontexten inte sällan liktydigt med smakfullt, och har också att göra med klass. Den var drickande uppfattas som ”klassigt”, till exempel en person som dricker dyrt vin på fina middagar, kommer lätt undan, medan den som gör det på ett ”trashigt” sätt förkastas som dålig förebild och så vidare. Detta är också en stor del i hur människor faktiskt försvarar sitt eget drickande. Hur många gånger har en inte hört att ”kontinentalt drickande” skulle minska risken för att bli alkoholiserad, eller att ungdomar ska lära sig att dricka ”sunt” av sina föräldrar, alltså njuta av ett glas vin till maten istället för att supa sig redlösa. Alkoholism porträtteras i hög grad med människor som typ dricker direkt ur vodkaflaskan.

Hur alkohol porträtteras är något jag tycker att människor borde tänka mer på. Det finns få inslag i vår vardag som är så normaliserat i förhållande till hur stora hälsoskador det faktiskt medför som alkohol. Detta är såklart varken Billgrens eller Niotillfems fel, men de utgör ändå en del i den samhällsomspännande alkoholnormen.

Iogt-Nto använder sig av sexismen, de kritiserar den inte.

Nu har det kommer lite svar till kritiken på Iogt-Nto:s senaste kampanj som bland annat jag stått för. Jag vill inleda med att säga att jag inte vill utmåla Iogt-Nto som en sexistisk organisation, eller deras kommunikationschef Karlsson som kvinnohatare. Däremot är de, precis som alla andra, en organisation som verkar i ett patriarkalt samhälle vilket kräver aktivt arbete i organisationen för att komma till bukt med. Jag tror absolut att Iogt-Nto har en del sådant arbete, men i den här kampanjen har det blivit tydligt att det krävs ännu mer.

I en debattartikel i Accent så skriver Ericsson att kampanjen är ”bra och modig”. Detta motiverar hen bland annat såhär:

De missade den centrala punkten av det som försökte sägas: Att alkoholkulturen är precis lika sunkig som könsrollerna. Att vi försöker spegla dem i varandra för att visa att båda håller oss tillbaka och hindrar oss från att leva det liv vi skulle kunna leva.

Ericsson menar alltså att sexismen ska användas för att belysa sunkigheten i alkoholnormen. Jag missade över huvud taget inte vad som försökte sägas, och jag är helt med på budskapet. Alkoholkulturen är sunkig och mycket sexism gror dessutom i den. Däremot så lyckas Iogt-Nto inte spegla detta i sin kampanj. Istället försöker de få fram budskapet om att alkoholnormen är sunkig genom att använda sig av andra sunkiga, sexistiska, normer. Det är skillnad på att belysa sexism och att använda sig av sexism. I mitt tycke är det det senare som sker i Iogt-Nto:s kampanj.

Om de hade velat spegla hur alkoholen tar fram sexismen så hade de till exempel kunnat visa hur en man beter sig svinigt mot en kvinna på fyllan, och det på ett sätt som gör det uppenbart att den är mannen som är den som beter sig illa och inte att kvinnan får ”skylla sig själv” som är där eller liknande. Jag säger inte att det hade varit bra, men det hade i alla fall varit att lyfta fram sexism som något dåligt. Istället så väljer de att visa hur kvinnan gång på gång går över gränser för vad som är ”okej” sexualitet och får skämmas för det.

Det som beskrivs som problemet här är inte sexismen, alltså omvärldens reaktioner på kvinnans normbrytande, promiskuitet och så vidare. Det som är problemet är att kvinnan är full och går emot normer om hur en ”bra” kvinna ska vara, vilket straffas av den nyktra omgivningen (hens chef, som inte bara upplyser hen om pinsamheten i felskicket utan även tycker att det ska tas upp på ett jävla personalmöte). De som reagerar på kvinnans normbrott är alla nyktrare än vad hen är, och får därmed i kontexten stå för någon slags ”vett och sans”. Alltså: det är alkoholen som är skurken eftersom den drar fram normbrotten, den sexistiska omgivningens reaktioner beskrivs däremot som sunda och det som kvinnan ska hålla sig till.

Att kampanjen lägger så stort fokus vid att fulla kvinnor kan råka gå över gränsen för vad en okej sexualitet är och straffas för detta är i mitt tycke att använda sig av sexistiska föreställningar för att avskräcka från alkohol. Det är ju kvinnans agerande som beskrivs som problematiskt, inte omgivningens reaktioner eller förväntningar. Det är kvinnan som ska sluta dricka och på så vis foga sig efter de föreställningar som finns kring hur hen ska vara.

I stripparna kritiseras alkoholnormen, vilket är utmärkt. Tyvärr så stödjer sig i en del av den kritiken som läggs fram på patriarkala strukturer och föreställningar kring hur kvinnor ska vara. Iogt-Nto använder sig av sexism för att kritisera alkoholnormen. De kritiserar inte sexismen, inte alls faktiskt. De får den tvärtom att framstå som något sunt och nyktert.

Alkoholnormen kritiseras medan andra normer främjas i Iogt-Nto:s senaste kampanj.

Iogt-Nto har en ny kampanj som kretsar kring de två karaktärerna Ökenråttan och Vinballen, som är singlar i 30årsåldern och spenderar mycket tid på krogen. Syftet är att ifrågasätta alkoholnormen, vilket såklart är bra. Frågan är vilka andra normer en reproducerar samtidigt.

Efter att ha läst de strippar som kommit ut så kan jag notera att ett centralt tema verkar vara att den kvinnliga karaktären, Ökenråttan, går över gränserna för ”okej” sexualitet för kvinnor. Hen råkar skicka sexsms till chefen och raggar på ”fel” (läs:farliga) killar. Jag uppfattar detta som en anspelning på ideal kring hur kvinnor ska vara, att de ska ”passa sig” sig (ta varannan vatten) så att de inte hamnar med ”farliga” killar och så vidare. När det kommer till den manliga karaktären, vinballen, så står snarare problem med erektion i centrum.

När Ökenråttan skickar sexsms till chefen. Så himla skämmigt att råka visa sin sexlust som kvinna!!!!

När ökenråttan visar intresse för ”farliga” killar. Kanske kommer hen ångra sig efteråt. Menar Iogt-Nto att det vore Ökenråttans eget fel om hen råkade ut för något läskigt när hen gick hem med ”fel” kille? Ökenråttan måste fly landet för att hen skrivit att hen vill ligga på facebook (?).

Förutom att reproducera dessa föreställningar kring hur kvinnor ska vara så reproducera kampanjen idéer om hur det ska vara att bli vuxen, vilka normativa ideal en ska uppnå. Kampanjen riktar sig till folk i 30-årsåldern och därför är karaktärerna också i den åldern själva, skriver Iogt-Nto i sitt pressmeddelande.

Många – inte minst 30-45-åringar – begränsas av krogsupande och bag-in-box-drickande på helgerna och vid andra tillfällen som styrs av alkoholnormen.

Ett genomgående tema är hur karaktärerna på grund av alkohol inte lyckas nå upp till vissa saker som antas vara eftersträvansvärda för dem, framförallt att hitta en fast partner. Trots att ambitionen verkar vara att hantera alla tillfällen som styrs av alkoholnormen så är det uteslutande ”vilt” singelliv vi ser i karaktärernas liv. Båda karaktärerna är singlar, barnlösa och så vidare. Alkoholkonsumtionen beskrivs som ett hinder från att stadga sig, och karaktärerna beskrivs som ”misslyckade” för att de fortfarande är singlar och letar ända upp i 30.

Jag tycker att det är tråkigt att alkoholen främst ställs emellan personen och andra normativa ideal, såsom att stadga sig och bilda familj, göra karriär och så vidare. Detta är inte vad jag tänker på i mitt val att vara nykterist, att det främsta problemet med alkoholen skulle vara att den kommer hindra mig från partner, familj, karriär och så vidare. För mig handlar det om att ha andra prioriteringar i livet än de normativa, och ett av dessa normativa inslag är alkoholen.

Jag förstår att kampanjen ska nå brett och att en därför vill lyfta fram saker som många kan relatera till, vilket kan vara just svårigheter att nå andra normativa mål. Givetvis är det trist om folk hindras från att göra saker de faktiskt vill för att de super så mycket. Det tråkiga är att det nästan genomgående är så det ser ut om en kollar på de strippar och tweets som kommit ut hittills.

Kampanjen heter ”fyll livet”, vilket alltså ska syfta till allt annat en kan fylla livet med utöver alkohol. Syftet med kampanjen sägs vara att lyfta hur alkoholdrickandet inskränker på ens frihet:

Vi vill att fler reflekterar över hur alkoholdrickandet begränsar den egna och andras frihet. Men vi vill också peka på och erbjuda fler möjligheter till saker som man kan göra bättre nykter. Vi vill att fler fyller sina liv med nyktra krogbesök, fester, hemmakvällar, friluftsaktiviteter, kulturupplevelser och andra spännande saker.

Så om det är detta som är syftet, varför är stripparna så ensidigt fokuserade på singlar som ägnar sig åt krogliv? Varför tar de inte upp alkoholnormen i andra sammanhang, såsom vid middagar, ”mingel” med företaget, afterwork-öl (som visserligen är på krogen, men fortfarande en annan grej än att supa sig full och krogragga) eller något? Risken är att den som är 30 och läser strippen inte känner sig träffad och manad att göra något åt saken om hen har ett bra jobb, partner och familj. Är den som lyckas ”balansera” sitt liv och både dricka och uppfylla andra ideal rätt ute när hen dricker? Det känns som att problemet med Ökenråttan och Vinballen inte främst är deras alkoholkonsumtion utan att de är patetiska förlorare som inte lyckats uppnå vad en förväntas uppnå som 30-åring. Det hade varit intressant att se hur alkoholen kan begränsa även ”lyckade” människors liv.

Jag tycker att det är bra att Iogt-Nto försöker nå ut till denna åldersgrupp, men tycker att det är tråkigt att de samtidigt reproducerar ett gäng normer om hur livet ska se ut när en är 30, hur vuxenblivande ska gå till och hur kvinnor ska bete sig.

Läs gärna Isaks inlägg om saken.

Jag vill inte längre fly.

Nu var det ett tag sedan jag bestämde mig för att pröva på det här med nykterism. Jag har varit lite tveksam till mitt beslut till och från, men när jag befunnit mig i kontexter där alkohol serveras så har min övertygelse om att jag gjort rätt val blivit starkare. Mina skäl till nykterism är lite olika. Dels är det strikt personligt: dagen efter-ångesten är för mig ofta bedövande, och detta inte bara efter mastiga fyllor utan även då jag bara tagit något glas. Jag känner mig tung i hela kroppen och kan känna en otrolig ångest. Detta gör att även den minsta lilla berusning tar väldigt mycket tid och energi i anspråk. Energi som jag vill använda till annat: till att träna, träffa vänner, gå på föreläsningar, läsa, tänka och skriva.

Men skälen är även politiska. Jag vill nämligen inte fly längre. Och jag vill uppmana även andra till att sluta fly.

När man nämner ”fly” i samband med alkohol drar många öronen åt sig. Verklighetsflykt medelst alkohol indikerar beroende. Det är något som människor som inte har något annat att leva för ägnar sig åt. A-lagarna i centrum som inte har något annat kvar, utom alkoholen. De flesta har en rad förklaringar till sitt drickande som alla landar i slutsatsen att det inte handlar om flykt. Att det tvärtom handlar om förhöjande, om smaken, om något att dricka vad som helst

Jag säger inte att det gäller just dig, men jag menar att många som dricker på sätt och vis gör det för att fly. Inte för att fly varje aspekt av sitt liv, men för att fly vardagens leda och tristess. Alkoholen tillåter en att slappna av, släppa greppet, glömma arbetet. Det är viktigt att helgen fylls av berusning och glädje för att vardagens tristess ska falla i glömska.

Från drogliberalt håll kan en ofta höra argumentet att människor ”behöver” få ha roligt och slappna av, och att nykterister vill förvägra människor detta. Men jag vill inte förvägra någon njutning, jag vill att njutningen ska vara en större del av allas vardag. Jag vill att den ska vara vardagen. Jag vill att människors liv ska kunna vara spännande och roliga även utan alkoholen.

Nykterism för mig handlar om att finna glädje utanför kapitalismens villkor, men också om att vägra göra min vardag uthärdlig med hjälp av det hägrande löftet om helgens fest. Jag vill inte ha roligt på de villkoren, jag vill finna mening på mina egna villkor.

Och jag känner faktiskt att den glädje jag känner nu är mer meningsfull än den jag kände när alkoholen var inblandad. Och när jag känner tomhet kan jag inte längre fylla ut den med berusning, utan måste tag i den istället. Istället för att döva smärtorna så måste jag gå till botten med känslan, hitta roten till problemet i mig själv eller i min tillvaro. På det sättet har nykterismen verkat frigörande. Även om jag inte varit nykterist så länge så vet jag att jag stängt en möjlig flyktväg, och det påverkar hela mitt sätt att tänka och vara.

Om att det inte är ”fel” att dricka alkohol.

Jag har alltså bestämt mig för att testa det här med nykterism. Skälen är många. Dels för att jag känner att det är rätt av ideologiska skäl, något jag kan gå in mer på senare.

Vad som är intressant som jag noterat när jag talat om detta är hur extremt snabba folk är på att säga att det ju inte är ”fel” att dricka alkohol även om de såklart förstår problematiken kring den, detta utan att jag över huvud taget har sagt att jag tycker att det skulle finnas något ”fel” i det. Jag beskyller såklart ingen som dricker alkohol, däremot så ser jag hur alkoholkulturen i vårt samhälle är destruktiv och jag är intresserad av att göra mitt för att bryta den.

Jag tror att samhället i stort skulle bli bättre om alkoholkulturens grepp blev mindre. Detta betyder inte att jag beskyller varje enskild individ som dricker för att själv upprätthålla hela denna kultur, däremot är det klart som fan att en kan ta ställning emot detta genom att välja att själv inte ingå i det. Den som inte gör så gör väl inte ”fel”, men det är klart att jag tycker valet nykterhet är bättre.

Varför är det är viktigt för andra att ständigt påpeka detta, att alkohol faktiskt inte är ”fel”, för personer som tagit ställning emot detta och slutat dricka själva? Jag gör vad jag finner moraliskt riktigt i mitt liv. Jag är varken intresserad av att skuldbelägga andra som inte göra samma val eller av att bekräfta deras val genom att säga att det valet är moraliskt likställt med det val jag har gjort, för det tycker jag helt enkelt inte

Alkoholen.

I helgen var jag full, och helgen innan dess och den innan dess också. Men den här jävla alkoholen alltså, jag orkar fan inte med den mer. Inte i något slags utfall av ”hälsosamhet” eller liknande, men jag är så jävla trött på att vara full. Problemet är att inte ens fyllan lyckas döva mina sinnen mycket nog för att jag ska lyckas glömma bort detta jävla skitsamhälle.

Vidare så brukar dagen efteråt ägnas åt avgrundsdjup ångest. Inte på grund av jobbiga grejer som inträffat dagen innan, men det är väl helt enkelt som så att alkohol påverkar mig så rent kemikaliskt. Och grejen är att det är helt omöjligt för mig att tänka typ: ”nejmen det är bara bakfylleångest, det går över” för jag vet ju att det finns en miljon grejer som det är fullt rimligt att ha ångest över, och det är dessa saker jag brukar ligga och grunna på. Vissa ångestmoment kan man liksom trycka undan, som den om att man är ful och tjock. Andra är det svårare att ta itu med, som det om hela jävla skitsamhället och ens egen otillräcklighet för att få någon förändring.

Jag vet att jag flyr från något när jag dricker, jag vet det smärtsamt väl nu när jag vet vad det är ju flyr ifrån. Och jag vet också att det jag flyr ifrån aldrig kommer att försvinna av sig själv, utan finnas kvar där när fyllan har runnit ur kroppen. Jag tänker på vad jag hade kunnat göra istället: skriva, bilda mig, ägna mig åt aktivism och så vidare. Saker och ting som kanske hade kunnat leda någonstans. Ångesten kommer jag nog att gå omkring med oavsett, men det handlar ju om vilken potential en har att göra något vettigt av den. Antingen ligger jag och deppar i sängen eller så skriver jag någon arg text om sakernas tillstånd.

Men samtidigt. Alkoholen. Det handlar ju verkligen inte bara om rus utan om en hel jävla kultur, sociala umgängesformer och så vidare som n får tillgång till genom alkoholen. Speciellt som student är det en oroväckande stor del av livet. Detta är i och för sig i sig ett skäl till att avstå alkohol och som den motvalskärring jag är så blir det nästan peppande.

Mattjat.

Jag har under en ganska lång period av mitt liv lidit av ätstörningar, något som jag numera är fri från och aldrig någonsin vill falla tillbaks i igen. När jag var ätstörd så pratade jag jättemycket om min kropp, vikt, träning och så vidare, ett samtalsämne jag numera är helt ointresserad av. Detta har fått mig att tänka mycket på detta med hur människor i ens omgivning prata om kost, träning, vikt och ”hälsa” och hur mycket det faktiskt påverkar en.

Just nu är jag stark nog i mitt beslut att inte låta mitt liv kretsa kring sådana saker att jag för det mesta bara blir uttråkad av den här typen av samtal, men så var absolut inte fallet innan när jag precis var på väg ut ur detta själsligt osunda intresse. Jag hade tur då som hade ett umgänge som mest bestod av personer som var helt ointresserade av dessa saker, annars hade jag nog haft mycket svårare att ta mig ur det.

Det är konstigt hur lite hänsyn folk tar till om det finns personer med ätstörningsproblematik i sällskapet innan man börjar prata om sådant, jag har svårt att tänka mig en liknande situation inträffa i närvaro av till exempel en person med missbruksproblematik. Inte heller ses det som ett varningstecken när en före detta ätstörd bestämmer sig för att genomgå en detox, sätta sig på superstrikt LCHF eller liknande extremt tilltag med maten. Nej, det kan till och med hejas på av de närvarande.

Att fundera på hur man agerar kring och pratar om man är viktigt, speciellt om personer med känd matproblematik är närvarande. Många människor är väldigt lättpåverkade när det kommer till just idéer om kroppen helt enkelt eftersom det är något som är förknippat med så otroligt mycket ångest i vårt moderna samhälle och därför tycker jag att man ska fundera på hur ens eviga mattjat påverkar ens omgivning på samma sätt som man funderar över hur ens alkoholtjat gör det.

Alkohol.

Jag hatar när någon skriver saker som gör att man måste ändra sina uppfattningar om saker och ting. Alltså uppfattningar man håller nära om hjärtat och som man baserar delar av sin livsstil på. En sådan text är denna, som handlar om alkoholens negativa inverkan på vår kultur. Speciellt sista delen om hur alkoholföretagen marknadsför sig aggressivt i fattiga länder är intressant. Jag har även läst i Naomi Kleins bok No Logo att alkoholreklam ska vara vanligare i fattigare områden i USA. Det är även så att alkoholmissbruk är vanligare i lägre samhällsklasser. Detta tillför en aspekt som jag anser är väldigt relevant när man diskuterar alkohol, detta att alkohol faktiskt utgör en begränsande faktor för jämlikhet. En person som är fast i missbruk har mycket svårare att bedriva någon form av organiserat motstånd, likaså om missbruk saknas men mycket fritid går åt till alkoholkonsumtion.

Att förbjuda alkohol tror jag inte skulle gå och jag skulle nog inte vilja ha ett sådant förbud även om det gick att införa heller. Däremot är det ett faktum att alkoholen tar en väldigt stor plats i de flesta människors vardag, så även min. Den agerar socialt smörjmedel, gör tråkiga situationer roliga eller åtminstone uthärdliga och så vidare och så vidare. De flesta människor använder även alkoholen på precis detta sätt, även om de också tycker att den till exempel smakar gott så är berusningseffekten central.

Innan jag flyttade till Bryssel så har jag alltid haft ett väldigt okomplicerat förhållande till alkohol. Jag drack sällan och när jag drack drack jag för att jag hade lust till det, inte för att fly någon slags tristess. Jag hade absolut inga problem med att gå på krogen och inte ta en öl även om jag var i ett alkoholkonsumerande sällskap, det var snarare regel än undantag att jag skippade alkoholen. Idag förstår jag bättre varför det kan vara otroligt svårt att undvika att dricka.

Jag tänker mig att detta drabbar många när de byter ort, umgängeskrets eller huvudsaklig sysselsättning i vuxen ålder. Då blir alkohol det enklaste sociala smörjmedlet ta ta till. Till exempel alkoholkulturen på högskolan verkar vara otroligt utbredd, något som jag måste säga att jag känt en del oro inför med tanke på mitt framtida studerande.

Nu vill EU reglera alkoholreklamen mer och bland annat skapa hinder för att visa den i tv. Detta är en utveckling som kommit av att alkoholreklamen ökat (som reklam i allmänhet). Många tycker att detta är moralism och det hade jag också tyckt en gång i tiden, dock inte nu längre. De människor som vill konsumera alkohol har en mängd olika alternativ, och det är knappast som att dessa är okända. Vi överöses dessutom av positiva bilder av alkohol dag ut och dag in. Jag tycker absolut inte att det är en självklarhet att företag ska få göra reklam för produkter som faktiskt utgör ett stort samhällsproblem. Jag har även extremt svårt att se det som någon slags begränsning i gemene mans frihet att alkoholreklam inte visas på tv, jag tycker inte heller att det är moralism.

Jag ser det som fullt naturligt att man begränsar företags rätt att medelst reklam öka konsumtionen av något som är hälsovådligt och beroendeframkallande och har lite svårt att se på vilket sätt det är kontroversiellt. Den som vill dricka kan göra det i vilket fall och har tusentals kanaler för att ta reda på vilken alkohol som lämpar sig till vad, vilken som är god och billig och så vidare. Det är ju inte som att alkoholens existens eller folks vetskap om den kommer upphöra för att Heineken inte får göra reklam på tv.

Jag skulle inte vilja avstå alkohol.

Cissi Wallin har skrivit om sin alkoholism och bloggkommentatorerna ställer frågan:

Jag hade gett upp alkohol för resten av mitt liv om alla de som drabbas av alkoholmissbrukets baksidor hade fått slippa. Är ni?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

Eller, det är klart jag hade om det verkligen stod sådär mot varandra. Om det verkligen var så att bara jag la av med drickandet så hade alla som lider av alkoholen fått det bra. Men det är ju inte det frågan åsyftar, utan om man skulle kunna tänka sig ett samhälle där alkohol förbjöds. Och då är svaret nej.

Alkohol är en sjukt infekterad fråga. Vi har väldigt många människor som lider av alkoholproblem i Sverige, men det talas sällan högt om det. Många personer blir otroligt upprörda och sarkastiska så fort man tar upp alkoholism, jag har träffat människor som trots att de dricker dagligen inte ser sig som alkoholister. Nejnej, det handlar bara om att det är gott.

Men jag tror samtidigt inte på förbud. Inte alls. För även om alkoholen skadar så leder den också till njutning. Det är gott att dricka, det är skönt att vara full. Och för den som kan hantera det så kan det vara ett värdefullt inslag i tillvaron, en stund där man kan slappna av.

För jag tänker inte förneka att mitt drickande till stor del handlar om verklighetsflykt. Inte så att det är något som smärtar i livet som jag måste bort ifrån, inte så att jag inte kan ha kul utan det, men med alkoholens hjälp är det lättare att slappna av. Det blir lättare att inte oroa sig för allt man borde göra, för framtiden, för hur man framstår. Inte så att man helt släpper kontrollen, men det mjukar liksom upp.

På det sättet betyder alkohol mycket för mig. Jag uppskattar helt enkelt att vara berusad. Och det som är poängen är att man kan uppskatta fyllan, man kan uppskatta verklighetsflykten, utan att det är ett problem. Man behöver inte ”dricka för att det är gott” för att ha en sund relation till alkohol. Ibland är det helt enkelt jävligt skönt att berusa sig, och jag tycker inte att det är något konstigt eller fel med det. Vad som är fel är när alkoholen tar över ens liv, när man inte kan uppskatta livet utan att dricka, när man inte kan vara med vännerna nykter, när man börjar se alkoholen som det centrala istället för umgänget.

Jag tror att vi måste erkänna detta, att det är skönt att vara full. Det är skönt att släppa taget. Jag tror att vi måste sluta linda in oss i att vi dricker enbart för att det är gott. Även om vissa göra det så tror jag att de flesta är ute efter ruset också. Jag tror att vi måste börja definiera för oss själva vad vi uppskattar med alkoholen. Varför det är en så viktig del av mångas liv.

Men framförallt tror jag att vi måste ha respekt för alkohol, och även för andra droger. Respekt för att de förändrar våra sinnen, för att det finns en ganska stor risk att vi inte kan hantera det, att vi råkar illa ut. För det är när vi börjar förneka dessa risker, när vi börjar hyscha kring tal om alkoholism och när vi blir upprörda när folk väljer att avstå från alkoholen som vi ska se upp. För det som ligger en så varmt om hjärtat att man inte ens tål att tala om de negativa sidorna, det är kanske lite för betydelsefullt för att det ska vara nyttigt.

Om svensk alkoholkultur.

Lady Dahmer har skrivit ett inlägg om svensk alkoholkultur appropå den här hetsen som finns bland mammor att man absolut inte får dricka alkohol inför sitt barn. Hon skriver om hur det var i hennes familj, att där var det mer naturligt att man drack inför sina barn, att barnen fick hänga med ut på krogen och så vidare.

Men svenskar super. Vi har inte alkoholen i vår vardag och det är ju verkligen så det är. Vi dricker mer sällan (även om det har börjat förändras) men mer när vi väl dricker, och alkoholen är mer skambelagd. Vi har en lång tradition av nykterhetsrörelser som har sitt ursprung just i att vi söp för mycket, det var fan till och med nära att alkohol blev olagligt i och med omröstningen som hölls någon gång på 50-talet (tror jag, Karl vet säkert svaret).

Man kan dricka alkohol så gott som dagligen och vara beroende utan att för den sakens skull skada sig själv och sin omgivning (mer än vad man skadar sin lever, då). Folk är beroende på olika sätt och bara för att man är beroende av det där glaset vin för att riktigt lugna ner sig efter en stressig dag så betyder inte det att man blir skitfull och slåss eller gråter. Nu menar jag inte att beroende är något bra för det, men man kan hantera det på så otroligt olika sätt och detta glöms tyvärr ofta bort när alkohol diskuteras.

Svensk alkoholkultur handlar om att dricka för att döva smärtan. Jobba hela veckan i gruvan och sedan komma hem, dricka en flaska brännvin och slå sin fru, och sen skäms man. Medelhavets alkoholkultur handlar om att dricka för att njuta. Självklart kan man inom dessa båda kulturer bruka fel och för mycket men det är inte konstigt att den svenska leder till mer skuld och skam, mer smusslande och en större stigmatisering för den som ändå blivit beroende.

De flesta har sin första fylla någon gång vid 15-16, de blandar en häxa av sina föräldrars sprit och sedan super de sig asfulla i nån park. Det är inte ett särskilt skonsamt sätt att introduceras för alkohol på. I andra familjer så låter man barnen smaka och kanske få lite vin själva till maten utan att de berusar sig. Personligen så tror jag att det skapar en betydligt mycket sundare syn på alkohol, med fokus på smak och att ha trevligt med alkoholen som ett schysst komplement snarare än alkohol och fylla i fokus.