Etikett: nykterism

Jag vill inte längre fly.

Nu var det ett tag sedan jag bestämde mig för att pröva på det här med nykterism. Jag har varit lite tveksam till mitt beslut till och från, men när jag befunnit mig i kontexter där alkohol serveras så har min övertygelse om att jag gjort rätt val blivit starkare. Mina skäl till nykterism är lite olika. Dels är det strikt personligt: dagen efter-ångesten är för mig ofta bedövande, och detta inte bara efter mastiga fyllor utan även då jag bara tagit något glas. Jag känner mig tung i hela kroppen och kan känna en otrolig ångest. Detta gör att även den minsta lilla berusning tar väldigt mycket tid och energi i anspråk. Energi som jag vill använda till annat: till att träna, träffa vänner, gå på föreläsningar, läsa, tänka och skriva.

Men skälen är även politiska. Jag vill nämligen inte fly längre. Och jag vill uppmana även andra till att sluta fly.

När man nämner ”fly” i samband med alkohol drar många öronen åt sig. Verklighetsflykt medelst alkohol indikerar beroende. Det är något som människor som inte har något annat att leva för ägnar sig åt. A-lagarna i centrum som inte har något annat kvar, utom alkoholen. De flesta har en rad förklaringar till sitt drickande som alla landar i slutsatsen att det inte handlar om flykt. Att det tvärtom handlar om förhöjande, om smaken, om något att dricka vad som helst

Jag säger inte att det gäller just dig, men jag menar att många som dricker på sätt och vis gör det för att fly. Inte för att fly varje aspekt av sitt liv, men för att fly vardagens leda och tristess. Alkoholen tillåter en att slappna av, släppa greppet, glömma arbetet. Det är viktigt att helgen fylls av berusning och glädje för att vardagens tristess ska falla i glömska.

Från drogliberalt håll kan en ofta höra argumentet att människor ”behöver” få ha roligt och slappna av, och att nykterister vill förvägra människor detta. Men jag vill inte förvägra någon njutning, jag vill att njutningen ska vara en större del av allas vardag. Jag vill att den ska vara vardagen. Jag vill att människors liv ska kunna vara spännande och roliga även utan alkoholen.

Nykterism för mig handlar om att finna glädje utanför kapitalismens villkor, men också om att vägra göra min vardag uthärdlig med hjälp av det hägrande löftet om helgens fest. Jag vill inte ha roligt på de villkoren, jag vill finna mening på mina egna villkor.

Och jag känner faktiskt att den glädje jag känner nu är mer meningsfull än den jag kände när alkoholen var inblandad. Och när jag känner tomhet kan jag inte längre fylla ut den med berusning, utan måste tag i den istället. Istället för att döva smärtorna så måste jag gå till botten med känslan, hitta roten till problemet i mig själv eller i min tillvaro. På det sättet har nykterismen verkat frigörande. Även om jag inte varit nykterist så länge så vet jag att jag stängt en möjlig flyktväg, och det påverkar hela mitt sätt att tänka och vara.

Om att det inte är ”fel” att dricka alkohol.

Jag har alltså bestämt mig för att testa det här med nykterism. Skälen är många. Dels för att jag känner att det är rätt av ideologiska skäl, något jag kan gå in mer på senare.

Vad som är intressant som jag noterat när jag talat om detta är hur extremt snabba folk är på att säga att det ju inte är ”fel” att dricka alkohol även om de såklart förstår problematiken kring den, detta utan att jag över huvud taget har sagt att jag tycker att det skulle finnas något ”fel” i det. Jag beskyller såklart ingen som dricker alkohol, däremot så ser jag hur alkoholkulturen i vårt samhälle är destruktiv och jag är intresserad av att göra mitt för att bryta den.

Jag tror att samhället i stort skulle bli bättre om alkoholkulturens grepp blev mindre. Detta betyder inte att jag beskyller varje enskild individ som dricker för att själv upprätthålla hela denna kultur, däremot är det klart som fan att en kan ta ställning emot detta genom att välja att själv inte ingå i det. Den som inte gör så gör väl inte ”fel”, men det är klart att jag tycker valet nykterhet är bättre.

Varför är det är viktigt för andra att ständigt påpeka detta, att alkohol faktiskt inte är ”fel”, för personer som tagit ställning emot detta och slutat dricka själva? Jag gör vad jag finner moraliskt riktigt i mitt liv. Jag är varken intresserad av att skuldbelägga andra som inte göra samma val eller av att bekräfta deras val genom att säga att det valet är moraliskt likställt med det val jag har gjort, för det tycker jag helt enkelt inte

Varför är det så provocerande med nykterism.

En sak som brukar provocera folk sanslöst mycket är nykterister. Jag tror att de flesta som varit i ett sammanhang där människor dricker och någon avstår vet vad jag talar om. Det brukar ofta ifrågasättas på ett ganska aggressivt sätt, detta helt utan att nykteristen ifråga börjat tala om det eller haft åsikter om någon annans drickande.

Jag tror att anledningen till att man blir provocerad av nykterister är att man inte är bekväm med sitt eget drickande. Om man skäms över ett beteende så vill man att alla andra också ska göra detsamma, så att man kan vara mer bekväm med att man gör det själv. Därför är det provocerande men nykterister, för dem visar att man har ett val rörande drickandet.

Om det finns en valmöjlighet är det plötsligt mycket svårare för folk som dricker att vara bekväma med att de gör det. Då måste de gå till sig själva och fråga sig varför de dricker. Det gillar de inte.

Jag tror att om alla visste varför de ägnade sig åt vissa saker och var ärliga med sig själva så skulle det inte upplevas som provocerande att andra människor gör andra livsval. Då skulle man kunna acceptera det mycket enklare. Men alltför många människor går omkring och upprätthåller vanor de egentligen skäms över och tycker är fel, vilket leder till att de blir provocerade av andra som inte lever på samma sätt.