Jämvikt säger ingenting om hur folk har det.

Under inlägget om lånebubblan så dök den där seglivade diskussionen om marknadshyror upp. Det sägs ju titt som tätt att om vi hade haft marknadshyror så hade bostadsbristen inte varit ett problem eftersom ”tillgång och efterfrågan hade matchats med varandra”. Så, vad betyder egentlig detta?

När en hör ”tillgång och efterfrågan matchas” så tänker en kanske att det innebär att alla som vill ha en bostad kan få en bostad till ett rimligt pris. Eller så tänker en att fler kan få en bostad till ett rimligt pris än nu. Hur som helst så tänker en nog att denna matchning skulle innebära något positivt för konsumenten i förhållande till hur det ser ut idag, när priserna inte är matchade. Kanske att det skulle bli lite dyrare, men att detta skulle motsvaras med högre tillgång. Kanske att det skulle bli billigare att bo i förorten. Vad vet jag.

Nå, vad det egentligen betyder är att alla som kan tänka sig att betala jämviktspriset på marknaden också kan få tag på en lägenhet. Nedan ser ni en figur som föreställer en så kallad fri konkurrensmarknad, vilket egentligen inte existerar annat än i teorin men som vi ändå utgår från för sakens skull. Utbudslinjen är vilken kvantitet producenterna vill producera vid ett givet pris, efterfrågelinjen är vilken kvantitet konsumenterna vill konsumera vid ett givet pris. Där dessa två linjer möts så är marknaden i jämvikt. Vid detta pris så kan alltså alla konsumenter som kan tänka sig att betala detta pris eller mer köpa varan. De konsumenter vars reservationspris ligger under detta pris kan inte köpa varan.

En marknad kan vara i jämvikt fast det finns en massa personer som vill ha den produkt det rör sig om, som fortfarande inte har möjlighet att få den. Detta är inget större problem när det rör sig om vissa produkter. Det finns en massa produkter som folk gärna vill ha, men som det inte är ett större problem om de inte kan få, till exempel läsplattor, tuffa mobiltelefoner, armband och så vidare. Det kan vara tråkigt för personen men det är inget samhällsproblem om hen inte får det. Däremot är det ett samhällsproblem om människor inte får tag på mat, bostad, el eller vatten. Detta är det grundläggande skälet till att staten tar ansvar för bostadsmarknaden, helt enkelt för att det är viktigt att alla har någonstans att bo vilket inte är samma sak som att marknaden är i jämvikt.

Att utbud och efterfrågan matchar varandra säger alltså precis exakt ingenting om hur folk egentligen har det. Vi kan ha en marknad med helt jävla perfekt matchning, men fortfarande ha 75 % av befolkningen som sover på gatan. Detta betyder inte att det inte kan vara meningsfullt att diskutera marknadsjämvikt, men en ska vara medveten om att det inte säger något mer än att de som kan betala priset också får en lägenhet.

17 reaktioner till “Jämvikt säger ingenting om hur folk har det.”

  1. Skulle du kunna förklara den här grafen lite mer? Kurvan ”utbud”, är det hur högt priset är för att bygga/göra ’en kvantitet’ (x stycken) produkter? Är ’efterfrågan’ det pris som kan sättas per enhet när man sedan säljer/hyr ut produkten? Eller har jag missuppfattat det helt nu?

    1. Utbudskurvan är hur stort utbud det finns vid varje givet pris. Om priset blir högre blir också utbudet högre, eftersom producenterna vill sälja mer. Efterfrågan är hur stor efterfrågan det finns vid varje givet pris. Om priset blir högre blir efterfrågan lägre eftersom konsumenterna inte vill köpa lika mycket då. Ngnstans möts dessa två kurvor och där är jämviktspriset.

      1. Ah! Tack! Kvantitet är en funktion av priset, inte tvärt om (vilket jag trodde när kvantiteten var på x-axeln). Ibland är man kanske lite väl inbiten naturvetare.

        Fint att få sig lite nationalekonomi till livs så här på förmiddagen! 😀

  2. Saknar lite att du skrev mer om feminism innan, men gillar dessa inlägg ändå för då lär jag mig något, fast de är jobbigare att ta sig igenom.

  3. Håller helt med Michaela! Får en kanske önska fler feminisminlägg? Det betyder absolut inte att din blogg är dålig nu, bara att jag saknar inläggen om feminism!

    1. Jag har överlag varit ganska kass på att blogga på senaste och inte riktigt orkat ta ta i alla tankar och idéer jag har kring inlägg. Men det kommer!

  4. Good article but might not cover everything. There really isn’t a problem to find a place to live in Sweden but rather finding a place where one ”wants to live”, i.e. in one of the three big city areas (far as I understand, tell me if I’m wrong). The State won’t solve that problem. If you go back in time and look at what happened in the Eastern bloc countries the State did put a roof over everyone’s head but you couldn’t just decide to live wherever you wanted. When it came to other close to core items such as a telephone it was a totally different story. I had a friend who lived in Hungary and he waited 15 years to get a phone. There are some good things about centralizing key items for sure but centralizing is far from a perfect solution (in practice that is, theory is just that, theory).

    1. Varför skulle inte staten lösa det problemet? Det är ju ganska tydligt att folk vill bo i sthlm, malmö eller gbg, så varför inte bygga mer där? Sedan folk kanske inte har precis sitt drömboende, men så ser det å andra sidan inte heller ut idag.

  5. Din analys utgår från att allt boende är lika vilket det inte är och därför faller din analys. Problemet med att vissa inte har råd att bo löser man inte med att regera prissättningen. Det löser man exempelvis genom att kommunen står som garanter och detta behöver ske oavsett marknadshyror eller inte…

    1. Det gör den inte alls. Jag har helt rätt i det jag skriver om att allokeringseffektivitet inte nödvändigtvis leder till att alla i samhället har det bra. Om du vill ha marknadshyror och att kommunen ska ombesörja dem som inte har råd med hyran så kan du specificera det från första början, istället för att låtsas som om marknadshyror skulle lösa alla problem i ett nafs.

  6. Du tycks missa att bostadsmarknaden är högst heterogen. Dessutom vet du säkert redan att pristak på hyror resulterar i etnisk segregation medan marknadshyror resulterar i ekonomisk segregation.

    Att lösa den ekonomiska segregationen är ganska enkel genom att erbjuda ett system likt det franska HLM, men hur löser man den etniska segregationen vid hyrestak?

    1. Du är verkligen en väldigt otrevlig och översittig kommentator. Tycker du borde jobba på din attityd.

      För det första är klasserna i stor grad etnifierade, för det andra har jag svårt att se varför ekonomisk segregering vore att föredra. Det optimala vore såklart att leva i ett samhälle med så lite segregering som möjligt, oavsett grunderna för det.

      1. Det har inte varit min mening att vara eller framstå som otrevlig och ”översittig”.

        Jag har inte uttryckt åsikten att marknadshyror (ekonomisk segregation) är att föredra, jag sa att den ekonomiska segregationen är enklare att motverka och ställde frågan hur man motverkar den etniska segregationen som uppstår vid hyrestak.

        Det är en intressant fråga, för om vi utgår från din ståndpunkt att minimalt med segregation i ett samhälle är att föredra – vad har du för förslag till svar på nyss nämnda fråga? Tillgänglig information pekar på att marknadshyror med riktade åtgärder mot ekonomiskt svaga grupper minskar både ekonomisk och etnisk segregation jämfört med hur det ser ut i dag, men du kanske har förslag på förändringar som skulle innebära samma slags förändring fast med bibehållna hyrestak?

        Notera gärna att jag inte försöker vara provokativ, utan är intresserad av din åsikt.

Lämna ett svar till brad Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *