Kom i kontakt med ditt inre hat
Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny
Fanny Åström. Bor i Örebro och pluggar genus. Skriver om feminism, relationer, lesbisk existens och manshat. Ritar också.

Twittrar indignerat under namnet @sinoes. Finns på instagram under namnet @fannyarsinoe.

Skicka beundrarbrev, hotmejl eller jobberbjudanden till arsinoe.blogg@gmail.com.
Följ mig på Bloglovin!
bloglovin

Blue valentine.

Ibland tänker en att de så kallade genusglasögonen (eller könsmaktsglasögonen som jag föredrar att kalla dem) ska förstöra olika kulturupplevelser. Det är klart att en massa kulturupplevelser blir helt outhärdliga, till exempel olika former av ”humor” som bygger på att förnedra kvinnor, men det känner jag ingen större sorg över. Vissa upplevelser blir dock otroligt mycket starkare och djupare. Jag såg till exempel filmen Blue valentine för ett par dagar sedan. Jag har sett den innan, och den var stark redan då, men med feministisk analys av relationer och Det kallas kärlek i baktankarna så fick filmen så mycket djup. Jag reflekterade även över hur jag första gången jag såg den hade lagt merparten av skulden på kvinnan, medan mannens felsteg den andra genomkollningen blev mer tydliga.

Filmen handlar i alla fall om de sista dagarna i ett pars förhållande, med tillbakablickar till hur de träffades och så vidare. Det är otroligt välspelat och smärtsamt och jag känner igen mig i väldigt mycket av det som skildras. Även om mina relationer har varit långt ifrån så stormiga som den i filmen så är det många tendenser och beteenden som jag känner igen både från den och från relationer jag betraktat. Jag rekommenderar starkt.

En kommentar till Blue valentine.

  • ULLMAR QVICK skriver:

    Hej Fanny!
    Det här mailet kommer från en man på 78 år, f.d. lärare, alltjämt översättare. Nej, jag vill inte flåsa i ditt öra, än mindre servera dig uppkastningar! Det är inte kommentar till bloggen, men jag hittade inte fram till kontakt på annat sätt.

    Jag skrev spontant en grej på min FB-sida idag, och sen tänkte jag på att det vore intressant att diskutera med feminister. T.ex. den beroenderelation feminister-media som jag berörde lite. (Det är sannerligen inte bara feminister som har det beroendet!!!) Sen var det allt detta om Ström som satte igång lite vibrationer…
    Läste lite på din blogg, mycket av det jag läste gillade jag. Jag är inne i ett slags livskris, förraa gången var det genom förnedring vid en skolnedläggning (trodde jag åtminstone). Det eländet kom jag ur, nu har jag nästan bränt ut mig på att ha så mycket relationer med albaner både i Sverige och på andra håll (Är översättare till och från albanska) och det blir helt övermäktigt… De är så rara och så uppmuntrande de flesta, men jag känner att jag inte orkar engagera mig som tidigare.
    Nej, nu räcker det, här den text jag skrev. Vill du kommentera?

    Starka män och sköna kvinnor är en osviklig kombination.
    I dessa sista dagar har också de svenska bönderna börjat få samma lyster och glans som amerikanska cowboys.
    Deras erotiska behov har omhändertagits av medierna (Bonde Söker Fru) och nu ser jag i TV-programmet att Tina Nordström ska hjälpa bönderna att få ut produkterna på marknaden.
    Sen kan man undra vilken glamour som de kvinnor upplever som får sin bonde och därmed skall mocka dynga, gå upp okristligt tidigt för att mjölka och framför allt att vara i selen dag ut och dag in, för jordbruk och boskapsskötsel har ingen progrmmerad paus för vila!

    Vore det inte bättre för parterna om medierna glamouriserade lärarna? Om det blev status i att dyrkande kvinnor rättar hans skrivningar, hjälper till med lektionsplanering och allt det andra tunga i yrket? Jasså inte – lärarna har ingen glamour alls! De är inga starka män, bara stackare som hunsas av överheten och kläms mellan elevernas behov och sina egna livsvillkor…. (För att nu inte nämna att de flesta lärare faktiskt är kvinnor.)

    Men vi får trösta oss med att det trots allt blir lite fördel för bönderna… Med en klöverblomma i mungipan kan de åtminstone konstatera att de har blivit sedda, till slut…

    Sen kan man ju undra till sist om inte feministerna skulle få en rejäl poäng om de synar denna glamourisering och detta kvinnliga knäfall. Kanske skulle de då rikta blicken mot medierna, de medier de själva slavar under för att få sin feministiska uppmärksamhet. Du milda värld!

    Med hälsning från Norrköping i dystra november
    Ullmar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Arkiv