Vissa personer verkar tycka att det är höjden av pinsamhet om ens före detta partner ”blir homosexuell” som det ju populärt brukar kallas när en person går från ett förhållande med det motsatta könet till ett förhållande med samma kön. Jag fattar för det första absolut inte varför människor envisas med att säga att andra ”blir homosexuella”. Man ”blir” väl för fan inte homosexuell bara för att man för tillfället har en partner av samma kön, då har man väl snarare alltid varit bi.
Aja. Vissa verkar i alla fall tro att om någons tidigare partner inleder ett förhållande med någon av samma kön efter uppbrott så innebär det att den tidigare partnern på olika sätt påminde om det motsatta könet. Det anses liksom vara något som underminerar den personens status som en ”riktig” man eller kvinna. Jag tycker verkligen att detta är en sanslöst störig föreställning hos folk, detta att man måste bestämma sig för om man är homosexuell eller heterosexuell och sedan hålla sig kvar vid det, för om någon ändrar sig, då är det fan flippat!
Och sedan att det skulle vara skämmigt om ens före detta hade ett förhållande med någon av samma kön sedan. Varför? Det är väl inte som att människor i regel tänder på en uppsättnings könsspecifika drag, man blir ju kär i personer som kan vara väldigt olika. Det är ju inte som att man bryter upp med en person för att sedan gå på jakt efter en ny som är nästan precis likadan.
Åh vad bra! Så sant! Måste ju bero på en väldigt förlegad syn på sexualitet och preferenser. Är själv en av dem som haft flera samkönade relationer och nu är gift ned någon av motsatt kön och om vårt äktenskap mot all förmodan skulle krascha skulle jag med största sannolikhet leva med en person av samma kön igen av den enkla anledningen att jag dras till och blir kär i personer av samma kön oftare – min partner är ett undantag. Det betyder dock inte att det finns någon sorts hierarki mellan dessa relationer eller att en relation skulle vara en reaktion på en tidigare.
Det där skiljer sig givetvis. Jag har en relativt snäl mall som jag attraheras av utseendemässigt & personlighetsmässigt önskar jag någon som påminner om mig – även om det inte behöver vara nån exakt kopia, helst inte, så innebär det ju att dom olika männen delar liknande drag. Varken vagina eller hjärna känner för speciellt mycket variation.
Kan inte förstå pinsamhetskänslan om ett X är homosexuell. Bi är whatever, har varit med en (åtminstone öppet) bi-snubbe & det var inget jag brydde mig om men om ett X visade sig vara just homosexuell skulle jag må jävligt dåligt eftersom vi skulle ha haft sex som han inte tände på, han skulle inte ha tänt på mig öht, skulle känt mig extremt förd bakom ljuset. Men pinsamt? Nej. Pinsamt lurad isf.
inte tänkt att stå snäll utan snäV (;
Jag håller med. Klart det kan vara jobbigt om ens ex kommer ut som homosexuell (om det antyds/sägs rakt ut att det inte är en ny grej, då), men knappast för att det är pinsamt utan mer för att det kan få en att ifrågasätta den tidigare relationen.
Fast man måste väl lita på att de tidigare partners man haft kan bedöma själva vad de mår bra av, vem de har känslor för och tänder på? Eller skulle det vara detsamma om ett ex blev ihop med någon som var lång/färgad/tjock/blond och ni upplevde er själva som motsatsen utseendemässigt?
Jag tror att roten till problemet är en statisk syn på sexualitet – att en person som är straight/gay inte kan tända på någon av samma/motsatt kön. Jag tror att sexualitet och preferenser för de flesta är mycket mer flytande än så. vid undersökningar där personer fått frågan om ifall de någonsin känt sig sexuellt dragen till/varit förälskad i någon av samma kön har typ 40-50% svarat ja på den frågan – det innebär inte att de är gay eller bi och inte heller att den erfarenheten förminskas för att de sedan valt/väljer heterorelationer.
Hur fint det än vore är inte alla alltid tillsammans med någon som dom tänder på eller känner romantiska känslor för. Det kan handla om trygghet, att inte våga träda ur ’garderoben’, att man trivs ändå osv.
Om en man skulle vara tillsammans med mig vore det faktiskt pinsamt om han tände på mig då jag skulle vara särdeles manlig i min framtoning & det vill jag inte vara, men troligtvis – förhoppningsvis! – skulle han INTE tända på mig eftersom han inte är bisexuell utan homosexuell. Alltså skulle sexet inte ha varit genuint.
Det är en enorm skillnad på utseendemässiga skillnader & på könsskillnader om vi inte talar om bisexualitet.
Jag är heterosexuell & visst kan jag tycka att en kvinna kan vara jävligt sexig & jag skulle säkert kunna ’använda’ en kvinna som krydda i en trekant med en man men jag finner ingen attraktion till kvinnor på ett plan som inte handlar om att i sådana fall se henne som ett verktyg, lite som en sexleksak som aldrig skulle kunna tillfredsställa mig på egen hand utan bara fungerar OK tillsammans med den jag faktiskt tänder på i var cell i kroppen – en man. Kan det vara någon sådan här form av dragning dom i statistiken talar om? För om dragningen skulle vara likställd den jag känner inför en man ser jag absolut inte att det går att kalla det nåt annat än starka bitendenser.
dvs om en HOMOSEXUELL man vore med mig & tände på mig, trist om min heteroman inte gjorde det..
Visst kan det vara så att folk är ihop med människor de egentligen inte känner attraktion till, däremot så känns det lite fånigt att oroa sig över det bara för att ens förra partner blir ihop med någon av samma kön. Jag menar, man riskerar ju alltid att leva i ett ”falskt” förhållande där en av parterna inte känner attraktion, den risken finns ju knappast bara om den andra visar sig tända på det andra könet senare. Dessutom så är ju många faktiskt bisexuella, så det kan ju vara en förklaring.
Det handlar inte om risken, det handlar om att det är otroligt konkret om ens X visar sig vara homosexuell. Då är det mer än en risk att han inte skulle ha varit attraherad av mig – då är det så som det bör ha varit då hans sexualitet i princip utesluter kvinnor.
Bisexualitet är som jag nämner nåt helt annat än om det är uttalad homosexualitet.
Om hen kommer ut och säger: ”jag har aldrig tänt på personer av motsatt kön egentligen”, ja. Om hen däremot bara blir ihop med en av samma kön så är det en annan sak, vilket är scenariot jag tar upp här.
Jag vet, men jag ville förtydliga att jag ser enenorm skillnad på om någon uttalar sig vara homosexuell eller om någon bara blir tillsammans med nån av motsatt kön.
Jamen absolut, det är det ju såklart och om ngn säger sig vara och alltid ha varit homo så är det såklart en god grund för att känna sig ledsen.
Jag tycker inte att detta med oron för att det nu spruckna förhållandet skall ha varit bara en fasad är FULLT så ogrundad och omotiverad som vissa här vill låta påskina. Det har inte alltid varit så himla OK att vara homo offentligt för något av könen, och även om det inte är så idag, så har det tidigare inte varit så ovanligt att homosexuella levt/försökt leva som heterosexuella.
Jag skulle nog bli ganska ledsen om det visade sig att en person jag är tillsammans med och älskar är homosexuell. Jag tror nämligen inte att man blir homosexuell bara så där, utan man föds med sin läggning. Dock att man kanske upptäcker den eller ”kommer ut” med den senare i livet. Skulle min nuvarande man då säga att han är homosexuell, skulle jag alltså känna mig sviken, som att vår relation hade varit på låtsas och att han förmodligen inte ens tände på mig medan vi knullade. Jag skulle se det som en sorts otrohet, att hela tiden ha blivit lurad. Förd bakom ljuset både sexuellt & romantiskt.
Sedan skulle jag säkert kunna ha förståelse för varför han gjort så, ty det är inte alltid lätt att erkänna sin sexuella läggning. Men jag skulle fortfarande känna mig sviken. Det skulle även kännas så himla hopplöst, för gäller det en annan kvinna skulle jag (fram tills att jag eventuellt kom över mannen) kunna ha ett hopp om att vinna tillbaka honom, eftersom han trots alt tänder på kvinnor. Men är han homosexuell har jag ingen chans till det, då är det dött lopp. Det går inte att tävla med en man när mannen man tävlar om är homosexuell.
Finna det pinsamt skulle jag dock inte göra, förstår inte riktigt varför folk känner så. Skäms de över att ha varit ”lättlurade”, eller tycker de att homosexualitet är något fult & smutsigt, så om de varit med en man som vill vara med män har de liksom blivit nersmutsade..? :S